Vacker Lucia-äting idag tisdag!
Vi åt vår enkla måltid med Korv stroganoff till den här fantastiska utsikten. Färgerna gör sig inte rättvisa på bild, det är mäktigt i verkligheten och skiftar hela tiden. Man kan inte se sig mätt på det. Det hela gick av stapeln till tonerna av det fina Luciafirandet från Varbergs fästning på svt play. Vårt Luciafirande får duga fast vi inte sett en enda Lucia live.
Synd att Luciafirandet är lite på utdöende. Även om det inte är uttalat så ligger väl det där med att välja den vackraste till Lucia i bakgrunden och det känns lite omodernt. Sen kan man tänka sig att kommuner och föreningar inte vill hamna i blåsväder för hudfärg och kön i samband med Luciavalet. Här finns hur många kränkningsvarningar som helst, berättigade eller inte och rubrikerna kan bli stora och svarta om man inte klarar balansgången mellan olika krav.
Så här normalt var det alltså i stugan vid tretiden, strax innan vi satte tänderna i falukorvsgrytan men sen exploderade himlen i alla färgerna och de speglade sig i sjön. Synd att isen är helt borta nu, graderna håller sig runt noll.
Mer om eftermiddagens skogstur med lille Seffrin i ett inlägg senare i kväll.
Mer från skogen och skogens hus.
Ett öde hus i skogen. Det har stått tomt sen ungefär 1970-tal. Det är klätt med eternitplattor Det var populärt som fasadbeklädnad då men visade sig innehålla farliga ämnen som asbest. Det röda är rödfärgen från fasaden under som tränger igenom.
Det var en hyfsat stor gård en gång i tiden med en rejäl lagård som också är tom.
En vacker vy med granplantering närmast, och frötallar längst bort. Det blir lite militäriskt.
En bra bit därifrån finns ett övergivet uthus, kanske en ängslada.
Ett annat uthus, också mitt i skogen.
Det ser ut att ha varit ett slags verkstad.
Vi gick så småningom över Bjurbäcken och den är rätt stor. Man får leta övergångsställen
En sån här åker med plöjor ser ut att vara tänkt till skogsplantering, men vi vet inte förstås, gissar bara.
Här har ett rådjur fått sätta livet till för något rovdjur, kanske en killing för en räv under sommaren
När Seffrin var valp så var han jätterädd för bäckar och vattendrag. Nu är han modigare, ibland för modig och ger sig ut på djupt vatten. Men här fick han hjälp av Roland, det var för brant för honom.
När snön började falla så blev det vackert mönster på spindelväv.
Det finns mycket att se och upptäcka i skogen även om det inte blir jakt.;- )
Här var en kvarn i skogen
Vi kom förbi här igår på skogsturen med Seffrin. Huset som hörde till kvarnen ligger kvar lite ödsligt i skogen men välvårdat. Det är sommarhus nu. För länge sedan var det förmodligen mjölnarens bostad om det inte är nybyggt Inte så stort.
Här är bäcken där kvarnens skovelhjul låg. Roland minns inget av kvarnen, har bara hört berättas om den.
Gissar att kvarnhjulet var här.
Vid den gamla kvarnen finns lite lämningar av dem som bodde här en gång i tiden.En gammal skottkärra som gjort sitt
En skårmaskin ser det ut som. Den skar halm i korta bitar. Halmhack användes till strö under korna i båset för att hålla torrt. Skårmaskin känner Roland igen sen han var liten, den drevs med elmotor då på Liane
En övergiven hink, säkert med hål i botten.
Träden står i parad mot bäcken och bredvid en väg som kunde köras med häst och vagn
Gissningsvis resterna av en gammal mjölkkärra, alltså den man använde till att dra mjölkflaskorna till mjölkbordet där de sedan skulle hämtas av mjölkbilen.
Så här såg mjölkflaskorna ut. Den här var rätt liten. Numret 1432 var alltså leverantörsnumret för just det här huset.
Det finns nyare lämningar också, allt är inte antikt. ;- ))
På den gamla källan finns ett lock. Roland tillverkade det någon gång i slutet på 70-talet åt S som bodde där ensam kvar under många år. Det var en fredag före älgjakten när Roland gjorde det. Det var ont om tid då, Roland var involverad i ledningen av älgjakten och vi hade just byggt huset och höll på med altanen. Men S var enträgen om brunnslocket.
