Inga Magnusson

 

Ha ha... den fick helt enkelt stå ute i regnet och bli ren! Ser bra ut, i alla fall en stund. Gissar att det kommer lort med i regndropparna som sen lägger sig på lacken och den blir ful. Så jag kommer nog inte undan riktig tvätt. 

 

För övrigt så är det min "döbil", den jag ska ha  tills färdtjänst  tar vid har jag tänkt. Det blir ju inte så mycket kört numera så den borde hålla tills dess. Annat var det förr när jag körde enkel väg 2 mil till jobbet varje dag + skjutsningar av tre barn till träningar och matcher över hela Värmland + en del annat för föreningsliv.  

 

Det är en hybridbil, alltså går ibland på el och ibland på bensin. Det är rätt billigt.  Den är billig i drift och det hängde med flera bidrag när jag köpte den, både från staten och LRF.

 

Men det var inte av ekonomiska skäl jag köpte den. Jag gjorde det därför att jag trodde  på reklamen om att jag var god om jag köpte elbil istället för bensinbil. Det finns en tendens att ju äldre man blir desto mer vårdar man sina chanser att vara god för att  komma till himlen. ;-)) Eller åtminstone sin godhetsimage!

 

Fast min gloria av godhet varade bara tills jag såg bilderna på barnen som jobbade i gruvor med att ta upp råvara till de stora batterierna i elbilar. :-(( Och tills jag läste att råvarorna till elbatterier inte kommer att räcka särskilt länge. Det hela var bara den vanliga  grönfärgade kortsiktigheten som vi matas med i media. Det kändes inte bra förstås. Men nu är den på plats sen ett par år tillbaka så den lär få gå så länge jag kan / får / köra bil.

 

För övrigt så är det en trevlig liten bil, lagom stor och  lagom snabb. När jag trampar på gasen för att köra om så morrar tydligen både bensin och el igång och den accelererar bra. Det gillar jag som faktiskt en gång i tiden sysslade med att  träningsköra rally och lärde mig konsten att gå snabbt genom en kurva genom att parera centrifugalkraften med mer gas. Sånt testar jag inte nu. :-))

 

.... bjöd på olika former i naturen. En märklig rot som växt vilt ovan jord. 

 

 Det är rätt ofta hästbajs på vår väg, liksom på andra byvägar här,  och det är inga problem med det. Det skvallrar bara om att vägen är använd och det är ju positivt med liv och rörelse på bygden.

 

Ha ha.... teknikens under. Årets älgpass är röjda  idag och inlagda på data. Och jag tror att man kan ta bilder från givet pass och lägga ut så andra kan se! Bra hjälpmedel!

 

Min ilske-tröskel är hög. Det är väldigt långt emellan att jag verkligen känner mig arg, sker kanske bara ett par gånger per år,  borde kanske bli oftare. Men att fejka ilska vore också svårt, de flesta irritationsmoment går  att också se från en humoristisk sida. ;-)

 

Men idag rann sinnet efter en god stund av välvilliga och vänliga  men fruktlösa förhandlingar med två absolut korkade människor. Det var tack o lov inte med familj, vänner eller ens bekanta. Mina  ögon blev  till slut svarta kände jag. Jag rev itu det aktuella pappret,  gjorde en snabb och bestämd verbal avslutning i ett något högt tonläge, ungefär det som vi lärare använder när vi vill nå till nedersta raden i klassrummet med ett budskap. ;-)  Ögonen hos de korkade blev plötsligt stora, lätt skräckslagna och argumentationen  tystnade snabbt. Sen gick vi vidare i det som skulle klaras av.  

 

Ha ha... man blir trött av att vara arg. Fick ta en powernap sen. Men nu är allt i ordning igen och jag ska ta en tur med Seffrin. Han behöver komma ut.

Kom en fin bild från dotter Malin idag. De har badat bastu  vid fina Kassjö-sjön! Vackra färger nu på hösten

Det ösregnade hela dagen igår. Verkligen ösregnade! Vad gör man då? Jo, sysselsätter sig inomhus. Det blev lingonsyltkokning och så  städade vi garderober! Det blev utrensning av kläder. En del måste slängas för de var trasiga, fläckiga eller bara slitna. De gick till en slängpåse och ut i soptunnan. I den här säcken  är det som blivit fel,  för litet eller bara varit oanvänt länge. Det går till second hand. Skön känsla att det går att lämna till återanvändning.

 

Idag lördag är det en hel del plikter utspridda under dagen. Hoppas vädret blir bättre än igår. 

Rolands favvoskjorta var alltså sliten på kragen.  Men sen fick jag en idé om att vända kragen så som jag minns att min mamma gjorde på pappas skjortor när kragarna började bli slitna. 

 

Roland har en skjorta som han gillar. Tyvärr är kragen nu så sliten att vi lade den i "slänghögen" . Gubbar är ju liksam vassa i nacken och sliter kläderna där. Men då slog det mig att man kanske kan vända kragen! Jag har aldrig vänt en krage. Vet att min mamma ständigt vände kragar på min pappas skjortor. De var ordentligt utslitna innan de gick till matt-trasor. För inget slängdes ju på den tiden. Allt tyg blev matt-trasor som slutstation. Jag känner igen de rutiga trasorna i mattorna jag har på golvet nu, de som mamma vävde. 

