Teatergrillen onsdag kväll ...
... alltså på själva födelsedagskvällen blev det. Teatergrillen hör liksom i hop med Riche, samma kök, som är en favvokrog. Det är god mat och så jobbar sonen Markus kompis Micke där. Han har varit här på Liane också och hälsat på, sett vår marknad!
Malins Kristian och barnbarn Moses
Anders Timell var något sorts hovmästare och förhöjde stämningen bland gästerna. Han känner sonfamiljen också med gemensamma vänner.
Son Markus och hans Carin
Barnbarnens hamburgare var en höjdare. De fick hjälp att äta upp dem. ;-)
Dotter Malins Isak
Dotter Malin
Min förrätt, helt underbar med pilgrimsmusslor och kex
Dotter och en servitörsarm
Vi hade en jättetrevlig kväll, god mat och är glada över att både dotter Malin och son Markus kunde vara med med sina familjer. Dotterfamiljen kom ju resande ända uppe ifrån Umeå.
Grand Hotell i Stockholm ...
... bodde vi på en natt under Rolands födelsedagsfirande! Normalt sett så hör det inte till vår prisklass när det gäller övernattning ;-) , men nu var det en del av ¨gåvor från barnen i form av presentkort som vi fått. Och detta var som att kliva in i en annan värld, lite som en utflykt i en annan tid med uniformer och hattar och förgyllningar.
Det var helt fantastiskt och faktiskt prisvärt. Det kostar en del men man får mycket för pengarna både av vänlighet och service.
- Före ankomst så kom ett mail med frågor om vi behövde ha hjälp med något extra i samband med vår kommande vistelse-
- Direkt vid ankomsten så kommer ett par vänliga människor i snygga uniformer fram och hjälper till med bagaget som för övrigt fraktas upp med en vagn.
- På hotellrummet så finns en ask med fin tryffel och ett kort från Martina och personalen som önskar grattis på födelsedagen! Hur kunde dom veta??? Ingen av våra vänner och bekanta hade ringt och berättat eller fixat.
- På rummet finns en kikare så att man kan kolla på den fina utsikten över stan!
- Klockan 19.00 varje kväll så bäddas sängarna upp och görs i ordning för natten.
- Det finns flera fina restauranger med Michelinstjärnor i huset.
- Verandan för frukost och bar är nyrenoverad och kanonfin
- SPA-avdelningen är bara helt suverän och sköts nu av hotellet självt.
- På kvällen i slutet av middagen så kom hovmästaren fram och frågade om vi var ´nöjda med vår vistelse och bad att med anledning av födelsedagen få bjuda oss på champagne i Cardierbaren. (Jag blev rörd över denna omtanke!)
Badet på rummet
Kikare på rummet för att kunna kolla in omgivningarna utanför fönstret
Så här såg sängarna ut när vi kom på eftermiddagen, innan vi gick ner till SPA, vi hade förstås valt ett av de enklare rummen på hotellet. Enklare än så här blir det nog inte.
Klockan 19.00 så bäddades det upp för att förbereda för natten och det fanns en lista på vad rumsservice kunde ställa upp med påföljande morgon.
Vi välkomnades till rummet med tryffel och Martina med personal gratulerade så mycket till födelsedagen"! Vi blev glatt överraskade.
Jättefin utsikt genom fönstret!
Spa-avdelningen var helt suverän. Vi beställde varsin behandling med massage och zonterapi. Man kan vistas i spat hela ankomstdagen och även eftermiddag avresedagen efter utcheckning. Det känns lyxigt. Här ovan o nedan är den stora bassängen. Sen finns flera bubbelpooler och mindre bassänger och bastu med ånga exempelvis
Besöken vid Fagertärn är ju barndomsminne för mig, nostalgitripp! När min pappa köpte första bilen 1957 så var just vackra lilla Fagertärn i Tiveden ett av de första utflyktsmålen. Sedan besökte vi den lilla sjön flera gånger och de mystiska grottorna i Tiveden.
Kändes lite konstigt men man förväntades byta om på rummet och åka direkt ner till SPA! Himla bekvämt egentligen att slippa ha kläder att förvara i spat.
