Inga Magnusson

På eftermiddagen på jobbet ringde gubben mig och sa att vi var bjudna till Ulf på Möllerstua på räkor i kväll. Och det tackade vi förstås ja till.

Det blev inte bara räkor utan en avancerad havsmeny med allehanda:

Hemlagad fisksoppa med allehanda grönsaker och torsk.


lax med olika tillbehör


Räkor förstås och vackert upplagda


Krabbskal fylld med krabbkött och klo

Och så kokta färska musslor som jag inte har kort på.  Gissa om vi var mätta till slut! Frun Hilde var på tjejträff med släktingar någonstans uppe i Norge, så hon var inte med men kommer till helgen.

Med på den improviserade måndagskvällsfesten var också grannarna Brita och John på Kröserud. Och hela kvällen blev det en massa trevligt berättande om människor i bygden; Holger på Kröserud, Kalle och Olga på Önnebyn, Thyra på Sandnäs, Bussrudolf, Gilbert på Persbyn och många fler. Det är något slags legender om människor som levat bott här på Önnebyn eller haft anknytning dit.

Himla roligt att bli bjuden på fest så där spontant en måndagkväll. Vi hade jättetrevligt och god mat fick vi. Ulf hade verkligen ansträngt sig för att det skulle bli så bra som möjligt. Stort tack!

Jag säger det kanske ofta, men jag är oerhört glad för att vi har en skara vänner som vi haft länge, som vi trivs bra med. Det är verkligen stort att få ha dem.

I Eksjö vid torget finns ett suveränt gammaldags konditori, med ett jätteutbud av tårtor, bakelser och annat.  Vi fick ju som sagt en fikabiljett av den trevlige skohandlaren så vi var här på söndagen för att äta lite lätt lunch och fika efteråt. Det var i stort sett fullt när vi kom. Tyvärr hade maten nästan tagit slut men det löste sig ändå. Vi åt räksallad och fick vårt kaffe och valfri kaka. Och jag köpte med mig kaffebröd hem som jag kan äta.




Det här var en del av utbudet. Läckert!


I den här hyllan var det olika skorpor. Tydligen var det en specialitet.

Vi åt suverän mat på Salt and Pepper i Eksjö på lördag kvällen! Det här var himla gott fast det ser ut som alldeles vanlig fisk, men det är det inte. Potatisen är lagd i någon god sås med citronsmak, sen är det löl och squash till och lax förstås. Det var gubben och jag samt Kristina och Kalle från Säffle.


Efterrätten var päron med karamellsås för min del och citronsorbet. Passade min diet. De andra fick något annat som var riktigt smarrigt. Vi avslutade med kaffe och päronkonjak  förstås.  Vi hade en rolig kväll med mycket skratt vi fyra. 

Det betyder rätt mycket för en trevlig kväll på krogen om den som serverar är trevlig. Och det var verkligen den här unge mannen. Jag vet inte om han var ägaren men han tog hand om oss på bästa sätt och bidrog till den goda stämningen vid bordet, trots att han hade många gäster att serva. Dagen efter när vi besökte Eksjö museum och såg en massa ungdomsbilder på Albert Engström som kom härifrån, så konstaterade vi en slående likhet. Vi bestämde oss på stående fot att de utseendemässiga och slagfärdighetsmässiga likheterna talade för ett släktskap. Detta bör ha varit en släkting till  Albert Engström enligt våra spekulationer.

Kristina och jag åt även lunch här under vår shoppingtur på dagen och vi var lika nöjda då. Stället rekommenderades av hotellets personal utifrån vad vi önskade.

Nja vinprovning har det väl inte varit, men vi tog ett glas av Thomas Hyland, den längst till vänster i lördags kväll. Vi lagade till en fisksoppa som skulle bli en bouillabaise (stavning?) men det fanns ingen saffran i vår lanthandel så det fick bli bara fisksoppa. Vi hade torsk och lax i den samt krossade tomater med basilika (hade varit bättre med naturell), lök, mycket vitlök, purjo, selleri samt på slutet utan att koka med räkor och musslor och en vinskvätt. Jag fuskade och gjorde inte egen fiskbuljong vilket är mycket godare. Men det här var godtagbart.

