Inga Magnusson

Tisdagen i vårt Stockholmsbesök var vikt för att kika på bilder och figurer. Jag började på kulturhuset med Sally Mann. Hon har fotat sina egna barn bl.a. och blivit anklagad för att publicera bilder med barnpornografiska antydningar. Jag ser inget av det i de bilder jag ser här och annorstädes. Anklagelserna ligger nog mer i betrakarens öga. Jag ser bara bilder på barn som är som barn brukar vara; stolta över sina kroppar, ibland härmande vuxnas attityder. Om hon enbart hade den typen av bilder med i sitt material så skulle jag reagera, men här finns ett spektra av barnbilder som istället speglar barns fysiska förhållande till omvärlden och där ingår den här typen av bilder naturligt. 

Utställningen annonserades av en videosekvens med hennes egen presentation av sig själv. Hon berättade här om sina fotografier av död. Det skrämde mig innan jag gick in, men var inte skrämmande i utställningen.

Utställningen var välgjord med ett bra urval av hennes bilder.

En annan bild av Jan Stenmark, måste bara visa den. Så här står det: Istället för ändrade kostvanor valde jag platser som inte var badstränder

Idag var det vernissage på en utställning på travmuseet i Årjäng. Det ställdes ut bilder och figurer med hästen som tema. Ett stort antal konstnärer var inbjudna att delta med verk och en av dem var Jörgen Zetterquist. Den här gången hann vi köpa en bild: Spegelbild och gamla ting heter den.  Den syns här bakom konstnären själv. Han var med förstås tillsammans med fru och bror. Egentligen tycker jag att Jörgens styrka som konstnär är hans porträtt. Detta är väl inget porträtt men han finns med på bilden själv som en figur lite i bakgrunden.

Utställningen var gjord av Per Inge Fridlund,  tidigare verksam vid Rackstadmuséet i Arvika. Han hade också hängt den och det på ett föredömligt sätt.

Jag blev för ovanlighetens skull också förtjust i några uttrycksfulla små hästskulpturer men de hade priser gjorde ett köp omöjligt och sedan kräver det en väldigt speciell miljö för att en sådan ska komma till sin rätt. Det varMarylyn Hamilton Gierow som gjort dem.

Utställningen pågår ett bra tag till fram till någon gång i slutet på september, över marknadshelgen. Ett besök rekommenderas eventuellt i samband med besäk på travbanan.

Sedan fortsatte vi på konstrunda till Huset på Strand som ställer ut lite från alla konstnärer i vår kommun som deltar i konstrundan. Där pratade vi med Marie om vår tyske vän Ds utställning på biblioteket i maj. Till slut var vi hos Leif, bildhuggaren på Noretjärn och hos Gerd W i Svensbyn.

Kvällen avslutades med att vi bjöd goda vännerna A och U från Hamburg på lite mat. Det blev mycket prat om deras husköp här i Hol och deras förestående flytt hit.

"Jag hade nått toppen och kvinnorna stod på kö för att få känna på de vassa armbågarna som fört mig dit" säger mannen på bilden.

Jag faller pladask för Jan Stenmarks ironier och den här från Aftonbladet häromdagen är en klar höjdare!

På endagssemestern till Karlstad i lördags blev det en tur till Värmlands museum förstås. Det är ett bra museum med en bra barnverksamhet, fina permanenta utställningar och vackra lokaler nära centrum. Det blev årets museum i Sverige förra året tror jag. Den tillfälliga utställningen om häxor och helvetet var bara totalt intetsägande för mig. Kanske underhållande för barn i lågstadie-mellanstadieålder. 

Men jag smög mig längre in i lokalerna och hittade bilder ur museets egna samlingar. Och här fick jag njuta av en pärla: Lars Lerin. Det är en stor rejäl akvarell med massor av Lerins typiska "mörka ljus".  Jag vet inte hur han bär sig åt för att få fram det, men det spelar omkring i de flesta av hans akvareller.  Och när man betraktar penseldragen på nära håll ser allt ut att vara så självklart enkelt, utan tvekan i handen som hållit i penseln. Här finns värme och kyla, mörker och ljus, hopp och förtvivlan, liv och död.

Det funkar alltså inte att ha julgran inne samtidigt som man har två valpar vilt lekande över golvet. Då valde vi att ha valparna inne och julgranen ute. Den står klädd och fin på altanen och vi ser den genom vardagsrumsfönstret! 

Vi var i Årjäng idag på shoppingtur med Stockholmssonen som kom hem i torsdagskväll. Jag passade på att ta ett kort på trollet vid torget eftersom det ska utvandra härifrån. Hela torget ska utvandra upp till området där hotell Nordic har stått. Det är nu rivet o ska ge plats för ett nytt hotell.

Här vid nuvarande torget ska det bli köpcenter med galleria och även bostäder. Vart trollet ska ta vägen har man inte bestämt ännu. Det finns olika förslag.  Men troligtvis kommer det inte med till det nya torget.