Vilrum i spat.
Bubbelpool Fagertärn
Här är damernas egen pool, också med vacker mosaik på väggen
Cadier var han som började bygga Grand
Fin dessert en brule på tisdag kväll på Verandan.
Tidigare på tisdags eftermiddag när vi anlände så tog vi en fin spansk tallrik med kallskuret. Det heter nåt på spanska som jag inte minns och så ett glas bubbel till det. Den här rätten presenterades väldigt bra av den som serverade. Mandlarna var verkligen otroligt goda, likaså oliverna. Chutneyn var också kanonfin till detta. Vi åt detta på spanskt vis utan smör. Istället har man en god olivolja till med lite salt för att runda av smaken.
Frukosten på Grands nyrenoverade Veranda var en höjdpunkt under dagen. Där fanns allt i matväg man kan önska sig av kallt o varmt. Och inredningen är så vacker, liksom utsikten. ´Medan vi åt satt vi och mindes för länge sedan när vi ibland valde att bo på ett rätt sunkigt hotell vid Sankt Eriksplan, Gustav Wasa, för att ha råd att åka och äta frukost på Grand istället. På den tiden gick man in till frukosten direkt på verandan och betalade så där 100 - 150 kr för att mumsa på en frukost som gjorde mat överflödig fram till kvällen.
Det finns ett antal delikatesser!
Det bästa glutenfria brödet jag ätit fick jag här, fikon och nötter från Adam and friends i Stockholm De säljer på nätet, jag ska skicka efter.
Diskret i servetten finn invävt GH som i Grand Hotell
Utsikten på morgonen var fin från vår frukost
Servitören citerade en brittisk premiärminister, Churchill, när han kom med den fina drycken som var en gåva från hotellet till födelsedagen:
"Champagne smakar bäst när den är kall, torr och gratis"! Och vi håller med förstås.
Återigen hjälp med bagage ut i taxin efter vistelsen. Lite roligt att vi hela tiden blev vänligt och artigt bemötta trots att vi erkände vår okunskap om hur man bör uppföra sig på ett sånt ställe. I den här världen är vi förstås bara amatörer, men himla roligt att ha besökt Grand Hotell åtminstone en gång i livet.
Detta var första dagens firande. Det kommer rapport och bilder från resten också. Vi åkte alltså hemifrån i tisdags och kom hem idag söndag.
Vackraste bilden ...
...
.... från jämtlandsresan förra veckan: På väg från Ålviken ner till Laxvik. Det var några minusgrader, nysnö och Hotagsjön (måste det väl vara?) hade inte frusit än så den ångar i kylan.
Daglig långpromenad.
Varje dag tog jag en lång promenad på någon dryg halvmil i rask takt. Tacksam för de nya gummistövlarna var jag. De är varma och himla sköna, liksom tyg i skaftet, vilket gör dem mjuka så de skaver inte, inte ens nu när de är nya. Köpte dem hos Bofab i Grums för kampanjpris.
Jag passerade Ålvikens viltvårdsområdes slakthus, här fanns påminnelse om älgjakter genom åren. Man fäller ungefär lika mycket älg här som här och man hade redan skjutit 14 ¨på något drygt tretusen hektar. Jakten fortsatte.
Ibland när man ser havererade vägskyltar så ser det ut som en plats som är lite bortglömd, åtminstone av Vägverket.
Det ligger en kraftstation vid Ålviken, vid dammen vad det lite is och jag såg spåren här ovan. De var i storlek som min hand ungefär, alltså för litet för björn. Annars är det här ett av Sveriges allra björnrikaste områden.
Operan - bygge!
Först tänkte vi att detta nog var en del av operan som man fortfarande byggde på, men kom sen på att det nog måste vara ett scenbygge för nästa utomhuskonsert som ska gå av stapeln här; kanske Thåström den andra augusti.
Det såg lätt skrämmande ut i alla fall, fast de var säkrade med linor. Det stod truckar nedanför som hela tiden lastade av byggmateriel som sedan langades genom kedjan av arbetare. När vi satt på restaurangen så gick de som gjorde det här hem. Det var rätt unga människor och de syns bakifrån på en bild nerom här.
