Inga Magnusson

Här bodde vi när vi var i Skyttmon, en enkel stuga men fullt modern med allt vi behövde. Det är en av flera hus som Peter Eriksson o hans fru har på Skyttmons jakt och fiskecamp. Det finns större förläggning också för grupper. Det är modernt och nybyggt. Nere vid Ammerån så har Peter byggt ett relaxhus med bastu inne, alltid uppvärmd hot tub ute och avkopplingsrum i anslutning.

Peter disponerar bortåt 6000 hektar jaktmark och hyr ut framför allt älgjakt med fullservice; helpension med frukost, lagad mat ute i skogen varje dag och så en trerätters hemma i det vackra paradrummet med utsikt över vattnet.

Det går förstås att hyra annan jakt här också, typ hare och fågel. Men då får man fixa mat själv. Husrum går att hyra i stugorna.

... åkte vi ut på en dag. Det var först ingenting och ingenting. Men sedan en bit ut så var det en mäktig upplevelse att se ut över Storsjön och se fjällen på andra sidan, måste väl ha varit Oviken. Det finns nåt med flyg på Frösön också.

Det finns en väg mellan Skyttmon och Hammerdal, den heter Ammeråstigen. Ibland känns det som om man åker mitt i vattendraget, det är vatten länge på båda sidor.



I Norrland tror man inte på salt och grus på vägarna. Väglaget är naturell. I gengäld får farten bli låg förstås. Vet inte om det har med renarna att göra. Den veckan vi var där så ringde samerna från Hotagens sameby och meddelade att man skulle flytta sina renar hit. Om man saltar vägen så antar jag att renarna går där och slickar salt, men det är bara en amatörmässig teori från min sida.

Rådjur finns egentligen inte så här långt norrut. Men två gick i alla fall i Skyttmon och de jagades förstås inte alls, de var mer oskygga kuriosa som vi stötte på ibland. Det är get och killing och här är de på väg ner mot Ammerån.


Jag funderade på varför träden är så spikraka här. Kanske för att de är senvuxna i det hårdare klimatet här längre norrut och då växer de rakt upp. Tänkte att Karin L vet nog. Skulle vilja fråga henne när jag promenerade förbi här där det blev så tydligt. Det är efter Ammeråstigen.

Gubben fixar matsäcken för nästa dags jakt, varje dag samma procedur.




Vi unnade oss god mat också varje dag, här är det pepparbiffar och svampsås tror jag, med kokta rotsaker.


Jazz hade god jakt i stort sett varje dag. En hund som jagar så blir naturligtvis trött och behöver vila, helst i husses säng. Han var blank o fin i pälsen som vaxad.


Sen blev det besök ett par gånger på Törners konditori  Östersund. Helt suveränt med smarrig mat men jag glömde ta kort på de goda bakverken.

Sagolikt vackert är det efter Ammerån vid Skyttmon. Ammerån är enligt lag ett oreglerat vattendrag och ungefär 6 mil är ån helt enkelt naturreservat. Men man har ordnat väl för fisketurismen, det finns gott om platser efter ån där man kan ställa sig med husvagn o / eller helt enkelt parkera bilen och fiska. För fiske är tillåtet och det inbjuder till flugfiske efter öring. Peter och hans fru på Skyttmons jakt och fiskecamp tar också emot fiskegäster och har en put and take damm också med äldelfisk.





Ammerån rinner så småningom ut i Indalsälven som man kan åka över som här nedan.


Det kommer mer bilder och text från Skyttmon. Jag hoppas på att få ordning på en ny laptop så att mail och bildhantering funkar bättre.

... göra avkommorna: en son på Allerskonferens i Köpenhamn, (jag lyckades ringa mitt i inloggningen på hotellet!), hans sambo steg i samma ögonblick på planet till Berlin och sonhustrun är på ett par veckors besök i Seattle hos släktingar. Vi och yngste sonen är dock för tillfället i våra hem. Tur att terrorhoten tonats ner de senaste dagarna.

Äsch, jag tyckte bara att bilden var så fin från senaste besöket för ett par veckor sedan!! Så jag ville lägga ut den på bloggen. Det är förstås en medeltida byggnad, gjord för att kunna försvara sig och staden, med små fönster och torn.  Runt slottet rinner Svartån, med forsar och fall och fåglar. Det är lite Åmål över Örebro så här mitt centrum, båda två är  städer med lång tradition som har kvar sina gamla byggnader mitt i stan och sina grönområden. Här finns Järntorget mitt emot, konsthallen nära, Strömpis restaurang (kvar hoppas jag!), pittoreska kvarter med träkåkar, små butiker, hantverk, affärer och konstmuseet ett stenkast ifrån. Och lite längre ner förbi trafikljusen vid museet börjar Stadsparken och Wadköping, den gamla stadsdelen från tidigare århundraden. Himla fint är det. Vem sa att Örebro är tråkigt!!???

Medan andra städer har en hembygdsgård eller så, så stoltserar Örebro med en hel stadsdel av gammaldags bebyggelse: Wadköping. När jag bodde i stan i slutet på 60-talet och början på 70, så bodde det människor i husen så det var en levande del av Örebro, det var främst konstnärer med egna ateljeer. Hur det är nu vet jag inte, men lika charmigt är det att gå runt här. Man brukade förr ha uppträdanden ¨på någon av innergårdarna. Nu fanns försäljning av hantverk och kaféer och annat.




