Inga Magnusson

... kan det bli om junilönerna betalas ut till de anställda. Och det finns goda utsikter till det nu när fabriken sålts till Hemfosa, ett fastighetskonsortium (bestående av bl.a. Folksam, Fjärde AP-fonden, Alecta osv), för att hyras ut till Saab istället. Vem trodde att det var välgörenhet som företagsledaren sysslar med i det här fallet? Kan bli så att våra skatter och pensioner får betala cirkusen runt Saab i alla fall, även om regeringen inte direkt går in. För visst är det en cirkus utan hopp om en framtid idag? 75 fordringsägare har lämnat in sina krav till kronofogden, leverantörerna lär inte stå på kö och inte bilköparna heller. Och Saab har inte redovisat vinst på 20 år eller hur var det?
http://di.se/Artiklar/2011/6/28/239069/Pensionsbolagen-som-ager-Saabs-fabrik/

När Centern valde Maud Olofsson till partiledare så var det mycket hög stämning i partiet. Vi var där. Cuf-are gick omkring med tröjor som det stod; "Dom kallar oss Mauds" på ;-)). Torbjörn Fälldin gjorde ett mycket överraskande framträdande  och stöttade henne. Han hade umgåtts i hennes familj sedan hon var barn och kände henne väl. Ingen trodde annat än att Maud skulle fortsätta med traditionell centerpolitik som innebär fokus på landsbygdsfrågor, regionalpolitik, energipolitik, småföretagande, skogen och jorden och bra mat osv. Den politiken har en stabil bas av skogsägande och markägande väljare. Med den så blir partiet aldrig stort men kan rimligen ändå finnas kvar i riksdagen och företräda sina sympatisörer i politiska sammanhang.

Men Maud valde att ístället försöka fiska väljare i andra ( grumliga ? ) vatten för att få fler röster.  Det kom att utvecklas en falang inom centern som kallas Stureplanscentern. Och nu står partiet inför ett vägval, ska man fortsätta vara ett parti med främst landsbygdsfrågor på dagordningen eller ska man tvätta bort landsbygdsstämpeln och byta till något annat? Och vad i så fall?

 Den nya profil som man hittills presenterat har tydligen inte imponerat på några väljare eftersom opinionssiffrorna pekar rakt neråt. Och vad profilen innebär är svårt att veta. Det svamlas lite löst om "ett liberalt parti", vilket är en beteckning som förpliktigar till intet. Och om något parti redan har den profilen stabilt inbyggt i sitt varumärke så torde det vara Folkpartiet. Den blir svår att knycka. Sen har det också funnits med någon slags feminism i pratet. Det är också till intet förpliktigande och frågan är vem som kommer att rösta på centern för dess hållning i kvinnofrågor???? Till detta kan läggas ett diffust budskap om att invandrare ska kunna befolka landsbygden, fast jag har inte förstått vad det egentligen har handlat om. Vad ska invandrarna göra på landsbygden och vem ska tvinga dem att flytta ut på vischan? Hittills har de envist valt att befolka städerna. Centern som invandrarnas parti? Nej, det tror jag inte på.

Sammantaget ger det bilden av ett parti som saknar profil, som är väldigt löst i kanten och egentligen inte företräder någon samhällsgrupp utan bara försöker fiska upp väljare för dagen lite här och där, ett parti som är ett slags "Mädchen für alles". Det inger inget förtroende på sikt. Man kan liksom se framför sig hur partiets analytiker har suttit och grubblat ihop det här konceptet:
 "Kvinnorna har ingen företrdädare nu när FI misslyckades. Dem tar vi!"
"Invandrare har inget parti som jobbar med deras frågor. Deras röster blir lätta att fånga upp!"
 "Och så kan vi vara så där lite allmänt liberala så vi inte förväxlas med sossarna!"

Jag och många med mig hoppas förstås att Eskil Erlandsson ska bli ny partiledare för ett centerparti med traditionell landsbygdsinriktning. Det är en liten väljargrupp, men en rätt stabil och trogen sådan. Stureplanscentern får gärna gå ur centern och bilda ett eget nytt parti istället. Helt ok!

Lokalt, ute i kommunerna är centerpartiet ofta ett dominerande parti. Där handlar det inte så mycket om ideologier utan om om realpolitik, att få ihop budgeten, ha goda finanser, stötta det lokala näringslivet, se till att närservice som skola, vård och omstorg fungerar bra och där lyckas man ofta bra.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/madestam-ett-vagval-for-c-efter-olofsson_6253348.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ledare-maud-olofssons-avgang-vantad_6254916.svd

http://www.dn.se/nyheter/politik/mer-brak-vantar-inom-alliansen

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/alliansens-karnreaktor

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/ingvarpersson/article13189760.ab

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/centern-maste-gora-mer-an-att-byta-partiledare_6254996.svd

Då gjorde jag ett kort inlägg på bloggen
http://inga.blogg.se/2011/june/barnfattigdom.html#comment

Nu har jag själv tänkt lite till och dagens inlägg i ämnet blir så här: 

Anna Ekelunds Newsmill-inlägg fick mig att fundera lite till. Begreppet barnfattigdom är jag  tveksam till. För mig har barnfattigdom stått för något helt annat tidigare och då i ett globalt perspektiv. Det innebär för mig  barn som verkligen lider nöd; inte har tillräckligt med mat, har dåliga kläder, bristfällig hälsovård, tvingas till barnarbete / prostitution, lever i eländigt boende i kåkstäder, barn som saknar tillsyn  och tvingas leva på gatan osv.