Oslo -gammal stadsdel i centrum!
Det här är en gammal stadsdel i Oslo som bevarats som vad vi skulle kalla k-märkt. Tror den kallas Rolykka eller hur det nu stavas på norska.
Den och tre andra områden i centrala Oslo räddades undan grävskoporna på 70-talet när det skulle rivas och byggas nytt i alla städer. Det var en radikal, politiskt aktiv grupp som slog sig samman och lyckades få de här områdena både k-märkta och upprustade enligt ett avtal med kommunen. Då var det i stort sett slum men är idag högt värderade bostäder. Husen har sitt ursprung i 1870-talet och det har hela tiden varit tradition att man har byggt till och byggt på lite nytt vartefter och den traditionen finns delvis kvar och är också godkänd uppifrån.
Nu är man i Norge inte lika strikt i sin reglering av byggnation som i Sverige och man kan exempelvis själva välja färg på sina hus här, men tydligen inte tak och en del annat. Det fanns dock blandningar av nytt och gammalt som var speciella, med rostfria skorstenar exempelvis och en del moderna trälådor påbyggda.
Vi har goda vänner som bor här sedan området bildades och därför kunde vi alltså få oss en guidad rundtur vid vårt Oslobesök. Det är Langgata och Fjellgata tror jag o Rodes Plass.
Sånt här så himla roligt att se. Vi går båda igång på byggnation ur olika aspekter; byggnaders funktion, hur de byggts, deras estetik, deras historia osv. Det är kul att kika på hus!
Operan i Oslo! Utomhus
Ett besök i Oslo måste inkludera den nya operan. Den tog fem år att bygga, har kostat 4.3 miljarder NOK om jag minns rätt och har haft fem miljoner besökare. Den byggdes av arkitektbyrån Snöhetta som jag tror då var rätt liten. Men bygget blev en succé som gav genljud världen över.
Man kommer inte in i konsertsalarna men väl till foajén, restaurangen och utomhusområdet. Operan är byggd av italiensk marmor, vilket inte sågs med blida ögon av alla. Det borde anses det ha varit ett norskt byggmateriel. Den här stenen har också kritiserats för att vara för porös och vittra en del. Den lär också bli lite gulare med tiden, vilket lär synas där den möter vattnet.
För det mest spektakulära är väl att taket liksom går ner och bildar olika golv ner mot vattnet. Det finns vare sig utomhus eller inomhus några räta vinklar ser det ut som.
Lite grand om Packmopedsturnén blir det imorgon när jag fått ordning på ett par bilder därifrån.
Operan i Oslo! Inomhus
Inomhus är det en mäktig byggnad med likaledes knappt några räta vinklar. Det är ett mästerverk i glas, sten och trä. Konsertsalarna kom vi inte in i men väl i den vackra entrén och i restaurangen. Bakom den geometriskt mönstrade väggen längst upp fanns klädförvaring för gästerna och toaletterna som också var speciella.
Operan Oslo! Restaurangen
ran 
Vi slog oss ner i restaurangen för att få vila oss lite efter den långa promenaden hit och rundvandringen i huset.
Det erbjöds en granitplatta med norska specialiteter;
valkött (det svarta på bilden), fenalår (rökt fårlår), rökt skinka, norsk sill, römme (syrad grädde), potatissallad närodlad, norskt tunnbröd, norskt smör, sirap av granskott, kraftost, jarlsbergsost.
Roland tyckte att valkött smakade helt ok. Jag åt inte, minns min barndoms norska margarin gjort på valfett. Det smakade tydligt tran efter ett par veckor i jordkällaren.
Efteråt blev det småplock till en espresso
Utsikten är vacker, dels mot ett konstverk ute i vattnet som vi räknade ut måste vara belyst kvällstid, dels mot nybyggnation till vänster om oss; exklusiva bostäder. Vi tror att det är här som det till varje lägenhet följer en arkitekt som hjälper köparen att få till den invändigt så som man vill ha den och att en av de arkitekterna har sommarhus i Sillerud. Men vi är lite osäkra.