Med Seffrin i skogen idag söndag
Roland och ett par till släppte dunker Hej först på förmiddagen efter hare men inget upptag. Vid lunchtid gick Roland och jag med tax Seffrin där vi hade jakt för ett par dagar sedan. Seffrin letade ivrigt men fick inte opp den här gången. Men vi såg en hel del annat spännande av natur och kultur.
Seffrin letar!
När man ser sånt här, en gräns som ät tätt och väl utmärkt med nya snitslar så tänker man att här ska det snart avverkas, speciellt som skogen är mogen för det. Fast det är inget vi vet förstås.
Vackra mönster har det blivit på det här trädet. Kanske granbarkborre, jag vet inte.
Det här är ett stort område som planterades för så där 15 år sedan, rätt stora åkrar som markägaren inte skulle bruka utan planterade gran på. Han lär ha planterat det mesta själv och sen gräsröjt runt varje planta för att den skulle få en gynnsam växt. Det är mycket jobb att vara egenverksam skogsbrukare. Kors och tvärs i planteringen går det öppna vägar så här. Det var av omtanke om det framtida skogsbruket, lättare att ta sig fram med maskiner för att gallra ett par gånger under trädens liv och sedan till slut avverka efter så där 80 - 100 år. Att ha skog är ett långsiktigt ansvarstagande, över generationerna.
Den växande skogen binder mycket av koldioxiden i luften. I vårt land lär skogen ta allt i den vägen som vi producerar. åtminstone så länge vi tillåts ha brukad och växande skog. Om vi av naturvärnarorganisationerna + regeringen tvingas in i ett läge där en stor del av den svenska skogen ska bara bevaras som urskog / gammelskog när den slutat växa så är läget för miljön mycket sämre. Då får vi försöka hitta andra vägar att ta bort överskottet av koldioxid. Skog som växt färdigt binder inte koldioxid på samma sätt längre.
Det blir många tankar när man går och ser skog som är ett kvitto på enskilda människors omtanke och vedermöda. Och det blir svårt att förstå allt hat och all skepsis som numera sprids i media om markägare och jägare. Det är ändå människokategorier som över århundraden har vårdat och skött om skog och vilt så att vi idag har en mångfald värd att värna. Vi befinner oss också i ett läge där staten konfiskerar värdet av brukanderätten på rätt lösa grunder utan att ersätta skogsägare. Det innebär att ett livslångt arbete i egen skog plötsligt är värdelöst.
Det började snöa ganska ymnigt men det var väldigt fint att gå, vi var nog ute ett par timmar och tog en fikapaus
En sån här granplantering erbjuder fantastiskt skydd åt djur, exempelvis harar och rådjur.
Vi såg mycket mer på dagens skogstur, hus och byggnader och annat. Men mer om det i ett inlägg lite senare, hinner inte just nu.
Det var åker när Roland var barn
Det här området var åker för länge sedan. Runt det finns kvar spår av diken som grävts för att dränera den odlade marken. Roland minns när det odlades här, det ligger öst om Skåka.
Smocken kallas det här området, det var också åkermark när Roland var liten. Det hörde till Tomta.
Här var också åkermark, men är nu bara igenväxt, det hörde nog till N. Nord. Eventuellt brukade Rolands morfar det på slutet.
Mycket mark som förr var åker och bete har nu tagits över av skog och buskar. Hoppas den utvecklingen har stannat av nu och vi får behålla ett öppet landskap. Hjältar är de som strävar och fortsätter med olika former av jordbruk.
Så vackert över sjön på förmiddagen idag fredag!
Tyvärr är väl det mesta av isen borta men fint är det i alla fall. Imorgon och på söndag är varslat för regn.
Det sjöng och dånade i isen!
Det small som dova skott från isen igår när den lade sig, både från sjön och från Nordlöveretjärnet. Nu är det fruset hos oss också.
Vi gick en långpromenad med Hambo och Jazz när det var kolmörkt, bara pannlampa och ljuset i Hambos halsband som lyste. Lite spöklikt och jag höll tummarna att pannlampan skulle funka hela vägen. Det var verkligen så mörkt inne i skogen att vi inte skulle ha sett någon väg hem utan lampor. Hundarna lekte i alla fall obekymrat. Hambo letade efter vatten fast det var fruset och han förstod inte vart det tagit vägen! ;- ) Is är en ny erfarenhet för honom. - 7 grader i går kväll, men idag ska det alltså tyvärr regna.
Mörkt och kallt ute men varmt och mysigt inne stugan.
Fyra sjöar passerade jag på hemväg ...
