Star - struck ...

... får jag fortsätta att fundera över hur det känns att bli och om jag är benägen att drabbas. För han var inte med på jakten idag, Karl-Petter på Ramstad gård utanför Säffle. Grisbonden Karl-Petter var ju en av de första bönder som sökte fru i TV och han blev uppmärksammad för sin frispråkiga humor och sin gård.

Men vi var där och jagade rådjur hela dagen tillsammans med Kalle K. och Kjell B. Det blev en fin jaktdag med flera släpp och jag lyckades hamna i jaktens centrum, långa tider. Det var spännande att stå andlöst stilla och vänta när jakten närmade sig och vi förstod att rådjur gått alldeles förbi oss inne i buskarna. Vi såg rådjur också och tre älgar som smög förbi oss tyst som andeväsen. Tänk att så stora djur kan röra sig så tyst! Men oskar jagade inte älg idag, jag tror och hoppas att han har slutat med det.  

Markerna här var utan överdrift bekväma. Det kostade inget att gå rätt långt och rätt snabbt ibland. Landskapet ut mot Värmlandsnäs är en mix av jordbruk och skog. Det finns också låga bergsåsar men inget högt att klättra i.

Det var väldigt nära men inget vilt blev fällt. Oskar jagade bra och sprang sammanlagt nästan två mil under dagen. Man kan mäta sånt på pejlen. Och nu fungerar den tack o lov!










Grishuset är rätt nybyggt, de kan gå ut och in som de vill här, lite typ terass har de att promenera ut på.


Smart med grannsamverkan för att stävja inbrott och aktioner från kriminella djurrättsgäng.

Star - struck ...

... kan man bli när man plötsligt står öga mot öga med en kändis, någon som man bara sett i TV eller i andra såna sammanhang, alltså  förstummad och förlägen.

I morgon ska vi jaga ihop med en kändis, någon som vi inte har träffat förut, men sett många gånger i teverutan för några år sedan. Jag berättar inte idag vem det är, men den som känner till Säffle förstår kanske. Det finns inte så många rikskändisar i Säffle och ännu färre som är jägare och mycket få som har egen jaktmark att bjuda in på. Det sker via en vän till Roland som brukar jaga där i krokarna.  Undrar om jag blir star-struck? Ha ha... :-) Det är svårt innan att veta hur man reagerar. Oskar kommer inte att bli star - struck i alla fall!

Han  ska med och jag ser fram emot en trevlig dag med rådjursjakt.

Gubben sköt en hare förresten idag på Egenäs, tillsammans med Thomas i Deje och Jazz. En del är redan kritvita och lätta att se för hunden. Jazz jagade väldigt bra, av och till i flera timmar med tapter mellan varven, men han redde ut dem.  Roland är helnöjd med honom. Fst han blev väldigt trött efteråt.


Bilden lånad från gubbens FB.

Oj, jag hade visst namnsdag idag. Och min dotter och min mamma och min mormor. Elisbet. Fast det är för det mesta mellannamn i vår familj. Tack Suss för påminnelsen om Elisabetdagen och för  ljuständningen! Båda handlingarna värmde hjärtat!


Garmin Astro 220 trasig - igen!

Det  är den hundpejlen som slutade fungera i söndags när vi nästan förlorade vår lille tax Oskar. Det är pejl nr 2 av samma modell här hos oss. Den första slutade nämligen också att fungera och då fick vi den  här istället. Den var ny när vi fick den  och den är bara ett år gammal, men har alltså också redan gett upp. Det är alldeles för kort livslängd på något som kostar drygt 6000 SEK.  Eftersom detta ställde till det med Oskar som försvann så blev vi förgrymmade förstås.

Roland ringde till en återförsäljare som visste berätta att pejlägare haft stora problem med antennen som sitter på hundens halsband. Han hade i samband med årets älgjakt skickat tillbaka sju (!)  stycken som lämnats in till honom för att de var trasiga. Antennen rostar på något sätt inne i halsbandet och då blir det glappkontakt, tydligen ungefär samma problem på alla.  Nu skulle han hjälpa oss att ordna detta och snabbt, vilket vi är tacksamma för. Det är ju inte hans fel att apparaterna krånglar.

Garmin Astro 220 är bra när den fungerar men det finns anledning att vara rätt skeptisk ändå när den inte håller mer än något år med normalanvändning; ett par gånger per vecka under jaktsäsong + varje dag under ett par - tre veckor.


Hemväg från jakt i Jämtland


Jämtländskt landskap


Bilden tagen vid ett tidigare tillfälle, det var för mörkt för att ta bra kort när vi åkte hem här.


Hade vi till höger om oss på hemväg, borde rimligen vara Ovikenfjällen, söder om Åre.






Det här ser ut som Dalarna

Ålåsen o stugan lämnade vi tidigt ...

på morgonen  lördag. Och solen gick upp över sjön, så fint! Det var svårt att slita sig! Men vi ville försöka hinna hem till en liten bjudning på kvällen. Fast det gick inte så bra, det var ordentligt halkigt den första delen av resan och vi vågade inte köra på som vi hade tänkt. Det blev krypkörning många mil på frusen vägbana, tills vi mötte en sandbil. Och den körde mitt i i vägen, sandade liksom halva bägge körbanorna samtidigt, så det gick att ta häng på mittenhalvan medan resten av vägen var isig. Ny variant och hälften så dyr förstås som att sanda hela vägen. Man använder visst inte salt här uppe.