Sen ser man förstås hela tiden båtar som kommer och går, både stora och små.
Bombhot i Oslo ...
Avspärrningen började vid hotellet och det var mer eller mindre kaos i hela Oslo, ett stort område runt ambassaden, slottet och parken var avspärrat och evakuerat. Portiern rekommenderade oss att ta en promenad till museet istället. Så vi tassade iväg längs avspärrningen och fascinerades av hur många tungt beväpnade poliser Oslo kan ställa upp i en svineblink så där. Och hur effektiv en stor avspärrning kan bli. i varje gathörn stod poliser i skyddsvästar, utrustade med automatvapen. När vi kom till Karl Johan var en stor del av gatan avspärrad nedanför slottet och fullständigt belamrad med poliser, hundpatruller, räddningsfordon, brandbilar, ja allt tänkbart i den vägen. Och överallt var det stort mediapådrag. NRK hade en kul bil med en hög spiral på. Stämningen var nervös.
Men när vi gått en stund på Karl Johan så blåstes det hela av och förklarades att det som hittats var en övningsbomb och att en tjänsteman på amerikanska ambassaden hade glömt den.
Fast det är det inte så många som tror på berättades det för oss. Det har länge rått irritation från USAs sida att det inte har gått att få mer friområde runt ambassaden eller flytt till en annan del av Oslo som är lättare att bevaka. Men kruxet är att ingen vill ha ambassaden till granne för det innebär en massa bevakning, demonstrationer och diverse hot. Så det tros i Norge på många håll att det här var en liten fejk från ambassadens sida för att utöva påtryckningar i flyttfrågan. Vi har förstås ingen aning. Det blev i alla fall en lång promenad för vår del och stor dramatik. Jag gör det här inlägget först och kommer tillbaka med andra trevligare inlägg från två dagar i Oslo senare.
Bilden här ovan är från Karl Johan där utryckningsfordonen stod i dubbla led på den avspärrade halvan nedanför slottet.
Bilden ovanför den är från vårt hotell där personalen stod ute och kollade mot ambassaden, avspärrningen var precis med hotellet som gräns.
UPPDATERAT: Det sägs nu under dagen att USA ber om ursäkt och erbjuder sig att betala för den här gigantiska insatsen.
Öster Malma ....
... var vi på under den helgen som gick. Det är Jägareförbundets hemvist med arbetsplatser för centralt anställda, kursverksamhet, yrkesutbildning, viltslakteri, restaurang med viltprofil, praktisk viltvård, boende och annat.
Det här huset tror jag var svinhus förr, men vackert ombyggt och luktar inte alls längre.
Här i Sörmland ligger det
Det här åt vi på kvällen och det var bara helt suveränt!
Dovvilt såg vi, hanen heter väl hjort och honorna hindar om jag minns rätt. Men de var betydligt skyggare än våra älgar och löpte strax till skogs när de såg oss ute på långpromenad på kvällen.
Viltvatten med andflottar fanns att beskåda.
Såna här växtridåer i jordbrukslandskapet är skapade för att ge skydd åt vilt.
En hel del döda gamla träd fanns efter vägen fram till slottet. Antar att man sparat död ved för att ge hemvist åt fåglar.
Det hade regnat när vi gick så stora sniglar låg på vägen. Den här var verkligen jättestor.
De här svarta skogssniglarna var också talrika. Men vi såg inga bruna mördarsniglar.
Tjärblomstren blommade som allra vackrast och lupinerna var på gång.
Glömde att berätta att man har en ny viltpark, med hägn som besöks av många samt en gårdsbutik förstås med försäljning av viltköttprodukter och annat trevligt som har med vilt och jakt att göra.
Det här huset tror jag var svinhus förr, men vackert ombyggt och luktar inte alls längre.
Här i Sörmland ligger det
Det här åt vi på kvällen och det var bara helt suveränt!
Dovvilt såg vi, hanen heter väl hjort och honorna hindar om jag minns rätt. Men de var betydligt skyggare än våra älgar och löpte strax till skogs när de såg oss ute på långpromenad på kvällen.
