Inga Magnusson

Och vilket kalas sen på husets altan! Fantastisk mat med soppa som förrätt, vildsvinsgryta som varmrätt och en dessertbuffé med kaffe. Mycket hemgjort och hemlagat. Vi blev så där 13 stycken tror jag sammanlagt, de flesta med någon anknytning / släktskap  till Spriklerud. Genom luften flög berättelser från förr, roliga historier om dem som bodde i det här huset och annorstädes. Det var en rolig kväll med många glada skratt. Känns bra med liv och rörelse i ett hus som stått tomt ett tag. 

Vi åkte dit igår fredag, sista dagen och det var fina upplevelser. Den här mannen är alltså bosatt här i Sillerud i Rök och gör de mest fantastiska konstverk med motorsåg!!! Hade jag ingen aning om. Men han visade upp sina färdigheter igår.

Jag blir lite sentimental när jag ser de här byggnaderna mitt ute i skogen, de som gett upp kampen mot naturen. De finns kvar och  är ännu så länge monumet över det gamla jordbrukssamhället, med många förhoppningar knutna till sin tillblivelse. Snart är de alla borta. De behövs inte längre och ingen frågar efter dem. 

 

Här ovan syns Norelius garage för mjölkbilen  i Älgåna. 1966 fanns  107 mjölkleverantörer i Silleruds församling.  Det var två bilar som hämtade mjölkflaskor.  Norelius hade en av dem, den andra hade John Andersson Kålleboda.  De hämtade mjölkflaskor som var var utställda på mjölkbord efter vägen så att det skulle vara lättare att lasta dem på bilen. Det var alltid två på varje bil, en chaufför och en som stod på flaket och plockade in flaskorna som var fulla med mjölk. Alan Stake jobbade åt Norelius och körde mjölkbilen, och Evert på Änga. De lämnade också av skummjölk som bonden beställt till kalvarna från mejeriet i Årjäng och tomma flaskor. Bonden kunde även  beställa smör och ost från mejeriet, eller varor från andra butiken i Årjäng. Inte så många hade bil för länge sedan. Det gick också att hoppa på en mjölkbil för att få skjuts till Årjäng. Nu finns ingen mjölkleverantör i Sillerud. De sista försvann på 90-talet,  Roland o Egil i Hol var bland de sista. Roland slutade leverera mjölk i oktober 1995. 

 

 

På väg hem på promenaden med lille Seffrin så öppnade sig plötsligt himlen i en liten glipa över Liane och lyste med finaste solsken!

 

Och idag åker Roland till Frank i Nysäter med kött som ska rökas inför sommarens altanhäng och båtturer. Frank röker så bra. Det blir både rådjur och älg den här gången.

.. var vi med om igår tisdag. Får väl erkänna att det var mest för att se Sölve Aronsson få kommunens kulturpris för sina insatser med musikalerna "Amerikabrevet" och nu senast "Katarina av Amerika" . Den senare handlar ju om utvandringen som hans o Rolands gemensamma släktingar gjorde till Amerika. Det finns beskrivet här på bloggen under kategorin släktforskning.

... fick jag av Roland. De doftar så gott och pryder sin plats på köksbordet.  Han hade plockat dem i Prästeparken. Rolands farbror Nils brukade alltid ge sin Anna liljekonvaljer på Mors Dag men han plockade dem i Bobergskuel. Det var inte så vanligt då att en man plockade blommor men Nils gjorde det. Jag kan tycka att det var snällt och omtänksamt gjort, krävde säkert en del mod också att strunta i eventuella gliringar. Fast Nils blev ju sällan svarslös.;-)) Så pratade vi en stund om dem, vad de gjorde och vad de brukade säga.  De finns ofta med i våra samtal, de som bodde här på Liane förut.

 

Det är ett gammalt bruk som övergavs av ägarna, men ett antal konsthantverkare och konstintresserade flyttade in i det lilla samhället och gav det nytt liv. Nu har verksamheten pågått i många år. Med och driver det är en del av dotter Malins gamla gymnasievänner från Åmål, bl.a. Sandra O, Malin R-H och Lotta R-H. Vi brukar åka hit minst en gång varje säsong.Igår torsdag var lämplig dag eftersom det var vackert väder och det finns fantastiska vägar för motorcykelåkning hit både via Åmål och via Bengtsfors. En del av oss gillar ju det.;-)) Vi andra åker bil.

 

Här är stenugnsbageriet med butik. Man säljer bröd på plats men också i varuhusen i Åmål.

