Det finns en bensinmack i Svanskog!!!
Nu har jag sett den, bensinmacken i Svanskog! Fast den var inte så lätt att se och om inte det varit skyltat överallt så hade jag missat den för just när jag skulle passera så tankade en långtradare så hela macken blev borta bakom den. Nu körde jag in för att kolla.
Jag åkte förbi Svanskog för en tid sedan med nästan bensinstopp, spejade efter en mack men såg den inte. Efter att jag skrivit om detta på bloggen så berättade Rikard på Ica-Sillerud att det minsann fanns en mack i Svanskog! Och nu har jag sett den med egna ögon.
Bra skyltar i Årjäng!
Parkerandet i Årjäng kan vara lite vildsint, våra norska gäster är delvis vana vid andra trafikregler än de svenska. Men jag hoppas att de här skyltarna respekteras av alla.
Stadshotellet i Åmål ....
... besökte vi igår tisdag i samband med ärenden i krokarna. Man har en suverän lunchbuffé och dessutom är miljön otroligt fin och gammal, så där som ett stadshotell ska vara. Kolla bara in hur entrén är arrangerad!
De här stiliga jugendlamporna har jag haft med på bloggen några gånger förut men jag visar dem gärna igen.
Innan visste vi inte vad som skulle serveras men Roland önskade sig ivrigt stekt fläsk. Och det var stekt fläsk!! Hur kan man ha sån tur???
Sen avrundade vi med fika på Esters Café som ligger på hemvägen vid E18 i Nysäter. Där finns bakverk som är små konstverk och som smakar lika gott som dom ser ut!
Jag är nöjd med min lediga dag som dessutom kom att innehålla en långpromenad med Seffrin och uppsortering av innehållet i frysarna efter älgjakten. Nu känns det som om älgjakten äntligen är riktigt avslutad för min del.
Igen då - fast värre!
Det har regnat igen ordentligt i natt och på morgonen idag torsdag. Översvämning på vår väg. Bäcken som ska rinna lugnt och stilla i ett rör under vägen forsar nu över den istället. Än så länge finns det väg kvar är den farbar men regnet håller på och ska enligt yr.no fortsätta ett tag till! Enligt rapport ska det vara ännu värre neråt Gyltenäs. Håller med lille Bill: "STÄNG AV REGNET"!
Jag ska hålla mig inne idag ledig dag, har tinat upp kött för rolig matlagning. Gubben ska på möte i Karlstad och serva en båt på vägen.
Dragspelshuset är till salu för 3,5 miljoner i utgångspris!
Vi var ju där och kollade på huset i juni i år. Det såg lite bortglömt ut då, som om ägarna, ett holländskt par, inte varit där på länge. Och nu ligger alltså huset ute till försäljning.
Länk till vårt besök här ses om man scrollar opp från kommentarerna.
Här är en länk till mäklarens bilder
Utflykt med fyrhjuling till Vassjön
Det fina sommarvädret inbjöd till utflykt. Vi tog fyrhjulingen och gjorde en tur i skogarna runt oss igår måndag.
Vi åkte upp till Vassjön där vi stannade och drack medhavt kaffe. Till Vassjön finns ingen bilväg och den är omgiven av trolska skogar. En liten bit längre bort pekade Roland ut den plats där det förr fanns en stickhyvel. Det var en anordning som hyvlade till stickor som behövdes för att lägga tak förr. Nu fanns inget kvar av den mer än bäcken som drev den förstås, men platsen kallas fortfarande Stickhyvel.
Skog är ibland alldeles otroligt vackert när solen silar fram mellan trädstammar och mossan ligger som en grön mjuk matta under.
På hemvägen såg vi älgko med kalv. Förr var det inget vi hajade till för men den värmländska älgstammen har kraschat under rovdjurstrycket så numera är det lite av en upplevelse.
Svamp plockade vi också här och där, sammanlagt nästan två kilo! Det är oerhört mycket svamp i år och ovanligt tidigt. Det är stora sommarsvampar, tjocka och med fina hattar. Det kommer att bli en fantastisk säsong om det fortsätter så här. Lite kompensation för den kalla och regniga sommaren, för man antar att det är den myckna blötan som gynnar svampen.
De här svamparna är lätta att rensa, bara att skölja och ta bort nedersta och kolla.
Packmopedsturnén 2015 var bra!
