Inga Magnusson

Jag har nu uppnått den ålder då jag märker att jag planerar för "sista". Det är nu sista läsåret jag jobbar med ettor, nästa läsår blir nog mitt sista jobbår, tänker på nästa bilinköp som förmodligen blir det sista i mitt liv, kanske sista valpen vi har nu, sista gången vi målade ladugården i somras.

 

Tja, det är en ny variant med mycket sista av olika slag, ett sätt att långsamt  knyta  ihop säcken.

 

En del av "sista" finns en sorg i att lämna så som jobbet med ettor, det har alltid varit det roligaste, jobbigaste och mest spännande. Valp är roligt att ha men vi måste inse att på ålderns höst kommer vi inte att orka (fast kanske om man har två i samma ålder, de leker med varandra länge varje kväll, blir trötta och sover på nätterna, det gör inte Hambo! ).

 

Sista ladugårdsmålningen och sista bilköpet sörjer jag däremot inte. Skönt att slippa!