Hos Suss - Leontina!

Det blev besök hos Suss (blogg Leontina) i Örebro också. Och vi fick se det berömda närkeskåpet, det som var med i Antikrundan från Örebro. Ett fint skåp är det och det fungerar bra som förvaring.




Jättegod fisksoppa åt vi, Suss är fena på mat och bakning! Efterrätt jordgubbar. Och Suss som inte är vindrickare hade införskaffat ett gott vin särskilt till mig! Tack för det! Himla trevligt hade vi och kvällen bara rann undan tillsammans med Suss och hennes särbo.


Stadsparken i Örebro och Wadköping (den gamla bevarade träkåkstadsdelen) besökte vi också och jag köpte en fin akvarell med vintermotiv av en kvinna bosatt vid sjön Leken. Hennes motiv var därifrån och jag fastnade för den här vinterbilden. Konstnärinnan hade bott många år utomlands men hade börjat måla först när hon kom tillbaka till Sverige igen. Hon heter Lisbeth Björck.




Carlbarks i Kumla!

Roland vill alltid gå in på Carlsbarks mc när vi passerar Kumla och så går vi runt där och dreglar över alla fina HD-cyklar, många nya och många begagnade finns det. Carlbarks har mest HD.




Det är liksom ett hav av motorcyklar.


Vi var nog eniga om att detta var den snyggaste begagnade. Något annat än utseendet kan jag inte ha synpunkter på. Jag begriper inget av detta. Jag körde motorcykel en sommar för länge sedan, det var en Kawasaki, också gul om jag minns rätt. Det var roligt men inget jag fastnade för.


Snyggaste nya var nog den här.


Största nya var den här, men då tappas liksom mc-känslan bort. Roland såg en jättefin HD senare i Stockholm också, på Sveavägens mc-shop.

Harley Davidson - motorcyklar låter flott och mycket och speciellt när de körs. Och det är nog en speciell känsla att äga en det kan jag förstå. Men sen sägs det att man får betala alldeles för mycket för dem, att de har dålig teknik - det blir mycket mekande, att bromsarna är tämligen dåiga jämfört med andra mc. Nu skriver jag sånt jag hört sägas, jag har alltså återigen ingen aning.

Vägglusen invaderar!

Och massor får vi med oss från hotellrum, mest utomlands. Nu finns en sajt över lusfria hotell i USA. Och tips om hur man kollar lusförekomst!
http://www.dn.se/nyheter/varlden/sa-vet-du-vilket-hotell-som-har-vaggloss

Engelbrekt choklad











Tänk att det numera finns butiker med just choklad. I Örebro finns Engelbrekts choklad och här frossade vi. Suss är himla påläst, jag blir så imponerad.

Restaurang Riche och släkt.

Släktingar hade jag inte så många fram till i somras. Genom släktforskning så blev det fler alldeles plötsligt. I Stockholm hade jag möjlighet att träffa ytterligare en av dem. Det var omvälvande och väldigt spännande. 

Vi  gjorde också ett besök på restaurang Riche på Birger Jarlsgatan. Den har en speciell betydelse i min släkts historia och jag ville gå dit och känna lite av historiens vingslag.

Riche är en anrik gammal restaurang som från början också var hotell. Den startade 1905 som ett vattenhål för stadens affärs- och kulturelit. Det var idel stärkta vita linnedukar, kristallkronor och guldramar.

Sen fick den en nedgångsperiod för att så småningom tas över av Tore Wretman och utvecklas till ett kulinariskt etablissemang.

På senare år består det av Riche restaurang, Teatergrillen och Bistro. En god vän till äldste sonen jobbar där och genom honom fick vi tillgång till restaurangens historia. Tack! Man kan också läsa om Riche historia på nätet i Stockholmskällan.

Vi åt lunch på Riche på lördagen  under besöket i Stockholm och det var nästan fullt. När det inte är sportlov så är det ofta helt fullsatt, både till lunch och kvällstid. Vid vårt besök så var det mest barnfamiljer där och det var trevligt med alla småttingar runt borden. Bordet bredvid fanns en kändis med småtting; Alex Schulman i  sällskap. Det här är tydligen också stamhak för prinsessan Madelaine men hon var inte där.








