Inga Magnusson

Det här är ett stort område som planterades för så där 15 år sedan, rätt stora åkrar som markägaren inte skulle bruka utan planterade gran på.  Han lär ha planterat det mesta själv och sen gräsröjt runt varje planta för att den skulle få en gynnsam växt. Det är mycket jobb att vara egenverksam skogsbrukare. Kors och tvärs i planteringen går det öppna vägar så här. Det var av omtanke om det framtida skogsbruket, lättare att ta sig fram med maskiner för att gallra ett par gånger under trädens liv och sedan till slut avverka efter så där 80 - 100 år.  Att ha skog är ett långsiktigt ansvarstagande, över generationerna.

 

Den växande skogen binder mycket av  koldioxiden i luften. I vårt land lär skogen ta allt i den vägen som vi producerar. åtminstone så länge vi tillåts ha brukad och växande skog. Om vi av naturvärnarorganisationerna + regeringen tvingas in i ett läge där en stor del av den svenska skogen ska bara bevaras som urskog / gammelskog när den slutat växa så är läget för miljön mycket sämre. Då får vi försöka hitta andra vägar att ta bort överskottet av koldioxid. Skog som växt färdigt binder inte koldioxid på samma sätt längre.

 

Det blir många tankar när man går och ser  skog som är ett kvitto på enskilda människors omtanke och vedermöda. Och det blir svårt att förstå allt hat och all skepsis som numera sprids i media om markägare och jägare. Det är ändå människokategorier  som över århundraden har vårdat och skött om skog och vilt så att vi idag har en mångfald värd att värna. Vi befinner oss också i ett läge där staten konfiskerar värdet av brukanderätten på rätt lösa grunder utan att ersätta skogsägare. Det innebär att ett livslångt arbete i egen skog plötsligt är värdelöst.