Okänd gås
Jag skrev för ett bra tag sedan om en gås som vi inte kände igen här nere i viken. Den drog sig till Kanadagässen men liknade inte dem.
Nu har jag hittat bilden på den. Kortet är taget på långt håll så det är svårt att se vad det kan vara, men någon kanske har en hint om vad det är för gås.
Bird spotting!!??
Är det det jag håller på med? Bird spotting??
Ungefär på den nivån är det väl det här att registrera en massa fåglars ankomst. Man vet ju att de kommer varje år, precis som den i våra ögon galne engelsmannen vet att tåget kommer. Ändå registrerar vi och funderar och undrar. Varför, när var, hur?`
Fast jag har hållit på med det här hela mitt liv tror jag. I mitt vuxna liv har jag alltid haft koll på fåglarna i närheten. I min uppväxtfamilj var de olika vårfågelarternas ankomst självklara samtalsämnen. Vem såg de första? Var ? Hur många?
Här fortsätter det alltså: BIRD SPOTTING!
Svanarna är kvar även idag fredag, Vi gick till badbryggan med hundflocken; Jazz, Leta och Oskar. På norlare Smörhôla såg vi svanarna idag igen. Bakom dem, på mellare Smörhôla stod två tranor. Dessutom fanns här så där 15-tal kanadagäss, en flock kajor i träden på Prästgården, glädjande nog också 5-6 tofsvipor. Tofsviporna såg vi singla runt i luften som stora konfetti. Nu hoppas vi att det blir flera par som stannar. De ser ut att slåss i luften, undrar om de hävdar revir? En liten falk såg vi också, samt en starflock.
Bakom fåglarna syns Signebyns skola. Där jobbade jag mellan 1972 och 1982. Då hade vi barn i fem åldersgrupper tillsammans ( 5- 9 år) och barnen kunde exempelvis lära sig läsa när de själva ville mellan 5 års ålder och 9. Vi hade under de 10 åren här inte en enda elev med läs- och skrivsvårigheter. Alltså funderar jag ibland om inte det är så att skolan skapar bekymmer för barnen istället för tvärtom, att barnen skapar bekymmer för skolan. Vi kanske inte är tillräckligt lyhörda. 
Isen är idag för första dagen svart. Man säger att isen "ruttnar". När den blir svart så är den på väg att bli porös och tina. Våren kommer till slut. Idag var det + 13 grader i solen på skolan.
Isläget nere vid bryggan!" 
Så här mycket öppet vatten har vi just nu.
Det här är en enträgen hane av gåsfågelsläktet. Det ´är inte en kanadagås fast han konkurrerar med en kanadagåshane om en kanadagåshona. Men kanadagåshanen som uppvaktar honan låter som morrningar omväxlande med vanliga kanadagässtjut. Den här hanan låter på ett helt annat sätt och vi sitter en stund och kollar. Han ger till slut upp ser det ut som. Vi undrar som det kan vara en salskrake eller en vitkindad gås? Jag vet inte fast jag kollar i fågelboken. Fågelboken var en av de första böcker jag fick i mitt liv. Vi tittade ofta i fågelboken i min uppväxtfamilj. Den var framme hela tiden. Fast den här fågeln liknar mest av allt en salskrake. Fast varför en salskrake ska utmana en kandagås vet jag inte.
Hemväg är det här. Mannen i mitt liv. Efter så många år tillsammans, så är han fortfarande nurmmer ett, alla kategorier. Vi är ofta tacksamma för att vi har fått ett gott liv!
Dagens svanrapport, torsdag.
De två svanarna framhärdar i att bo just här på åkerkanten vid Smörhôlera. . De är stora och stiliga. Undrar varför det var tre st där häromdagen och en granne säger sig ha sett att det har varit fyra stycken på platsen. Men alltså idag och för det mesta bara två. Fast gubben säger att de häckar i Norrland och bara är på genomresa, så de egentligen bara ligger här och latar sig ett tag inför vidare färd norrut. Jag är ingen fågelexpert men för mig ser det ut som sångsvanar och i så fall är de fridlysta. Undrar förresten varför man skulle vilja ta död på en svan? Det låter inte aptitligt att äta dem.
