Inga Magnusson

... på fredag morgon bjöd vi födelsedagsfirande god vän på! Det känns festligt!

...efter några dagar i Stockholm. Skriver mer om det besöket senare idag.

... eller nåt sånt heter det ställe som vi slank vi in på när vi gick från restaurang Sue Ellen (inlägg och bilder därifrån kommer senare) på torsdag kväll. Gubben och söner skulle ha en stunds barhäng i Vilda Västern-miljö, serverade av en man som också såg vild ut och en snygg HD utanför och en ännu snyggare i skyltfönstret. Jag var som kvinna inte helt bekväm med att klänga upp på  en barstol som var som en ko-pälsklädd sadel, men jag fnissade åt valspråket;
"In God we trust,
all others pay cash"

Det blev på fredagen en bulle från Liljewalchs  (bilder senare, massor) till en stunds ögongodis på Svenskt Tenn på Strandvägen (bilder senare!). Därifrån promenerade vi upp mot hotellet, Sergel Plaza vid Brunkebergstorg och på vägen då så passerar man restaurang Riche. Vi stannade till där för att känna historiens vingslag och bara pausa med en Cava. Vi som inte är vana blir fullständigt knäckta i ryggen och benen av att gå så mycket på asfalt och hårt underlag. Så det blir stopp ibland. 

För Rolands del handlade det om att fira Svenska Stövarklubbens bildande just på Riche för 100 år och 2 månader sedan! På kennelklubben ute på Möllan har man en utställning till klubbens ära, men vi hann inte stanna när vi passerade på hemvägen. Kanske senare i år.

För min del handlar besök här alltid om att känna anors närvaro eftersom Riche finns med i min släkts historia på ett speciellt sätt i början på 1900-talet för exakt 98 år sedan.

På Riche, liksom på Freden, så är det alltid proffsigt trevligt bemötande.

Micke i baren frågade vi efter, kompis med sonen, han har även hälsat på här på Liane,  men honom lyckades vi inte träffa den här gången. Det gjorde jag förra gången jag var här och då åt jag en klassisk Riche-maträtt som jag aldrig kommer att glömma för den var så himla god; torsk med pepparrot ( inte Wasabi, ha ha...)


Innertaket på inbyggda utedelen är fint


Himla vacker blomsterdekoration hade man. Jag vågade bara fota halva eftersom det satt en gubbe bakom andra halvan och det hade nog sett lite väl närgånget ut att fota honom också så nära. Det brukar hänga kändisar på Riche men vi såg ingen den här gången.

Vy från hotellet om jag tolkar det rätt, Ocean view hotel. Och det är säkert hon som framträder som en skugga där nere till höger i bilden om det nu inte är medföljande dotter M.

... har en av våra vänner rest, en av de som besöker oss nu. Resan gjordes tillsammans med sonen och en svärson. Vi fick se en otroligt fin film från  uppelevelserna där. Det var inte vilken resa som helst utan en strapatsrik färd på egen hand genom vildmark, ofta utan telefontäckning och kontakt med omvärlden. Bästa tiden att göra den är sen sommar / tidig höst, efter värsta myggsäsongen och före den grymma kylan på - 30 till - 50 grader.

 Resan startade med 5 dagars vandring i terräng med mycket packning i ett land med bl.a. svartbjörn. Man måste vara väldigt försiktig med hur man hanterade mat och matrester för att inte dra på sig björnattacker. På den trailen släpptes endast ett begränsat antal personer iväg vilket innebar att de såg aldrig någon annan person under vandringen.   Resan innehöll också en paddling med kanot 50 mil, visserligen nedströms i rätt lugnt vatten, men ändå väldigt långt, som härifrån till Malmö. En flygresa tillbaka var medräknad, och besök i guldgrävartrakter. Gruvan är igång än och drar in mycket pengar. De fick testa guldvaskning och det fanns guld att vaska på riktigt i området, men inte i någon omfattning som gjorde någon rik. Älg, svartbjörn, piggsvin och havsörn var exempel på djur som man kom i närkontakt med. Orter som White Horse och Dawson besöktes. Det gick att bli medlem nr c:a 48.000 i en klubb genom att dricka whiskey i vilket fanns en förfrusen tå. För att bli kvalificerad ska man då låta tån gå in i munnen och så spotta ut den igen. ;-) Jag knäppte bilder från filmen lite vartefter vi såg den, så de är inte så bra, men jag vill gärna minnas vår väns berättelse om den här resan. Det här var en sedan länge efterlängtad drömresa.  Allt kunde planläggas och betalas från Tyskland och allt klaffade perfekt under de tre veckor den varade förra hösten 2010. Då avstod vår gode vän sin vanliga älgjaktsresa till Sverige men planerar att komma i oktober igen.