Viltvatten med andflottar fanns att beskåda.
Såna här växtridåer i jordbrukslandskapet är skapade för att ge skydd åt vilt.
En hel del döda gamla träd fanns efter vägen fram till slottet. Antar att man sparat död ved för att ge hemvist åt fåglar.
Det hade regnat när vi gick så stora sniglar låg på vägen. Den här var verkligen jättestor.
De här svarta skogssniglarna var också talrika. Men vi såg inga bruna mördarsniglar.
Tjärblomstren blommade som allra vackrast och lupinerna var på gång.
Glömde att berätta att man har en ny viltpark, med hägn som besöks av många samt en gårdsbutik förstås med försäljning av viltköttprodukter och annat trevligt som har med vilt och jakt att göra.
Riddarhuset i Stockholm ...
... besökte vi på söndagen, sista dagen av vår stockholmsresa. Det är enligt den stockholmskunnige taxichauffören en av stadens vackraste byggnader. Det kom alltså till som ett adelns hemvist i landet. Under en tid var ju adeln ett slags politiskt parti; (adel präster borgare och bönder, ni vet) och man hade behov av att ha ett partihögkvarter eller hur man ska uttrycka det. Ett sorts adelns Rosenbad. Huset ligger f.ö bara ett stenkast från Stampen. Nu finns inte så många adelsätter kvar och det adlas inga fler tror jag. Själva pointen med adlandet, skattefrihet i utbyte mot konstant militärberedskap, lär i alla fall vara avskaffad.
Det här är själva riddarsalen. På väggarna är alla vapensköldarna uppsatta
På långväggen där finns de Besche-skölden, Bobergssläktens anor. (Och Byttnersläktens och Pyttnersläktens och en hel del av Sellinsläktens och Kylénsläktens i Årjäng)
Takmålningen med Moder Svea
Däruppe är de Bescheskölden och här nedanför.
Här är en annan variant.
de Besche var ju Bobergssläktens anor och Byttners och Pyttners. De var valloner invandrade till Stockholm och Nyköping från Liege och hade då ett vapen med fiskar omlott, den symbol som finns i stenen ovanpå graven i kapellet i Nyköping. Men så småningom blev släkten introducerad i den svenska adeln och fick då en ny symbol, den som ses här i ett par varianter. Enligt adelskalendern fanns fyra grenar men det är bara en som finns kvar nu av de Besche.
Här ovan träffade vi på en annan gammal bekant för Årjäng. Den blå och gula skölden där uppe med ett ankare är släkten Ankarswärd. När jag kom till Årjäng så fanns en Anita Ankarswärd här. Hon hade det namnet från faderssidan och annan adel på morssidan; Grill. Men den släkten blev inte introducerad. Det här är inte så lätt. Hon och jag besökte faktiskt riddarhuset för länge sedan tillsammans och kollade.
I en av salarna på Riddarhuset så fanns den här modellen av ett tempel i Kyoto. Men vi vet inte varför den finns där och hur den har samband med Riddarhuset. Vi hajar förstås alltid till när det står Kyoto någonstans eftersom vår svärdotter har sitt ursprung där. Hennes och sonens bröllop gick av stapeln där också.
På hemvägen kollade jag i en bok med symbolerna för olika adelssläkter i Sverige och skrattade så tårarna trillade över hur dråpliga en del var, men jag får återkomma om det.
de Besches ursprungliga vapen i Liege.
http://inga.blogg.se/2011/may/de-besche.html
http://hem.bredband.net/gerpah/epitafium.jpg
http://hem.bredband.net/gerpah/besch.htm
Det här är själva riddarsalen. På väggarna är alla vapensköldarna uppsatta
På långväggen där finns de Besche-skölden, Bobergssläktens anor. (Och Byttnersläktens och Pyttnersläktens och en hel del av Sellinsläktens och Kylénsläktens i Årjäng)
Takmålningen med Moder Svea
Däruppe är de Bescheskölden och här nedanför.
