Jakt på Jägartorpet 2
Den första haren tog Valsa upp klockan 9 och den sköts vid 10-tiden.
Dagen var ännu lång och vi gick vidare. 
Vi passerade flera hus med det här utseendet ungefär, små stugor med nästan inga uthus, lite smått förfallna. Markerna här ägs av skogsbolag och antagligen måste man bygga bostäder så att de anställda hade någonstans att bo. Senare har husen ofta friköpts som fritidshus. 
Detta området hör till Värmlands Bergslagen.
Märkligt uthus, antagligen för djur.
Gårdsbrunnen...
Efter husen klev jag ner i en blöthåla och märkte att stöveln blev full i vatten. Jag hade lyckats trampa på en liten pinne som perforerat sulan. Men det spelade inte så stor roll, för stövlarna är så varma så jag frös inte ändå.
Solen bröt fram mellan molnen och det blev en kanonfin dag.
Vi fortsatte en stig upp emot skogen medan Valsa sökte nya harspår runt oss. 
Här i solskenet blev det dags för fika och brasa nr två den här dagen. Roland hittar alltid töre. Jag aldrig. Jag ser inte skillnad. Det ska vara i toppen på tall som är död. Men den ska se ut på ett speciellt sätt, vara liksom svart. Och den brinner i alla väder, även om det regnar. 
Här fanns en gammal spång. Medan vi satt här fick Valsa upp en ny hare.
Vi fortsatte skogsvägen upp till Pickarbo. Där fanns ett par skogskojor av olika åldrar. 
Vi passerade här .
Valsa jagade på den här haren en stund, men tappade bort spåret. Vi väntade rätt länge men måste till slut koppla henne och gå tillbaka till kursgården.
En fin dag hade vi haft. 
På kvällen var det samkväm och här pratar Roland med ordföranden i Torsby jaktvårdskrets. Det är en dam med många goda historier och hon kan berätta dem. Och det var det fler som kunde. Roligt hade vi!
Roland pekade ut "Prinsebacken" på kartan. Enligt muntlig berättartradition så ska Motorprinsen, Bertil, har varit inblandad i en trafikolycka här, en olycka som ledde till att en ung kvinna miste livet. Men på den tiden så blev det inga rubriker av rojalistiska äventyr så det hela lär ha tystats ner. Jag vet inte ens om olyckan var prinsens fel, men det hade antagligen varit illa nog att bli omnämnd i sammanhanget.
Jakt på Jägartorpet Storfors Lungsund 1
Vi var alltså ett par dagar på Jägartorpet. Det är Värmlands läns jaktvårdsförbunds kursgård. Det var aktuellt med jakt i fredags förmiddag och lördag förmiddag. Övrig tid var vikt för möten av olika slag inom förbundet. (Möten som jag inte deltog i).
Jaga hare är mycket eldande i väntan på upptag, alltså att hunden ska få upp en hare. När Valsa fått slag, alltså vittring på hare så kan man börja elda. Här tänder Roland fredagens första lilla brasa. Men det hann aldrig ta sig förrän Valsa fick upp haren och drevet gick i gång. Då måste vi hals över huvud ge oss iväg överkalhygget mot vägen.
Så här såg det ut.
Jakten gick inne i skogen medan vi kom ut på vägen. Där fanns klockrena grävlingspår.
Innan dess passerade vi en plats för nostalgi. Det här gamla jakttornet är troligtvis byggt av Rolands gamle vän, länsjaktvårdare Sven Carmland. De jagade mycket tillsammans och blev goda vänner. Sven gjorde mycket praktisk viltvård och gjorde mängder av fågelholkar. Här sitter en.
Valsa kom ut till vägen men tappade bort haren där. Harar gör en massa konster och knep för att lura en efterföljande hund. Här hoppade haren över till andra sidan vägen, gick försiktigt parallellt med vägen en bit in i ett gransnår. Sedan hoppade han tillbaka i sina egna spår en bra bit, gjorde ett hopp från spåret och satte sig i det höga gräset för att vänta på den "dumma" hunden. Vi hann se allt detta innan Valsa kom till vägen. När Valsa hittade spåret så jagade hon förstås efter haren in mot gransnåret. Vlsa passerade bara ett par meter från haren som lugnt väntade in henne. När Valsa passerat haren på ett par meters avstånd så skuttade haren oberört och sakta iväg över vägen allt medan Valsa tappade spåret som tycktes försvinna i tomma intet där haren vänt helt om för att gå tillbaka i egna spår. 
Här kommer haren och skuttar över vägen samma väg som han kom...
och fortsätter upp i skogen. Valsa har fortfarande inte fått upp spåret.