... från jobbet igår eftermiddag. Och alla erbjöd ett sprakande fyrverkeri för solen var på väg ner. Alla bilderna har naturliga färger, som dom var, inget photoshop.
Först ut var sjön Västra Silen i Årjäng. Till vänster skymtar Årjängs såg och på åsen vindkraftparken.
Sen Järnsjön vid Sandaholms camping och restaurang. Byggnaden här är verandan på restaurangen.
Här är också Järnsjön och Sanda, vid parkeringen, framför Vattentornet.
Här också Järnsjön Sanda, vid badplatsen
Också från badplatsen vid E 18
Strax före Svensbyn stannade jag vid en busshållplats och tog den här bilden på Svensbysjön, en liten idyll vid Svensbyn och bort till Karlsfors.
Sist men inte minst, vår sjö Östra Silen vid Signebybryggan. Isen har lagt sig i Tobyviken men det är öppet längre ut.
Det var de fyra sjöar som jag passerade igår på hemväg. Jag är glad att bo här i en bygd som bjuder så mycket skönhet, alldeles gratis och utan mänsklig ansträngning. Den bara finns där plötsligt att njuta av.
Isläget på Östra Silen igår kväll!
Det duger inte att gå på eller åka skidor på än! Vi hoppas på mer kyla och is förstås innan snön kommer och isolerar så isbildningen stannar upp. Sägs att det ska bli - 7 grader och det vore ju bra! ;- )) Bilden är tagen från stugan ut över viken, inte storsjön. Det är några snöfjun på det tunna isskimret, det kom igår på morgonen. Resten är öppet vatten.
Idag ska Roland bjuda mig och några till på julmat. Det ska bli trevligt och förhoppningsvis gott också.
Långpromenad ut till Egenäs idag!
Idag på min "oplanerade" dag så tog jag med mig lille Seffrin-taxen och gick ut till Egenäs, alltså längst ut på näset där vår stuga ligger. Det var lagom tur som tog ett par timmar, med ett och annat fotobrejk. Man får skynda sig ut för att få något med av solskenet, det är inte så många timmar som det är ljust. Bilden ovan är från tillbakavägen när solen plötsligt bara exploderade i nedgången på andra sidan sjön, liksom i nederkanten på en "rullgardin" av mörka moln. Märklig effekt blev det.
Bilden är inte photoshoppad, det var så här, helt autentiska färger. Jag stod på vägen ovan Blomstrandshuset när jag tog bilden ut över Östra Silen. Här är det inte viken så som från stugan utan här är det storsjön med Gyltenäs på andra sidan. Där bor Ingrid och några till.
Lille Seffrin var med förstås. Med lite snö på vägen så kunde vi se spår efter 5- 6 grupper av rådjur. som gått över vägen. Seffrin kände vittring och kunde inte alls förstå varför jag inte släppte lös honom.
Här ute vände jag, vid Egenäs. Här finns en grupp av hus med några fastboende kvar. Jag träffade ett par av dem, Göran efter vägen, vi pratade om hans kungsörnsbilder från igår. Jag pratade med Sigvald också som bor här i ett fint hus. Han väntade på Ingrid som var på väg från Dröback (stavning?) Annars är det tomt i de flesta husen efter vägen, bara sommarhus.
Nostalgi runt hörnet!
Inte nytt direkt, rätt slitet och rostigt. Jag funderade en del över vad det kunde vara när jag gick förbi igår. Roland säger att det är behållare för grus med salt i som vägsamfälligheten använder för att underhålla vägen. Saltet gör att gruset inte fryser på vintern. Jag vet inte om den fortfarande är i funktion. Framför den en grushög som jag antar kan vara rent grus. Men det är rena gissningar, jag vet inte.
Uthuset här tillhörde Hilding på Kröserud. Som så många andra ekonomibyggnader i avfolkningsbygder så används den förmodligen inte aktivt längre. Men hackspetten uppskattar den, minst 10 hål räknar jag till.
Vägskyltarna har sett sina bästa dagar och jag vet inte om det kommer opp några nya när de här säger upp totalt. Men fortfarande talar de om var man är, vart vägen leder och hur långt det är dit. Det som kallas Hjällen på skylten här är i dagligt tal kort och gott "Jäl". Man har nog försökt försvenska ortnamnet när det skulle hamna på skylt. Ungefär som Bryngelsbyn alltid hetat "Brônnsbônn" Det dialektala har ju inte gått att skriva på skyltar, hur skulle det ha sett ut??
