Många modebloggar = brist på intresse för samhällsfrågor?
Men frågan är ju varför det finns så få bloggar i samhällsfrågor, i samhällsdebatten; om arbetslösheten, vården, skolan, jobben, ekonomin osv osv.. Eftersom bloggarna ofta är unga så är det i så fall alarmerande att intresset bland unga är så lågt för samhällsfrågor.
Att intresset bland unga för partipolitik är lågt har vi vetat länge och det förvånar mig inte egentligen. Jag engagerade mig i ett politiskt parti när jag var så där 22 år. Men insåg att jag skulle få lov att koka kaffe och ordna tipspromenader i minst 15 år innan jag skulle kunna komma i fråga för en suppeantplats i socialnämnden eller så och få börja syssla med praktisk politik. Och mitt försök till engagemang bottnade inte i brist på sysselsättning eller brist på umgänge utan verkligen på att jag hade ett intresse för samhällsfrågor.
Många år senare gjorde jag några pliktår i en kommunal nämnd och det var mycket roligare än jag hade trott men innebar också mycket tid att sitta av o konfirmera det andra redan genomfört på delegation eller ha ytterst mariginella synpunkter på något tjänstemannaförslag. Men vi hade ganska kul ihop, nu var vi ju nästan alla i samma ålder, dvs gravt medelålders.
Att partipolitik inte attraherar ungdomar kan jag förstå. Men jag trodde att de var intresserade av samhällsfrågor som berör oss alla och hur vi kan göra det bättre för oss alla tillsammans med våra gemensamma medel. Men så är det alltså inte. Det är i så fall alarmerande, för det lämnar fältet fritt för ganska ytliga o enkla lösningar på komplexa problem.
Här kommer tidsandan in. Hur är det i vår tid jämfört med andra tider?
Många modebloggar = unga bloggare?
Det är väl trots allt så att utseendet är ett av knepen (dock inte det enda!) att ta till för att attrahera en partner, någon att höra ihop med, bilda familj med. Alltså är det mer på tapeten så att säga när man är ung. Vi gamlingar på 50+ som tror att vi har hittat drömprinsen sedan 30 år tillbaka har inte riktigt de här frågorna i förgrunden. De finns fortfarande med, vi vill också kunna se oss själva i spegeln utan att bli mörkrädda men som sagt de har lägre prioritet och detta med utseende kanske går mer på rutin. Inte så spännande o kreativt längre.
Sen är det väl krasst så att det man är bra på blir mer intressant. Så ok då, unga människor är oftare snyggare, färre kilon, kilona på rätt ställen, vackrare hy, snyggare hår, bättre hållning. Det finns mer roligt att göra av det här med utseendet liksom. I vår ungdomskultur är ju ungt vackert, det är svårt att komma ifrån, även om vi försöker säga något annat.
Alltså; bloggvärlden är en ung värld därför är det naturligt att det finns många modebloggar, men jag tror inte att det är hela sanningen.
Många modebloggar = stort intresse!
Om man vill svara på den enkla frågan varför det finns så många modebloggar så blir ju det enkla svaret att det finns ett stort intresse för mode och utseende. Annars skulle inte så många blogga om det. Jag utgår från att folk bloggar om sånt som intresserar. Så egentligen är en mycket intressantare fråga: Vad säger det om vårt samhälle o om bloggen att det är så?
Om mode på bloggen ska jag skriva...
Jag har tänkt mer på det o gör alltså ett blogginlägg istället för att svara på kommentarerna. Så det kommer några rader framåt nattkröken. Det är min kreativa tid på dygnet. På någon annan blogg diskuterade vi detta med att vara kvällmänniska resp morgonmänniska och jag är bara så def. kvällsmänniska för att inte säga nattmänniska. Då har tankarna fritt spelrum utan att störas av ljus och ljud.
MYCKET MODE PÅ BLOGGEN - BRA? DÅLIGT?
Jag var alltså häromdagen ute o surfade lite på bloggen, vilket jag normalt inte har tid att göra, utan jag håller mig till ett fåtal som jag läser ofta o kommenterar istället.
Jag ville se vad folk skriver om o så. Och man skriver om mode, trender och kändisar. Det är så stor andel av detta så jag blir lite förundrad!
Är ett så pass ytligt fenomen som mode verkligen så intressant? Det kan väl inte vara bra säger vän av ordning. Och härvidlag är jag instinktivt "vän av ordning". En del av moralen sitter i ryggmärgen utan goda argument. Den bara sitter där, fastklistrad.
Mest beror min avoghet när det gäller modeinläggen på bloggen på att jag inte själv är intresserad utan tvärtom så är det lite av en plåga att vara tvungen att handla något nytt klädesplagg. Jag drar mig in i det längsta och sedan går jag ofta påhejad av någon i omgivningen.
Modefixeringen kan ju också ha med det ungdomliga klientelet på bloggen att göra,. Jag som är 56 får ju finna mig i att vara en av de äldsta här.
Fast är då inte modeintresset egentligen det samma som mitt intresse av en fin trädgård och vacker inredning och snygga bilder?? Någonstans handlar det om att jaga det estetiska. Att få ihop det så att det ser bra ut och sammantaget är lite bättre an bara summan av de ingående faktorerna.Sen kan det som ska se bra ut vara jag själv eller min vägg.
Oj, så många kommentarer - va roligt!
Bloggsemestern grasserar!
Inga spam idag!
