Barnfattigdom igen då.
Det är något som man ska föra en seriös debatt om och försöka justera.
Men jag har ändå problem med att använda begreppet barnfattigdom om stora grupper av barn i Sverige. Jag läste ett Newsmill -inlägg av Anna Ekelund
http://www.newsmill.se/artikel/2011/06/10/tidningarnas-el-ndesskildnringar-om-barnfattigdom-provocerar-mig
Då gjorde jag ett kort inlägg på bloggen
http://inga.blogg.se/2011/june/barnfattigdom.html#comment
Nu har jag själv tänkt lite till och dagens inlägg i ämnet blir så här:
Anna Ekelunds Newsmill-inlägg fick mig att fundera lite till. Begreppet barnfattigdom är jag tveksam till. För mig har barnfattigdom stått för något helt annat tidigare och då i ett globalt perspektiv. Det innebär för mig barn som verkligen lider nöd; inte har tillräckligt med mat, har dåliga kläder, bristfällig hälsovård, tvingas till barnarbete / prostitution, lever i eländigt boende i kåkstäder, barn som saknar tillsyn och tvingas leva på gatan osv.
Sett i det perspektivet är det som kallas den svenska barnfattigdomen (inga utlandsresor, ingen dator, ingen mobiltelefon, inga märkeskläder osv) ett lyxproblem som har med konsumtion att göra, inte med att tillfredsställa barns grundläggande behov av trygghet, mat, hälsovård, sjukvård, tillsyn, skola, lek, osv.
Barn idag möter väldigt mycket av reklam och kompispåverkan som vill få dem (och deras föräldrar) att köpa saker. Och det kommer in redan tidigt i deras liv. Därför behövs också, som Anna skriver i artikeln, ett medvetet arbete för att göra dem och deras föräldrar uppmärksamma på vad som händer, hur köplust väcks hos oss alla på ett sätt som är professionellt inom reklamen. Det är inte slump att vi vill ha en viss sak, det är vetenskap (!). Ekonomisk planering / konsumentkunskap kunde integreras i matteundervisningen mer medvetet och kanske ingå i ett "livskunskapsämne" för att öka medvetenheten om hur man själv kan påverka sin ekonomi. För även den som har små inkomster kan genom god planering och hushållning, inte lösa alla problem men ändå förbättra läget, exempel finns i "Lyxfällan"
De viktigaste ingredienserna i ett barnaliv är ändå gratis; trygghet, god kontakt mellan föräldrar och barn samt tid att umgås. Det barn som får mycket av sina föräldrars tid blir avundat av andra barn. Barn värderar inte riktigt som vi vuxna tror. För barn är den stora vitsen med resan till Thailand ofta att de får massor av tid tillsammans med sina föräldrar!
Föräldrar har oberoende av ekonomisk situation möjlighet att prioritera tid med barnen. För den som bor på landet kan det innebära att man tillbringar mycket tid i naturen med barnen. Den är gratis. Eller om man bor i stan finns bibliotek och museer med barnaktiviteter som är gratis eller väldigt billiga. Den som är arbetslös har ofta dåliga inkomster men i gengäld massor av tid att ägna åt sina barn. Och tid med barnen kan handla om att promenera, leka, prata, göra saker tillsammans som att laga mat osv.
Tessan gjorde en lång och genomtänkt kommentar till mitt förra inlägg om barnfattigdom
"En mycket bra skriven artikel tycker jag. Jag blir också provocerad av många av dessa barnfattigdomartiklar och speciellt när det är sååå synd om barnen som inte har möjlighet att resa utomlands på semestern. Vadå utomlands? Jag hade aldrig varit på en solsemester förrän jag var 18 år och inte fasiken var det synd om mig. Vi ägnade somrarna på stranden (gratis), spelade fotboll på gräsmattan och grillade korv, kanske gjorde en campingtripp till Sommarland men that's it. Jag for aldrig illa av detta och reagerade aldrig på att vi skulle ha varit fattiga. Hemmasydda/begagnade kläder var vardagsmat hemma. Inget konstigt alls. I vårt superkommersiella samhälle har vi glömt bort någonstans på vägen vad som är att inte kunna unna sig konsumtionsvaror och vad som är riktig fattigdom. När man ser bilderna på barnen i tidningen när de sitter och spelar på ett Nintendo DS kan man ju börja undra... Galet är vad det är"
Herta har skrivit om det här:
http://hertabloggen.blogg.se/2011/june/barnfattigdom-eller-fattiga-foraldrar-kanske.html?_tmp=c25dbb4d678817eac8ff573c98e4c00bd1b2b9a0
Ja, det var ett tänkvärt inlägg. Även jag reagerade starkt på att kriteriet för barnfattigdom i Sverige bland annat innebar att man inte har råd att åka utomlands. Min första tanke var att har vi verkligen blivit så ytliga (nationellt). Har vi fullständigt tappat greppet på vilka värderingar som är viktigare än andra. En resa så är det klart eller hur tänkte de. I ett globalt perspektiv är det rent utsagt oförskämda kriterier...
Jo, det finns problem med fördelningen av resurser i samhället.
och klyftorna i samhället verkar öka alltmer
Lite problem har jag också när det gäller begreppet barnfattigdom här i Sverige
Jag tror nog att det finns familjer eller ensamstående med barn som har det ganska knapert.
T.e.x de som är tvugna att få socialbidrag.
Och när i skolorna vissa barn inte kan vara med på skolresor eller andra aktiviteter p.g.a brist på pengar
det är nog väldigt jobbigt för barnen...
Men riktig barnfattigdom...som att inte få äta sig mätt, ha dåliga kläder osv....det förekommer inte här i Sverige.
Och visst är det så att barn mäter idag mycket av reklam och kompispåverkan som påverkar de saker de vill ha, eller tycker de behöver ha
om det att ha prylar och göra resor är avgörande...då blir för mig begreppet barnfattigdom ganska konstig..