Vinet då;  Thomas Hyland har en smak av förfining, det är ett lite snobbigt vin. Det har lagom syra för min smak, alltså inte så mycket, lite rund men inte menlös smak och framför allt vinet har en egenskap som goda viner ska ha, det ger olika smakupplevelser medan man har smaken av det i munnen. Först känns det på ett sätt sedan ändrar det sig lite, och sedan igen osv.  Det är nog det godaste vinet av de här fyra hittills. Vi har ett kvar nu.

Gubben beställde köttfärssås och spaghetti idag torsdag. Den här hittade jag på ICA-Sillerud, finkrossad tomat med basilika. Jag köpte den eftersom jag gillar basilika och det är svårt att få tag på färsk basilika, den blir så fort dålig.  Den här röran var kanongod att ha i köttfärssåsen. Dessutom  har jag förstås i en buljongtärning, lite spad från spaghettikoket, lite senap, lite svart vinbärssaft, soja, rejält med lök, vitlök, finhackade champinjoner. Och färsen är älg här.  Jag vill inte ha den så tunn så den rinner, mer som en grötig röra. Det smakade jättebra!

är berömd och nu ska vi börja äta av gåvan! Smarrigt ska det bli nu efter köttfärssåsen!

I kväll lördag har vi varit i Hol hos A och U bjudna på mat. Det blev fläskstek (av kotlettrad), hemgjord rödkål, Kartoffelklösse (i Bayern Knödel), vanlig potatis och god sås till. Detta är typisk tysk mat och väldigt god. Vi har nog samma förkärlek för just fläskkött i våra båda länder.
Klösse och rödkål. Jag gillar formen på den där skålen upp till höger men den finns inte att köpa längre tror jag.


Fläskstek i sås.


Körsbär i sås med glass och vispgrädde till.

Sen fick vi med oss hem fina hemgjorda marmelader och en hembakad svensk mandeltårta. Smarrigt ska det bli.

Nu antar jag att jag missade stjärnorna på slottet igen, men jag får spana efter reprisen den här veckan också.

är det på min sida minsann. Om jag räknar efter så har jag tre släktingar som lever; min mor, min bror och en kusin. Sen är det slut med det hela. Det känns lite torftigt, men på Rolands sida jämnar det ut sig med oräkneliga släktingar och det är jag glad för som aldrig har haft någon  släkt inom räckhåll. Senast vi räknade efter så hade gubben modren,  3 mostrar, en morbror, en farbror, en faster, två syskon,  tre syskonbarn, 6 syskonbarnbarn´,  så där 30 kusiner och sedan bortom det förlorar vi perspektivet. Många bor faktiskt kvar på orten eftersom det har funnits arbetstillfällen de senaste decennierna.

Igår hade vi några här på en liten bjudning, det var Rolands bror med fru, syster och mor. Det var en försenad födelsedagsträff. Det brukar vi ha när det är jämna år eller halvjämna. Vi ville inte ha några sammankomster mitt uppe i hallrenoveringen ¨så det fick bli nu.


Det här var trevlig present; några bra vinflaskor. Rolands syster är bra på viner och vi ser fram emot att få testa de här.
Den som heter Thomas Hyland har i alla fall ett roligt namn. Någon som känner igen några favoriter här?


Maten blev helt ok tror jag. Gästerna ville i alla fall ha receptet och det brukar vara ett gott betyg. Så här var det:

Margareta Wallins (Åmål) grönpepparkyckling (4 pers.)
1 grillad kyckling
Sås:
50 g smör
1 krm salt
2 msk dijonsenap
2 msk soja
1-2 msk grovstött grönpeppar (frystorkad)
2 dl grädde

Smält smöret och blanda i alla såsingredienserna. Sjud 5 minuter (koka ej!)

Lägg kycklingbitarna (rensade!) i ugnsäker form (inte för stor)
Häll såsen varm över kycklingen!
Låt stå och dra minst 3 timmar (ta då den större mängden grönpeppar!) eller ett upp till ett dygn (ta då den mindre mängden grönpeppar!)
Uppvärmning i ugn 15 minuter i 200 grader före servering.
Serveras med ris och grönsallad.