Här är en annan variant.
de Besche var ju Bobergssläktens anor och Byttners och Pyttners. De var valloner invandrade till Stockholm och Nyköping från Liege och hade då ett vapen med fiskar omlott, den symbol som finns i stenen ovanpå graven i kapellet i Nyköping. Men så småningom blev släkten introducerad i den svenska adeln och fick då en ny symbol, den som ses här i ett par varianter. Enligt adelskalendern fanns fyra grenar men det är bara en som finns kvar nu av de Besche.
Här ovan träffade vi på en annan gammal bekant för Årjäng. Den blå och gula skölden där uppe med ett ankare är släkten Ankarswärd. När jag kom till Årjäng så fanns en Anita Ankarswärd här. Hon hade det namnet från faderssidan och annan adel på morssidan; Grill. Men den släkten blev inte introducerad. Det här är inte så lätt. Hon och jag besökte faktiskt riddarhuset för länge sedan tillsammans och kollade.
I en av salarna på Riddarhuset så fanns den här modellen av ett tempel i Kyoto. Men vi vet inte varför den finns där och hur den har samband med Riddarhuset. Vi hajar förstås alltid till när det står Kyoto någonstans eftersom vår svärdotter har sitt ursprung där. Hennes och sonens bröllop gick av stapeln där också.
På hemvägen kollade jag i en bok med symbolerna för olika adelssläkter i Sverige och skrattade så tårarna trillade över hur dråpliga en del var, men jag får återkomma om det.
de Besches ursprungliga vapen i Liege.
http://inga.blogg.se/2011/may/de-besche.html
http://hem.bredband.net/gerpah/epitafium.jpg
http://hem.bredband.net/gerpah/besch.htm
Bästa taxichauffören!
Jo, det är alldeles sant. Vi åkte med den man som nyligen fått pris som den allra bästa taxichauffören, Carmentaxi. Han heter i förnamn /efternamn Eshagi och han tog oss med på en extratur upp på söders höjder vid Maria och berättade om bebyggelsen där.
Taxicahufförer är ofta trevliga. Vi råkade få åka med samma chaufför dagarna efter varandra också! Och den sista turen åkte vi alltså med en äldre man som brukade vara Stockholmsguide och han berättade mycket intressant om staden! Vilken extra bonus!
Stampen jazzklubb i Stockholm...
... var alltså målet för lördagkvällen under stockholmsbesöket.
Här kan man inte boka in sig utan får försöka komma i tid och hoppas att man har tur. Dagtid är det drop-in-jazz tror jag. Jag var här på 70-talet men inte sedan dess, minns speciellt en spelning med Red Mitchell. Stampen har funnits länge.
Entrén är lätt ruffig.
Som sagt, entrén lätt ruffig
Det utlovades gammaldags rockmusik och det blev det. Himla drag och hög stämning på två våningar. Massor av besökare, unga och gamla. Vi var inte äldst. På nedervåningen var det ett dansband med rockig musik. Vi fick till och med twista lite. Bra motion på maten.
Inredningen är ovanlig och jag skulle förstås vilja veta varför de här sakerna är med. Har de en del i klubbens historia eller vad? Hur som helst så skulle jag inte vilja vara ansvarig för dammtorkningen här i taket.
Den här dekorerade och allvarsamma älgen vakade över dansgolvet på nedre våningen.
Grill Ruby i Gamla stan...
... fick ett besök av oss lördag kväll innan vi gick på Stampen. Helt ok mat, bra service! Jag tog en liten biff Sirloin som jag antar är en mörad ryggbiff. Den styckningsdelen kan ju vara hård och träig men den här var bra och god bernaise till.
Kokt potatis serverades inte så jag fick ta pommes. För att vara pommes helt ok, men jag är inte så förtjust i friterad potatis. De grillade grönsakerna som hörde till var oljiga och smakade alldeles för mycket rök. Vet inte vad de hade varit med om. 
E-type har en krog i Gamla Stan.
Den har inredning i vikingastuk. Vi gick in och kollade men vände eftersom det var i stort sett fullt lördag kväll.
Jag begriper inte riktigt vad stället heter, kan inte runor.
Järntorgspumpen i Stockholm ...
