Inga Magnusson

 Jag plockade ner mina gamla Fischer, inköpta till äldste sonen ungefär år  1987, så där 30 år sedan. De har ett oslagbart glid  och jag har nog aldrig vallat dem. Vet inte hur man gör. Det finns inte pjäxor att köpa till dem och det var panik ett tag förra vintern när de här gick sönder. Men skomakaren i Åmål lagade dem så nu funkar både skidor och pjäxor.

 

Jag har en bit av Berlinmuren här! Och jag är stolt över att ha en liten bit av Europas historia på bordet i vardagsrummet. Vi pratade  igår kväll med den gode vän som ur muren hackade loss den här biten och senare gav den till oss. Han gjorde det bredvid hundratals andra medan en beväpnad vakt stod uppe på muren och tittade på vad de gjorde. Vakten  såg bara förvirrad ut och visste inte vad hans jobb var längre. Han hade inga bestämda  order. Men han sköt inte. Och det gjorde ingen annan vakt heller. Det kunde ha blivit ett blodbad, men det blev en helt oblodig revolution när muren föll, inte ett enda skott avlossades.

 

Man visar idag i Tyskland filmer från Berlinövergången. Det är gränsvakten som först  vägrade att  öppna bommen  trots att många östberlinare ropar i kör och krävde  att få gå igenom. Det har varit  ett tryck sedan en tid från kyrka och kultur på att muren ska tas bort.  Man kan se hur  gränsvaktchefen gång på gång försöker ringa till någon överordnad för att få instruktioner om hur han ska agera. Det var vanligt i öst med detaljerad information uppifrån.  Men han får inte svar alls. Och till slut beordrar han sina underlydande att öppna bommen mellan Öst- och Västberlin och att  göra det utan skottlossning. Helt fantastiskt att muren öppnades utan att ett enda skott avlossades!  Hoppas att den mannen fått några medaljer för det han gjorde. Han förtjänar dem mer än exempelvis H Kissinger om jag nu ska vara kritisk!

 

Det finns också en berättelse om gränsvakten som har haft nattskiftet och kommer hem till sin fru. Hon frågar kort hur det har varit på jobbet innan hon går till sitt dag-jobb. Han svarar att han har öppnat gränsen. Hon tror honom inte, fnyser bara och  ber honom bara gå och lägga sig.! Vet inte om den historien är sann  men den är trovärdig. För den plötsliga gränsöppningen mellan öst och väst var oväntad.  De som hackade loss bitar ur muren den här första  natten  stod bredvid varandra och grät av glädje. Många hade vänner och släktingar på andra sidan!

 

Sen blev inte allt frid och fröjd. Väst-tyskland fick i sina händer ett nedgånget Öst-tyskland som behövde totalrenovering: Nya system för avlopp,  vatten,  el, ny tunnelbana, nya vägar, nya industrier osv.  Det var en oerhörd kostnad och gick inte att genomföra över en natt. Arbetslösheten i öst är fortfarande hög. Idag är många i den forna östbefolkningen missnöjd och särskilt i ljuset av de fördelar som ges nyanlända migranter  från andra  länder.  AFD, det konservativa och  migrationskritiska  partiet, skördar framgångar. Man vet inte riktigt hur det slutar än. 

Vi velade mellan att åka till Claessons på Karolinen och "Claessons andra" för att äta. Det senare ligger på Kronoparken och drivs tror Roland av sönerna till Claesson själv. Han Claesson har Roland kontakt med sedan länge om hundar och jakt och annat. Han var son till Prästgårdsarrendatorn i  Årjäng och de är väl ungefär jämngamla. Söner Claesson är alltså också i branschen och är framgångsrika. En son lär vara i USA någonstans i samma gebit. Vi åt i alla fall på Claessons på Karolinen och blev inte besvikna. Det får bli "Claessons andra" nästa gång 

Fina skulpturer finns det på Claessons i Karolinen.

Vi var på Solstadens djurklinik i Karlstad, en etablerad veterinärklinik som funnits länge. Vi har varit där förr med hundar och det har alltid varit bra. 

 

Det var vackert nere vid sjön, men kallt. Lite kallare än noll och något med blåst.

Sen gick vi opp på gamla kyrkplatsen och järnåldersgravarna men mer om det nästa inlägg.

 

Igår måndag var det bistert så jag byltade på mig tjockstövlar och tjockvantar. Det behövs när man är så frusen som jag. Det var inte så många minusgrader, bara några, men det blåste snålt och det lägger direkt mycket kyla på kroppen. 

 

 

Taxen Seffrin drack 12 dl  vatten söndagsdygnet och 15 dl igår måndagsdygnet. Det verkar vara i överkant om jag kollar på nätet vad en hund ska dricka,  0.5 dl per kilo kroppsvikt. Seffrin är 13 kilo tung så han ska normalt dricka 6- 7 dl vatten per dygn. Han dricker  det dubbla, alldeles för mycket. Vi behöver nog fortsätta ha koll på det. Och idag tisdag tar vi kontakt med veterinär.

