Inga Magnusson

Vi lyckades naturligtvis knäcka spötoppen häromdagen på det nyinköpta kastspöet! Eländes elände! Och vi var på väg att kasta det. Kunde inte komma på något sätt att laga det så det skulle hålla. Men vi funderade ut ett sätt: Stack en nål trångt igenom  inne i spöet, på med speciellt starkt lim och ihop. Det verkar hålla. Jag ville linda om folie och en del metrev också men det skulle inte behövas enligt gubben. Det verkar stark och hållbart. Vi får testa imorgon, sista fina dagen den här perioden, kanske för hela sommaren.  (Pennan pekar där brottet var!)

Kanoter och paddling! Är detta ett hot mot allemansrätten?
Ja,  om vi inte kan hantera ett nytt fenomen i sammanhanget.

Först lite historik:
Kanotturism har varit stort i Årjängs kommun eftersom det finns otaliga sjöar, stora och små. Många av dem är sammanbundna med vattendrag och dessutom finns förbindelse för en hel del av dem ut till Vänern via Dalslands Kanalsystem. När jag flyttade till Årjäng i början på 1970-talet  så var det lite vild turism, med missuppfattningar av allemansrätten. Det höggs ner timmer som gjordes till flottar, det plockades hallon i trädgårdar, det förorenades och trampades ner. Sedan blev det mer ordning. Kommunen byggde rastplatser med toa, vindskydd och vedförråd och anställde tillsynsfolk. De lokala entreprenörerna hyrde ut kanoterna, de informerade och utbildade i vildmarksliv och erbjöd guidade turer för ungdomsgrupper. Kanotismen blev stor,  de lokala turistföretagen  informerade allt bättre och höll koll på sina kanotister. Det har fungerat rätt bra sedan dess.

Men nu står vi inför en ny kanotturism som vi inte är riktigt förberedda på och den är helt frikopplad från lokalt inflytande.
Turistföretag i Tyskland har specialiserat sig på kanotturism i Sverige. De säljer alltsammans som paket till den enskilde. Grupper av kanotister körs hit, får allt med sig från Tyskland: mat för en i förväg bestämd period, kanoter, tält, kartor exempelvis. Gruppen körs till en plats i sjösystemet, lämpas av där att klara sig på egen hand som grupp eller för var och en att paddla på egen hand. De hämtas upp igen efter exempelvis en vecka i samband med att en ny grupp fraktas hit.

Detta får konsekvenser:

- Genom den här typen av "paketerade" resor så får vi hit ett rätt stort antal människor som är oerfarna när det gäller att klara sig i naturen och de släpps av ute i sjösystemet att klara sig själva utan någon att fråga till råds. Reseföretagen har ingen lokal personal.

- Det blir ökade kostnader för iordningsställande av rastplatser, för renhållning, kontroll och räddningstjänst. Vem ska betala för det när ingen, vare sig kommun eller lokala entreprenörer, får intäkter av den här typen av turism?

- Allemansrätten utnyttjas till max och det kan bli svårt att få acceptans bland markägare,  lokalbefolkning  och svenska turister när det blir för mycket av negativa konsekvenser. Riskerna för skogsbränder, drunkningsolyckor och nedsmutsning ökar dramatiskt när så många oerfarna människor försöker leva vildmarksliv utan att egentligen veta vad de ger sig in på och det saknas handledning.

I slutänden kan alltså allemansrätten, som vi känner den idag, vara hotad när den utnyttjas på det här sättet av turistföretag som inte tar ansvar för verksamhetens konsekvenser.  Jag vet inte om man kan lagstifta om detta och samtidigt skydda allemansrätten, eller om man enbart ska gå den frivilliga vägen, förhandla med turistföretagen i fråga och lita på att alla är seriöst långsiktiga i sin verksamhet.

(I går skjutsade vi några tyska kanotister med packning från affären till sjön och de berättade hur nedgrisat det var längst ute på Harhalsen just nu och så kan det inte få fortsätta. Vi anmälde till turistkontoret och de kommer att städa upp!)

Kvällen ägnade vi åter åt sjön och båtliv. Det är roligt att passa på när vädret inbjuder och dottern hade kalas i huset för sina vänninor och deras barn. De kunde få vara i fred tyckte vi.

