Inga Magnusson

... kan ses om man  scrollar ner till i Arkiv i spalten till höger om blogginläggen och går in på oktober 2011.

Unghunden Ninni fick inte kontakt med älg och hon är för ung för att leta upp själv. Så sista dagen blev ingen jakt. Vad som hänt för övrigt vet jag för lite om. Man har i alla fall skjutit alla vuxna på licensen, det finns några kalvar kvar och de kommer väl att fällas på någon efterjakt. Kan tänka mig att det styckas i slakthuset idag och imorgon eftermiddag, söndag är det köttdelning.

Idag jagar Roland tillsammans med unghunden Ninni som har samma ägare som Trixi; M i Norane. Ninni är helsyster till Jörgens Lussi som nyligen blev 4:a i SM men de är inte ur samma kull, Ninni är 3 år yngre. Hoppas hon har läst på i stamtavlan nu på morgonen ;-).

Roland går ut från Stormyra nu 8.35 och har i sällskap skytten Erhard som har ont i benen och inte orkar gå så långt.

Här är Ninni, för 10 minuter sedan, en vacker liten hund, men som sagt rätt så oprövad.

... kommer jag att skriva om i kväll. Det har i alla fall skjutits en tjur för Trixi, en som hon skällde ståndskall på i flera timmar strax norr om oss här på Liane.



Uppdatering torsdag kväll: På Harnäs idag sköts en tjur för Trixi och dessutom två vuxna hondjur och en kalv. Skyttar är bl.a Kent N (igen!), Sören,  Lars i Svensbyn och en norrman som hette nåt på Leif. Kvar är alltså till i morgon ett vuxet hondjur och sex kalvar. 22 älgar är fällda.

Roland har haft jakt hela dagen med Trixi. Upptag 9.15 norr om Liane. Hon ställde pinntjur och okänt djur. Det höll på till kl halv ett. Trixi är noga med att hålla kontakten med sin förare, hon kom med jämna mellanrum och sökte upp Roland för att få lite uppmuntring och så går hon tillbaka till älgarna igen. Det är en stor skillnad mot drivande hundar som är lite lätt blockerade när de väl fått upp och driver. 

Roland fick  lyssna och vänta på att passkyttarna för folkdrevlinjen skulle sättas ut. Hundjägarna fick nämligen bara skjuta kalv, inte vuxna djur. Och det hjälpte inte att det var bredsida flera gånger under den tiden och på 20 - 30 meter!  Rättvisa råder, flera jagar med hund samtidigt och har samma regel. Vid halv ett föste Roland  iväg älgarna och efter 400 meter stannade de upp och det blev ståndskall igen. Han stötte dem ytterligare en gång, då gick tjuren mot passlinjen och fälldes av Sören o Lars i Svensbyn. Därefter tog Trixi upp en kalv som hon följde i krok och kors över området i sammanlagt 20 kilometer enligt pejlen.  Roland fick henne vid Febacken kl 16.45. Då hade hon arbetat med älg aktivt sedan 9.15. Himla duktig hund är hon, rolig att jaga med.

Men nu i kväll måste hon åter hem till husse i Norane för att jaga på Häljebyn imorgon. Roland hade ju mutat sonen i huset för att få låna Trixi ;-) och nu verkställdes den; ett flak cocacola till Milton (och de andra barnen!)





Jag tror att Roland får låna Trixi igen. Milton ser jättenöjd ut!

Fredagens älgjakt använder Roland M:s unghund, en ganska oprövad älghund. Det kan bli spännande.