Gårdagsdygnet drack han 1,2 liter vatten, vet inte om det är mycket eller lagom, men behövde bara ut en gång i natt  för att kissa. Han har idag ätit två normala portioner hundmat, kulor blötta i vatten gillar han bättre än färskfoder. Den sista blev utdrygad med lite älgfärs så då slank det ner något mer än vanligt.  Vi har koll på hans drickande och har mätt upp två liter inne och en liter ute, så vi vet hur mycket som hamnar i magen. Han är förstås fortfarande mager men vi ska försöka få upp honom i normalvikt. Vi vågar inte jaga med honom än, men promenader befrämjar aptiten. Vi gjorde två turer idag, sammanlagt 4 kilometer. Han är alltid hungrigare när vi har gått en sväng. Eventuellt blir det veterinärbesök men vi avvaktar någon dag till för att se utvecklingen.

Vi har ett par flaskor kvar av den godaste glöggen, köpta förra året. Vet inte om den finns kvar i år, måste kolla. Vi hade premiär i förrgår på glögg. Gott till skinka.

 

Trevlig kväll hade vi igår med goda vänner som var här på provsmakning av ny maträtt; fläskytterlfilé i sockerkaksform. Det låter bara motbjudande men blev riktigt bra i rostfri sockerkaksform, avlång. Måste göra lite mer sås nästa gång. Recept finns på nätet, det blir fler gånger. Kanske funkar på annat kött än kotletter ( som egentligen är fläskytterfilé). Desserten med äpplen blev rätt den här gången, krispig, inte kletig. 

 

Förrätten som var 4-delad spetskål med St Agur-ost på, en halvtimme i ugn. Den måste stå längre tid och ha mer ost på sig. 

 

Tax Seffrin är bättre. Han åt normalt i går eftermiddag och dricker inte så mycket vatten längre, behövde bara ut en gång i natt. Verkar piggare. Vi väntar nog med veterinärbesök och kollar honom noga idag också.  Mäter hur mycket vatten han dricker så vi vet.

Vi gjorde en tur till Skogaholm. 

 

När jag var barn var detta svinstallar med ägare familjen Knutsson. Det brann. Dels kommer jag ihåg att vi såg det hemifrån, dels glömmer jag aldrig skriken från hundratals  brännskadade grisarna när vi cyklade dit.  Många var de och det märkliga var att de försökte hela tiden springa tillbaka in igen i elden! Många människor försökte förkorta lidanden och sticka ihjäl de stackars djuren som måste ha plågasts oerhört mycket. Jag hade en täljkniv med mig som jag lånade ut till en man som hjälpte till att avliva dem. Lukten var också så grym!

 

 

 

Putsade norrfönstret. Vi har 70-talsfönster, öppningsbara, som ska putsas mellan rutorna. Det är till att skruva isär och väja för spröjsar. (Allt var inte bättre förr!) 

 

Goda vänner är uppe Norrland och jagar. Bild kom idag måndag och med den här utsikten av soluppgång avnjöt de dagens första brasa i väntan på upptag.  Det ska vara Hottagsfjällen som långsamt blir solbelysta där borta   tror de i alla fall efter att ha spejat på kartan. Dom är i Jämtland någonstans. Jag kan inte geografin där.

 

 Så här fint var det idag måndag. 

 

Hade velat hinna in på Popup. Den nya gallerian som ersätter gamla CGC. Men missade den med ett par minuter, hann stänga innan jag kom dit.  Det får bli nästa gång. En del inköp blev det på Åhlens för ovanlighetens skull, hudvårdsprodukter med för dagen god rabatt. 

 

Det var vackert väder mitt på dagen, solen sken och blåsten var inte värre än man kunde stå ut med den. Jag gick ett varv runt Liane, drygt 3 kilometer är det. Jag vill gärna gå mitt på dagen för att få så mycket sol och D-vitamin som möjligt. Nu börjar det ju bli allt kortare dagar så det gäller att ta vara på den ljusa tiden på dygnet. Så försöker jag gå så fort så  jag blir andfådd, åtminstone en del av sträckan. Det ska ju vara bra för kroppen, gynnar konditionen. Tränat har jag ju aldrig gjort med gärna gått i skogen och på vägen. Gamla kärringar behöver hålla igång på något vis, inte bli sittande. ;-))

 

Vi var inte med riktigt på den rätta "Kanelbullens dag", så idag firade vi den lite i efterskott på förmiddagskaffe med 4 goda vänner som vi inte träffar på ett tag. Kaffe, bullar (minst två var!), havreflarn, Gute Geister, och chokladrutor fick det blir. Passade på att använda mammas gamla kaffeservis "Loiuse Adelstrand" Rörstrand. Inte så ofta det blir kaffekoppar med fat, vi är oftast lata och tar bara mugg. Men idag var ju en firardag!

 

Med kokt potatis, bladspenat och hollandaise! Vi äter mycket kött, vilt förstås. Och då är det gott med fisk som omväxling. Torskrygg är oslagbart!

Barnbarnen i Umeå går i fantastiska Waldorfskolan. I  Isaks årskurs gör man nu en teater, väl genomförd med mycket text och fin rekvisita.