Det här är en extremt lättlagad och festlig mat om man väljer att köpa färdiggrillad kyckling.  Passar alltså som igår en fredag då det inte blir så gott om tid. Tänkte också att det kan vara gott att bryta av med kyckling efter julhelgens frosserier i fläsk och kött.

Till efterrätt hade gubben beställt stekta fikon och vaniljglass. Men de konserverade fikonen finns visst bara på Hemköp och det har vi inte här, så det fick bli värmda fikon i konjak på glasburk, uppvärmda serverade med glass och vispgrädde.
Sen kom till avslutning svärmors fantastiska tårta. Den är så god! Jag skulle önska att jag visste hur många såna tårtor hon har gjort till alla släktsammanhang under alla år. Den önskas ständigt om och om igen. Och hon gör den lika snällt varje gång. Jag har en fantastiskt svärmor, hon är verkligen jättesnäll! Jag säger det till henne ibland också, tycker att hon ska höra det.

har jag framför mig! Helt utan planer och förpliktelser!  Sååååå skönt ibland!

Och en trevlig dag / kväll bakom mig med goda vänner och mat. Synd bara att en av de tänkta gästerna låg hemma i influensa. (Vink. vink till Dig! Hoppas Du kryar på Dig!))

Jag gjorde en välkommendrink för en gångs skull istället för glögg. Det blev en variant vi fick hos de tyska gästerna i veckan:

Ananasbitar fick ligga några timmar och dra med rom och honung (enkelt med flytande). Vi fyllde halva glaset med frukt och sedan på med champagne. Skulle kunna vara vitt vin också till men vi valde bort det. Severas kallt förstås. Frukterna kan också ligga längre i vitt vin till  bål, då fyller man på med champagne precis före servering.

Gubben är ute och leker, nej jag menar jagar med sin nya GPS, nej jag menar med sin hund Jazz.. Det är till och med lite spårsnö, så han tindrade extra i morse när det bar iväg. Nu sitter han nog som bäst och eldar och väntar på upptag. Det har varit lite dåligt med det de senaste dagarna.

Uppdaterat: Gubben ringde precis. Han sitter och eldar på några höga berg och lyssnar på Jazz som har fått upp en hare och driver ner emot Bryngelsbyn.

Och idag ska jag alltså bara laja runt lite och sen äter vi rester, inte ens matlagning behövs.   Jippiiiii!!!

Jag är ju ett pjosk när det gäller maten, såtillvida att jag inte tål allt. Och ibland tvingas kökspersonal ta till nödlösningar.
Men sist gång vi åt på Norlandia i Årjäng så fick jag något vansinnigt gott:
Friterade äppelringar, citronsorbet och någon sötsyrlig sås till som jag inte vet vad det var (måste ringa och fråga Reinhold, för det var han förstås) . Kaffe till detta var perfekt! Undrar om jag ska köpa en liten fritös (heter det så?)?

Jag köpte den i fredags!  Om man ska tro datummärkningen, och det vill man ju, så skulle jag nästan tolka det som att grisen fortfarande levde i högönsklig välmåga vid inköpstillfället och blev förpackad "live". Den ska ju inte vara "producerad" som det så vackert heter förrän på söndag! Vi har i alla fall mumsat i oss den i form av en fläskfilégryta med lite goda grönsaker i och hackad färsk ingefära (lite). Ingefäran gav stuns åt anrättningen. Vi överlevde och det smakade gott oavsett den nippriga datummärkningen.

Det här är en delikatess!!! 

Nystekt vemma och hembakad kaka +  hjortronsnaps med smaksättning av riktiga hjortron, en kall Carlsberg till. Gubben fick vemma häromdagen och snapsen av god vän Pi som fångar fisken och smaksätter snaps efter recept från sin far. Svärmor steker vemma som den ska stekas, kan inte jag. Och gubben  äter den kall på kaka.  Jag är lite osäker på vad vemma är på svenska, kan vara siklöja. Den fångas i alla fall här i sjöarna och betraktas som en verklig godsak.