Nära Wadköping ligger Stadsparken. Jag hade hoppats på att få se några blommande rosor i den fantastiska rosenträdgården, men de var nästan slut nu. Det fanns dock mycket annat vackert att se på.


Stadparken är otroligt vacker, ligger nära Svartån och alltsammans gångavstånd från centrum. I parken finns en jättefin lekplats som drar barnfamiljer. Det var många där nu när jag besökte parken. Landskapsarkitekter har fått bygga upp fina små rum i trädgården, där finns otroliga skapelser. Och så Parklek, precis som förr och en scen förstås som för dagen intogs av valkampanjande (s). Jag tog en lång rask motionspromenad runt och genom hela anläggningen och bar njöt av anblicken och nostalgitrippen.

Utifrån så här ser en campingplats lite gettoliknande ut. Husvagnar och husbilar står tätt intill varandra, alltsammans är inhägnat och kontrollerat. Människor går omkring med vattenbehållare, bajsbehållare, handdukar och annat livets nödtorft. Barnen leker i flockar och svischar förbi på cyklar. Olika språk hörs i luften, mycket norska, tyska, holländska.  Grupper av människor sitter ute, äter och dricker och pratar och skrattar.

Den här campingen, Kolsnäs i Sunne är jättelik och var nu i juli fylld till bristningsgränsen, inte en kvadratmeter  tom. Den ligger i utkanten av samhället, alltså promenadavstånd in till centrum, nära Fryken, nära Sunne vattenland, nära bowling o golfbana o minigolf o restaurang.  Det finns mycket att sysselsätta sig med.

Standarden på vagnar och utrustning är hög numera. Det är långt från min första upplevelse av camping i Värmland på 50-talet när vi låg här en natt  i värsta ovädret, fyra personer i ett grönt fyrmanstält och allt var genomblött på morgonen.

 Nej nu är det jättehusvagn, som egentligen bara fungerar som kök, toa o sovplats. Maffiga förtält är vardagsrum, med flera sittgrupper av hög standard. Sen kommer utanför förtältet ofta en uppbyggd uteplats med plattor och som här dessutom i vinkel en sittplats till under tak. Alltsammans omgärdat av fina staket, kanske häckar och rabatter. En stor grill hör till förstås.

Vi har ibland funderat på att semestra med husvagn men alltid avstått till förmån för hotellboende. Jag tror inte skillnaden i kostnader utslagen över tid är stor. Det vi såg här är inte billigt.

Men vi har aldrig förstått vitsen med att klämma ihop sig så många människor på så liten yta och kalla det semester. Utifrån liknar det alltså mer ett slags getto, lyxigt som camping men ändå betydligt mer primitivt än i ett hem.

Vi vandrade runt här en god stund för att förstå det här, försöka begripa; vad är vitsen med camping? Det måste ju ändå vara något när så många håller på och satsar så mycket för att kunna utöva den här formen av semesterfirande.

Och vi kom fram till att det måste vara roligt för barnfamiljer. Barnen lekte tillsammans med varandra och hade jättekul. Det finns nog alltid kompisar på en stor campingplats. Det innebär att föräldrarna får lite ledigt också.  De vuxna hittar också nya och gamla kompisar, det är helt enkelt socialt med camping, man umgås inom familjen men även med andra familjer, man sitter ute, grillar, äter dricker och gör utflykter tillsammans. Det går att ha hund eller andra husdjur med på camping. För fordonsföreningar,  typ Opelklubben eller mc-klubbar så är det naturligtvis idealiskt med camping tillsammans, man umgås, pratar bilar, mc osv. Och sen om nu utrustningen är rätt dyrbar så lever man förstås billigt med mathållningen i en stor familj när man campar, jämfört med hotellboende.

... på Kolsnäs camping var det. Vi undrade lite varför det var så många veteranbilar på campingen och ännu mer varför det just var opelbilar och på en lång rad. Det var alltså så att Opelklubben hade möte, vilket man tydligen har några gånger om året och i år var det dessutom 30-årsjubileum.

 

 

Inte nog med att Opelklubben hade träff, det finns en särskild Opel Commodoreklubb och den hade också träff och firade 25 - årsjubileum. En sån här hade min bror fast en grön någon gång i början på 70-talet, ungefär när jag flyttade till Årjäng. Himla snygga och speciella bilar, vinyltak var det. Min bror borde satsa på en Commodore igen, han skulle absolut platsa i den här klubben med träffar tre gånger om året på olika platser i landet.

... övernattade vi på. Och det är en upplevelse i sig. Hotellet är stort som konferensanläggning och de flesta värmlänningar hamnar här förr eller senare i såna sammanhang. Man möts av otroligt proffsig personal, trevlig reception, vänliga och glada människor i restaurangen, god mat som serveras ända till kl 22 på kvällarna, helt ok rum, tyst och lugnt, välutrustat lekrum för barnen, cykeluthyrning i hotellentrén, möjlighet att köpa med matsäck från frukosten för 10 kr per macka, beställa picknickkorg för utflykten, nära till allt exempelvis vattenlandet, Kolsnäs med uppträdanden, golfbanan, SPA och så själva samhället. Där finns en hel del konsthantverk att beskåda. Bo gärna här, det rekommenderas! (Jag har inget betalt för att säga det!)

... åker Hasse i Leverhögen och några vänner. De ska till Murmansk och for iväg rätt snabbt utan lång betänketid. Det är delvis samma gäng som åkte skoter från Värmland upp till Norra Norrland i vintras, jag skrev om det på bloggen.

Jag vet inte var bilderna är ifrån, de har kommit till Roland på mobilen.