Hit åkte vi sakta i lugn och ro småpratande lite med folk som vi mötte efter vägen. Det är Rolands mammas föräldrahem. Huset ligger precis vid strandlinjen.


Vi gick i  land här och åt vår middag och fikade och badade. Vi fick besök av A i Hol båtvägen och hans svåger. De hade fått två stora gäddor ute på storsjön, båda strax över en meter. Släpper tillbaka förstås efter mätning och korttagning. Fast vi diskuterade inte det utan de båda ländernas olika syn på barnaga genom tiderna.


Sen fortsatte vi ut igen i båten.  En mås hade nu tagit skarvens plats. Hoppas skarven inte kommer tillbaka. Vi vill inte ha den här.


Det är alltså ungefär 16 meter djupt här inne i viken och det var 24 grader varmt i vattnet!


Det började skymma när vi fick se det här "fordonet" vid Önnebyn: Flytande brygga med motor på. (Från Kröserud eller Klockere kanske?) Det kom även ett flygplan lågt och sakta över vattnet. Det var H i Leverhögen.

Vi var ute på sjön en sväng när vi kom  hem från Arvika  och Brunskog igår. På hemvägen, vid halv 11-tiden så åkte vi uppöver i älven för att kolla på bävern igen. Han var ju inte särskilt skygg förra gången.

Roland fick se honom på långt håll borta vid bryggplatsen vid Tjärnshaget. Han, liksom älgarna, gillar tydligen rönn, för det var rönnkvistar han hade gått upp i haget och dragit med sig ner till vattnet. 

Vi åkte sakta, sakta närmare och jag började ta kort med blixt när vi var 10 meter ifrån. Det funkade inte förstås. Men bävern reagerade inte på det lilla motorljudet, inte på vår ankomst och inte på blixten. Han fortsatte att mumsa på rönnpinnen som han höll i tassarna. Och han åt så det slafsade i vattnet. Till slut var jag bara 1,5 meter ifrån honom och hängde över båtkanten med kameran. Då vände han sig makligt om, slog med svansen och simmade lugnt ut i tjärnet. Men var inte långt borta.


Här närmar vi oss...


Här är vi som närmast, 1,5 meter och han mumsar fortfarande lugnt på rönnkvisten! Man hör hur det slafsar i vattnet. Han håller fast med tassarna och ligger här på sandbottnen, nästan uppe på land.  Se hur han håller fast med båda framtassarna!


Här vänder han sig sakta om och simmar ut igen i sjön. Ingen panik alls. Vi ser ofta bäver här men så här nära har jag aldrig varit förut. Han är verkligen cool! Och stor! Ser lite gammal och tufsig ut.

Här simmar han bävern! De är rätt oblyga faktiskt! Vi kajkade lite fram och tillbaka i älven i kväll torsdag nerom uthyrningsstugorna och kollade efter bäver. Och där var de. Vi såg i alla fall två samtidigt men det kan ha varit tre. En slog med svansen en varningssignal precis bredvid båten och dök, men de andra brydde sig inte värst, utan simmade bredvid båten och låg i vassen och ruvade lugnt och stilla tills vi var bara någon meter ifrån. Hyddan är precis bredvid och våra gäster ser dem ofta. De har slutat vara rädda för människor. Ingen skadar dem någonsin. De gnager av träden nere vi stugorna och vi hoppas att inget ska fall över båtarna. När jag tog den här bilden var nog klockan c:a 11 på kvällen och det var rätt mörkt.


Innan vi såg bävrarna så var vi med R o Å-B ute på sjön och grillade. Vi var på Ds sten ute i Harnäs. Det var fullt med kanotister på alla andra möjliga ställen inom räckhåll. Det blåste så mycket att vi ville inte ut på Harnäsfjorden eller ut på storsjön. Det räckte att åka inne i vår lilla vik här uppe i norra änden på Östersil.  Vi gjorde i ordning grillen och fick fart på den till slut. Tv¨å stycken engångsgrillar var det men det var svårt att grilla kött på dem. De är nog mest för korv o så.


Medan vi väntade på grillningen så mumsade vi på räkor.


