Inga Magnusson

Den här rostfärgade vackra lilla laven sprang jag på i skogen. Jag vet egentligen vad den heter, har haft den på bloggen förut, men nu minns jag inte. Någon som vet?

Det borde inte vara möjligt, men på Önnebyn är inget omöjligt. Vi hittade verkligen ett litet bestånd av vitsippor som blommade!

... har körts på och dödats på  en sträcka av 25 kilometer  E18 mellan Årjäng och Töcksfors från februari till nu (oktober). De flesta olyckorna har skett på Bäckevarvsfjället. Just nu i skrivande stund, måndag morgon, håller jakträttsinnehavarna på med en. Roland pratar med Morgan i telefonen. Det är ett under att ingen människa har dödats. Man skriver  till vägverket för att få viltstängsel och det ligger med i den ekonomiska planeringen men just nu finns inga pengar.

Så här vackert gula är björkarna i Mälardalen när man svischar förbi på E18.

Hos oss är de alldeles bruna! Fusk och orättvist!




Varför är våra björkar bruna i år? Varför är de inte gula som de brukar vara?
(Nu är det en tall där i mitten, jag vet det, men jag menar björkarna runt om)

Det var lösa hundar överallt!!  Den här promenerade omkring solokvist på Waldemarsudde, utan någon husse eller matte inom synhåll. Så har det inte varit förr! Något måste ha hänt  de senaste åren.

Hundar ska inte vara lösa! De kan ställa till skada, orsaka trafikolyckor genom att springa ut i vägen när de blir nyfikna på något, komma i delo med andra hundar som kanske är kopplade ( en ojämnlik situation som ofta triggar igång aggressivitet), skrämma männsikor som faktiskt är hundrädda, skrämma barn som ännu inte hunnit bli hundrädda, störa det vilda djurlivet i naturen.

Om människor visste vilket juridiskt och ekonomiskt ansvar det innebär att ha hund och lös hund så skulle de vara väldigt försiktiga med det. Man är som hundägare alltid 100 procent ansvarig för vad hunden råkar ställa till med.

Den här bilden kom igår måndag från Morgan G. Han tog den någonstans vid guldgruvan när han var ute och tränade sin älghund under helgen. Det är den vita älgkon och i följe hade hon en tjur. Hon kan vara rätt gammal vid det här laget för hon sparas på älgjakten varje år och hon har rört sig i samma område hela tiden. När hon får kalv så blir de normalfärgade. Hon är inte albino utan har normalfärgade ögon, men alltså i övrigt helt vit. Det verkar som om hon inte har kalv i år, det syns i alla fall inga på bilden. Hon har haft dubbelkalv.

Det är som att se ett spöke i skogen att få se den vita älgen, känns helt osannolikt. Här på bilden ser det ut som en staty men det är en alldeles levande älg.

Om man är i Karlstad och är hungrig så rekommenderar jag ett besök på Naturrum i anslutning till Mariebergsskogen. Det är Karlstads lilla nöjespark och djurpark. Naturrum serverar en suverän soppa, grönsaks, underbart god. Brödet till är hembakat och det fanns en glutenfri fantastisk bit åt mig. På den kunde jag dessutom äta en ljuvlig kikärtsröra. Till det hela fanns lingondricka! Bara en sån sak. Det fanns förstås ett antal andra läckra hemgjorda maträtter att välja på. Till efterrrätt fanns ett antal hembakade tårtor och kakor.  


Huset är byggt lite ovanför Vänerns vatten, här är Klarälvens delta med ett rikt fågelliv. Lite längre bort kan man gå till utkiksplats. Det finns fina utställningar av olika biotoper i länet och beskrivningar av olika naturmiljöer som vi har i Värmland. Man kan också få nöjet att känna hur en bäver luktar. Det Ni!

Sen visar man ju upp den vanliga förljugna och idylliserade bilden av rovdjur, men den avdelningen kan man ju undvika att ta med sina oskyldiga barn till, den ligger lite avsides på andra våningen. Eller också får man ta med dem och förklara att så här kan man beskriva situationen runt de stora rovdjuren i länet om man inte själv är drabbad och dessutom är rätt okunnig om de verkliga förhållandena i exempelvis vargrevir.

Det förekommer en statligt subventionerad indoktrinering av barn i de frågorna och den saknar allt motstycke! Det skrivs barnböcker och det ordnas utställningar och det informeras hejdlöst.  Och överallt  (inte speciellt på Naturrum!) beskrivs varg som näst intill ett kramdjur och de som ifrågasätter rovdjurspolitiken betecknas som varghatare, okunniga, brottsliga, förlästa på sagor typ Rödluvan och som presumtiva tjuvjägare!?  Man tar sig för pannan och suckar!

