Inga Magnusson

Detta är omslaget till katalogen till Modernas utställning Africa Remix.

Besöket på Moderna förra helgen var rutin. Det blir alltid en titt där vid stockholmsbesök och jag frågade i informationen om vilka utställningar som var på gång. Men berättade om Africa Remix; en afrikansk utställning med modern konst sammanställd av bidrag från olika länder i Afrika.

Min entusiasm var lindrigt sagt måttlig. Jag vet inte vad jag föreställde mig att det skulle vara; dammiga träskulpturer, vävda illaluktande textilier, bilder av folkdräktsklädda dansande afrikaner??

Men jag betalade den extra avgiften o gick in. Jag hade så grundligt fel! Utställningen var alltså en höjdare, jag var glad redan från början och kände att mungiporna bara gick i höjden hela tiden.

Det var som om utställningen innan vetat om alla mina fördomar och bestämt sig för att kicka tillbaka dem med en humoristisk knorr. Den var full av skämt och distans i betraktandet av den egna kontinenten. Ingenstans fanns "tyck synd om oss fattiga o hungrande-syndromet". Tvärtom så var tilltalet ganska uppkäftigt. Märkligt nog helt befriat från den västerländska moderna konstens fixering vid kroppsvätskor och kött. Det fanns inte en enda djurkropp stadd i förruttnelse eller en enda bild inkluderande konstnärens hiv-smittade blod!! Ändå vore det väl till o med relevant att en utställning från Afrika problematiserar sjukdomen aids på nationell nivå, med så många smittade människor i arbetsför ålder. Men icke! Och det var befriande.

 Man väljer att betrakta både sin samtid och sin historia med en självironi som vore omöjlig för en icke-afrikan. I så fall skulle den uppfattas som stötande och förolämpande. Ungefär samma fenomen som uppträder i svensk stå up komik där det endast är invandrare som kan skämta om invandrare. Om en svensk skulle säga samma saker så skulle han bli inburad för rasism. Utställningen innehåller naturligtvis också ömsinta porträttserier av hög kvalitet och skildringar av kontinentens diktaturer.

Mina personliga favoriter på utställningen är
-Mounir Fatmis installation med texten på väggen "My father has lost all his teeth, I can bite him now"
-Samuel Fossos självporträttserie, varav en bild finns med på katalogens framsida
-Yinka Shonibares "Salong hos viktoriansk filatrop", en istallation
- El Anatsuis Sasa (jätteverk över en hel vägg med sammanlänkade kapsyler och små skyltar i färgerna guld, silver, rött, svart och vitt. ) 
- Videokonstverket med mannen som vattnar en bukett dollar för att få dem att växa. 
-Kollaget av amerikanska dollar o text i bronsbokstäver In God we trust.


Sen är det inte helt fel med det orange lite slingrande spåret ner till resten av utställningen i källaren. Så att man hittar dit alltså.

Något för Nationalmuseum att ta efter. Där vimsade jag runt i "Svenskt landskapsmåleri" fram o tillbaka som i labyrinter. Det finns inget logiskt sätt att ta sig fram i lokalerna där.