... så kan jag höra Trixi skälla ståndskall sydväst om Liane, söderut från vårt hus. Och jag har inte ens gått ur sängen än, det hörs genom det öppna sovrumsfönstret! ;-)


Den här bilden fick jag precis nu från Rolands mobil, utsikt mot Liane Gård. Han var här  nere på de åkrar vi kallar "Smörhôlera" och släppte  Trixi. De jagar för sig själva idag.  Hon fick genast älgkontakt och skäller alltså ståndskall, i sönnare Lihaget. Det betyder att älgen / älgarna står stilla. Kanske är det de coola älgarna som legat lugnt i Lilycka de senaste dagarna, platsen stämmer i alla fall. Kan tänka mig att Roland nu så fort som möjligt försöker ta sig inpå ståndet för att komma i skottläge, om det är skjutbar älg. Det kan man inte veta innan. (Med maximal otur så är det en grävling hon sprungit på och inte älg, man kan aldrig vara säker!)

Himla spännande! Och en god kompensation för gårdagens tristess! Nu handlar det inte om telefonstolpar och missionshus längre! Nu är det jakt!


Så här såg Trixi ut precis innan Roland släppte henne nu på morgonen, helt klart fokuserad mot älg! Gråhundar är fina och tydligen exakt likadana i rastypen som på vikingatiden, man har hittat lämningar som tyder på det. Undrar om Milton är här uppe på Ligärdet hos kusin Julia och kan höra "sin" hund? Roland fick ju "låna henne" mot  coca cola- mutor. ;-)

För min del är det nu slut med att laja runt på ledigheten, jag måste ta itu med plikter, typ fönsterputs. Får passa på nu när solen skiner att ta fönster på västsidan. Då kommer jag samtidigt att kunna följa jakten på lite avstånd.

Uppdaterat kl 10.00. Roland lyckades smyga nära Trixis älgar och väntade bara på bra skottvinkel när en annan hund kom och störde, det var Flygarns. Hela ekipaget blev skrämt och gav sig iväg. Det var tjur, ko och kalv, varav kalven var skjutbar. Trixi verkar nu följa kon och kalven och Roland går efter. Nej så var det inte, Trixi följde tjuren och Roland kopplade henne, släppte om på ett par andra ställen men ingen lycka.

Egentligen har jag inte särskilt god koll på vad som hände, jag var i Åmål större delen av dagen.

7 älgar fälldes i alla fall, 5 kalvar, en ko och en tjur.

 Hundlaget jagade med Jan i Skogens hund och Harald flygarens den här dagen, Trixi fick stå kvar här hemma. Hundlaget jagade vid guldgruvan och i Gyltenäs. Det sköts en kalv där av Anders Strömberg.

Folkdrevlaget höll till här uppe runt Liane och Hol. Gunnar i Gyltenäs sköt en kalv och Johan Hofström en tjur, i övrigt vet jag inte.

Om måndagens jakt var spännande och händelserik så var tisdagens desto tristare. Roland  satt sammanlagt 4- 5 timmar och stirrade på i tur och ordning en väg, en telefonstolpe och ett missionshus. Ingen action alls, men man hade i alla fall tur med vädret.








Kvällen avslutades i alla fall trevligt med inbjudan till våra jaktgäster. Vi serverades hemgjord vildsvinskorv, potatissallad och ett antal "Beilagen"´samt många jakthistorier.



Till onsdagens jakt borde finnas kvar 1 tjur, 7 kor och ett antal kalvar. Men jag är inte säker på den uppgiften.

I kväll onsdag ska vi till två av medgästerna här på äting och på fredag blir det avslutskvällsmat här hos oss. Ibland känns det som om vi lever i trevligt kollektiv, ungefär som studentliv. ;-). Det är lättsam stämning och många goda berättelser ur levande livet, vi har helt enkelt oförskämt roligt till vardags, eller hur man ska uttrycka det.

Idag tisdag verkar det som om man har två tjurar kvar av totalt sex som ska fällas och åtta hondjur kvar av totalt 10. Kalv är fri avskjutning. Man har inom området valt att ha som mål att minska älgstammen rejält, därför fälls nu totalt fler älgar och högre andel hondjur.