...kan man hitta i år! Den här bilden kom precis från gubben som är ute och jagar med Leta, hamiltontiken idag lördag morgon. Och han har stora nävar så i jämförelse kan man se att svampen är jättestor. Hoppas han kommer hem med en kasse färdigrensade fina kantareller!

Lite avundsjuk är jag på att han har köpt en ny Ericssonmobil, cybershot. Jag måste komma till skott och byta ut min gamla dåliga som nästan inte fungerar alls.

... har vi i vedhögen! Därför skäller hundarna så ivrigt ibland på nätterna. De är ute och leker på vedklabbarna. Det verkar vara ungar som roar sig så som alla sorters ungar roar sig!  Undrar hur många det går åt till en päls?? ;-))

...kan det vara säger gubben. Vi ser honom nästan dagligen och ganska nära, men jag har inte fixat att ta någon bild innan han flyger iväg och det blir alldeles för långt håll. Han seglar ofta över Bäcketjärn eller över de numera rätt blöta åkrarna nerom Liane. Detta tog jag igår fredag och det är det bästa kortet hittills, annars har det mest blivit himmel på bilderna. Skam den som ger sig, jag ska försöka igen.


Mäktig pippi är det och han förefaller alltså rätt trygg med närheten till människa. Synd att han (om det nu är en han?) verkar vara ensam, utan partner.  Vore ju trevligt med ett häckande par.

... hamnade vi på i kväll lördag.

Först väntade vi hela dagen på våra fiskegäster och var bl.a. på lanthandelns dag i Svensbyn. Till slut kom våra gäster. Det projektet var avslutat bortåt 8-tiden.

Då var det fortfarande väldigt varmt så vi packade ner det nödvändigaste och for ut med båten. Vi hade inget mål utan tuffade sakta, sakta fram neröver viken ut på storsjön. Vi kom på att vi nog skulle göra strandhugg hos T och A-M från Deje som vi trodde var i sin stuga.

De var inte hemma men vi hittade dem på bryggan ute i den lilla hamnen vid Egenäs tillsammans med ett antal andra ortsbor, nya och gamla. De flesta var gamla bekanta men ett par var nya, de som köpt Larssons, det stora fina huset bredvid. Det var ett norskt par från Oslo egentligen. Vi stannade en stund och sjöng med i allsången till gitarrspel och pratade. Det här är ett trevligt gäng!  Om några veckor ska vi ut hit i krokarna igen med anledning av en födelsedag. Det här är också en del av Sillerud som lyckats skapa sammanhållning, har mycket kul tillsammans och gemensamma projekt.

Hamnen gjordes för många år sedan av de boende runt omkring för att användas av dem själva. Men för länge sedan (1800-talet och början 1900 )fanns riktiga ångbåtsbryggor runt sjön överallt för att kunna ta emot de båtar som skötte om transporter av varor och personer. Från Östra Silen kan man via kanaler, älvar och slussar till Vänern komma ända ut till Göteborg eller Östersjön. Det är ett system som kallas Dalslands kanal.

Den här typen av gemenskap som finns i olika byar här är kanske typiskt för Värmland, jag vet inte. Vi bor ju långt från det som traditionellt varit överhet, man har sedan gammalt en viss vana att ordna saker själva tillsammans. Hela sommaren är Årjäng också fullt av aktiviteter som ordnas av bl.a. olika byalag och hembygdsföreningar och konsthantverkare.




På hemvägen såg vi eldsflammor, höga som uppåt trädtopparna vid Önnebyn. Det var inte så farligt som det såg ut, bara U som eldade ris.


Här har det hunnit minska ner lite men jag undrar om inte någon missförstod det hela på avstånd och kallade på brandkår.

,,,kan det bli i solnedgången. Detta var vid 11-tiden igår kväll onsdag.









Flera kullar med Kanadagäss tillsammans..


En liten tärna satt trygg på vasens markering...



Och L fiskar lika trygg medan vi åt grillade vildsvinsspjäll och potatissalladsvariant med sparris och skinka i. Inte fel.

Kolla draget som flyger i luften här.

Måsungar tror jag att det var som försökte springa i kapp med bilen häromdagen i Åsebyn.


De är llite mäktiga när de kommer lugnt svävande över båten, hägrar tror vi.

På Restön i Östra Silen har vi varit ett par gånger nu. Det är båtklubben Iduns plats i sjön och suveränt bra ordnad, förutom att här är vackert förstås. Med medlemskap så kan vi nu vistas här med gott samvete dessutom.

Här nere syns L leka för sig själv länge och väl, skrattade och hade roligt medan vi andra satt uppe på rastplatsen, åt och pratade.

Här på Autoexperten i Säffle, vid kanalbron upp emot vattentornet, finns en massa fiskegrejer. Ville bara visa en gång för våra fiskegäster.