... var vi på. Vi mellanlandade där under lördagskvällen för att ta en förfriskning bara.
Hon som jobbade där var en väldigt vänlig och trevlig ung tjej.
Inredningenpåminde om apotek så vi frågade förstås. Men det hade varit en skeppshandel och delar av lokalen var alltså k-märkt som sådan. Så den här fina lådväggen fanns kvar. Man kan känna historiens vingslag här i Gamla Stan. Och det blev självklart att alla båtar som lade till ett stenkast härifrån kunde behöva köpa utrustning till sina flytetyg.
Otis Taylor på Fasching - inlägget nedan ...
.. är nu uppdaterat med ett antal You Tube länkar från konserten. De kommer ju några dagar efter liksom.
Otis Taylor på Fasching!
Fredag kväll i Stockholm var det Fasching som gällde, höjdpunkten på vårt besök. Det var en upplevelse det! Vi hade anledning att besöka jazzklubben Fasching i Stockholm eftersom vi firade en god väns födelsedag och visste att han gillar den här typen av musik. Vi gillade den också. Hans version av Hendrix "Hey Joe" var otroligt bra, helt annorlunda än ursprunget men bra!
Den här länken är från en annan spelning
http://www.youtube.com/watch?v=uXbKeSfiUHE&feature=related
Musikgenren som sådan är blues men inte så tragisk och enformig som blues kan vara. Det var rockiga och framför allt varierande arrangemang med Otis och band. Trummor jättebra, lead-gitarristen helt suverän; vilka solon han gjorde! Otis själv var bra och tog lagom mycket plats, var alltså generös med att släppa fram de andra i bandet. Tjejen på fiol var också mycket duktig, men hon hade inte behövt ackompanjera sitt spelande med någon sorts påklädd stripteasedans. Det handlar inte om moralisk indignation, men den här flaxande, ormande dansen passade liksom inte till musiken, det störde och verkade krystat påklistrat. Fasching känns som en riktigt genuin jazzklubb med påver inredning, lagom skum belysning och alla sitter nära den lilla scenen.
Otis Taylor med band var alltså mycket bra och bjöd på en njutbar kväll. Det var ett trevligt sätt att fira någons födelsedag på. Jag kände inte till Otis och band tidigare men kollade på You Tube och beställde biljetter i god tid lite på vinst och förlust.
Vi hade matbord och åt också. Det var däremot ingen höjdare. Ingen var riktigt nöjd med sin mat och priserna var uppblåsta, matchade inte alls den mediokra kvaliteten. Jag åt en majskyckling som var totalt torr och smaklös, den serverades med några rejält trötta och oljiga grönsaker.
Man ska nog äta mat någon annanstans, äta sig mätt först och så köpa en vanlig konsertbiljett istället. Man kan ju välja musikbiljett eller matbiljett på Fasching.
Snygg inredningsdetalj på balkongen, typ streetkonst.
http://www.fasching.se/artister/otis-taylor
http://www.dn.se/kultur-noje/konsertrecensioner/otis-taylor-band-pa-fasching
http://www.rockfoto.nu/artists/otis-taylor/20120601/16593
http://www.youtube.com/watch?v=QWlxDvCHEuU&feature=relmfu
http://www.youtube.com/watch?v=n70RKVS3Apo&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=QWlxDvCHEuU
http://www.youtube.com/watch?v=n70RKVS3Apo
Den här länken är från en annan spelning
http://www.youtube.com/watch?v=uXbKeSfiUHE&feature=related
Musikgenren som sådan är blues men inte så tragisk och enformig som blues kan vara. Det var rockiga och framför allt varierande arrangemang med Otis och band. Trummor jättebra, lead-gitarristen helt suverän; vilka solon han gjorde! Otis själv var bra och tog lagom mycket plats, var alltså generös med att släppa fram de andra i bandet. Tjejen på fiol var också mycket duktig, men hon hade inte behövt ackompanjera sitt spelande med någon sorts påklädd stripteasedans. Det handlar inte om moralisk indignation, men den här flaxande, ormande dansen passade liksom inte till musiken, det störde och verkade krystat påklistrat. Fasching känns som en riktigt genuin jazzklubb med påver inredning, lagom skum belysning och alla sitter nära den lilla scenen.
