Bortjagad av mamma! Uppdaterad!
Här går han nu ensam den stackars älgkalven från i fjol, bortjagad av sin mamma och vilsen i världen! Hon ska ha en ny kalv om någon månad och förbereder sig genom att jaga bort avkomman från förra året. Vi har sett dem nu runt huset några dagar. Han har försökt närma sig mamman men hon har lagt ner öronen och gjort utfall tillbaka och sparkat åt honom. Han har gått omkring där olycklig och undrande på respektfullt avstånd, allt längre bort för varje dag. Mitt i all förvirringen så har han glömt bort att vara skygg för människor så han går ganska nära nu. Men om några dagar har han glömt alltsammans och klarar sig bra på egen hand. I djurens värld tror jag att livet levs här och nu. I överlevnadens namn finns ingen plats för nostalgi och långa sorgeprocesser.
Påminns osökt om processen runt mina egna barns flyttande hemifrån. Det finns ofta paralleller mellan djurs och människors levnadssätt, men hos människor känns det mer som att det är tvärtom: "Ungen" som lägger på öronen och gör aggressiva utfall medan mamman drar sig allt längre bort till ett respektfullt avstånd. :-)
(Jag hade ambitionen att lägga ut bilder och text från Spring Väst i tisdags men dels har jag inte hunnit göra i ordning bilderna och det ser knapert ut fram i veckan också, dels så hade vi ingen med oss på promenaden som kunde berätta om det vi såg så det blir bara bilder och det är inte så intressant. Men jag har tagit bilder och de finns kvar, får se om det går att lägga ut senare när jag vet mer om platserna och har mer tid)
å du skriver så vackert om älgkalven så nu trillar en liten tår utför mina kinder...kram
Då vet man vad man har att vänta på då. Men det är förhoppningsvis några år kvar till dess att mina barn flyttar. Jag kommer inte ihåg så mycket av processen när jag själv flyttade. Fokus var väl inte precis på hur föräldrarna upplevde det hela. Kallas det självcentrering:)
Intressant kommentar på ditt tidigare inlägg apropå ledarskap. Generellt sett tror jag att många utbildningar som man har med sig, ofta som en förutsättning, in i ett chefsskap saknar just ledarutbildning. Som chef förväntas man skaffat sig kompetens genom erfarenhet. Livs- såväl som arbetsliverfarenhet. En ekvation som är svår att få ihop. Någonstans skall man börja. Men om man saknar bra verktyg. Vad gör man då? Det blir mycket trial an error.
Britten: Det ser hjärtslitande ut.
Helena: Jag tyckte att det var jobbigt när barnen flyttade hemifrån. Jag saknade dem mycket. Och det blev tomt.
När det gäller just lärarutbildning så har jag svårt att se varför utbildningen för ledarskap ska vara så summarisk och slumpartad. Ledarskapet är ju en stor del av det dagliga arbetet redan från början.
Åh, stackars älgkalv! Men det är en del av livet.
Få se hur det blir när våra flyttar hemifrån, kommer säkert kännas konstigt! Och misstänker att det blir snabbt när våra tre små som kom inom loppet av 1,5 år ska flytta...hu...
Men man glömmer snabbt kanske. Som älgkalven:)!
Visst måste det vara hemskt för den stackars älgkalven att helt plötsligt bli undanskuffad på det viset...Men som du så vist säger så glömmer han det snart och hittar nya områden. Men visst ömmar det i hjärtat...
Trolda - önskar dig en fin vecka!
Ja, det är inte helt lätt med "frigörelseprocessen".
Noemi: Hos oss tog väl hela flyttprocessen ett par tre år, men det kändes tomt när den siste flyttade och föräldraskapet oåterkalleligt var över. Ingen hade egentligen förberett mig på den heller. Och mina barn valde ju att flytta så långt hemifrån.
Trolda: Tackar! Jag är övertygad om att djur inte minns och sörjer så som människor. Det verkar inte som om djurföräldrar och avkomma känner igen varandra alls när det gått ett par år.
Persiljeland: Nej varken mänskliga eller i djurriket.
Ledarskap igen. Sak senare idag eller i morogn får se när jag hinner läsa mer noggrannt om din överföring av skolvärld till vuxenvärld.
Jag ver inte om jag kanske var lite otydlig. Min åsikt när det gäller ledarskap är att det generellt ett är mycket dåligt bland våra akademiska utbildningar när det gäller ledarskapsutbildning. En person som är duktig i sitt yrke förutsätt kunna kalra av ledarskapsdelen också. Vilket ibland slutar i katastrof. Jag tror att, och jag tror jag har sagt det tididgare, att lärare skulle ha stor glädje av mer utbildning när det gäller gruppdynamiska processer, ledarskap och konfliktlösning. Säkert finns det andra områden som också skulle vara bra. Men att komplettera lärarutbildningen med mer av detta skulle innebära stora vinster för arbetstillfredställelse för läraren. För att inte tala om hur bra det vore eleverna och även för samarbetet mellan alla dessa yrkeskategorier som arbetar med eleverna.