Det här är en Bloody Mary utan alkohol och den heter alltså nåt annat, nåt med virgin som jag glömt bort. Sonen drack en sån.


Pampig entré för personal och varor!

På lördag kvällen vid stockholmsbesöket träffade vi en barndomsvän till Roland; Roy H och fru Greta. Vi åt en bit mat på vårt hotell och babblade oss glatt genom kvällen. Hoppas vi kan ses i Sillerud nästa gång.


Båtmässan i Älvsjö 2011

När jag träffade nya släktingar för en liten pratstund på hotellet, så var Roland på båtmässan i Älvsjö som gick av stapeln när vi var i Stockholm på lovet.


Den amerikanska drömmen.  Det är ett speciellt stuk på amerikanska båtar.



Den här märkliga skapelsen visades också på båtmässan. Där flockades folk och gubben var helt begeistrad. En båt, som är en bastuflotte, som är en gräsand! Och den går att köra. Tror den heter Fin-Duck. Så här ser den ut 
invändigt. Dock till priset av så där drygt 300.000 SEK.

I kväll tisdag ska vi på rovdjursdebatt i Norska Mysen. Det ska bli lite intressant. Samarbete är självklart eftersom djuren inte känner några gränser, det finns revir tvärs över landsgränsen.


Höga Kustenbron...

... kommer man liksom aldrig undan om man ska åka bil till Umeå. Den är sååååå hemsk och jag håller för ögonen hela tiden när vi åker över. Och så hoppas jag att gubben inte ska titta sig runt och åt alla håll och köra av vägen.  Nu var bron juldekorerad med ljus och en gran längst upp. Undrar vem som sätter dit den?



Ängsladorna


När man kör strax söder om Umeå på hemväg så ser man en massa lustiga ängslador på åkrarna. Märkligt att de har blivit kvar. De lär knappast fylla någon funktion numera

Restaurang Garaget i Umedalen ...

... kanske har god mat. Vi lär aldrig få veta det. Dottern rekommenderade det till oss. Vi åkte dit och anlände exakt 4 minuter i 4 på eftermiddagen. Då satt personalen och åt i matsalen. Vi frågade försynt om det var öppet och vi kunde komma in. Då gick damen som öppnade och frågade de ätande och vi fick beskedet att det öppnade kl 4 och därför var vi välkomna tillbaka om 10 minuter. (Hur går klockorna på det här matstället?)

Slokörade gick vi ut igen i minus 15 grader och kollade på varandra och på klockan. Den var ju bara ett par minuter i 4 ??? Vi bestämde oss för att äta någon annanstans.

Ok, vi hamnade mitt en konflikt om att personalen inte hade egen matsal och därför måste äta i den vanliga matsalen. Men det var en lång matsal och vi kunde ha knövat in oss längst in och väntat de två minuter som återstod till kl 4 när det enligt anslaget skulle öppna.

Men det kanske är en restaurang som kan överleva utan att bjuda på god service och ett trevligt bemötande av kunderna.  I så fall kan vi bara önska lycka till, vi kommer inte att bidra genom att äta där nästa gång vi kommer till Umedalen. Det finns ett antal jättebra matställen inne i stan och man åker snabbt dit.

Viktor på Stale i Umeå ...

... fick haren, den som Roland sköt i Umeå.Viktor är Leontina, Suss på bloggens, vackre gosse. Numera faktiskt vuxen.  Det var en helt kritvit stor västerbottenhare. Det kanske blir en julhare, Viktor är matlagningskunnig. Och har växt upp med en mamma som gillar god mat.





Umeå - björkarnas stad.




Så är det, det är björkar överallt i staden, i långa alléer med trähus. Det lär ska bero på att man efter en stor brand i staden planterade björkar som ett slags brandväggar. Jag vet inte om det är sant.  Men ett som är sant är det speciella ljuset i Umeå. Det är väldigt vitt och väldigt intensivt. Dotter upplever det påtagligt efter att ha bott här i flera år, sedan bott i Järna och så tillbaka till Umeå. Man märker skillnaden.




Med bara några veckor kvar till midvintersolståndet så var det korta dagar i Umeå så här i månadsskiftet november - december. Den här bilden är tagen vid halv två och solen är på väg ner vid horisonten. Jag kan inte orientera mig i Umeå, men den här bilden är tagen vid det torg där vi var på kungamiddag en gång i tiden, på Jägareförbundets jubileumsårsmöte, och rakt fram är Umeälven.