 

Det finns en tradition att gubbarna i närheten påtar ner sin  potatis i det här potatislandet på Sand. Det är nog Kjell som är chef för hela projektet och fixar till fårorna. Roland har i alla fall två rader mitt i i år, de med vita pinnar. Det brukar bli en liten skörd  i alla fall, även om det inte räcker till hela året.

 

Vi passerade när vi gick runt Liane med hundarna i kväll, för övrigt en helt magisk kväll med värme, sol och vindstilla. På vägen mötte vi Izze o Viggo. De kom senare på en pratstund på altanen  o Anna var också med. Izze och Roland hjälptes åt att fixa pratsystemet som Roland ska ha i motorcykelhjälmen. Det tog ett par timmar, fast tiden bara flög iväg.

 

Mer om gårdagens bygdetur Åmål - Fengersfors - Bengtsfors - Liane senare.

 

Öde sedan rätt lång tid tillbaka är det här huset, mitt inne i skogen, kilometrar från närmaste riktiga väg och bebodda hus. En gång i tiden var det en stor gård, det syns på storleken på boningshuset och de stora uthusen.

Vi gick en tur i skogen igår tisdag, upp till Sönnare Murstenstjärn. Jaktsäsongen är slut för Seffrins del så nu återstår promenader så han får komma ut och  röra på sig, få lite omväxling i sin doftvärld. Det blåste en hel del och då går vi hellre i skogen så det blir lä, annars helst där det är öppet för att få med lite solvitaminer mitt på dagen. Solen lyste mellan varven. Skogen berättar en hel del om mänskliga aktiviteter, den är inte bara träd. Där finns spår av människor som lever nu men också av dem som är borta.

 

Den framförs av sångare och musiker härifrån Årjäng. Musik och texter är med något undantag skrivna av Rolands fyrmänning Sölve Aronsson från Blomskog. Jag antar att det kan låta amatörmässigt att allt är Årjängsproducerat men det är det inte alls. Det hela är suveränt  proffsigt gjort och genomfört. En variant av Katarina har visats förut, så många visste vad man kunde vänta sig och den här föreställningen var om möjligt ännu bättre.  Man gav en föreställning igår kväll och ger två idag. Sammanlagt har 800 biljetter sålts. Det var fullsatt i aulan i går kväll  och lär bli det idag också.

 

... söndag gjorde jag. Det var ett magiskt vackert väder med några minusgrader, strålande solsken, helt vindstilla. Seffrin var med förstås, husse jagade hare idag med gamle Jazz o unge Filip i Korsbyn.  När jag kom fram var redan en familj där på grillning, dotter till Rolands dubbelkusin, S med man och tre barn. Och S:s föräldrar kom senare, jag mötte dem när jag gick hemåt. Lintjärn är ett litet fint tjärn oppe skogen. Det finns en sandstrand här och på sommaren ligger bryggan i sjön förstås.

 

 

... har gjorts mellan Lilycka och Hol och längre bort. (Det är inte vårt.) Så här ser det ut från magasinet på Prästgården, men fortsätter längre bort. Det ser fint ut, landskapet öppnas upp för sol och ljus, nya växter kommer att trivas och djur kommer att få mycket mat. Det blir en levande och omväxlande miljö, en naturlig del av bygden tillsammans med gammal skog runt om.

 

Jag ser med skräck fram emot den dag då icke-skogsägare / s.k. miljörganisationer  ges makt att förlama  skogsbruket genom möjligheterna att driva en juridisk cirkus i åratal med överklagan på överklagan till allt högre instanser, precis som man gjort med besluten i rovdjursförvaltningen. Det riskerar att lägga en död hand över landsbygden och dränera den på både arbete och kapital. De besluten är tyvärr  på gång hos våra  makthavare  som inte gillar glesbygd och som inte förstår hur viktigt skogen är som landsbygdens / landets  motor.

 

Hann inte få fram alla igår. Så här dramatiskt var det när vi gick ut, här hemma.

 

 

Till Signebybryggan! Isen ligger ute i viken

 

 

 

Seffrin har hela tiden koll på läget runt oss, vittringar på marken och i luften. Inte minst i luften. Han kollar alltså inte på dimmorna där borta. Fast det gör jag, de rör sig hela tiden. Vi gick en sväng till gamla kyrkplatsen / Signebybryggan. Bilder därifrån kommer imorgon, hinner inte idag.

Ibland bjuder naturen på drama, här över Svensbysjön.  Vi blev alltså bjudna på förmiddagsfika igår söndag och bjöds dessutom allihop på den här vackra utsikten. Så mysigt att bli bortbjuden en stund på juldagen när inga plikter kallar, inte ens matlagning, för kylskåpet är fullt av rester som ska helst ska ätas upp.