Bonniers konsthall- URLÄCKER LAMPA I KAFETERIAN!!!
Jag hade ju innan läst i Börjes konstblogg om nyöppnade Bonniers konsthall i Bonnierhuset på St Eriksplan. Han var inte imponerad av utställningen och det var inte jag heller. Det kan naturligtvis bero på min bristande konstnärliga skolning. Jag begriper mig inte på konst. Jag bara gillar att glo på bilder och figurer. Så nu var vi där och glodde. Platta, naivistiska stora bilder förstår jag inte. Det var en stor häst som var som gjord av en mellanstadieelev, med nästan som konturer runt. Det enda vi orkade se i den var att ena benet var avbildat i fel perspektiv. Sådana petitesser ska man väl inte haka upp sig på om en bild är "fin konst", men vi är amatörer och tillåter oss att tycka som vi vill.
Däremot så fann jag lite humor i skulpturen med den bleka skräckslagna tjejen i den oskuldsfullt vita sängen med en massa otäcka djur i. Det var för oss en bild av delirium. Bakom där fanns en blå vägg av ett hyreshus som var lite speciell så där så man kommer ihåg den.
Annars så var det lamporna i kafeterian som var mödan värd!!
Där var tre stycken; en med gula plastankor (visar jag inte), en med dödskallar (nedan) och den här suveräna med frukter och bär. Habegäret bara flammar i såna här ögonblick!!. Fast det var väl lite oväntat att utställningen inte skulle lämna spår efter sig men lamporna i kafeterian! Jag vet inte om man ska beklaga Bonniers eller gratulera!
Oj, det var det värsta! Sicken lampa, Jag har oxå svårt att förstå en del konst. Men, jag kanske inte har de rätta ögonen...Anna
Det bästa med att vara dålig på konst, som jag är, är att man får tycka precis vad som helst! Det är en klar fördel.
Nja, jag var väl inte helt negativ vid mitt besök på Bonniers konsthall. Det fanns ju faktiskt en hel del intressanta verk på introduktionsutställningen, bland annat oväntat mycket måleri för en utställning om samtidskonst. Och det gillar jag. Och tjejen med deliriumdjuren var ju ganska uttrycksfull.
Men jag är rent allmänt skeptisk till mycket av det som skapas idag, och intar därför numera en vaksam attityd till allt som luktar "samtidskonst" - ofta är det ju ren humbug.
Kanske är det lite kul ibland att driva med publiken, men jag tycker man gör det för lätt för sig med alla dessa skräphögar och readymades och ofta inte har något av intresse att säga som inte sägs bättre av andra än konstnärer.
Håller med om att cafeterians lampor är imponerande!
För övrigt ska det bli intressant att följa konsthallens vidare öden.