Mitt inne i stan ser det bl.a. ut så här. Det finns alltså blandat gammalt och nytt i byggnation. Det känns lite som gå omkring i en småstad men ändå har Umeå strax över 100.000 invånare.

Blogginlägg som väntar på att publiceras är såna med mer om uppvaktning och presenter, det finns ett kort från Göteborg som jag exempelvis är väldigt glad åt, det tummar jag nog på varje dag. Och annat. Det kommer ett glöggrecept också från grannen och mer om hemvägen och om någon som får en hare. Ja och en del annat, det är kö just nu.


Viggens väg i Umedalen ...

.. . bor dotter o barnbarn på. Det är ett idylliskt nybyggt område, låga fina trähus tätt ihop så det blir lite bykänsla. Och gott om plats för barnen.






En säng som är som en borg har äldsta barnbarnet M. Himla fin är den.


Lego är favvosysselsättningen nu speciellt för 8-åringen M.


Födelsedagsfika hade vi här på tisdagen.



Födelsedagståget var med fast 60 vagnar gick inte att uppbringa


Födelsedagsgirlangen


På kökshyllan ståtar bl.a. minnessaker som vi hade med.

När vi kom hem!


Så här såg det ut när vi kom hem efter 10 dagars bortavaro! Folk som reser mycket har lite packning, men vi har alltid värsta lasset. Vi har inte fått i ordning än! Men det blir bättre lite dag för dag.

Hemma igen ...

... efter en dryg veckas bortavaro.  Så här var det:

- en övernattning i Arlanda hotellby i Märsta eftersom gubben skulle på ett möte.
- en övernattning i Sundsvall för att slippa så lång dagstur
- sen i Umeå med födelsedagsfirande och jakt en vecka
- till slut en övernattning i Gävle på hemvägen för att slippa åka i ett sträck 100 mil, vi passade på att lägga ris på graven också i Hallsberg och gubben köpte en släpkärra i Vintrosa utanför Örebro.

Nu är vi alltså hemma igen och det har varit skönt att ha en natt i egen säng. Återstår gör allt tvättande och pyntande. Bloggläsarrunda har jag gjort. Det var lite långsamt och svårt med mobilt bredband som jag hade med på resan. 


Hotell Scandic Plaza i Umeå ...

... i hundrum hamnade vi på under födelsedagsresan. Det finns faktiskt hundrum på många hotell men man får fråga. Så här fin var utsikten. Roland kunde jaga tre dagar, hade ett par fina jakter och sköt en hare, en kritvit Västerbottenhare som Viktor på Stale fick. Här i Umeå var det inte alls särskilt kallt. Medan resten av landet led i minus 20 grader så hade vi det rimligt och inte så vansinnigt mycket snö heller.






Flott entré är det på hotellet, men hissen är bekvämare.


Jazz blev riktigt hotellvan, knövade ner sig i lilla fåtöljen ibland, men låg mest i hundsängen förstås. Han åkte hiss utan oro och slutade att fundera över ljud runt sig. Vi kunde lämna honom flera timmar och han bara låg tyst och stilla. I början kollade vi ofta och stod utanför och lyssnade.


IKSU spa i Umeå!


Här har jag varit nu två gånger den här veckan. Helt fantastisk födelsedagspresent, helt rätt! Tack till dem som bidrog till den presenten!

Kö till hemslöjden ;-) i Umeå!



Äsch, det är nog till en klubb i samma hus, men det såg väldigt kulturellt ut.

Torsdag 25;e november Arlanda hotellby








Här står Jazz o funderar på om det kan vara Märsta som syns där borta.

Vi åkte alltså upp till Umeå för att fira födelsedag.  Först blev det en natts stopp i Arlanda Hotellby, Märsta, onsdag till torsdag, eftersom gubben skulle dit på ett möte. Och där mötte vi snön. På vägen, efter E 18 såg vi två av de 11 långtradare som blåste av vägen på mindre än en timme den kvällen vid Bålsta ungefär. Vi hade inga problem att hålla oss kvar på vägen med dubbdäck och undrade förstås om de som blåste av, kan ha varit utrikiska långtradare utan dubbdäck. I ¨så fall var det nog problem att stanna kvar på vägen i halkan och den byiga vinden. Fast om man skriver så så kanske man blir anmäld till DO.