En hög med sågade trävaror. Vet inte vem den tillhör eller vad den ska användas till. Den har legat där rätt länge nu. Projektet som den var tänkt för kanske inte är aktuellt längre. Man funderar. Presenningen står det Vänerskog Årjängs Sågverk på och det var rätt länge sedan Vänerskog fanns. Sågen finns kvar men med ny ägare. Uthuset bakom här har det slaktats älgar i för länge sedan och jag tror mig minnas att vi varit där på dans någon gång, på "lobal" (logbal). Tiderna ändras och vi med dem. Men kvar står det faktum att befolkningen på landet tar ett stort gemensamt ansvar för sin närmiljö och sin logistik. Och det blir inte så mycket väsen om det, för det fungerar för det mesta. Inte så mycket att orda om.
Magisk solnedgång idag över Östra Silen - inte photoshoppad!
Gårdagens snabba solnedgång över sjön i rosa och blått var vacker, men idag var den magisk!!! Tror inte jag någonsin upplevt något liknande. Allt badade i ett rött ljus i en halvtimme. Färgerna var bara helt fantastiska ut över sjön. Bilden ovan är tagen från stugan. Och som sagt inte photoshoppad, det var verkligen så här starkt.
Bilden här är tagen nere vid vattnet. Solen går ju ner redan vid 3- halv 4 så jag gick ner till bryggan för att få med bilder från söder. För det blir solnedgång nästan i söder nu på vintern. Och färgerna skiftade hela tiden i en skala gult - rött - lila. Luften färgades av detta och intrycket var magiskt. Gissar att det blir många solnedgångar på facebook idag ! ;-))
Solen går ner över Pers Udde söder om Silvergruvan på andra sidan sjön från oss räknat. Det var Ove Boberg som kallade platsen för Pers Udde. Per lär ha varit morbror till Gunnar i Gyltenäs och arrendator i Torgilsbyn. På Pers Udde ville Ove alltid ha en skytt på älgjakten, En gång på 80-talet när Roland var jaktledare så bad Roland Ove gå dit för ingen annan visste var det var. Och Ove sköt en älgtjur där, han hade rätt, det var ett säkert pass.
Nu är klockan 17.00, vi har ätit middag med tända ljus, eld i kaminen och marshaller vid vägen. Roland badar bastu och jag bloggar. Det skulle bli fint väder idag men det blev istället småregn hela dagen. Fast imorgon lovar yr.no solsken! Bättre än så här blir det inte, med lagom ansträngande dagar, vackra vyer och god mat. Dessutom har vi haft ett positivt telefonsamtal med en god vän. Det värmer hjärtat.
Dagens solnedgång över Östra Silen
Spår av människor i naturen - från förr och nu!
På vår tur med Seffrin genom skogen i söndags så såg vi inte bara naturens egna formationer utan också en hel del människolämningar. Gärdsgårdar var det gamla sättet att gränsa av området runt ett hus eller runt åkrar (gärden), bl.a. för att hålla ute kreatur som betade på skogen. Vid hus i skogen kan man se lämningarna. Inte så många kan numera konsten att bygga en fin gärdsgård. Här i västra Värmland heter det schygål.
Den här symaskinen står utanför en stuga här mitt i skogen. Kan vara en gammal Singermaskin med det pampiga gjutjärnsstativet opp och ner. Den gamla tanten, Tilda, som bodde här för länge sedan var sömmerska. Kanske är den kvar efter henne, funnen i något uthus eller på vinden? Vi vet inte så vi gissar och fantiserar. Stugan ägs numera av sommargäster som uppskattar att bo en bra bit från bilväg och ha det lite primitivt några veckor varje sommar.
Stugans kvarlämnade flaggstång ser ut att ha sin historia. Man funderar: En så liten stuga, ensam mitt inne i skogen, men någon har ändå bemödat sig att sätta upp en flaggstång som måste ha varit ståtlig när den var ny. För att fira något speciellt måntro?
En cykel kan också bli dekorativ i ett skimmer av nostalgi.
Vid nästa stuga finns en gammal harv. Men det var länge sedan den förberedde marken för sådd. Av bredden att döma en hästharv?
Kanske en gammal mjölkflaska? Mjölkflaskor hade alla torp och gårdar. Och de har sin historia. Efter mjölkning tappades den spenvarma mjölken på såna här stora flaskor och kyldes så snabbt som möjligt innan den skulle användas eller ställas på mjölkbordet för att hämtas av mjölkskjutsen som fraktade den till mejeri eller butik.