Den var riktigt bra, kanske en av de allra bästa! Vi har nog varit på alla som varit på Hembygdsgården i Sillerud. C:a 700 besökare var det i sluttningen ner mot den fina scenen för att kolla på Göran Samuelsson (ledare), Caroline af Ugglas, Nisse Hellberg, Ebbot, Bengan, Sara Riedel och några till.
För den som inte vet så är detta en musikturné, årligen återkommande i Värmland. Musikerna reser från plats till plats på mopeder och det är inte årets modell. De har varit med länge och kan ses utställda i Sunne hos Göran S.
Det var en väl sammansatt konsert med mycket ös och himmelska gitarrsolon. Det var kanske en tanke bakom det upplägget för att kompensera för förra årets trista upplägg. Caroline af Ugglas är ett proffs ut i fingerspetsarna, hon bjuder på sig själv och det är verkligen show när hon finns på scenen. Typisk artist som ska upplevas live, hennes energi går inte riktigt fram i tv. Nisse H. har bra låtar och bra texter. Den med katten som gick till grannen var suverän. Kanske hade varit kul att höra fler av hans gamla slagdängor. Ebbot var en positiv överraskning, också en liveartist av format. Sara Riedel (dotter till Georg) var en nyhet för oss och en positiv sådan, aldrig hört henne förut. Göran S är förstås bra som vanligt och han kan förutom att sjunga också berätta historier, vilket är uppskattat. Det var ett jämnt startfält med en knippe bra artister, inget bottennapp. Och vi fick höra ungefär lika mycket av alla.
C:a 700 i publik var en bit från rekordnoteringarna på runt 1000, men ändå bra med tanke på att förra årets upplaga var skral. Då glömdes texter, gjordes evighetslång paus och som sagt sammansättningen av låtar passade bättre på en psykologsoffa än på en scen. Det var mest sorgligt och trist och ledsamt. Någon sjöng riktigt dåligt också. Då gick vi hem innan det var slut.
Men i år var det med råge godkänt och vi kommer självklart att fortsätta gå på Packmopedsturnén. Alla konserter utom förra året har varit bra. Tacksamma är vi att Rickard och Hembygdsföreningen och några till arrangerar detta och lägger ner arbete på att ordna evenemang i bygden. Sillerud är på väg att bli Årjängs nöjesmetropol. Nu idag börjar Sellereveckan som pågår till 31:a! Och tidigare har vi haft pubaftnar med bl.a. Grisnils som sålde slut på biljetterna vid . Stationscafét
En doft av hö över hela Leverhögen!
Man skördar verkligen hö överallt! Inte ensilage eller nåt annat. Det är gammaldags väldoftande hö som slås, vänds, strängas och balas / körs in löst. Jag åkte förbi igår, fredag. Många hästar finns det i Leverhögen / Sillegårs och detta blir deras matförråd antar jag. Lite nostalgi att se detta. Det är länge sedan vi slet alla sommarens fina dagar med höskördande. En eloge till dem som orkar fortsätta att bruka jorden och hålla landskapet öppet!
Utsikt i morse! Rottne F 10 B.
Vaknade i morse av att en skogsmaskin gick för fullt utanför väggen. I enlighet med mina fördomar så borde en sån maskin rattas av kraftig äldre man med snus under läppen iklädd grov flanellskjorta. Så var det inte. Ur maskinen klev en späd blond liten tjej, visserligen med snus under läppen men i övrigt något helt annat än jag trott. Hon heter Karin Nilsson, kör sin egen maskin, Rottne F 10 B. Hon bor nu i Åmål, men är uppväxt i Knöstad, f.ö. kusin med lärarkollega Björn och syskonbarn till rektor N-G Nilsson. Karin kör mest på Dalsland åt Munksjö i Billingsfors. Hon blev klar här i Sillerud idag och fick maskinen transporterad till Dals Långed för att fortsätta där i morgon. Utbildning till detta med skog och maskin fick hon på Södra Viken uppe norra Värmland. En trevlig tjej som jobbade undan raskt.
Vi passade förstås på att bjuda på 11- kaffe tillsammans med Malte och Emil. Emil vill, för övrigt, också bli maskinförare och börjar troligen på Södra Viken nu i höst. Jag lyckades ta den här bilden i det enda ögonblick när de var allvarsamma och det inte skrattades gott åt olika historier.
i morgon blir det ett inlägg om före och efter målningen av uthusen på Liane. Och förklaringen till hur Harry Hvitfeldt kom in i sammanhanget en gång i tiden. Målningen avslutades alltså idag på Liane och målarna fortsätter hos Kjell på Pärekuel i morgon fredag. Vi fick besök idag av Maltes fru Vanja och Emils syster Lisa. Himla kul att få pratas vid en stund. Vanja o jag lyckades missa varandra förra gången hon var med Malte hit men nu blev det en kopp kaffe i lugn och ro efter lunchen.
