Inga Magnusson

blev det idag på eftermiddagen i solskenet med taxen Oskar! Oj, vilken dag vi har haft här. Helt fantastisk! Vindstilla, soligt, lagom kallt! Så här blev min promenad:


Jag har inte åkt skridskor idag men många andra har gjort det. Det är inte så ofta vi har så fina naturisar här och med lite frost-snö på så går det lagom fort också. Och man kan gå på isen utan att halka. Nere vid "Sellersbrygga" såg det ut så här. Jag blir också glad över att se alla pappor som är med sina barn. Det här är en generation barn som verkligen har två föräldrar i praktiken, både mammor och pappor spenderar mycket tid med barnen. Åtminstone är det vad jag ser runt omkring mig där vi bor.


Högt uppe ovanför skridskoåkarna ruvar klockstapeln till den gamla kyrkan i Sillerud, på den gamla kyrkplatsen. Kyrkan revs i slutet på 1800-talet men klockstapeln finns kvar.


Här finns ett antal gamla gravkors. I frosten blir de grafiska konstverk. Det här funderar jag över. Hon, Lisa Jonasdotter, verkar vara ensam begravd här. Ingen man och inga barn. Hon var bara 38 år gammal när hon dog.  Kanske gifte mannen om sig och är begravd med  ny hustru på något annat ställe.

Precis där nere är skridskoåkarna.


Här är minnesstenen över den gamla kyrkan och det som fungerar som altare vid somrarnas utegudstjänster.


Det vilar en spöklik och fantasieggande stämning över den gamla kyrkogården. Senast jag var här var med våra amerikanska vänner från Cape Cod; Karen och Bob. Karen hade med sig tre stenar hit för att minnas de generationer som gått sedan hennes anmoder utvandrade härifrån en gång för länge sedan. Vi brukar tänka oss att amerikafärden startade här nere med en av de båtar som trafikerade sjösystemet då. De tog både varor och passagerare.


Det var ju vanligt att den kristna religionen övertog gamla asadyrkansplatser. Så var det säkert här också. Detta var en vacker, högt belägen plats vid Östra Silens spets. Precis nedanför kyrkogården kommer man till tre gravar från  vikingatiden,  järnålder alltså. Det känns speciellt att gå över dem och känna historiens vingslag så där 1000 år tillbaka.  Det känns också speciellt att de ligger på mark som hör till gården. Det är betesmark på somrarna för arrendatorernas ungdjur. På så sätt hålls landskapet öppet.


Min promenad fortsatte bort emot Hol och Holstorpet och in i skogen. Oskar blir så här när han får vittring av rådjur. Vill få stanna och ta upp spåret. Ser surt på mig, slår alla fyra fötterna i backen och fattar inte vad jag håller på med som inte släpper lös honom. Han ska ju "fösa på bockarna".


Väl hemma invigde jag våra nya hängare. Visst är de fina? Gåva till den nya hallen av duktig Å-B. Hon gör så fina grejer med målning på trä.


Det blev middag och middagsvila för alla. Vi var rätt trötta av frisk luft och motion både vi och hundarna. Kolla taxen upp och ner på golvet där nere. Gubben hade på sitt håll haft god jakt med Jazz. Att inget blev skjutet spelade inte så stor roll.

Sen avslutades dagen med repriser; Stjärnorna på slottet som jag väntat på och verkligen gillar. Ett av få tv-program som jag passar. Efter det blev det i en följd Kungafamiljens årskrönika. Men allt det får bli nästa blogginlägg. Såna här lediga dagar mår vi verkligen som prinsar med utevistelser, god mat och vila och hundar.  Oförskämt lyxigt bra!