Berndt Andersson författaren...
Han berättade lite om bakgrunden till böckerna och han berättade skrönor. Han ville slå ett slag för skrönorna och uppmanade åhörarna att teckna ner skrönor som berättades oavbrutet fortfarande, skrönor som bara existerar muntligen. För han var säker på att de försvinner. Tillfällena till berättande har nästan försvunnit.
Han har skrivit tre böcker i serien och nu till hösten kommer en fjärde. Den första gick som radioföljetong för några år sedan och jag minns att Roland brukade lyssna på den när han körde traktorn, för det var i höskördetid.
Vid fikat fick han några skrönor till att begrunda. :-) Vi hade en trevlig kväll. Det serverades smörgås i pausen och jag fick sånt som jag kunde äta utan att säga till. Tack för det, en stjärna i himlen blir det!
Här är en bild från missionshuset i Norane. Jag tror att det var första gången jag var här. Det är en gammal Rymanskamin påstod gubben, vad nu det är för nåt? Och kolla läktaren där uppe.
Det är trevligt med föreläsningar på mindre ställen så där. Det kan lätt bli revliga samtal osv. F-ö så gillar jag gamla missionshus med läktare i trä osv.
Det var länge sedan jag hälsade på men nu kikar jag in en liten snabbis.
Hoppas allt är bra.
Alltid kul att lyssna på riktiga berättare.
Herta: Detta var nog mitt första besök i ett gammalt missionhus, intakt bevarat. Väldigt speciellt!
Christina: Ha ha...Du gör också så, besöker gamla bloggbekanta. Gör jag med ibland. Det blir ju med tiden en stor krets av bloggar som man hälsar på i.
Hannele: Han kunde verkligen berätta så att vi låg över borden.
Det verkar vara intressanta böcker, det finns mycket riktigt bra lokala förmågor runt om i landet.
Särbon är helt insnöad på Dan Korn som skriver från "böggda" i Västergötland om gamla original, typ "De ovanliga".
Ja det kanske man skulle göra skriva ner alla roliga skrönor man hör!
Undrar hur dom uppkommer egentligen??
Ha en skön söndag, kramen
Suss: De ovanliga har vi här, båda böckerna och en av dem signerad tror jag.
Ninni: Ja, jag undrar också vem som hittar på allt. Men här finns en massa berättelser om gubbar på bygden, gamla orginal som alla minns.
Honom har jag inte läst, inte heler hört talas om, men det är bra med nya namn att lägga till listan. :)
Bra att ni hade trevligt, själv gillar jag Bernt som vuxen, som elev var det inte kul alla gånger, mycket speciell lärare.
Anne: Jag tror att man kan läsa honom med behållning även om man inte är från gränstrakterna. Han är en god berättare både muntligen och skriftligen.
Ingrid: Det var verkligen trevligt! Fast vi lärare kan ju vara speciella :-))