Det var fint ut över sjön. Vi såg hägern och lommarna och morkulla under tiden vi satt här. Det var en väldigt trevlig kväll och vi firade Å-Bs första semesterdag. Det blev mycket fniss och skratt och stoj som vanligt.  Nu får tandläkeriet klara sig ändå.  Stängt i Årjäng i två veckor!

När vi sent omsider kom hem till Liane så såg vi faktiskt tre älgar på olika ställen i våra havreåkarar. Äntligen börjar de komma fram och visa sig. Det är på tiden. Vi har väntat länge nu.

I morgon fredag på dagen åker vi nog till Karlstad och kanske träffar en lite nyfödd en. På kvällen så ska vi uppvakta U i Hol som fyller åt. Hoppas vorstehhunden Chester är frisk då. Han har haft feber och hosta och varit dålig.

På lördag vet jag inget särskilt men på söndag så har Roland bjudit de anställda på mat och bowling på hotellet i Årjäng.
Städningen i badrummet blev inte färdig idag heller. Måste åka med modren till vårdcentralen för en röd, varm och ömmande armbåge. Noggrann utrikisk läkare konstaterade tennisarm. Min lilla mamma som är 91 år såg lätt oförstående ut. Det har inte varit värst mycket tennisspel i hennes liv, men det kan man tydligen få ändå och hon kommer snart att bli bra igen. Sen var det Åmål med gubben för att hämta hans glasögon. De gamla var ju borttappade. 

Men allt i linneskåpet i badrummet är sorterat och klar så det blir nog färdigt i morgon. Bara jag tar mig igenom de nostalgiattacker det innebär att ta sig igenom många decenniers linneförråd.

Skrev jag att jag uppskattar närheten till djur och natur??? Fel fel fel!!!

Inte alla djur! Det här lymmeln var på väg in mot huset samtidigt med oss när vi kom hem från kvällens cykeltur. Jag är helt övertygad om att det är en maskerad grön mamba, jättegiftig, jättefarlig. Och jag ylar naturligtvis genast på undsättning och försöker nedkalla ond bråd död! 

Jag ylar emellertid som vanligt för döva öron, gubben vill gärna ha de här gynnarna kvar, påstår att de mumsar i sig råttor och annat otyg. Men han gick med på att jaga den av tomten i alla fall. Så den ringlade iväg och lade sig motvilligt under postlådan. Antagligen kommer den att bita mej i tårna i morgon förmiddag när jag hämtar tidningen.

Vi ser väldigt lite älg här runt Liane nu. Konstigt eftersom kalvarna är födda sedan några veckor och havreåkrarna borde locka, men inte. Beror det på att vi är omgivna av vargrevir? Den här fina tjuren, en tiotaggare, såg vi i Harnäs igår kväll, mitt emot vägen in till näset. Han var verkligen cool och stod stilla länge. Basthuden sitter alltså kvar och försörjer hornet med näring fram till brunsten. Då skavs den av mot buskar och träd (fejas) inför årets fajter. Hornet under är egentligen kritvitt men blir grönbrunt av fejandet.

Älgstammen har minskat ordentligt här i kommunen. Förra året sköts bara hälften av licenstilldelningen. Det betyder att den dragits ner rejält i år till 4 djur per 1000 ha; två vuxna och två kalvar. Men i gengäld så har kretslicensen ökats på så den består av 30 djur. Det är alltså licens som kan delas ut till dem som har gott om älg och skjuter fullt på sitt område ("o har kalvarna med", säger gubben flera gånger om dagen när folk ringer och frågar!). 


Vi fortsatte vägen runt Lisslerud och där stod råbocken, en av få som är kvar. Ser vi inte så ofta numera heller.


Vad vi däremot har på  Liane är tranor! 9 stycken just nu.

Dom kom tillbaka våra fiskegäster från Karlsruhe som vi hade här i augusti och grillade med nere vid sjön. Nu hade de rest med flyg till Göteborg, hyrt bil där och kört hit. Allt som allt tog det 8 timmar. Vi grillade nere vid sjön i kväll tillsammans med A och U i Hol och pratade bort ett par timmar. De berättar att det är högkonjunktur i Tyskland, att arbetslösheten sjunker och att det ser ljusare ut än förra året. Angela Merkel är också tämligen populär och det finns inte så mycket att kritisera hos henne även om hon betraktas som konservativ.  Vi hade en fin kväll och en bit bort i älven simmade bävern fram och tillbaka över älven mellan hyddan och andra sidan. Han hämtade varje gång pinnar och träbitar. Hyddan är dubbelt så stor i år som förra året, men vi såg bara en bäver. Undrar om han är ensam nu.