 

Jag har som sagt aldrig vänt en krage men någon gång ska vara den första. Borde funka att sprätta loss den, vända  och så sy fast den igen. Jag har ju en gammal symaskin som i alla fall går att sy framåt på. Backfunktionen är trasig men jag får knyta trädändarna. Det måste nog bli ett test i alla fall, Roland tog fram symaskinen. 

Det är inte älgen på bilden, den fick bara illustrera inlägget. Vår postkörare har sett en ensam älgkalv på vägen vid Liane men ingen älgko inom synhåll. Den var tydligen inte speciellt liten utan normalutvecklad för att vara född tidigare i år. Intressant att få rapporter om fler iakttagelser av eventuell ensam älgkalv. Förra året gick det en här från början på juni. Den var rätt liten då, klarade sig några månader men blev skruttig och mest liggande så den fick avlivas. Hoppas det inte är repris i år.

Den här orkidén slog ut sista veckan i oktober 2019. Den  hade inte blommat förut men slog ut då, precis den här blomman. Jag minns det för det var exakt  då jag åkte till Stockholm på en vecka hos barn och barnbarn och tänkte att det var väl harmligt att den skulle blomma när jag var borta. Men den klarade sig under min bortavaro och har alltså varit utslagen och fin, just den här blomman, sedan dess. Den har funnits där i 11 månader! Och återigen inte en ny blomma på samma krukväxt utan exakt den här blomman. 

Nu avslutar den i alla fall med att vissna ner och ramla. Vore ju roligt om den ville orka blomma igen, har en massa luftrötter om nu det är till någon hjälp. Krukväxter är inte min starka sida, inte mycket överlever här i huset, bara sånt som tål lång torka och vanskötsel.   Fast den här står i en plastkruka full med bara rötter så den kanske har sparat på vattnet. 

 

Igår kväll blev vi bjudna på fantastiskt gott kött. Det var lång-grillat. Först ska man bryna på det i grillen eller i pannan. Sen in i folie med kryddor och vin och så på grillen på låg värme ett par timmar. Det ska vara rätt små stekbitar, inga jättefransyskor. Det blir så mört. Köttet igår var sikahjort. Jag skulle gärna byta ut alla skarvar på sjön mot sikahjort. Båda arterna är väl i grunden invasiva så de kan kvittas.

 

Här skulle han förstås ha stått med sina korvar, sina klingande klockor, sin hemgjorda poesi! Men han kom alltså inte i år och inte hans korvar heller. Annars brukade det vara flera stånd som sålde hans korv. Vi saknar honom, han har varit ett självklart inslag i marknaden i decennier, vi har alltid besökt honom, pratat lite och köpt hans korvar. 

 

Fast vi gick bara en liten bit, handlade inget utan pratade lite med bekanta vi träffade och gick sen till Broms för en fika. Där kan man sitta och  se människor och bilar passera förbi. Det är en gigantisk marknad, tydligen fjärde största i Sverige med  plats för 700 säljstånd och man räknar med 100.000 besökare på tre dagar nu under helgen.

 

Marknadsområdet är stort, från torget upp till marknadsplatsen / travbanan. Vi mötte någon som sade sig har försökt gå vägen upp men det var så trångt att man inte tog sig fram. Ska bli roligt att se besökssiffrorna nu när marknaden fick högsommarvärme, som är ovanlig så sent i september. Årjängs marknad har gamla anor, den första finns dokumenterad 1741 och har  ursprung i gränshandeln med Norge. Det är ju inte långt till gränsen härifrån. 

Den tillagade vi som porterstek, en gammaldags maträtt men kanske allra bäst sättet att laga till älgkött. Både köttet och såsen får mycket smak och behöver inte vara så salt, det smakar mycket  ändå.  De gamla muggarna från klostret Taizé i Frankrike är fortfarande favoriter.  Stenar till dekoration på bordet blir det ofta. Här är en sten från Berlinmuren, trädfossil från USA, stenar från Crescent lake norr om Seattle och en korall från Okinawa. Trevligt hade vi, ett glatt gäng!

 

Idag blir det nog en sväng till Årjängs marknad. Med kanonfint väder så blir det nog mycket folk, en stor marknad med många norska besökare. Vi får kolla om Vild-Hasse är där i år. Om allt klaffar så kanske vi  kommer hem med en hink lingon! Vore så himla roligt i så fall. 

(Inlägget med inkallningsträning är två inlägg neråt i bloggen, man får scrolla!) Va roligt att få träffa yngre generation Möller från Varberg som var på besök i närheten ett par dagar. Det blev lite snabbt improviserat. Vi har haft en fin sommardag här med över 20 grader i solen så vi kunde sitta ute och  med våfflor o kaffe. Massor att prata om hade vi, inte så ofta vi ses.

 

 

 

Har älskat träd så länge jag kan minnas, kramade träd när jag var barn. ( Det kramades inte så mycket för övrigt i mitt barndomshem, var bara ingen tradition!) Igår var vi ett par timmar i skogen med valpen Disco. Fantastiskt vackert var det med massor av fina vyer över landskap och träd! Går inte att fånga allt. Grannar o vänner känner säkert igen sig i de här markerna. Jag har inte varit här på länge. Vi gick till en god väns skogsskifte och över bergen tillbaka, en traktorväg.