I linje med de nýa bestämmelserna om älgskötselområden så kan flera viltvårdsområden gå samman och själva förvalta sin älgstam. Då måste man ha en målsättning med nivån och inventera, det är hårda krav därvidlag enligt lagstiftaren.

Om man väljer att ha en älgstam på 12 älgar i vinterstam så kan man skjuta 4 älgar per 1000 hektar = 2 stora och 2 små för att hålla kvar på den nivån och där har många älgskötselområden valt att lägga sig.

Harnäs vvo tillhör Järnsjöns älgskötselområde och där  har man valt att gå på skogsbolagens önskemål om 8 älgar per 1000 hektar som mål i sin älgstam. Det är ganska mycket mindre än nu. De närmaste åren måste man skjuta av rejält med älg för att komma ner till det antalet och när den nivån är uppnådd så kan man alltså skjuta c:a 9 älgar totalt per år med stort och smått på Harnäs vvo som är 3800 hektar. För att hålla en stam på just 8 älgar per 1000 hektar så blir det enligt beräkningar en avskjutning på 2,4 älgar per år. (Allt beräknat utifrån att man inte har varg på sina marker förstås för då blir det inte mycket kvar att jaga, antagligen inget alls. En vargflock behöver 120 älgar per år som föda, rör sig dock över större område än ett vvo)

Det här är uppgifter som flyger förbi nu i älgjaktstider så jag hoppas att jag har fattat rätt.

Idag på Harnäs vvo sköts tror jag sex vuxna och en kalv. Men jag är inte säker. 4 sköts här på hundlaget och 3 på det laget som jagade med folk. Hundlaget startade nere i Västra Boda där Kent sköt en älg som Trixi jagade fram och  sedan åkte laget upp hit till Liane. Där gick jag med en tur och tog en massa kort, återkommer med dem senare i kväll. Folklaget jagade från Gyltenäs och opp emot Guldgruvan.

Skyttarna tror jag ska vara:
På hundlaget:
Någon (som inte vill vara med på nätet) sköt - en tjur och en ko för Trixi
Kent  - en tjur för Trixi
Morgan - en kalv för Douglas antar jag

På folkdrevslaget:
Kjell i Signebyn - en ko
Dan W - en vuxen
Udo - en tjur, udda 16-taggare

Jag återkommer alltså med bilder från dagens älgjakt här uppe mellan Döverud och Litorpet.



Vi började med att ställa bilen mellan Blåsåsen och Sand. Vi väntade på att skyttarna skulle hinna ställa ut.


Vi går oppåt i det som numera är ett hygge på vägen mot Sandevad.

Efter en liten bit så markerar Trixi tydligt att hon känner vittring av älg. Näsan går hela tiden mot vind och läser av. Hon snor lite oroligt och vill iväg.


En älghund använder alla sina sinnen för att ha koll på älgen; lukt, syn, hörsel. Flera gånger medan vi väntade reste hon sig upp på bakbenen mot vindriktningen för att  se och höra och lukta bra. Vi fick vänta en stund tills alla var på pass. Roland hade koll via comradion.


Till slut fick vi släppa Trixi.


Vi kunde följa henne på pejlen och konstaterade att hon inte gick rakt på älgarna utan gjorde en lov till höger för att sedan gå in på dem och börja skälla ståndskall.


Roland gjorde i ordning filmkameran för att jag skulle kunna dokumentera lite.



Precis rakt över Rolands huvud inne i skogsområdet där hörde vi ståndskallet en god stund och väntade. Tanken är att älgarna ska komma till ro med hundens skällande så att det går att smyga inpå.




