Inga Magnusson

Idag på Harnäs vvo sköts tror jag sex vuxna och en kalv. Men jag är inte säker. 4 sköts här på hundlaget och 3 på det laget som jagade med folk. Hundlaget startade nere i Västra Boda där Kent sköt en älg som Trixi jagade fram och  sedan åkte laget upp hit till Liane. Där gick jag med en tur och tog en massa kort, återkommer med dem senare i kväll. Folklaget jagade från Gyltenäs och opp emot Guldgruvan.

Skyttarna tror jag ska vara:
På hundlaget:
Någon (som inte vill vara med på nätet) sköt - en tjur och en ko för Trixi
Kent  - en tjur för Trixi
Morgan - en kalv för Douglas antar jag

På folkdrevslaget:
Kjell i Signebyn - en ko
Dan W - en vuxen
Udo - en tjur, udda 16-taggare

Jag återkommer alltså med bilder från dagens älgjakt här uppe mellan Döverud och Litorpet.



Vi började med att ställa bilen mellan Blåsåsen och Sand. Vi väntade på att skyttarna skulle hinna ställa ut.


Vi går oppåt i det som numera är ett hygge på vägen mot Sandevad.

Efter en liten bit så markerar Trixi tydligt att hon känner vittring av älg. Näsan går hela tiden mot vind och läser av. Hon snor lite oroligt och vill iväg.


En älghund använder alla sina sinnen för att ha koll på älgen; lukt, syn, hörsel. Flera gånger medan vi väntade reste hon sig upp på bakbenen mot vindriktningen för att  se och höra och lukta bra. Vi fick vänta en stund tills alla var på pass. Roland hade koll via comradion.


Till slut fick vi släppa Trixi.


Vi kunde följa henne på pejlen och konstaterade att hon inte gick rakt på älgarna utan gjorde en lov till höger för att sedan gå in på dem och börja skälla ståndskall.


Roland gjorde i ordning filmkameran för att jag skulle kunna dokumentera lite.



Precis rakt över Rolands huvud inne i skogsområdet där hörde vi ståndskallet en god stund och väntade. Tanken är att älgarna ska komma till ro med hundens skällande så att det går att smyga inpå.




Vi väntade ganska länge, men började smyga mot älgarna. När man hör skall kan man gå, men så fort det tystnar så stannar man. När vi var ganska nära släppte Trixi plötsligt och letade upp oss. Hon gick tillbaka till bilen och följde våra spår. Vi trodde först att älgarna släppt ståndet och att hon reste efter dem. Men de stod kvar. Trixi tog upp dem igen när hon fått koll på oss. Vi fortsatte att smyga närmare och var till slut bara 25 meter ifrån dem. Roland såg benen på älgarna i ett rätt tätt snår och vi såg Trixi. Roland måste resa sig upp för att konstatera om det var ko, tjur eller kalv. Då blev älgarna medvetna om vår närvaro och rörde sig sakta ner mot vägen, över den, in i skogen och ut på åkern nerom Döverud. Vi såg det inte men hörde skotten. Det var en av jägarna, en mycket god vän till oss, som sköt, först tjuren och sedan kon ute på hygget söder om Döverud. 



 Skytten satt kvar i passet och vi gick ner mot tjuren för att konsterar att den var död.


Man säger att man avfångar djuret med ett definitivt dödande skott. Tjuren låg rakt fram här och kon uppe i hygget. Skytten hade lyckats skjuta båda, en doublé.


Nästa moment är att ta ur tjuren, dvs avlägsna inälvor och göra det på ett sånt sätt att köttet inte blir förorenat.


Passgrannar kom för att gratulera och det beskrevs hur älgarna hade gått.


Trixi rycker ragg av älgen men är blir inte arg på oss att vi hanterar "hennes" byte


Fler kom och hade draglinor med sig. Kon drogs ner ifrån hygget till bredvid tjuren i kanten av åkern. Det här är nästan all transport på det här köttet. Det kommer en traktor också och fraktar älgkropparna några kilometer till slakthuset. Om man jämför med hur mycket det mesta vi äter i matväg har transporterats så är älgkött definitivt ett klimatsmart miljövänligt alternativ.


Klart, nu ligger båda älgarna här urtagna och färdiga, i väntan på transport. Douglas kom också en sväng för att kolla läget. Det var dagens andra hund.

Vi åkte hem och Roland slängde i sig mat för att sedan kasta sig iväg till slakthuset och hjälpa till med att flå en stund. Sen bar det av till Årjäng på ett möte. Jag tog min långpromenad, ska mäta tiden imorgon.

I Lilycka låg de här två älgarna då, vid 6-tiden på kvällen. De är coola, de låg där när jaktlaget passerade hemma för att åka upp till Liskogen. Och de hade betat där hela dagen trots att jakten gick alldeles nära. Nu låg de lugnt parkerade på åkern när jag gick förbi. De är inte lättstressade.