Jag hade tänkt mig en tur till Giresta, Örsundsbro,  men det var snöstorm på torsdagen så jag avstod, sparar det till sommaren.

Jazz var med förstås för att kunna jaga hare uppe  Norrland. Han var lite konfunderad över hotellrummet, det var ett hundrum som luktade - hund. Och så hörde han flygplan som startade och landade ibland och trodde nog att det var jordens undergång. Han åt inte och sov oroligt. När han kom ut fick han till sin egen förvåning direkt näsan i ett spår efter en fälthare. Många harspår var det. Fast det var fel ställe att jaga på.

Arlanda Hotellby har vi bott på förr, det är som en by, många hus med fyra rum i varje tror jag. Och så reception och matsal centralt. Hundrum fanns det.

Till vårdnadsbidraget återkommer jag senare, vill ha ett par fakta först.

Lattja på restaurang Invito i Umeå...

... kan man göra också.  Nu är vår veckolånga vistelse i Norrland  avslutad så jag kan berätta lite mer. Vi hade himla kul födelsedagskvällen, tillsammans med dotter, Kristian R och barnbarnen. Alla trivdes eftersom vi lade oss på nivån 6- 8 år. ;-))





Personal och andra gäster visade ett fantastiskt tålamod över stimmet i vårt väderstreck, särskilt imponerad blev över deras fördragsamhet när vi sjöng, Maskvisan. Ni vet:

 "Ingen tycker om mig, ingen vill ha mig, för att jag gillar mask. Korta och klibbiga, långa och slibbiga, jag har dom i en liten ask. Jag biter av dom huvet, suger ut saften och sedan slänger skinnet bort. Ingen tycker om mig osv"


 Min fantastiska laxrätt! Medan vi åt var vi lite mer stillsamma.



De yngsta åt pannkakor förstås. De  serverades sylt och vispgrädde i små badkar och vi var säkra på att man i köket har små kranar där man kan tappa i badkaren.


Visst är han en vacker liten prins! Det är båda men det var bara en som ville vara med på bild den här kvällen och det respekterar jag förstås.


Och jag fick mer paket, den här gången med vackert färgstämda glaskulor att hänga i fönster eller ett vitt hörn. Och jättevackra blommor som kommer hit till bloggen i ett annat inlägg.


Jamtli i Östersund


Jamtli i Östersund besökte jag när vi var uppe i Skyttmon. Det är ett hembygdsmuseum med ett antal hus uppbyggda som de var en gång i tiden, de finns bakom själva huvudbyggnaden i ett stort område. Sommartid finns där öppna butiker med hantverk och annat tror jag. Nu var det stängt, jag kollade lite på husen.

Jättegod mat lär man ska ha här också, fast jag testade inte. Butiken med konsthantverk var dock suverän och jag köpte ett smycke, en labyrint, kopia från vikingatiden om jag minns rätt.

Man har också just nu utställning av vävnader från vikingatiden. De kallas Överhogdalsbonaderna och  hittades 1919 nerknölade i ett härbre bland bråte i en vedlåda. De är vävda för ungefär 1000 ¨år sedan,  i upprätt vävstol med tyngder som höll väven sträckt. De är gjorda  i s.k. snärjvävteknik. Materialet är lin i bottenväven och ullgarn i figurerna. Garnet är växtfärgat förstås, krapp för rött, vejeblad för blått och vau för gult. Färgerna är fortfarande klara och motiven tolkas som berättelser från den tiden. Det finns dels bilder från asatron, med gudar och symboler, dels bilder som kan ses som propaganda för den då nya kristendomen med motiv ur bibelns berättelser.  


När bonaderna hittades var de slarvigt ihopsydda till ett större stycke och den tråden som använts till det är daterad till 1300-talet.

Men blir lite andäktig av att se tyg som är tillverkat på vikingatiden, 1000 år sedan! Och man blir imponerad över att det gjordes med så hög kvalitet att det fortfarande är vackert med fina färger. Inget köp, slit och släng här inte.

Tidigare inlägg Nyare inlägg