Nostalgi runt hörnet!
Inte nytt direkt, rätt slitet och rostigt. Jag funderade en del över vad det kunde vara när jag gick förbi igår. Roland säger att det är behållare för grus med salt i som vägsamfälligheten använder för att underhålla vägen. Saltet gör att gruset inte fryser på vintern. Jag vet inte om den fortfarande är i funktion. Framför den en grushög som jag antar kan vara rent grus. Men det är rena gissningar, jag vet inte.
Uthuset här tillhörde Hilding på Kröserud. Som så många andra ekonomibyggnader i avfolkningsbygder så används den förmodligen inte aktivt längre. Men hackspetten uppskattar den, minst 10 hål räknar jag till.
Vägskyltarna har sett sina bästa dagar och jag vet inte om det kommer opp några nya när de här säger upp totalt. Men fortfarande talar de om var man är, vart vägen leder och hur långt det är dit. Det som kallas Hjällen på skylten här är i dagligt tal kort och gott "Jäl". Man har nog försökt försvenska ortnamnet när det skulle hamna på skylt. Ungefär som Bryngelsbyn alltid hetat "Brônnsbônn" Det dialektala har ju inte gått att skriva på skyltar, hur skulle det ha sett ut??
En hög med sågade trävaror. Vet inte vem den tillhör eller vad den ska användas till. Den har legat där rätt länge nu. Projektet som den var tänkt för kanske inte är aktuellt längre. Man funderar. Presenningen står det Vänerskog Årjängs Sågverk på och det var rätt länge sedan Vänerskog fanns. Sågen finns kvar men med ny ägare. Uthuset bakom här har det slaktats älgar i för länge sedan och jag tror mig minnas att vi varit där på dans någon gång, på "lobal" (logbal). Tiderna ändras och vi med dem. Men kvar står det faktum att befolkningen på landet tar ett stort gemensamt ansvar för sin närmiljö och sin logistik. Och det blir inte så mycket väsen om det, för det fungerar för det mesta. Inte så mycket att orda om.
Kommentarer
Trackback