Otis Taylor med band var alltså mycket bra och bjöd på en njutbar kväll. Det var ett trevligt sätt att fira någons födelsedag på. Jag kände inte till Otis och band tidigare men kollade på You Tube och beställde biljetter i god tid lite på vinst och förlust.
Vi hade matbord och åt också. Det var däremot ingen höjdare. Ingen var riktigt nöjd med sin mat och priserna var uppblåsta, matchade inte alls den mediokra kvaliteten. Jag åt en majskyckling som var totalt torr och smaklös, den serverades med några rejält trötta och oljiga grönsaker.
Man ska nog äta mat någon annanstans, äta sig mätt först och så köpa en vanlig konsertbiljett istället. Man kan ju välja musikbiljett eller matbiljett på Fasching.
Snygg inredningsdetalj på balkongen, typ streetkonst.
http://www.fasching.se/artister/otis-taylor
http://www.dn.se/kultur-noje/konsertrecensioner/otis-taylor-band-pa-fasching
http://www.rockfoto.nu/artists/otis-taylor/20120601/16593
http://www.youtube.com/watch?v=QWlxDvCHEuU&feature=relmfu
http://www.youtube.com/watch?v=n70RKVS3Apo&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=QWlxDvCHEuU
http://www.youtube.com/watch?v=n70RKVS3Apo
Hotell Rival ...
... vid Mariatorget bodde vi på under besöket i Stockholm. Det ägs av Benny Andersson fast honom såg vi inte. Hotellet ligger nära yngste sonens bostad och jag är förtjust i designen. I matsalen finns den här maffiga bilden från filmen "Det sjunde inseglet" med Max von Sydow till höger. Han spelar schack med döden om jag minns rätt.
Mariatorget hette för övrigt Adolf Fredriks torg fram till tunnelbanan drogs fram här. Då döpte SL tunnelbanestationen till Mariatorget eftersom Maria Magdalena kyrka ligger nära. Och då fick torget ckså byta namn till Mariatorget. Och det var väl rätt. Torgen brukar få heta som närliggande kyrka. Allt enligt en taxichaufför som vi åkte med, han brukade vara guide i Stockholm och kunde berätta allt om Stockholm.
De här lamporna är himla fina också, liksom kitschlamporna i fönstren, de med platsbitar i olika färger. Sevärt är också en hel vägg med "filmisar", dvs små bilder av filmstjärnor från 50- och 60-talen. Och servicen är fantastisk på det här hotellet, de är alltid artiga och trevliga och tjänstvilliga. Inget är omöjligt. I frukostpriset ingår typ nystekta pannkakor med sylt och grädde om man vill ha det, eller nykokt gröt. och glutenfritt finns hur mycket som helst i alla varianter. Man får ex till frukost nygjorda himla goda macarons eller kladdkaka med bär och grädde. Allt utan extra kostnad.
Mariatorget hette för övrigt Adolf Fredriks torg fram till tunnelbanan drogs fram här. Då döpte SL tunnelbanestationen till Mariatorget eftersom Maria Magdalena kyrka ligger nära. Och då fick torget ckså byta namn till Mariatorget. Och det var väl rätt. Torgen brukar få heta som närliggande kyrka. Allt enligt en taxichaufför som vi åkte med, han brukade vara guide i Stockholm och kunde berätta allt om Stockholm.
De här lamporna är himla fina också, liksom kitschlamporna i fönstren, de med platsbitar i olika färger. Sevärt är också en hel vägg med "filmisar", dvs små bilder av filmstjärnor från 50- och 60-talen. Och servicen är fantastisk på det här hotellet, de är alltid artiga och trevliga och tjänstvilliga. Inget är omöjligt. I frukostpriset ingår typ nystekta pannkakor med sylt och grädde om man vill ha det, eller nykokt gröt. och glutenfritt finns hur mycket som helst i alla varianter. Man får ex till frukost nygjorda himla goda macarons eller kladdkaka med bär och grädde. Allt utan extra kostnad.