Nu har vi testat den nya glöggen, Blåbär. Jag tar alltid emot glöggnyheter med en viss skepsis. Gubben vill ju köpa en massa konstiga sorter jämt. Men den här var faktiskt god. Det kommer att inhandlas fler. Vi brukar alltid lyckas hitta goda skäl att dricka glögg från premiären fram till en bra bit in i januari. 

Den här rekommenderas!

I lördags kväll hann vi hem till god mat i Snarkil med goda vänner! Och det var vackert också! Här var laxen med röra och rom och sallad och bröd. Sen åt vi en maträtt med ungsbakade äpplehalvor med råa lingon och geleöverdrag. Helt suveränt gott. Jag måste pröva det!

 Vi ordnade lite äting  och U i Hol (A är på fisketävling i Västervik!). Först åt vi färska räkor, sedan blev det porterstek med morötter och gröna bönor och en god sallad, sedan fikon stekta i mycket smör och grovmalen svartpeppar + honung + konjak (kokar lite alltsammans i pannan) + en skvätt Grand Marnie (hade vi inte så det fick bli Amaretto) serveras med vaniljglass / vispgrädde. Och avslutning var U äppelkaka enligt nytt recept varje gång. Nu smakade den lite som pepparkak med kanel.  Menyn var kanske i kraftigaste laget och vi hade kunnat hoppa fikonen, men gubben ville absolut ha dem. Det var länge sedan vi åt dem påstod han och det fanns ju hemma.


Det blev stenar och löv på bordet. Löven är nog som vackrast nu ett tag.

U hade med en god äppelkaka som jag också kunde äta.

Vi brukade förr alltid äta på Freden; lövbiff för att vara exakt. Det har vi gjort i många år. Men nu har stället bytt ägare och vi har inte varit nöjda de senaste gångerna så vi har letat efter en ny favorit att äta på, så där under dagtid eller eftermiddagstid när vi åker till "stan". Vi kanske har hittat en nu igår. Vi var inne på hotell Plaza mitt emot järnvägsspåren och åt lunchbuffé. Den var helt ok med ett stort urval av maträtter. Och gubben fick knaperstekt bacon. Salig alltså!

Personalen verkade vara på gott humör och vi blev vänligt hjälpta till rätta. Mannen här var mycket hjälpsam och trevlig! Miljön är lite rolig, det är som en inbyggd atriumgård med höga hus runt. Det ger ett speciellt ljus åt det hela, och man kan gå upp för trappan och sitta en våning upp, på liksom en balkong.

Priset var rimligt tyckte vi, 135 tror jag och då ingick dessert, frukt, ost och kaffe.

Bredvid oss satt en man i yngre medelåldern med en dyrbar solbränna! Kanske var han ägare eller nåt sånt. Eller bara stamgäst. Han verkade bekant med alla och rörde sig med en viss självklarhet i lokalen. Har aldrig tänkt så förut, att vissa solbrännor ser väldigt dyrbara ut, speciellt när de ackompanjeras av välfrissat lite längre hår och rätt färg på slingorna, samt välsittande men enkla kläder. Han var dessutom norrman.


Så här ser det ut utifrån!

Nu är det mer konsumentvägledning: Jag har idag ätit glutenfri hamburgare på Burger King, mest för (det tvivelaktiga) nöjet att jämföra. Den är lite tjockare än Mac Donalds tror jag men bara obetydligt. Jag tog av det jättetjocka locket här också. Dessutom är hamburgaren  mycket träigare och trådigare i smaken. Mycket hamnar mellan tänder och ska sedan mödosamt dragas loss med konster och knep. Man kanske väver hamburgare numera? Nödproviant är en bättre beteckning än mat.

Det här är en bild på en Mac Donalds glutenfri hamburgare. Alltså, själva hamburgaren är väldigt tunn, kan bara vara några millimeter. Kanske är alla hamburgare lika tunna, inte är det mycket för världen. Jag brukar ta bort över-brödet för att åtminstone känna lite smak av kött, annars smakar allt bröd.