För några har det varit en styggelse som många länge velat bli av med till förmån för en fin häst. Det skulle vara en skulptur som passar Årjäng bättre med en fin travbana och mycket hästtraditioner. Jag tycker att det kan falla inom ramen för kitsch och barnen har roligt vid trollet. Svansen går att åka rutschbana i och man kan leka på fötterna. På brickan är det uppträdanden under sommarveckorna. Trollet är en bra barnpassare när föräldrarna fikar på något av de fina kaféerna vid torget.

Asch, det syns inte här. Men det är ett nytt arrangemang för fådda julkort. Förr brukade jag hänga dem här på röda breda band, fästade med träklädnypor. Men klädnyporna var lite klumpiga i sammanhanget så nu har jag ersatt dem med små plastklämmor för fotomontage som jag köpte i designshoppen på Kulturhuset. Det blev bättre. Fast tyvärr syns det dåligt på bilden. Skitkamera!!

Så här blev julängeln 2006, lite lojt kollande vår vandel!

Alltså vimsade jag runt på Nationalmuseum på utställningen om Nordiskt landskapsmåleri. Det finns som sagt inget logiskt bra sätt att ta sig fram genom en utställning i de här lokalerna. Ofelbart irrar man ut och in i rummen rätt planlöst med uppenbar risk att helt missa något rum.

Nu är det rätt maffigt att svälja så mycket svulstiga landskap på en gång o kanske hade det varit lättare med flera kortare besök. Men vackra landskapsbilder att njuta av förstås. 'Roligast  med de finska som var helt nya för mig.

De svenska o de norska hade jag nog sett en del av förut och även en del danska.  Men satta tillsammans så ger de delvis en ny upplevelse.

Stig Lindbergutställningen med hans porslin och hans Krakel Spektakel bilder lämnar mig oberörd. Jag har aldrig gillat hans illustrationer; de här trekantiga ansiktena och stiliserade figurerna.

Detta är omslaget till katalogen till Modernas utställning Africa Remix.

Besöket på Moderna förra helgen var rutin. Det blir alltid en titt där vid stockholmsbesök och jag frågade i informationen om vilka utställningar som var på gång. Men berättade om Africa Remix; en afrikansk utställning med modern konst sammanställd av bidrag från olika länder i Afrika.

Min entusiasm var lindrigt sagt måttlig. Jag vet inte vad jag föreställde mig att det skulle vara; dammiga träskulpturer, vävda illaluktande textilier, bilder av folkdräktsklädda dansande afrikaner??

Men jag betalade den extra avgiften o gick in. Jag hade så grundligt fel! Utställningen var alltså en höjdare, jag var glad redan från början och kände att mungiporna bara gick i höjden hela tiden.

Det var som om utställningen innan vetat om alla mina fördomar och bestämt sig för att kicka tillbaka dem med en humoristisk knorr. Den var full av skämt och distans i betraktandet av den egna kontinenten. Ingenstans fanns "tyck synd om oss fattiga o hungrande-syndromet". Tvärtom så var tilltalet ganska uppkäftigt. Märkligt nog helt befriat från den västerländska moderna konstens fixering vid kroppsvätskor och kött. Det fanns inte en enda djurkropp stadd i förruttnelse eller en enda bild inkluderande konstnärens hiv-smittade blod!! Ändå vore det väl till o med relevant att en utställning från Afrika problematiserar sjukdomen aids på nationell nivå, med så många smittade människor i arbetsför ålder. Men icke! Och det var befriande.

 Man väljer att betrakta både sin samtid och sin historia med en självironi som vore omöjlig för en icke-afrikan. I så fall skulle den uppfattas som stötande och förolämpande. Ungefär samma fenomen som uppträder i svensk stå up komik där det endast är invandrare som kan skämta om invandrare. Om en svensk skulle säga samma saker så skulle han bli inburad för rasism. Utställningen innehåller naturligtvis också ömsinta porträttserier av hög kvalitet och skildringar av kontinentens diktaturer.

Mina personliga favoriter på utställningen är
-Mounir Fatmis installation med texten på väggen "My father has lost all his teeth, I can bite him now"
-Samuel Fossos självporträttserie, varav en bild finns med på katalogens framsida
-Yinka Shonibares "Salong hos viktoriansk filatrop", en istallation
- El Anatsuis Sasa (jätteverk över en hel vägg med sammanlänkade kapsyler och små skyltar i färgerna guld, silver, rött, svart och vitt. ) 
- Videokonstverket med mannen som vattnar en bukett dollar för att få dem att växa. 
-Kollaget av amerikanska dollar o text i bronsbokstäver In God we trust.


Sen är det inte helt fel med det orange lite slingrande spåret ner till resten av utställningen i källaren. Så att man hittar dit alltså.

Något för Nationalmuseum att ta efter. Där vimsade jag runt i "Svenskt landskapsmåleri" fram o tillbaka som i labyrinter. Det finns inget logiskt sätt att ta sig fram i lokalerna där. 
 

