GRATTIS NILS PÅ LIANE I MORGON SÖNDAG!
Jag säger grattis och tack för senast på en gång, för vi var hos Rolands farbror Nils och firade honom igår redan, fast han fyller i morgon på söndag.
Det känns fantastiskt att få vara med och fira en 90-åring som är så vital och pigg. Vi hade en trevlig kväll med många glada skratt! Hos Nils och de närmaste släktingarna finns en minnesskatt av händelser och människor genom åtskilliga decennier. Och vi fick oss till livs ytterligare några nya berättelser från för länge sedan om när Nils och hans bröder körde i skogen. De fick börja jobba tidigt för att försörja mor och syskon, då deras far gick bort i rätt unga år, ja egentligen var de med dagens mått mätt bara barn när de fick börja att göra långa och hårda dagsverken.
Det blev en hel del jordbruksarbete också förstås under brukningssäsongen och alltid mjölkkor i ladugården. Trav och hästar var det stora intresset. Det delades av alla syskonen och av hela släkten (nästan!) Nils bor som jag skrev tidigare här på gården i en av de två lägenheterna i det stora huset. Rolands mamma bor i den andra.
Historierna pendlade mellan många olika episoder och människor på den här festen, en hel del av dem från långt tillbaka i tiden då människor här på den värmländska landsbygden levde under helt andra förhållanden än idag. Framför allt var bygden kanske mer levande och befolkad då. Det producerades både jordbruksvaror och annat, men många levde en ekonomiskt rätt knaper tillvaro.
Och vi mindes Nils fru Anna också förstås. Hon gick bort för ett antal år sedan men det går inte en vecka utan att vi har anledning att prata om henne fortfarande och minnas vad hon sa och vad hon gjorde. Det är fascinerande att en person som varit avliden så länge ändå hela tiden på något sätt är närvarande och sprider glädje bland de levande.
Vi som firade var svägerskorna M och D, jag och Roland, Nils dotter I med man J, barnbarn A-L, brorson G med fru L, deras barn J och A-C och A-Cs dotter N, brorsdotter I-L med man G. 
Blommorna som gossarna här i huset skickade med blommogram på morgonen. De var väldigt fina.
Fåtöljen och lampan var också presenter. Hon som sitter i är brorsbarnbarnsbarn. Hon som blickar ner strängt från porträttet på väggen är en anmoder, Rolands farmor om jag inte ser fel. Alltså den här flickans farfars farmor. :-)
Jag tog kort på alla blommor jag såg men jag kan ha missat någon. Det betyder inte att den i så fall var mindre vacker utan bara att jag inte såg den
Nils visar också collaget som han fick när han fyllde 60 år 1978. Det har han kvar. 
Vi passade TVn under tiden för att se när Postkodlotteriet gratulerade J, Nils brorsbarnbarns man, en av vinnarna den här omgången. Det var ju ett antal från Årjäng som vann förstås.
Nu ska jag ta itu med att skära lite älgkött. Det gäller att passa på medan gubben är ute och jagar hare.
Det är ganska häftigt med alla gamla människor, fulla av liv och vitala. Sådan vill jag också vara.
Trevlig helg!
ja jag njuter oxå av att höra gamla berätta om hur detvar förr i tiden överhuvudtaget så tycker jag mycket om gamla mäniskor- och visst är det så att en del människor lever så starkt vidare också trots att dom gått bort...
Vilket härligt kalas!!!! Är det en ingift farbror? I så fall inbillar jag mig väl bara att jag kan se Roland som 90-åring framför mig. Fin är han då så det räcker och blir över. Min morfar var också som ett krutpaketpå sin 90-årsdag, sånt är roligt.
Nils ser verkligen pigg och vital ut för sin ålder! Det är jättekul att se äldre som ser ut att ha livsglädjen kvar, många äldre orkar inte ha det. Tyvärr är det väl oftast om dem vi kan läsa i tidningarna.
Vilken blomsterprakt Nils fått redan några dagar innan den stora högtidsdagen, vackert.
Oj, vilket firande med både 90-åring och postkodvinnare :-) Kramar...
Nina: Vi brukar också säga ungefär så, att vi skulle vilja vara så friska som Nils så länge.
Britten: Vi har förmånen att vara omgivna av en äldre generation och den har mycket att ge.
Suss: Nej det är en tvättäkta farbror :-). För några år sedan såg jag inte skillnad på Nils o Roland när jag såg dem nere på Liane här från huset. Fast nu är ju gubben mer omfångsrik medan Nils fortfarande håller matchvikten.
Mia: Det positiva får vi sällan se i media. Nils tycker om blommor så det är ingen slump att det blev många uppvaktningen.
Gisan: Ja, ibland regnar manna från himlen!
Jag kommer ihåg allt det där slitet i skogen, jag har upplevt det på nära håll. Minnet är levande än idag men inte förknippat med några bittra känslor.
Så var vardagen för många oss,
Stort grattis till Nils som ännu är så pigg och kry, 90 som han är.
Oj, vilket uppvaktande han fick! Otroligt vackra blommor. Ja, fyller man 90 då ska man verkligen uppvaktas den saken är klar! Min morfar blev över 90 år och jag minns hans 90 årsdag. Det var ungefär på samma sett. Det känns faktiskt en merit att ta sig till 90-sträcket. Jag hoppas också att jag får vara med så länge!
Hej Inga! Vad underbart att se bilderna från i fredags. Sitter här och får tårar i ögonen. Pratade med morfar idag och han skrattade gott åt fredagskvällen´- vad glad jag är att ni var där allihop!
Rut: Jag tror att Du har en point där. Med våra mått ¨mätt handlade det om att barn faktiskt utförde hårda arbeten, som att hugga och köra i skogen. Men medan det pågick på den tiden så var det inte så konstigt. Alla gjorde så och det fanns mycket glädje och mycket gemenskap med i bilden också förstås. Man hade gott om tid och samvaro för att utveckla sin berättarkonst till exempel. Du växte ju upp här uppe í det vi idag kallar Glaskogen i början på 1900-talet och jag förstår att Du känner igen detta.
Marie: Håller med!
Petra: Hej! Det var verkligen en rolig kväll hos Din morfar. Du om någon vet att han kan berätta underhållande om gamla tider. Kul att Du tittade in på bloggen och fick se både honom och alla fina blommor. Fåtöljen blev perfekt där och sedan kom ju en lampa till också.
Gammla människor är underbara...de bär ju på så mycket historia,berättelser och erfarenhet. Finns inget bättre än att lyssna på gammla berättelser från början,mitten av förra århundradet. Jag fäste mej väldigt mycket vid en gammal man som vi besökte inom jobbet...han berättade massor av härliga historier från hans ungdom. Nu gick han bort för en månad sen drygt och det tomrummet är enormt.Vad många fina blommor du har fått på bild. Jättevackra.
Helena: Det är spännande att höra berättelser från en annan tid och försöka sätta sig in i hur det var att leva då under helt andra villkor!
Ja det är sååå härligt att leva sej in i gammla tider....hmmmm kanske därför jag är så glad i tornerspelen å att spela dessa bygdespel som utspelar sej för typ 200 år sedan