Våra duktiga fiskegäster har sedan i lördags fått 27 gäddor och 2 abborrar. Helt ok när alla säger att just med nordostlig vind så nappar det inte här och temperaturskillnaderna mellan natt och dag är för stora. Vi har så där 15 grader på dagen och sol, medan nätterna är kalla med frost de senaste dygnen.

Den fina blomman fick jag av dem!

Vi var ute och tittade på ett spår som var lite ovanligt. En god vän som sett det ringde och undrade. Spåret fanns bredvid Bengtsforsvägen före Harnäs, till vänster om vägen på det ställe som brukar kallas Kôffotelôcke. Det är svårt att säga exakt, men det finns en del som påminner om vildsvin i de här spåren. Kanske är de här nu i Sillerud?

Det verkar som om bloggen fungerar nu igen, både med inlägg och kommentarer. Äntligen! Det har varit lite av och till i ett par dagar därav låg aktivitet när det gäller inlägg och annat.

Här går han nu ensam den stackars älgkalven från i fjol, bortjagad av sin mamma och vilsen i världen!  Hon ska ha en ny kalv om någon månad och förbereder sig genom att jaga bort avkomman från förra året. Vi har sett dem nu runt huset några dagar. Han har försökt närma sig mamman men hon har lagt ner öronen och gjort utfall tillbaka och sparkat  åt honom. Han har gått omkring där olycklig  och undrande på respektfullt avstånd, allt längre bort för varje dag. Mitt i all förvirringen så har han glömt bort att vara skygg för människor så han går ganska nära nu. Men om några dagar har han glömt alltsammans  och klarar sig bra på egen hand. I djurens värld tror jag att livet levs här och nu. I överlevnadens namn finns ingen plats för nostalgi och långa sorgeprocesser.  

Påminns osökt om processen runt mina egna barns flyttande hemifrån. Det finns ofta paralleller mellan djurs och människors levnadssätt, men hos människor känns det mer som att det är tvärtom:  "Ungen" som lägger på öronen och gör aggressiva utfall medan mamman drar sig allt längre bort till ett respektfullt avstånd.  :-)


(Jag hade ambitionen att lägga ut bilder och text från Spring Väst i tisdags men dels har jag inte hunnit göra i ordning bilderna och det ser knapert ut fram i veckan också, dels så hade vi ingen med oss på promenaden som kunde berätta om det vi såg så det blir bara bilder och det är inte så intressant. Men jag har tagit bilder och de finns kvar, får se om det går att lägga ut senare när jag vet mer om platserna och har mer tid)

Vitsipporna blommar ovanligt intensivt hos oss i år. Vi har fullt i skogdelen på vår trädgård och de sprider ett stjärnetäcke över hela landskapet. Helt fantastiskt i såna slösande mängder. Naturen är verkligen generös ibland.

Men jag måste fundera lite på färgen. De här blommorna växer efter vägkanten ner mot Vasabäcken och färgen är uppfrån närstan helt lila. Det blir så märkligt eftersom klungorna av blommor som finns runt omkring är alldeles kritvita ur samma perspektiv. Undrar om det är en genetisk avvikelse eller något i jordmånen.

Det pågår varje år stora bemödanden från arrendatorerna för att rädda tofsvipebona på åkrarna i vårbruket. Här är vi alla lika pjoskiga och varsamma med de här fina fåglarna. Förra året hade vi som sagt bara ett par. I år är det tre par och åtminstone två bon gick att rädda så här långt. Sedan vet man inte vad räven hittar på. De brukar till slut lyckas med att ta, åtminstone en del av äggen. Vi vet inte om det finns ett tredje bo, i så fall kan det ha blivit förstört, men tofsviporna kan lägga om ägg. Vi får hålla tummarna och se hur det går.