Men så småningom lyckades hon hitta det och tredje gången haren kom hit så sköts han med ett skott
Det var en skogshare och den hade nästan färgat ut till vitt. Bara en brun rand kvar på ryggen.
En råbock - idag söndag!
Jaktlycka idag efter en kort jakt med Oskar. En fin råbock.
Garmin Astro
Om vi hade haft en sån här på Oskar igår så hade vi aldrig behövt vara oroliga. Det är det senaste på hundpejlfronten; Garmins Astro. På displayen ligger en karta över det aktuella jaktområdet. Sedan ritar GPS :en en röd väg där hunden har gått och man ser exakt var den för tillfäller befinner sig i terrängen.
- Det här ger jakten en ny dimension säger gubben förtjust.
Om Oskar hade haft en sån här så hade vi också fått veta exakt hur han bar sig åt för att komma över älven och till Bäcken.
Man kan också slå om och få exakt riktning till hunden och antal meter, här 628. Vi har beställt en men det är lång leveranstid på de här. Vi ska få nästa som kommer in så nu borde det snart vara dags. Den här har Roland lånat av B i Leverhögen för att testa på Jazz häromdagen.
Min lille tax jagar uppe på Alperna kl 5 em...
idag söndag och jag är jätteorolig. Vi släppte på rådjur på eftermiddagen och det drog iväg först upp emot Sand. Sedan försvann skallet och vi tappade honom på pejlen. Avbröt jakten direkt för att leta upp honom. Körde runt med bilen och lyssnade men inget. Jag stannade då hemma för att se om han dök upp här och Roland fortsatte att leta. Nu ringde han. Han fick signal uppe på Alperna!!! Min stackars lille Oskar jagar för fullt uppe på det högt belägna och stora bergsområde som vi kallar Alperna.
Han är jättemörkrädd och det kommer han att märka när han tappar villebrådet. Det är kolmörkt ute nu och jag kan inte företa mig någonting mer än att vanka fram och tillbaka över golvet, rastlös som ett avdankat kommunalråd, och tänka ut allt hemskt som kan drabba Oskar i mörkret; uppäten av varg, drunknad i myrarna där uppe, ihjälsparkad av älg osv. Går bara och väntar på att höra Roland ringa och säga att han har fått tag på honom, hur man nu får det i ett stort sammanhängande otillgängligt skogsområde utan vägar.
Uppdaterat klockan halv 6. Tack o lov var det inte Alperna.!Det var en baksignal på pejlen. Verkade ju helt orimligt också. Det kan vara Bäcken, var han nu har gått över? Ålven? Vägen? Roland lämnade bilen och går nu med pannlampa rätt in i skogen i totalt mörker för att hitta honom. Han kan ha satt sig någonstans och bara är rädd. Han har verkligen varit mörkrädd sedan han var liten valp.
Uppdaterat klockan fem över 6. Nu ringde Roland och meddelade att han hittat Oskar. Han satt still uppe i skogen öster om Bäcketjärn, högt uppe på en bergskam och ylade! Rädd förstås och tog sig inte ner. Vi kommer att undra vilken väg han tog dit. Vid Brobacken, vid Tjolitta, vid Bäckekorset, på Udden? Och Oskar kommer inte att berätta! Glad är jag i alla fall att han är på väg hem. Men det tar en stund genom skogen innan de kommer fram till bilen. Hoppas de inte går vilse.
Uppdaterat klockan 8 kvällen . Så här ser det ut nu! Vi har just ätit söndagmiddag; älgfärsbiffar, såsröra av med kantareller och lök, potatis, morötter och sallad. Och nu har både Oskar och gubben kantrat!
Dagens och gårdagens outfit...
Det är inte så ofta jag finns med på bild men här kommer en. Tillräckligt långt ifrån för att de värsta skrynklorna ska vara osynliga. Glömde visst strykbrädan framför ser jag nu. Det är lite grejer här och där i huset nu när vi gör om i hallen. (När jag är ute så har jag förstås stövlar också).
Det är en tjock jacka av obestämbar skärning, suveränt varm, mjukt tyg som inte prasslar när man går, bra längd, får inte vara för lång när man kliver omkring i terräng. Ficka för komradion där uppe fram, extra varmfodrade fickor upptill fram på båda sidor att stoppa in händerna i om det blir kallt, rymlig innerficka för kamera, mobil o. dy. Byxorna är också varma och mjuka, smala nertill så de går in i stövlarna, benfickor som rymmer en hel del bl.a. sittunderlag. De där schatteringarna nere på byxbenen är värmländsk lort. Dvs jag stöp handlöst ner i ett gôrhôl nerom hägnet idag, liksom bara försvann.