Vi väntade ganska länge, men började smyga mot älgarna. När man hör skall kan man gå, men så fort det tystnar så stannar man. När vi var ganska nära släppte Trixi plötsligt och letade upp oss. Hon gick tillbaka till bilen och följde våra spår. Vi trodde först att älgarna släppt ståndet och att hon reste efter dem. Men de stod kvar. Trixi tog upp dem igen när hon fått koll på oss. Vi fortsatte att smyga närmare och var till slut bara 25 meter ifrån dem. Roland såg benen på älgarna i ett rätt tätt snår och vi såg Trixi. Roland måste resa sig upp för att konstatera om det var ko, tjur eller kalv. Då blev älgarna medvetna om vår närvaro och rörde sig sakta ner mot vägen, över den, in i skogen och ut på åkern nerom Döverud. Vi såg det inte men hörde skotten. Det var en av jägarna, en mycket god vän till oss, som sköt, först tjuren och sedan kon ute på hygget söder om Döverud. 



 Skytten satt kvar i passet och vi gick ner mot tjuren för att konsterar att den var död.


Man säger att man avfångar djuret med ett definitivt dödande skott. Tjuren låg rakt fram här och kon uppe i hygget. Skytten hade lyckats skjuta båda, en doublé.


Nästa moment är att ta ur tjuren, dvs avlägsna inälvor och göra det på ett sånt sätt att köttet inte blir förorenat.


Passgrannar kom för att gratulera och det beskrevs hur älgarna hade gått.


Trixi rycker ragg av älgen men är blir inte arg på oss att vi hanterar "hennes" byte


Fler kom och hade draglinor med sig. Kon drogs ner ifrån hygget till bredvid tjuren i kanten av åkern. Det här är nästan all transport på det här köttet. Det kommer en traktor också och fraktar älgkropparna några kilometer till slakthuset. Om man jämför med hur mycket det mesta vi äter i matväg har transporterats så är älgkött definitivt ett klimatsmart miljövänligt alternativ.


Klart, nu ligger båda älgarna här urtagna och färdiga, i väntan på transport. Douglas kom också en sväng för att kolla läget. Det var dagens andra hund.

Vi åkte hem och Roland slängde i sig mat för att sedan kasta sig iväg till slakthuset och hjälpa till med att flå en stund. Sen bar det av till Årjäng på ett möte. Jag tog min långpromenad, ska mäta tiden imorgon.

I Lilycka låg de här två älgarna då, vid 6-tiden på kvällen. De är coola, de låg där när jaktlaget passerade hemma för att åka upp till Liskogen. Och de hade betat där hela dagen trots att jakten gick alldeles nära. Nu låg de lugnt parkerade på åkern när jag gick förbi. De är inte lättstressade.

... inleddes idag, måndag. Roland jagar på Harnäs viltvårdsområde. Det är rätt stort, nåt på 3000 hektar gissar jag utan att veta och deltagarna brukar vara så där 70 - 80 stycken med drevfolk och skyttar.

Jag får rapporter under dagen hur det går och bilder via kameramobilen.

Samling var det på morgonen vid Tjolitta, bygdens gemensamma festlokal. Här ska redovisas att var och en deltagare har löst statligt jaktkort och betalat för viltvårdsområdets jakträttsbevis, samt för skyttar att giltig vapenlicens finns och att det har provskjutits före jakten. Det gavs information om årets jakt. Sedan delades upp två lag ett lag som ska jaga med hund (Roland är med där förstås med sin lånehund Trixi) och ett lag som ska jaga med folkdrev. Hundjaktlaget började jaga i Västra Boda. Var folkdrevet började vet jag inte. De har ofta börjat i Bryngelsbyn men kanske blir det nere i Gyltenäs i år, där har setts upp till 14 älgar samtidigt i havreåkrar för en tid sedan. Älgar gillar havre och brukar dra sig till de delar av området där någon varit oförsiktig nog att odla just det sädesslaget.



