"Undrar vem jag blir gift med"?
Det var en återkommande tanke när jag var mitt i tonåren. Jag hade ju inte träffat den rätte än :-) och undrade förstås hur framtiden skulle bli och vem jag skulle dela den med. Kanske inte så ovanligt att fundera på det i den åldern. Jag kan så här i efterhand le lite åt den exakta och lite passiva formuleringen i tanken: alltså att "bli gift", inte att "gifta mig" som har mer av aktivitet i sig. Men så var det på den tiden. Tjejer skulle förhålla sig passiva, inte ta initiativ till relationer, mest invänta någons intresse och sen gick det förstås att uppmuntra eller inte uppmuntra det intresset. Hoppas det är mer jämlikt numera. ( Sen blev jag ju aldrig gift men det är en annan historia, det har blivit samma gubbe i alla fall under snart 40 år!)
Ungefär i samma banor har jag tänkt om pensionering; "Hur kommer mina dagar att se ut när jag blir mer ledig"? Jag håller ju på med långsam jobbavvänjning, två lediga dagar i veckan, och nu börjar det utkristallisera sig vad dagarna innehåller:
Matlagning
Umgås med familj o vänner
Göra plikter (fåtal!) utan stress
Skogen
Motion
Severin (taxvalpen alltså!)
Lägga in dagar utan planering - blank almanacka.
Däremot känns väldigt tydligt att jag inte vill ge mig in i några tidskrävande bundna projekt av typ kurser, långresor, föreningsliv eller liknande. Jag vill helt enkelt slippa ansvar och vara fri, få gott om tid för familjen och människor jag gillar att träffa, göra sånt som jag tycker om att göra. Intressant att se hur det hela utvecklar sig med min långsamt utökade ledighet. Jag har ju egentligen inte bestämt nåt i förväg, det blir som det blir, precis som med det där "giftermålet". Så det kan ju bli bra! Och så är det fortfarande himla kul att jobba!
Kommentarer
Svar:
När jag var tonåring så fanns det inte på kartan att bli sambo, tror inte ens att uttrycket fanns. Långvarig relation innebar med automatik giftermål, och absolut om det kom barn med i bilden. Detta ändrade sig ju innan jag blev vuxen, tack o lov.
Inga Magnusson
Svar:
Det här är absolut min bästa tid i livet så här långt, både roligt arbete och så frihet mellan varven. Riktigt njutbart! Men inser också att förutsättningen för att jag ska må bra är god hälsa, tacksam för varje dag som kroppen och själen hänger med någorlunda. ;-) Tids nog kryper väl krämporna på, men den dagen, den sorgen. Har inte tänkt ta ut nåt i förskott.
Inga Magnusson
Svar:
Det var så självklart på den tiden att unga tjejer inte skulle ta initiativ till en relation, det ansågs inte riktigt anständigt, medan om killar gjorde samma sak så var det lovvärt. Tur att det har ändrat sig.
Inga Magnusson
Trackback