Jag passerade bredvid dem på vägen när jag var ute på en liten motionsrunda med Oskar och de är inte speciellt rädda längre. Jag gick till Signebyn och mötte Roland när han kom med verktygskärran från Bergmans så jag fick skjuts hem. Det var varmt ute men blåste en del.
"Starebleg"
"Starebleg" kallade Oskar på Liane, Rolands farmors bror, en sån här starholk. Vi antar att han menade att stararna satt där och bligade ut, ja, eller nåt sånt. Igår satte Roland upp ett antal nya holkar i trädgården.
Några mesholkar blev det också. Nu väntar vi bara på "hyresgästerna". De har inte kommit hit än. Förr hade vi katt, Smurfen, som blev 23 år gammal. Han var en stor fågeljägare. Då måste vi alltid sätta upp en kjol av hönsnät under holkarna, annars satte han sig på holktaken och drog ut fågelungarna en efter en och mumsade i sig.
Just nu kommer gubben och säger att han sett de första stararna i trädgården på morgonen!! Va roligt!
Vårsol på friskvårdstimmen...
Jag gick ner till sjön på min friskvårdstimme idag. Brukar ta ut den på tisdag eller onsdag, mitt i veckan. Det börjar bli lite öppet i isen just vid älvmynningen.
Men därute kan man utan vidare köra bil på isen, den är 40 cm och kärnis.
Svanarna var kvar på nästan samma ställe som igår.
Runt Brogärdet tinar det nu och Bäcketjärn, den lilla sjön, är öppen till stor del.
Jag mötte en del människor, många var ute i det vackra vädret. En av dem var Rolands farbror som går varje dag ett par kilometer med stavar trots sina drygt 90 år! Men så håller han stilen och vikten också.
Oskar, taxen, gillade det strömmande vattnet.
Vattnet i dikena går upp i jämnhöjd med vägen och med åkrarna runt om.
Och när jag kom hem hade gubben fixat i ordning mat. Sen for han på polisens kurs i eftersök på trafikskadat vilt
Äntligen ska staten börja ge åtminstone en symbolisk ersättning till de jägare som ställer upp med hundekipage för att spåra upp trafikskadat vilt. Då ska alla som begär ersättning ha gått den här kursen så man vet vad man får göra och inte. Under alla år förut har jägarkåren i Sverige ställt upp på detta utan ersättning, bara fått tillfredsställelsen av att veta att man lindrat ett djurs lidande. I Årjäng har vi ett trettiotal viltolyckor varje år som rapporteras till polisen. Sen kan det finnas ett mörkertal förstås.
Lodjur
Så här ser ett lodjur ut. Det här är förstås uppstoppat men himla ståtligt. Tassarna är underligt stora och benen tjocka i förhållande till kroppen. Just nu verkar det som om ett djur rör sig i omgivningarna, vi såg spår häromdagen uppe vid Hopbrôten.
Staren kom i lördags...
Känns som om jag bara jobbat i två dagar, långa arbetsdagar med först elever sedan konferenser till halv fem resp fem. Och dessutom ska ju verksamheten med eleverna planeras. Försummar bloggen bl.a.
Vårtecken!
Ett svanpar har bosatt sig nere på åkrarna på just den här fläcken och ibland nere i tjärnet. Vi har sett två tofsvipor också och hoppas att det är våra kära fåglar från förra året och inte några på genomresa.
Blommor i modrens rabatt; krokus och snödroppar, men vi tar inte bort gransriset än för det snöar ibland.
Kajorna sitter i flockar i de stora träden här nere på prästgården.
Ett vårtecken så gott som något är att all vinterveden är hemma. Nu ska den bara kapas och forslas in i vedskjulet.
'Lite här och där runt huset smälter det i alla fall.
Lite öppet vatten är det nere i viken. Med vind och regn och sol och ingen nattfrost så ska det gå fort nu.
Friskvård är detta...
...att få bo där jag bor och få se sånt här; ko med två kalvar på andra sidan vägen från vårt hus räknat. Visst är de fina!
Snön är på väg bort men rätt mycket är kvar än.
Friskvårdstimme nere vid sjön är inte fel.