I Prästeparken blommar blåsipporna för fullt och där finns också en märklig blomma som jag inte vet namnet på, Det kan vara en buske och det kan vara en vild art eller en odlad. Detta är i utkanten på en parkliknande trädgård.
Någon som känner igen den och vet vad den heter?




De små raringarna satt på gräsmattan här igår. Stararna! De har varit här en vecka nu men jag har inte lyckats fånga dem på bild förut. Nu är fåglarna på plats; tofsviporna 3 par nere vid Smörhôlera, tranorna 1 par, blåmesarna, stararna. Det finns säkert andra också men detta är dem vi ser och framför allt hör!

Nu ska jag ut och gå en ordentlig tur med Oskar innan vi åker till travet med A och U i Hol. Idag startar flera Sillerudsbor sina hästar så vi får se hur de lyckas. Och mest spännande av allt, vi får se om maten är god.

A och M och M var här hos Roland och gjorde fågelholkar. Ett vårtecken så gott som något.

För två dagar sedan kom blåmesarna in i holken  utanför köksfönstret. De är redan ett par verkar det som. Jag har försökt fånga dem på bild men inte lyckats än. Blåsipporna blommar i Prästeparken. Koltrastarna väsnas här på morgonen. Staren lär han kommit fast jag har inte sett den än. Tre tofsvipepar är  full gång nere på Smörhôlera.Det är mycket fågelsång och mycket fågelflax runt huset. De första tyska fiskegästerna har anlänt.

Och tranorna trumpetade här utanför huset i går kväll, söndag. Det är ett par.  Så här sträcker de på halsarna samtidigt när de skriker. Jag vet inte vad det här ljudet fyller för funktion. Kanske bara ett vårskrik, så som Ronjas.

I eftermiddag blev det en utflykt med våra tyska gäster till sönnare Murstenstjärn. Här låg isen redan 25 cm tjock och vädret var nådigt, nästan sol i alla fall och några minusgrader.


För femårige Lennart var det här första gången på is i hans liv. Och han skrattade och hade roligt hela eftermiddagen. Så här kan man ta sig fram på sin kälke.



Här provar Lennart att pimpla, också första gången någonsin. Till sin hjälp har han Andreas  i Hol vår store fiskeexpert här. Lennart är sedan födsel en entusiastisk fiskare med en uppsättning egna fiskedon. På sommaren kan han redan kasta mycket elegant med kastspö och inte bara få iväg ett drag utan också pricka rätt.  Idag var det ingen lycka med abborrarna.


Pappa är med och undervisar hur man hanterar ett pimelspö.


Brasa och korvgrillning hör till förstås.


Inte helt fel.





Roligast var nog i alla fall att bara springa på isen och kasta sig iväg och rutscha fram. Hela tiden ett kvillrande skratt!!




Detta var också första gången med klubba och puck. Här spelas med mamma.
Hela familjen är lyrisk över det som Sverige har att erbjuda av djur och natur och planerar som jag skrev förut att flytta hit. Och jag är säker på att de väljer rätt eftersom de alla tre uppskattar det som finns här; fiske, is, snö, skog, vatten, lugn och ro osv. Vi ser fram emot att få ha dem som grannar någonstans i närheten.

Äntligen var det sol i går söndag!!!! Vi har inte sett solen på flera veckor och var ute på rådjursjakt på eftermiddagen. Här gick jag i en tät granplantering med Oskar. Det fanns inte ett enda rådjursspår, men väldigt mycket småfågel. De gillar nog den skyddade miljön i tätt skog. Det var var bl.a. en flock gulsparvar runt mig.


Här har en annan fågel varit framme; en spett av något slag. Han har satt fast kotten i barken för att lättare komma åt fröna där inne under fjällen. Är inte det redskapstänkande måntro, om man nu ska fundera över den intellektuella nivån hos olika djurarter.

Det var fruset när vi var ute och på en del ställen var det lite snö kvar, så här bl.a.  Oskar fick upp ett rådjur till slut, men blev nog stoppad av ett område med alldeles för mycket vatten. Han tog sig antagligen inte över där.

Roland jagade med Jazz på förmiddagen och han tog upp två olika harar så gubben är nöjd.