Neråt från Ålåsen mot Laxvik om jag minns rätt nu.





Kolla hur solen färgar trådarna gula!

Jaktavslut

Här är en bättre bild än den tidigare.


Här ser jägarna verkligen tyngda ut av stundens allvar. Jag tänkte att jag får försöka säga något som får dem att tina opp lite. Med barnen så brukar det hjälpa att be dem säga "svinskit", men det passar sig inte för vuxna män.

Efter en dryg veckas eremitliv i skogen med bara jakt så trodde jag att de blir nog glada om de tänker på hemmet, så jag bad dem tänka på sina fruar. Och då blev de jätteglada! Se nedan! Jag tror att de fått lite hemlängtan i alla fall.  


Mer bilder från Jämtland kommer i kväll

Ålåsen - här bodde vi


Utsikt från sovrumsfönstret i soluppgången


 Med utsikt ner över sjön




Ålåsen ser sömnigt ut men har sina pärlor, här är en av dem.

Skyttmon

... var vi också i, vid Ammerån. Om Skyttmon skrev jag mycket förra året vid den här tiden så jag upprepar inte, bara hänvisar till oktober månad 2010 på min dagbokslista här bredvid. Skyttmon har en spännande historia, värd att läsa om.


Skyttmon i år i alla fall.




Barrträden står raka som spjut här i stenfälten och vackert är det. Om man har tur (otur?) så kan man skymta björn mellan stenarna och träden, det finns många här och man ser spår ofta. Förra året hade nallarna krupit ner i ide när vi var här, då var det minus 16 grader och snö, men i år var det bara runt nollan och ingen snö så de var vakna än. Men jag såg ingen fast jag spejade och letade spår ;-). Kan inte låta bli att undra varför barrträden är så raka när alla björkar är krokiga och veliga? För hårt klimat kanske för björk egentligen?


Fina promenader i vackra omgivningar blev det.



Ammerån från förra året då vi hade en del snö. Ån är delvis naturreservat.

Ålåsen flygplats o skoterleder


Det finns ett flygfält i lilla Ålåsen, byggt av några entusiaster! Vi bodde ganska nära och lustigt nog slog min telefon över automatiskt till flygplansläge när jag gick hit!!! Hur kunde den veta att jag befann mig på något som var ett enkelt flygfält? Men det landade eller startade inga plan när vi var där. Kanske mer när det är högsäsong. Nu var det lite spöklikt i Ålåsen med en hel del fina hus, nya och gamla, men i stort sett alla var tomma.


Här är själva flygfältet med uppförsbacke i bägge ändar.







Skoterleder utmärkta


Jaktavslut i Jämtland i Ålviken

Detta är den klassiska avslutningsbilden efter den årliga harjaktveckan. Hundarna är fr, v. Jazz, Snoa och Salsa.

(Alla hundar från Leverhögens kennel har dansnamn, vi har även haft Hambo, Valsa, Polka och Schottis exempelvis)
Gubbarna är Roland, Bosse och Anders.

Hararna är 11 st nedlagda under en veckas jakt här uppe. Roland sköt en för Jazz och det påstår han var den enda som det var förstaprisdrev på ;-) så den får hänga till vänster lite ifrån de andra. Bosse sköt 8 (!) varav två idag fredag för Snoa och Salsa en var. Anders sköt två för Salsa. Jazz hade uppe en hare en timme men den gick ner till byn och där tappade han. Sen jagade han en räv men blev strax kopplad. Till slut en hare igen, den gick på vägen och det kom bilar och det regnade. Nära att få skjuta den men den vek av från vägen några meter för tidigt. Sen var det för sent att släppa om igen och Jazz var för trött. Skitt!

Rutinen är att åka hem varje dag efter jakten, ge hunden mat, byta om, sova en stund, laga mat, äta, titta på teve en stund och så tidigt i säng för att gå opp vid halv sju nästa morgon.



Det här är den lilla stugan i
Ålviken, bilden från turistinfosidan, sjön är Hotagsjön


Jaktrapport torsdag ...

... från jägarna i Jämtland. Idag jagade alla runt Ålviken och Ålåsen. B sköt en hare för A:s hund. B:s hund jagade räv som kom till B men han vill inte skjuta räv för hunden. R:s hund jagade hare bra på morgonen, släpp i regn och blåst, men B:s hund kom med opp i jakten, kopplades och fortsättningen blev inte bra, en bil (B:s) kom ev mellan hund och hare och hunden tappade spåret. Nytt drev på eftermiddagen för R:s hund, kan ha varit hare eller räv, inget nedlagt. Bra väder från förmiddag och framåt. Gemensam äting på kvällen, medhavt pepparrotskött på älg, potatis och kokta morötter, hemriven pepparrot till såsen, pannacotta med bärsås och björnbär till efterrätt och till slut kaffe och kladdkaka med hemkokt hallonsylt och vispgrädde. Till detta serverades förstås 30 år ( 15 / 17 år för A) av jakthistorier från gemensamma jaktturer på det här viset. Det hinner väl bli en hel del dråpligheter, ibland tur, ibland otur på så många år.