Isen börjar gå bort men det är alltid lite nervöst eftersom vi väntar de första fiskegästerna i mitten av april.
Det är lättare att grilla i vedkorgarna nu på vintern än att rensa upp hela grillbädden. Hundarna är med förstås, alla tre. Vi har nu Jazz, Oskar och Leta hemma.
Isfiske den gångna helgen
Roland var ute med Andreas och Ulrike och fiskade. Det var ingen sol men snö och is. Dock inget enda napp. Här är de utanför Önnebyn, Rolands mammas föräldrahem efter Östersil. Jag var inte med, valde att stanna hemma och vårda snuvan.
Pimpelfiske på isen...
Vi hade med glögg förstås, det värmde. Fast solen värmde också.
Så här fin låg sjön in mot viken. Vi startade ute vid Harnäs och borrade oss fram över isen.
Chester var nyfiken förstås, en vorstehhund.
Isen var minst 20 cm tjock.
Det ser ut som sprickor men de var igenfrusna. Jag som är harig har förstås både flytväst (värmer också!) och isdubbar.
Med spark går det snabbt fram över isen och vi hade sparkdubbar på kängorna. A:s spark är ferrariröd! Han är stolt över den. Inhandlad på auktion i Sulvik för 50 kr.
Gubben har slagit sig till ro och försöker lura upp en fisk.
Dagens enda kap.
Chester däremot var mer lyckosam. Han lyckades få tag på ett pimpelspö!! :-))
U pimplar och Chester tycker vi är snälla som har huggit upp så många hål åt honom att dricka vatten i.
A tog kort och väntar på en jättefin kamera som han ska få om ett par dagar. Då behöver han inte ligga ner för att ta kort ur den här vinkeln.
Chester undrar förstås vad som är på gång. Någon ny lek kanske?
'Pimpelspön är primitiva och enkla, åtminstone mitt, Delfin heter det.
Överallt såg vi det här; spår av skridskoskär. Nu är alla ute på isarna, åker skridskor och pimplar och sparkar. Vi var inte ensamma. Vi såg i alla fall 3 sällskap till på håll. Fast sjön är så stor så vi behöver inte trängas. Den är två mil lång och har massor av vikar här och där.
Längst ut på Harhalsen grillade vi korv förstås i solskenet och mindes en annan gång när vi satt här med Claus och Hannelore och Diether. De två förstnämnda tältade här och vi var en kväll på fest. Det blev väldigt mörkt innan vi tog oss hem sjövägen i den gamla LOHI-båten. Och vi gjorde inte många knop dagen efter. Det var när vi var unga och kunde festa långt fram på nattkröken. Det är inte så längre.
Den här gången tog vi oss i alla fall hem när solen började gå ner så där vid halv 4-tiden. Men då bet det ordentligt i kinderna när vi åkte hem.
En fantastisk dag har vi haft och jag är väldigt glad att jag inte valde att åka till Karlstad idag för att välja nya glasögon. Karlstad står kvar men såna här dagar är det inte många på ett år, om ens någon. Förra året hade vi ingen sån här is som gick att åka på.
Nu går vi ut på isen och pimplar...
Ismete igår torsdag.
Här är alltså bilderna från gårdagens ismete med våra gäster.
Idag lördag eftermiddag bäverfälle...
Vid båtplatsen så trivs inte bara människor utan också bävrarna. Ett tag byggde de hydda här. Nu nöjer de sig med att fälla jätteasparna runt omkring. Och vi kan väl bara vara glada att inte någon Buster låg där nu idag.
Det var bara att ta traktorn och dra bort. Men snart faller ett träd till, det är på ¨gång.
Just nu lider alltså dagen mot sitt slut. Den yngste sonen är kvar hemma och har besök av en god vän, Kent. Han kom hit efter 14 timmars skruvande på en bil idag.
Asch...inget särskilt...
Asch det här var inte alls någon aktuell bild. Men jag råkade hitta den när jag letade efter annat på hårddisken. Det är en bild av äldste sonen och sjön från i somras tror jag. Ville bara vara nostalgisk en stund...
Solnedgång Östra Silen...