Sett i det perspektivet är det som kallas den svenska barnfattigdomen (inga utlandsresor, ingen dator, ingen mobiltelefon, inga märkeskläder osv)  ett lyxproblem som har med konsumtion att göra, inte med att tillfredsställa barns grundläggande behov av trygghet, mat, hälsovård, sjukvård, tillsyn, skola, lek, osv.

Barn idag möter väldigt mycket av reklam och kompispåverkan som vill få dem (och deras föräldrar) att köpa saker. Och det kommer in redan tidigt i deras liv. Därför behövs också, som Anna skriver i artikeln, ett medvetet arbete för att göra dem och deras föräldrar uppmärksamma på vad som händer, hur köplust väcks hos oss alla på ett sätt som är professionellt inom reklamen. Det är inte slump att vi vill ha en viss sak, det är vetenskap (!). Ekonomisk planering / konsumentkunskap kunde integreras i matteundervisningen mer medvetet och kanske ingå i ett "livskunskapsämne" för att öka medvetenheten om hur man själv kan påverka sin ekonomi. För även den som har små inkomster kan genom god planering och hushållning,  inte lösa alla problem men  ändå förbättra läget, exempel finns i "Lyxfällan"

De viktigaste ingredienserna i ett barnaliv är ändå gratis; trygghet, god kontakt mellan föräldrar och barn samt  tid att umgås. Det barn som får mycket av sina föräldrars tid blir avundat av andra barn. Barn värderar inte riktigt som vi vuxna tror. För barn är den stora vitsen med resan till Thailand ofta att de får massor av tid tillsammans med sina föräldrar! 
 
Föräldrar har oberoende av ekonomisk situation möjlighet att prioritera tid med barnen. För den som bor på landet kan det innebära att man tillbringar mycket tid i naturen med barnen. Den är gratis. Eller om man bor i stan finns bibliotek och museer med barnaktiviteter som är gratis eller väldigt billiga. Den som är arbetslös har ofta dåliga inkomster men i gengäld massor av tid att ägna åt sina barn. Och tid med barnen kan handla om att promenera, leka, prata, göra saker tillsammans som att laga mat osv.

Tessan gjorde en lång och genomtänkt kommentar till mitt förra inlägg om barnfattigdom

"En mycket bra skriven artikel tycker jag. Jag blir också provocerad av många av dessa barnfattigdomartiklar och speciellt när det är sååå synd om barnen som inte har möjlighet att resa utomlands på semestern. Vadå utomlands? Jag hade aldrig varit på en solsemester förrän jag var 18 år och inte fasiken var det synd om mig. Vi ägnade somrarna på stranden (gratis), spelade fotboll på gräsmattan och grillade korv, kanske gjorde en campingtripp till Sommarland men that's it. Jag for aldrig illa av detta och reagerade aldrig på att vi skulle ha varit fattiga. Hemmasydda/begagnade kläder var vardagsmat hemma. Inget konstigt alls. I vårt superkommersiella samhälle har vi glömt bort någonstans på vägen vad som är att inte kunna unna sig konsumtionsvaror och vad som är riktig fattigdom. När man ser bilderna på barnen i tidningen när de sitter och spelar på ett Nintendo DS kan man ju börja undra... Galet är vad det är"

Herta har skrivit om det här:
http://hertabloggen.blogg.se/2011/june/barnfattigdom-eller-fattiga-foraldrar-kanske.html?_tmp=c25dbb4d678817eac8ff573c98e4c00bd1b2b9a0

Nej inte riktigt än,  men visst finns det inbyggt ett strukturfel i hela EU -konstruktionen. I land efter land väljer regeringar att med öppna ögon köra sitt lands ekonomi i botten eftersom man inte vill riskera att förlora makten genom att fatta impopulära beslut såsom höjd pensionsålder. Och man kan göra det i förvissning om att det kommer ett räddningspaket från EU. För om ett land faller ekonomiskt så blir det elände i hela EU och för att undvika det så griper EUs räddningsfonder in. Man har till och med valt att institutionalisera detta fenomen genom att inrätta särskilda räddningspengar (!) och vilka signaler ger det till de enskilda länderna? 

Jo,  att det går bra att låta pengarna rulla ut i populära välfärdssystem typ tidiga pensionsavgångar för att köpa sig makten i nästa val.  Ekonomisk ruin är inget som drabbar en stat plötsligt och som från ovan, lika lite som det sker i en familjs ekonomi. Man har varningssignaler långt innan men väljer att försöka mörka utåt tills situationen är nära katastrof. Man kan inte ha mer utgifter än inkomster, det är enkel matematik som de flesta av oss måste behärska.

Botemedel?
Jag som är EU-skeptiker tycker förstås att man ska skrota hela EU-projektet, det var dömt att misslyckas från början. Man riskerar att det med automatik skapas ett alldeles för stort demokratiskt underskott i en så stor statsbildning. Och de ingående länderna består inte enbart av ekonomi och handel som kan likriktas, de består också i hög grad av kultur, tradition, språk och nationella särdrag som inte så enkelt låter sig lagstiftas bort och slipas av. Därmed skapas inbyggda spänningar som blir svåra att överbrygga. Det finns inte särskilt mycket av Europeisk samhörighetskänsla som kan kitta ihop.

Men om man nu väljer att ändå behålla EU-konstruktionen så måste man självklart kräva en mycket bättre kontinuerlig genomlysning av ländernas  ekonomier så EU inte ställs inför faktum när det redan gått för långt.

Man måste också kunna utesluta länder som vägrar att inordna sig utifrån ekonomiska regler om ekonomi i balans. Annars får EUs skattebetalare bekosta enskilda regeringars fortsatta nationella maktinnehav.

http://di.se/Artiklar/2011/5/25/236621/varlden-oecd/