Enligt Roland så ska man bli bättre på att hantera det här framöver.
Det mesta verkar fungera på blogg.se - men grafen = trist!
Men grafen alltså. Den som var så bra förut, varför har den blivit så konstig? Tjocka stolpiga staplar där man får gissa antalet besökare o sidvisningar!!
Men alla verkar nöjda, har inte läst några klagomål. Eller också var det klagomål när jag var borta, så jag har missat nåt. Sent ute kan jag vara. Eller också är det bara jag som vill se PRECIS hur många det är som läser.
Jag är himla glad att någon / några läser min blogg. Trodde först inte att det skulle spela någon roll men det gör det. Det behöver inte vara många men att det är sååå många tycker jag är kul, många fler än det någonsin hann bli på Expressenbloggen. För jag tror att det är så att man får läsare över tid. Min blogg är så osorterad; dagboksblad mest, uppblandat med reflektioner i lite allvarsammare ämnen. Det verkar väl inte så seriöst. Borde väl vara mer ordning o nischat, men det blir det aldrig. Jag är inte ordningssam o nischad så.
Ny kategori - Husets hundar!
Öppen blogg - för-och nackdelar!!
En annan fördel är att jag kan skriva positivt o negativt om verkliga saker som händer runt mig. Beskriva konst o konstnärer som jag gillar, musik jag vill höra live, botanisera i trädgårdslivet med bilder o så, fråga om råd till bröllopspresent, ventilera jobbets pedagogiska dilemman, osv.
En nackdel är förstås att jag inte kan göra några ingående analyserande personporträtt vare sig av mig själv eller människor i min omgivning. Analyserandet o ibland raljerandet får inskränka sig till nyheter o annat allmängods. Det är en brist o ibland det kan ibland kännas frustrerande att ha inlägg färdiga i huvudet men inte kunna publicera dem för att de skulle blir för personliga.
Tänk om det är fejk!
De flesta är ju anonyma så det är ju i teorin fullt möjligt. Vem som helst kan gå in i bloggvärlden och byta ut sin gamla skröpliga trista identitet mot något helt annat. Något spännande, eftersträvansvärt, avskyvärt eller bara en ploj för att testa av hur det skulle vara att vara en annan person liksom. Det känns lite knepigt ibland. Nu tror jag att de bloggar jag följer mer regelbundet är de personer som de ger sig ut för att vara. Det är svårt att gå in i en annan roll under en längre tid utan att avslöja sig på något sätt. Men ibland när jag läser en blogg lite mer tillfälligt så undrar jag. Speciellt i ett fall undrar jag om den som utger sig för att vara en tjej, egentligen är en kille och betydligt äldre än den angivna åldern. Men det är bara en diffus känsla; något med språket, med fokusering, med beskrivna erfarenheter osv. Det är en blogg jag bara kollat någon gång.
Jag är i alla fall jag, min blogg är öppen. Det är på gott o ont. Men mer om det senare.
Resten av länkarna!
Länkar = highlight i min data(o)kunskap!
Suck!!
Bloggkommentarer
Jag kan skriva in kommentaren men den blir inte publicerad. Ville bara tala om så att Ni vet varför jag inte ger någon som helst respons numera vare sig här eller i andra inlägg.
Tittar till sjuklingen = bloggen!
Dvs när jag pysslar i trädgården så tar jag lite paus ibland och går in och tar något att dricka o tittar till den sjuka bloggen!
Kollar om det kommit igång med kommentarer.
Läser inlägg från meddrabbade bloggare.
Sneglar lite åt Björn som tydligen från sin blogg kan kommentera här. Orättvist skulle ungarna på skolan yla!
Har för säkerhets skull gjort en backup på cd. Det får väl bli arvet till ättlingarna då, varsin cd med min blogg! För i pappersformat skulle den väl bli skrymmande.
Njuter i fulla drag av att gå omkring i trädgården och nypa vissna blommor, plantera lite av veckans inköp, vattna med gödning. Solen skiner, det drar en liten frisk vind och fåglarna sjunger. Speciellt livlig är den lilla ettriga blåmesen vid altanen. Han gillar inte att jag kommer så nära. Då drillar han högljutt. Tur att jag inte begriper vad han egentligen säger, det är nog inga vackra ord.
Konstaterar att ännu mer försvunnit från penséerna på framsidan. Någon föreslog sniglar också, men gubben håller alltså fortfarande på harar. Jag har trott fåglar men nu tenderar även det som klippts av att försvinna. Så kanske harar eller rådjur i alla fall. Om jag hade en rörelseindikator kopplad till larm så skulle jag kunna bli väckt o se vad det är. Fast det funkar väl inte på sniglar förstås om det skulle vara det.
Bloggen mår inte bra!
Den mår inte alls bra verkar det som. Det är otroligt långsamt att hantera den vissa tider, så långsamt att jag numera drar mig för att försöka och då har vitsen med en blogg försvunnit. Det ska vara roligt, inte något plikskyldigt trist som mest innbär sysslolös väntan på olika funktioner. Jag har inte tid att vänta heller.
Statistiken ser konstig ut, antalet sidvisningar är samma som förut men antalet unika besökare betydligt lägre. Det kan antingen betyda att bloggen inte räknar rätt eller att folk helt enkelt tröttnat på att hålla på o läsa när det är så saktfärdigt. Kanske vore det på sin plats för blogg-chefen att informera om vad som händer och varför.
Är det någon som har testat någon annan blogg, om den är bättre?