Egentligen ska väl båtsäsongen vara över, men det gick inte att låta bli i går kväll. Sjön låg alldeles spegelblank när solen var på väg ner. Helt fantastiskt med höstfärgerna på gång också.
Två älgkalvar diar kon!!!
Till slut masade de sig sakta över vägen in i skogen. Det var stora och fina kalvar. Annars är det ett problem att kalvarna föds för sent på året och är för små när vintern kommer. Det kan bero på att det finns bara små tjurar i området och då brunstar inte korna riktigt utan blir dräktiga sent under säsongen. Enligt den s.k. Kalmarmodellen ska man spara ett antal större tjurar under en följd av år för att få fart på reproduktionen.
Höst är det...
Köpte kräftor av god vän, fiskade i Vättern, signalkräftor. Ska ätas till helgen.
Ut i skogen varje dag efter jobbet har det varit, för att få frisk luft och rörelse som motvikt för att orka med. Så här är alltid våra höstar, mycket tid i skogen. Igår var vi på Lianes tak säger Roland. Det är högt uppe vid "tornet" som man säger här. Det finns ett jakttorn här tror jag någonstans. Man kan se till Tobyn och till Gängene härifrån.
Här fanns en liten tuva lingon som skyddats från frost antar jag. Annars så finns nästan inga lingon alls i år, bara ett här och där.
Svamp är det däremot gott om. Vi har med hem varje dag. Igår blev det ungeför 3 kilo. De sista vi såg tog vi inte ens. Sparar till nästa gång eller till nästa skogsvandrare.
En sån här uppriven stubbe kan vara björn, åtminstone om man är i Norrland. Men det här är nog bara grävling, men lite spännade är det i alla fall.
Det finns en hel del åt i luften som man brukar säga här. På gårdagens skogspromenad var det första dagen för säsongen med älgflugor. De kröp överallt, himla obehagligt. De lever i stora mängder på rådjur och älgar. På rådjur lever också en massa fästingar. Fästingar har Borrelia och en del annat. Undrar om smittan kan överföras med älgflugor till människa?
Dusch efter skogsvistelse är ett måste. Gårdagens skörd var ett okänt antal älgflugor och en fästing. Fästingen hade inte hunnit fastna, satt bara i resorkanten på sockorna och lurade. Jag får ofta fästingar som kryper omkring men i år hittills bara en som hunnit fastna och det var inte länge.
Hundpremiär idag den 21:a augusti
Idag är första dagen vi kan släppa stövaren till att träna jakt i skogen. Vi var nog ute ett par timmar sammanlagt med Jazz lös. Oskar fick följa med i koppel. Skönt med skogsluft, nu kommer vi att vara mycket ute i skog och mark framöver och inte bara gå efter vägarna.
Såna här hus är så tragiska på något vis. Det står mitt inne i skogen och förfaller. Jag kan inte låta bli att tänka på alla planer och förhoppningar som funnits när någon med möda och ett litet kapital byggde huset till sig själv och sin familj.
Den här mossan fanns på stigen, växte liksom inne i den gröna mossan. Någon som vet vad det är? Ser ut som en lav, skimrade i blågrått nästan.
Dagens skörd av kantareller. Det är mycket svamp i skogen. Den här gången delar jag mellan mor och svärmor. De kan inte plocka själva längre. Nu när jag lägger ut den här bilden så hoppas jag lite på att få se Johanna i Sillerud igen :-)
Djuren runt vårt hus...
Den här lille gynnaren bor någonstans i närheten eller rent av på tomten. Han härjar uppe på taket på nätterna ibland och ackompanjerar ljudet av skogsmaskinen. Vem sa att det var tyst och lugnt på landet?
Så här fin är bocken som jagar en get här. Bockar får slita för sitt kärleksliv. Han springer efter, jäktar, geten i många dagar först, innan hon blir villig. Ibland går det runt, runt i cirklar som kallades Häxringar förr, innan man var säker på att det var gjort av djur eller människa. Ringarna i gräset såg mystiska ut. Kerstin Ekman har travesterat detta uttryck i titeln på en bok med det namnet. Boken handlar just om kvinnors evig kretsgång i generationer. Hur män och kvinnor är fastlåsta i sina respektive roller.