Här är drevet tror jag



Här är skyttarna troligtvis. Bra att de var suddiga så jag slipper fråga om lov för publicering




Här är gråhunden Trixi som Roland lånat av M i Norane några dagar tills ägaren  ska ha henne själv. Gråhunden var jakthund redan på vikingatiden påstår gubben. En älghund följer älgen tyst eller med glesa skall (gångstånd) när älgen förflyttar sig, men skäller med ivriga täta skall när älgen står still. Och av någon märklig anledning så stannar älgen då upp och blir så uppmärksam på hunden att någon eller några skyttar försiktigt kan smyga / åla sig fram till skottläge från rätt vindriktning. En väldigt spännande jakt.  Ett annat alternativ är förstås att någon av de skyttar som placerats ut i en vid ring runt omkring kan skjuta när älgen förflyttar sig.



Kent fick den äran att skjuta första älgen för Trixi idag. Han är så suddig att jag tar mig friheten att publicera honom utan att dölja ansiktet. Han lär inte kunna identifieras på bilden ändå. Det var en pinntjur i Västra Boda. Grattis!

... är det nästa vecka här i Årjäng. Andra kommuner har ofta ett höstlov vid Allhelgona men i Årjäng har vi alltså älglov nu istället. Älgjakten involverar många av både elever och skolpersonal så det har blivit naturligt med ett jaktlov. Förr var jag med och gick på drev men numera servar jag våra jaktgäster.

... för rådjusjakt med hund blir det idag. Oskar ska ut förstås och få chansen att sträcka på benen. Det ska bli roligt.

Nu på morgonen är gubben ute och jagar hare, tillsammans  med Eskil. De sitter och dricker kaffe och pratar och Jazz har just fått opp.

... bildas nu och jag hör att telefonen går varm. Roland är ordförande i Årjängs jaktvårdskrets och insatt i den nya lagstiftningen. Man ska alltså bilda större områden för att få en effektiv älgförvaltning. En älgtjur har 8000 ha som sitt hemområde ungefär. Flera jaktlag, viltförvaltningsområden, slår sig alltså samman på egna initiativ till älgskötselområden.

Ett älgskötselområde ska kunna i princip förvalta en egen älgstam och bör alltså omfatta bortåt några tusen hektar enligt expertis. Det ska göras 3-åriga skötselplaner utifrån de inventeringar som gjorts och så ska man sätta upp ett mål för hur älgstammen i området ska se ut. Det beslutas alltså inte uppifrån hur många älgar som ska skjutas eller finnas kvar utan det blir älgskötselområdena själva som bestämmer.

Om man väljer att ha en älgstam på 12 älgar i vinterstam så kan man skjuta 4 älgar per 1000 hektar = 2 stora och 2 små för att hålla kvar på den nivån och där har många älgskötselområden valt att lägga sig.  

Om man väljer att gå på de stora skogsbolagens linje med att ha 8 älgar per 1000 hektar så blir avskjutningen 2,4 älgar per 1000 hektar. Det skulle i så fall på vårt område Harnäs vvo, 3800 hektar,  innebära att man kan skjuta c:a 9 älgar per år = ungefär 4 vuxna och 5 kalvar.

De här siffrorna förutsätter att man inte har varg i området. Med vargförekomst så blir det ingen avskjutning alls troligtvis med den låga nivån och kanske några enstaka på den högre nivån.  Man räknar med att en vargflock kan behöva äta 120 älgar per år så då blir det inte mycket kvar till jakt. (Ett vargrevir är större än ett viltvårdsområde)

Men som sagt det är upp till varje älgskötselområde att besluta om hur man vill förvalta sin älgstam

Risviken, Snarkil och Harnäs har gått samman och kallas Järnsjöns älgskötselområde. Järnsjöns älgskötselområde har beslutat lägga sig på nivån 8 älgar per 1000 hektar i sin treåriga älgskötselplan och det kommer när man skjutit ner till den nivån att innebära en kraftig minskning av älgavskjutningen. Här på Harnäs vvo har man tidigare brukat skjuta 20 - 30 älgar varje år.  I framtiden kan man alltså räkna med en nivå på c:a 9 älgar per år.  Och kraven uppifrån blir hårda på att man inom älgskötselområdet verkligen når sin målnivå och att man regelbundet redovisar sina inventeringar.