Märket på dressen är Seeland Seetex, delvis inköpt i Holmedal Björkåsen, delvis i jaktshoppen i Grums. Priserna minns jag inte nu förstås eftersom jag haft den flera säsonger nu, men det var billigaste billiga i den här vägen.
Hatten är en gåva från trevliga tyska stuggäster. De skickade den till mig för de tyckte att de fått en bra semester och att vi hade haft kul ihop; Jan o Katrin Meissner. Tack för den! Superkvalitet och oslagbar som huvudbonad; lagom varm speciellt med pannband till, tål hur mycket regn som helst och man blir inte blöt i nacken, sitter kvar när det blåser också. Röd stor snusnäsdukshalsduk håller det varm om halsen.
Glömde skriva pannband för att hålla öronen varma! Alltså det vita som syns under hatten.
Till det kommer ett par handskar som alltid är rejält trasiga och varma jättetjocka gummistövlar.
Den här klädseln är ju samma varje helg på eftermiddagarna så nu blir det inte så mycket mer modebloggande här på ett tag.
Ett rådjur igår för Oskar!
Här nere bilder från jakten.
Rådjursjakt igår...
I går söndag eftermiddag jagade vi rådjur med taxen Oskar. Jag gick direkt på get och två killingar bakom ett berg i sönnare Lihaget. Det blev upptag och gick ett varv i haget tills geten fått lite avstånd till taxen, hon är ju mycket snabbare än hunden förstås. Sedan ställde hon undan killingarna någonstans och tog med sig taxen på en rundtur under någon timme så där. Jag skulle vilja veta hur hon bär sig åt för att få killingarna att förstå att de ska stå stilla på en undanskymd plats istället för att följa henne som de annars alltid gör. Gubben tror att det är något ljud som hon gör och att killingarna lär sig det redan från början. Hon kan ju lägga dem i någon slåttervall när de är små och lämna dem en stund i tron att det är en säker plats, vilket det tyvärr inte är i juni.
Oskar jagade riktigt bra och vi var nöjda med honom. Han var inte ens trött. Men vi fick ändå avsluta eftersom eftermiddagen led mot sitt slut. En otroligt vacker dag var det i alla fall o vi njöt av att vara ute.
Det här ¨var en sån här favoritdag för min del; gubben jagade hare på morgonen och förmiddagen vilken betyder att jag får pyssla med tvätt, tidningsläsning på nätet, blogg, ringa modren och lite småplock i lugn och stilla frid. Min arbetsvecka innehåller så mycket liv och rörelse att jag behöver tystnaden som motvikt. Sedan rådjursjakt med taxen på eftermiddagen, följt av matlagning och eventuellt sällskapsliv.
Fågeln på bilden där uppe var framför mig en lång stund, men jag orkade inte se vilken sort det var.
Höst o jakt!
Vi jagade rådjur under förra veckan, dock utan framgång. Fast Oskar presterade ett och annat bra drev. Men han har ett futtigt sök, det betyder att jag får gå istället. Kanske inte helt fel dock...
Det blir vackert grafiskt ibland och jag älskar verkligen de här kalla, nästan frostiga höstdagarna när vi är ute i skogen.
På "smörhôlera" har ett stort antal fåglar "bosatt sig" de senaste två veckorna. De är ett femtontal sångsvanar, ett 20-tal kanadagäss och lite annat smått och gott. Här går rådjuren också ofta och betar. Det finns get med två killingar och en bock med ibland också.
Älgjakt final!
Det här är finalen på älgjakten! Knapppt 20 kilo kött och det fyller inte boxen direkt eftersom nästan hälften måste skäras bort. Men en liten filérompa var med i köttlotten. Då blir det fest köttutdelningskvällen; färsk älgfilé kantarellstuvning och det bästa rödvinet. Kanon!!
Så här ser det ut innan. Allt ska renskäras och sorteras till stekar, grytbitar, malkött och kokkött och frysas in.
Innan dess ser det ut så här. Älgkropparna hänger i slakthuset i väntan på styckning. Det var ett bra år i år. Det hade hunnit vara några frostnätter så flugorna försvunnit annars är det inte så trevligt, men funkar ändå. Licensen i år var 2 stora plus 2 små per 1000 hektar. Det innebar att det fick fällas 7 stora och 8 små här på Harnäs viltvårdsområde. Men det fanns mer älg än man kunde tro så man fick 2 + 2 till av kretslicensen. Av dem fälldes 3 tror jag. Alltså sammanlagt 9 stora djur och 9 kalvar om jag är rätt informerad. Man jagar med folkdrev och ett lag med hundar. Allt gick bra utan incidenter med c:a 70 deltagare.