Jaktrapport från jägarna på vift.

Valda delar av jägarna har omgrupperat sig till Ålåsen, Ålviken eller vad det heter och här stuper hararna på löpande band. B sköt två och A en och R filmade. Oppe var fyra harar, den förste kröp in. Imorgon ska Jazz i elden igen, han har haft en vildag idag. Fint väder med frost, 6 grader i morse sedan sol och mulnade fram på dagen. Bilden från gubbens FB


Jaktrapport

R. hade slag men inget upptag. B. och A. hade inte heller något skjutet så vitt jag vet. R. har omgrupperat sig rent geografiskt, så vi får se framöver.

Ny fästingburen sjukdom ...

... har hittats i Sverige. Den ger influensaliknande symton + blodproppar, framför allt hos människor med nedsatt immunförsvar och finns hos minst lika många fästingar som borrelia, dvs c:a 10 %.
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/fastingar-bar-pa-helt-ny-smitta
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ny-fastingsmitta-ger-blodpropp_6578649.svd
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/jag-trodde-det-var-cancern
Anledningen till att den orsakar blodproppar tros vara att när kroppen drabbas av bakterier  som den inte klarar av så kapslar den  in dem i blodproppar. Sjukdomen kallas "Neo". I Värmland finns mycket fästingar, fast det inte framgår av kartan under länken. Om vi inte hade fästinghalsband på hundarna så skulle de ha en 10 - 15 stycken på sig efter en normal jaktdag.



Måndagens jakt

Fick mms från jägarna i Jämtland. B. har skjutit en hare för sin hund och en för A:s hund. A hade oppe en hare på förmiddagen och en på eftermiddagen men inte skjutit något, det var B som sköt på eftermiddagens hare.  R. har haft oppe två olika rävar idag men inget skjutit. Och som sagt, rätt så färska björnspår har det varit. Så här ser dom ut när jaktdagen är slut, husse och hund.


Mer björn

Jägarna som jagar i Jämtland rör sig  i björnrika trakter. Just nu fick jag detta via mms. Nalle har alltså frossat på lingon.



R sköt inget igår  hade oppe räv ett par gånger, B sköt en hare, A vet jag inte.


Björnar skjutna i Jämtland

Om nu Årjäng hör till de mest älgtäta områdena i Sverige, så är Jämtland mest björntätt. Varje prick motsvarar en skjuten björn i år, sammanlagt 91 stycken. Och då kan man tänka sig hur många som finns kvar. Det är tätt mellan nallarna. Många har sett björn och träffat på björn i verkligheten, på jakt eller i sin trädgård, eller efter vägen. Just nu mumsar de på lämningar efter älgjakten i skogarna och äter sig feta på bär inför den långa vintersömnen. Det är snart ide-dags. De thailändska bärplockarna har börjat på allvar konkurrera om bären med björnarna. För det mesta är det inga bekymmer numera med de tillfälliga bärplockarna mer än att de skräpar ner i skogen alldeles förfärligt med plastpåsar och andra lämningar. I Jämtland verkar diesel och annat få vara i fred enligt rapport från jägarna på jaktresa.


Harjakt ...

.. är gubben på och den här bilden kom alldeles nu. Jazz är lite sliten.


Final älgjakt söndag kväll



Älgfärsen som kommer i kasse och ska förpackas i lite lagom stora paket och märkas och frysas in.


Slipade knivar och våg.


Och så den ceremoni som alltid avslutar varje års älgjakt; stekning och ätning av en liten bit färsk älgfilé. Den här gången tillsammans med potatiskaka ( första gången jag gör det, men jag ville göra åt kokt kall potatis som blivit över) kantarellstuvning, sallad, Masi och så lite tårta efter och espresso. Så var det över för i år, frysen full och det dröjer ett år till nästa gång.

På bilden ovan ser det lyxigt och lättvindigt ut. Då ska man veta att det ligger en hel arbetsveckas slit bakom de c:a 25 kg älgkött som kommer i baljan samt bortåt en tusenlapp sammalagt för statligt jaktkort, jakträttsbevis, styckningsavgift, övningskjutning och  en hel del bilkörning för att bärga hem detta. Så ´det känns rätt välförtjänt.


Lördagens rådjursjakt ...

... kommer nog att gå till historien. Jag gick med Oskar upp och ner, fram och tillbaka från kl halv tio på fm, men det dröjde innan han fick opp. Då hade skyttarna precis gett upp och stod här och hängde medan rågeten med tre killingar skuttade över vägen till höger om garaget här på bilden. Det hade varit roligt att se hur vi alla såg ut då. Oskar var i alla fall pigg efter att ha varit hängig en tid. Jag plockade svamp till kvällens mat, fick en vacker dag i skogen med massor av motion.





Tidigare inlägg Nyare inlägg