Den här vackert mossbeväxta muren har hållit dyngan från djuren på plats tills det på våren var dags att sprida den på åkrarna för att den skulle bidra till god växtlighet. Dyngan lastades från dyngrännorna i stallet och ladugården på skottkärra. Sen kördes den ut hit på dyngstacken, med eller utan den slippriga landgång, beroende på hur fullt det var.
Efter vägen kan man finna en annan mänsklig lämning, en av senare datum. Det är gränsmarkering mellan ägor och pilen visar att skogen till vänster tillhörde kyrkan. Kyrkans församlingar var stora markägare både genom köp och donationer från avlidna som hoppades på en salig hädanfärd. Någon gång på 70- talet ungefär så samlades merparten av församlingarnas skogsmark i stiftets ägo. Den vita toppen lär vara en stiliserad biskopsmössa men jag har ingen källa på det. ;- ) Numera har kyrkan sålt av mycket av sin jord och skog. Just här är de inte längre ägare, men biskopsmössan har fått stå kvar som en påminnelse. Och den berättar sin del av bygdens historia.
Julmarknad på Tjolitta idag och imorgon!
Vi har shoppat loss på julmarknad på Tjolitta idag! Vi köpte en del mat som honung och marmelad, sockerkaka och kaka. Sen blev det stickat och grytlappar. Och så fågelholkar förstås som snickras av en ung gosse i bygden. Roland mumsade risgrynsgröt med skinksmörgås till lunch och så kaffe med hembakat (o glutenfritt fanns, tack för det). Det är öppet imorgon söndag också 11.00 - 16.00. Besök rekommenderas! Det var mycket folk där idag.
Fika med fin utsikt lördag!
Så här vackert var det ut över sjön Östra Silen idag lördag! Isen har inte lagt sig, bara runt småbåtshamnen.
Roligt att se de lurviga kossorna med sina kalvar i Tobyn. Daniel äger dem. Tacksamt att han fortsätter med djur och jordbruk.
Fika med bästa utsikten. Det var ett tag sedan sist. Men nu kan det bli oftare framöver när vädret är ok.
Pizzapremiär på Stationscafét i Svensbyn.
Det har varit på g ett tag den här premiärätingen av riktig pizza på Stationscafét / Ica Sillerud i Svensbyn. De har ju funnits sedan älgjakten fast det har inte passat för oss att pröva. Men igår så blev det av. Man kan alltså få pizza gjord på stenugnsbakad botten från Italien, men i övrigt tillverkad på plats. Man äter på cafet eller tar med hem i klassisk pizzakartong. Alla finns glutenfria. Min har skinka, räkor och ost, den längst ner. Roland har kebabpizza längst upp, den ska jag testa nästa gång. Jag orkade som vanligt inte hela min, så jag fick ta med halva hem som doggybag. ;- ) Den fick bli kvällsmat. Båda smakade jättebra! Vi kommer att äta pizza i Svensbyn igen. De serveras normalt från lunch och framåt på dagarna, men nu på lördag hela dagen, då det är pizza-dag med en del extras i butiken, cafét och klädshopen.
Riktig pizza på Ica Sillerud!
Nu kan man äta pizza på Ica Sillerud. Bara att beställa och få färdig. Det har varit en succé säger Rikard. Han har sålt många fler än han kunde drömma om under de här veckorna som försäljningenn varit igång. Pizzabottnarna kommer som halvfabrikat från ett stenugnsbageri i Italien. Men fyllningen görs här. Han har beställt en pizzaugn nu också för att det ska gå snabbt. Och de finns glutenfria också. Inte helt fel tycker vi.
Bäcketjärn är fint!
Det är idylliskt och vackert, ligger vid ena nordspetsen av vår sjö Östra Silen. Det är inte så djupt bara ett par meter så där.
Men efter sommarens torka så är det nästan torrlagt upp emot älven.
Promenerande igår söndag!
Jag gick ner till sjön med Seffrin. Han gillade förstås att få dricka vatten efter ett par kilometers promenad
En speciell båt av trä närmade sig bryggan medan vi pratade med en fiskare.
Nu börjar löven gulna. Vy från Prästgården och mot Tobyn.
Här är solens sista strålar över Bäcketjärn från Furnäs. Ögonblicket var över på ett par minuter.
På Prästgården fanns nu Moe Braga. En speciell häst som jag gillar, fast jag egentligen är rädd för hästar
Och tillbaka igen var fölungen som jag tror heter nåt på Tyra-lill eller så. Döpt av Sofias dotter i så fall.
Fin bläs och fin färg!