Vi firade födelsedagarna i Sollentuna på Star hotell tillsammans med söner och några till.




God mat, trevlig stämning, god service. Och jag fick lära mig nytt om klättring av Linas sambo Robin som jobbar med det. Fick veta att vi har en bergvägg i Ärjäng som är lite känd i Sveriges klättrarvärld och som han har klättrat upp för, ja, eller ner för? Jag vet inte riktigt hur man gör. Jag kommer inte ihåg vad berget  heter men jag vet var den är, jättebrant och så vägen mellan väggen och Västersil.  Inomhusklättring i hall växer enormt snabbt just nu och nya ska byggas. I nytänket ligger att det ska finnas möjligheter för både avancerad klättring och för nybörjare / barn samt att man har kringaktiviteter med födelsedagskalas och familjeevenemang. Detta är en sport som man kan utöva tillsammans olika åldrar. Tävlingar finns också förstås där främst valet av svårighetsgrad är utslagsgivande, inte snabbhet. Att se klättringstävling live / via dator ska vara givande, det är spännande och varje klättring görs inom minimitid.









Snygg restaurang var det.


God service av Birre (var det väl han hette!)


Rummet kan man inte heller klaga på. Eget litet vardagsrum minsann. Här bodde Trixi och vi kunde titta till henne under firar-kvällen mellan matvarven. Himla praktiskt!

Sollentuna ligger i utkanten på Stockholm. Det är delvis en gammal förort med äldre villabebyggelse, delvis förstås alldeles nytt. Det byggs som sjutton där just nu och taxichaufförerna från stan föll i grubblerier hur man skulle köra. Centrum är till delar helt ombyggt och hotell Star som vi bodde en natt på har blivit kringrännt, lätt otillgängligt för bilburna gästerna. Men annars trevligt.

Mässhallar finns det här, men de har kanske blivit utkonkurrerade av den nya Kistamässan. Fattar inte riktigt varför man bygger fler mässhallar än det finns underlag för och fler arenor än man behöver. Verkar slöseri med resurser. Förr brukade man ha Art Fair här och den besökte vi ett par gånger. Det var vid ett sådant tillfälle vi såg Odd Nerdrums paradbild första gången. Och förundrades. Kollade flera gånger och trodde inte riktigt att den var sann. Tänkte att den kanske var på skoj, men det var den inte.

Nu är Sollentuna ingen världsmetropol, inte en plats man besöker bara så där. Men ärendena sammanföll ; besök på Edsviks konsthallar, date med barnen och den enes "svärföräldrar" som bor i Norrviken Sollentuna, lättillgängligt från E18 och vägen  till Ockelbo, hundrum tillgängligt.

Fnissar lite när jag publicerar det här blogginlägget med utsikt från Hotell Star. Det lär inte imponera vare sig på andra bloggare eller läsare att visa lyftkranarna i Sollentuna. Vi är ju dåliga på att resa omkring i världen, vi kommer liksom bara till typ Sollentuna och det är inte så himla exotiskt, medan andra (Suss) nyss varit i England på julshopping, någon  i Afrika, kollegan på jobbet i Egypten. :-))

Från platsen för Löfstugan på Fogdö, som inte finns kvar mer, tog jag med mig några minnesstenar i somras när vi var på resa i släktforskningens spår.  Löfstugan har en speciell betydelse i släkthistorien och jag var glad åt att jag fick träffa några äldre människor som visste var den hade legat. De får sällskapa med andra stenar i min samling, den som jag ibland dukar med, eller bara har på skänken. Stenar är bra minnen.