Jag hade ju innan läst i Börjes konstblogg om nyöppnade Bonniers konsthall i Bonnierhuset på St  Eriksplan. Han var inte imponerad av utställningen och det var inte jag heller. Det kan naturligtvis bero på min bristande konstnärliga skolning. Jag begriper mig inte på konst. Jag bara gillar att glo på bilder och figurer. Så nu var vi där och glodde. Platta, naivistiska stora bilder förstår jag inte. Det var en stor häst som var som gjord av en mellanstadieelev,  med nästan som konturer runt. Det enda vi orkade se i den var att ena benet var avbildat i fel perspektiv. Sådana petitesser ska man väl inte haka upp sig på om en bild är "fin konst", men vi är amatörer och tillåter oss att tycka som vi vill.

Däremot så fann jag lite humor i skulpturen med den bleka skräckslagna tjejen i den oskuldsfullt vita sängen med en massa otäcka djur i. Det var för oss en bild av delirium. Bakom där fanns en blå  vägg av ett hyreshus som var lite speciell så där så man kommer ihåg den.

Annars så var det lamporna i kafeterian som var mödan värd!!

Där var tre stycken; en med gula plastankor (visar jag inte), en med dödskallar (nedan) och den här suveräna med frukter och bär.  Habegäret bara flammar i såna här ögonblick!!. Fast det var väl lite oväntat att utställningen inte skulle lämna spår efter sig men lamporna i kafeterian!  Jag vet inte om man ska beklaga Bonniers eller gratulera!

Vid vårt stockholmsbesök så var vi förstås på Bonniers konsthall. Lamporna i kafeterian var jätteläckra!! Kolla bara in den här!

Nu har jag hittat klostrets hemsida (tror jag) och där såldes saker men inte mina muggar. Däremot kunde man köpa en massa annat; cd med Taizésånger, ikoner, texter, böcker och några urfula vanliga muggar med text på (!). Mina muggar kanske inte tillverkas längre i klostret. Det var ju så där 10 år sedan tror jag som jag fick mina muggar.

Återstår alltså Blocket, men det är väl ett "långt skott"

Här nedan finns en bild mina kära Taizémuggar. De åker nästan alltid fram på bordet när vi har gäster. De är himla snygga tycker jag, gjorda i något slags stengods verkar det som. De har en riktigt klassisk muggform, vacker yta, fina färger, lagom storlek, alla lite olika i färg.  De passar lika bra till vin som till öl och för all del även vatten om man nu vill ha det.

Vi har fått dem av dottern som varit i Taizé några gånger. Taizé är upplysningsvis ett kloster i Frankrike som bedriver en ekumenisk internationell ungdomsverksamhet. Här samlas ungdomar från hela världen i tusental varje sommar för att umgås, arbeta tillsammans i klostret, studera livsfrågor och ha trevligt. Från de här sammankomsterna har över hela världen spridits de enkla och vackra Taizésångerna.

Anledningen till att jag nu lägger ut muggarna på bloggen är att jag skulle vilja köpa fler och undrar om någon vet  om de kan köpas i Sverige någonstans. De tillverkas i klostret och försäljningen av dem utgör en del av klostrets inkomster.

Jag har 8 stycken nu men skulle gärna köpa minst 6 till.  Färgen spelar ingen roll. Fint med olika.

Detta är en bild som jag fick i söndags. Den kom via flera "budbärare" från en "gammal" elev; J. Men den har av buden blivit glömd och liggande lite här o där i någon månad. Fast nu kom den äntligen fram!  Kolla särskilt att de glittriga skorna matchar tröjan.

Såna här bokmärken av valben brukar sjömännen göra för att dryga ut lönen vid Cape Cod på  amerikanska nordostkusten. Fick av våra släktingar vid deras besök här. En speciell gåva

Jag gillar stenar i olika former och fick en sten med plats för ljus i av våra tyska goda vänner som kom för att jaga. Den är fin och jag ska ha den på skolan sen i min klass. Vihar ljus tända varje morgon under tiden barnen har drop in. Då lyssnar vi också på lugn musik och de som vill kan börja jobba lite med någon uppgift eller titta i böcker eller rita eller bara sitta och prata lugnt.  Jag hinner också få prata lite med var och en innan skoldagen egentligen börjar.

Sola i Karlstad är ett begrepp som kan stå för den vanliga solen. Karlstad lär ska ha ovanligt många soltimmar på sommaren. Men egentligen var Sola i Karlstad en servitris som står staty här utanför Bishops Arms, med vackra planteringar o älven bakom sig. Roland kan mer om henne så det ska han få berätta om imorgon. Då skriver jag om det.  Då skriver jag också om vilken fantastisk tur vi hade idag, helt otroligt faktiskt.  Jag kommer också att skriva om hundbus och  kanske om vår valvaka. och möjligtvis något om Årjängs marknad med Vild Hasse. Oj, det är mycket nu!!

Jippiii!!
Jag har hittat en knapp på kameran som gör att jag kan ta bilder riktigt nära. Den (knappen alltså) ser ut som en förväxt tulpan. Detta var roligt och öppnar nya möjligheter! Så här blir en flugsvamp till exempel på nära håll. Teknikens under!