Nytt är också det som kallas älgförvaltningsområden, som kommer att  besluta om älgförvaltningen i stora sammanhängande områden och kommer att består av flera kommuner men inte följa kommungränser. Älgförvaltningsområdena ska följa viltets naturliga gränser utifrån sjöar, älvar, vägar, viltstängsel osv.

Ja, ungefär så tror jag att det blir om jag har snappat upp rätt i förbifarten.

Den här bocken var jättestor, han har gått runt huset länge nu och Roland har väntat på att bli ägare till det här geväret så att han ska kunna fälla den. Det är just nu lovligt att skjuta hornbärande bock med kulvapen, kallas pürschjakt. Hundjakt kommer senare. Igår fredag så kom läget. Bocken stod på åkern bredvid vårt hus och kunde fällas direkt



Träffen var väldigt bra, bocken var i stort sett död i träffögonblicket, gjorde bara en rusch på 30 meter in i skogen in under en gran. Roland hämtade Oskar som snabbt hittade honom. Han är bra på att spåra och det är tur för här hade det varit svårt att se bocken annars.





Träffen i hjärt-lungområdet



Det var tungt att dra hem, bocken var stor.


Nu var alltså Sillstryparens gamla gevär invigt här i nya händer, vad det heter får jag återkomma till när gubben vaknar, för jag har ingen aning, vet bara att det är en klen kulkaliber. Jo, det är en Sako Hunter kaliber 222 Remington. Kikaren är en vanlig rödpunkt 3-12 förstoring. Det är alltså ett klass 2-vapen som bl.a. används till fågeljakt och rådjur, men inte älg och annat större vilt. Det har en rak kulbana och väl inskjutet så kan man få bra träff även på längre håll. Roland är väldigt nöjd med det här vapnet.

... får man imorgon, söndag, för första gången den här säsongen. Det är en helig dag och Roland siktar på att sticka till skogen med Jazz kl 05.00. Vi får se om han orkar opp. Det är lovligt att släppa hund men inte att skjuta hare. Det kommer först 1:a september.

... premiärmorgonen på bockjakten. Det är god viltvård att ta av de mindre bockarna och spara de kapitala, men det blir förstås olika också. Roland var ute men såg bara get och killing och det är inte tillåtet än.

... måndag, blev det. Först gjorde vi en lång promenad jag och taxen Oskar. Nästan hemma fick vi se en grävling i den tröskade åkern här hemma, jag antar att spillsäden lockar. Oskar ställde honom med tätt skall efter en rusch på 300 meter. Det verkar inte som om Oskar fick några bett den här gången, annars är Jodopax grävlingjägarens bästa vän sägs det. Roland avlivade grävlingen med klass 4 - vapnet kaliber 22 long.  Bra med eftersökslampa på pipan och med pannlampa.
För alla eventualiteter:  Vi ska inte äta den! ;-))


Imorgon bitti börjar pürschjakten på råbock. Gubben kanske går ut och gör ett försök för ovanlighetens skull. Det brukar annars väntas tills det är tillåtet att jaga med hund. Transportsträckan närmar sig slut för i år och jakten startar igen efter sommaruppehållet.

Trist är däremot att det verkar som om regeringen hoppar av överenskommelsen med markägare och jägare i vargfrågan; den som innebar samarbete med utplantering av varg med nya gener + vargjakt + begränsning av vargstammen till 200 individer + regional förvaltning. Risken är att man får samma läge som i Finland: vargstammen minskar istället eftersom man inte längre får någon uppbackning av de drabbade, anarki främjas. Det är ett beslut som kommer att slå bakut, kanske även politiskt med svårigheter att hantera växande SD som är snabba att fånga upp missnöje från överkörda medborgare, inte bara i invandrarfrågan. SD är ännu så länge inte stort, men kolla på Norge där Framskrittspartiet har 23 %.