För vår del var älgjakten i år den stillsammaste på länge. Vi hade bara en jaktgäst och det var en gammal god vän från Göteborg ( som vi firade födelsedag med på Västkusten för ett tag sedan om någon minnesgod bloggläsare kan erinra sig). Vi hade trivsamt tillsammans och jagade en del rådjur och hare också efter älgjakten blåstes av.
Dagens älgjakt på Harnäs vvo...
Som jag skrev förut så är älgjakt kultur i Årjängs kommun; skolorna stänger för höstlov under den här veckan och en hel del verksamheter går på sparlåga. Inte så många väntar sig så mycket av den här veckan. Så här såg det ut i tidningen förrra veckan;
Älgjakten har börjat...
Isa väntar på att få börja jobba på årets älgjakt.
Nu ska jag försöka komma ifatt; städa lite, putsa fönster och passa upp husets älgjägare (gubben + vår gode vän L från Göteborg, han som vi firade födelsedag och pension med på kusten för en tid sedan!). Jag ska också lägga ut bilder och text på den jättetrevliga förra veckan för min del med Örebrobesök hos en barndomsväninna.
Jægarna i Valsjøbyn
Bilder från jægarna i Valsjøbyn. Det var en kort jakt på ren idag på førmiddagen men det gick bra. En hare før Valsa. Hon ær en riktig drevmaskin fast lite skrøplig. Ovan ær en fin solnedgång från idag torsdag på morgonen.
Så hær ser det ut nær man væntar på upptag. Någonstans i nærheten av Valsjøbyn.
Jakt i Valsjöbyn
En hare idag också från Valsjöbyjägarna.
Varför är inte jag säterbrukare i Valsjöbyn...
Jag skulle inte ha något alls mot såna samtal. ;-)
Valsjöbyn blev årets bygd för något år sedan. Den ligger ett antal mil nordväst om Åre, en mil från norska gränsen. Bara det!
Filmen Varg spelades alltså in i Valsjöbyn och Peter Stormare bodde en tid i en stuga där under inspelningen, fast inte uppe på sätern. Därav bekantskapen antar jag. Det huset som i filmen är húvudpersonens brors, ligger i samhället och var på alldeles riktigt Ann-Margrets (Djurets) föräldrahem. Vilken Lassie! Fast det är väl bara vi, gravt medelålders, som kommer ihåg henne. Hon som spelade in film med Elvis alltså.
Sen är Valsjöbyn berömt för att det är en av få platser där människa dödats av björn i modern tid. (Kanske vill jag ändå inte bli säterbrukare där. )
Från Valsjöbyjakten rapporteras om en hare idag första jaktdagen. Det var snöstorm en stund mitt på dagen men ingen snö som ligger kvar. En av jägarna hade idag söndag närkontakt med lodjur men inte med björn och det är vi glada för.
Sen sägs det att det inte gått att göra särskilt mycket av någonting om inte lapparna funnits där i trakterna. De lär ha ett välgörande inflytande på leverne och näringsliv. Vad man nu kan mena med det? Jag väljer att vara totalt oförstående.
Jaktfolket uppe i Valsjöbyn
De lyckades först prata sig igenom Mora och köra fel. Gör de varje år, där eller någon annanstans :-)
Det blev alltså att åka förbi Siljan på östra sidan istället för västra och därmed passera Vikarebyn. Gammal bekant plats för vår del men de stannade inte och fikade trots uppmaning.
Resan tog 12 timmar så där säger de.
Från Vikarebyn utsikt mot Siljan, på väg österut
Vägarna i Norrland är raka ibland, alldeles väldigt raka.
Matsäcksgöring i stugan.
Björn sköts i Värmland idag onsdag!
Det får skjutas två björnar i Värmland i år. Detta var den första.
Suverän vädersajt!
Björnpremiär idag!
Det är premiär för björnjakt idag också. Roland följde gode vännen från Karlstad Lennart J via sms och mms på hans björnjakt. Det var i Valsjöbyn i Jämtland ett område med mycket björn. Den här björnen sköts där idag, en kraftig nalle. Den lycklige skytten är en norrman tror jag. Det får skjutas drygt 300 björnar i Sverige i år. Man måste börja hejda tillväxten i stammen. Den var mycket större än man trodde och det har hänt tragiska olyckor med björn under det senaste året.