... åkte vi till en dag för att shoppa lite extra och se omgivningarna. Det är ett märkligt landskap runt Ströms Vattudal. Det är mytiskt och mystiskt. Jag förstår om Beppe Wolgers blev inspirerad till berättelsen om Dunderklumpen och jätten Jorm. Den kan vi utantill sedan många år när barnen lyssnade på den många hundra gånger!


Men Strömsund är dråpligt på många sätt. Samhället måste vara mindre än Årjäng och ändå är det mesta av trafiken enkelriktad! Fast det knappt kör några bilar alls, inte ens en lördag som när vi var där! Gatorna är hyfsat breda också. Måste vara en idé från en trafikplanerare från Stockholm.

 Sen är mycket stängt också, till och med  loppisen som jag sett fram emot och som skulle vara öppen lördag. Han som ägde den hjälpte en kompis att byta fönster och hade stängt butiken, skulle komma vid påringning stod det på dörren,  men jag ville inte störa och det skulle ta en stund att vänta på hans ankomst. Vid såna arrangemang känns det som om man måste köpa nåt rejält och det tvånget är inte kul att ha över sig på en loppis.

Kolla noga in Ica-butiken bakom älgen! Där finns ett kafé som borde vara berömt i hela Norrland för sina macarons, (heter det väl)  de här fina pastellfärgade  kakorna som ser ut som små biskvier med fyllning emellan. De är nybakade här, smakar ljuvligt och finns i smakerna citron, blåbär och jordgubb tror jag. Citron är bäst.

Norrland är vackert!

... åkte vi en tur till igår, lördag kväll efter dagens alla plikter,  lite snabbt improviserat tillsammans med A och A i Svensbyn. Det blev crusing i deras fina röda Impala som varit med här på bloggen förut. Bengtsfors ligger vid sjön Lelång (blir det väl, jag blir osäker, alla sjöar hänger ihop här i Dalslands kanalsystem) och där hade varit kanotmaraton på 5 mil så det var massor av folk i stan. Vi lyckades nästla oss in på restaurang Rosells magasinet till en sittning kl halv 9 och fick jättefin mat, vacker utsikt och trevlig pratstund


Vi passerade det anrika gamla stenhuggeriet när vi tog turen genom stan och jag måste förstås stanna och kolla lite på de vackra stenskivorna som blir köksskivor och gravstenar och annat fint.


 Bengtsfors ligger fint vid vattnet.


I Impalan sitter man bekvämt på en stor soffa i framsätet. Den har rattväxel. Och A;s väska matchade inredningen perfekt. Den var köpt före bilen, alltså måste bilen vara köpt för att matcha väskan! 


Det var fullt på Rosellsmagasinet, det ligger precis nere vid vattnet, ja faktiskt över vattnet till och med.

Så småningom serverades vi en vacker solnedgång i blickfånget.

... blev vi alltså några dagar, fast mest utflykter i omgivningarna. Man kan förundras över allt som finns i en storstad; affärer för enbart öl!


Vi bodde fantastikt bra och centralt i äldste sonens lägenhet på Holländargatan, inte så långt från Adolf Fredriks kyrka. Det tar bara några minuter att gå till Hötorget. Han och fästmön var på semester i Toscana. Vi träffade så småningom den andre sonen + fru över en bit mat på Prinsen. De jobbar och sliter hela sommaren för att BF3 ska bli klart. Vi hade också tur med vädret och det var på tiden, för det brukar regna och storma när jag är i Stockholm.


Sen ska jag skriva om scenbygget i Svensbyn, på hembygdsgården och lägga ut bilder! Fantastiskt att taket är på!