I Bryngelsbyn är man rädd om sina tofsvipor!
Tofsvipemamma och ungar håller gärna till på vägen så nu har man satt upp en varningsskylt så bilister ska ta det försiktigt!
Kupa potatis ....
... kan man göra på olika sätt. Förr var det en sån här kupeplog dragen av häst som gällde. Plogen funkar fortfarande men användbar häst saknas. Roland har klurat lite på om det inte skulle gå att använda en fyrhjuling. Idag var det dags att testa, Han drog iväg i morse till potatislandet. Och det funkade riktigt bra. Det syns tyvärr inte här men det är alltså en fyrhjuling som drar plogen. Klart att man kan kupa för hand med hacka, men det här var ju fyndigt.
Det här är ett märkligt potatisland, egentligen lite kollektivt. Det råkar vara bygdens bästa potatisjord på den här platsen så flera familjer har gjort sig någon fåra här och petat ner sina knölar. Kjell på Pärekuel har nog varit den som hållit i tåtarna och sett till att det har funkat. Här sköter han plogen. Skulle säkert kunna göra det med häst också, har förmodligen tränat många gånger på det.
När kupandet på Sand var avslutas så vankades kaffe hemma hos Kjells mamma, Gunvor, som bor i huset i bakgrunden, på Pärekuel. Där anslöt Bengt på Döverud också till övriga. Det blev nya och gamla berättelser med många goda skratt, som Roland refererade när han kom hem.
Jag var hos frissa i Åmål när bilderna på potatislandet kom. Jag försökte imponera på den äldre damen under huven bredvid mig genom att visa bilderna och berätta hur vi odlade potatis i Sillerud, men hon var inte ett dugg imponerad, skrattade bara och sa att hemma hos henne gjorde de samma sak fast med hjälp av motorcykel istället. ;- )) Tja, det kanske också går. Det är bara fantasin som sätter gränser. Folk som bor på landsbygden är vana vid att fixa det mesta på egen hand.
Dammen i Åsebyn måste sprängas bort!
Det finns nu sanslösa beslut i Sverige att den som äger en damm måste spränga bort den, anordna laxtrappa bredvid, allt för egna pengar och dessutom bekosta de skador som ett eventuellt nytt vattenflöde orsakar!!!! Områden runt vattendrag ska till varje pris återställas som de var innan människan påverkade. Och det är ofta väldigt länge sedan, ibland flera hundra år. Trist att miljötänket har spårat ur så totalt till meningslösa insatser för enorma pengar när vi istället så väl behövde göra vettiga saker för vår miljö. Vackra kulturmiljöer ska nu raseras utan att något gott kommer istället.
Bengt Nilsson har engagerat sig i frågan och skriver så här om Tore Larssons damm:
"Det finns inga beslut, inga papper alltså, på att Tore Larssons far, Anders, hade rätt att 1945 modernisera en äldre dammbyggnad, en som möjligen kan ha sitt ursprung redan på 1700-talet. Han litade på att muntliga godkännanden och stöd, även ekonomiskt sådant, från Värmlands Företagarförening, räckte.
Att Länsstyrelsen inte var ovetande och absolut inte avvisande kan man vara helt förvissad om. Till invigningen 1945 kom nämligen en manstark uppsättning högre tjänstemän med landshövdingen i spetsen i festlig kortege och flaggprydda bilar. Landshövdingen (om det var Ivar Vennerström eller Axel Westling minns jag inte) höll ett vackert tal, där han i alla tonarter lovprisade Larssons insatser för Åsebyn och bygden i övrigt. Kraftstationen gav nämligen elström inte bara till omkringboende utan drev också maskinerna i en mekanisk verkstad, där ett stort antal arbetare fick sin utkomst.
För mig som totalt okunnig i juridikens irrgångar är det ytterst osannolikt att Länsstyrelsens chef, vår ansedde landshövding, vem av dem det nu var, skulle stå där och hylla ett svartbygge". Slut citat Bengt N.
Sverige har valt att tolka ett EU-beslut totalt uppåt väggarna helt utan rim o reson. Många små fungerande / icke fungerande vattenkraftverk måste rivas så att miljön kan återställas som den var innan. Det kostar massor av pengar som ägarna måste stå för. Och dessutom förlorar man förstås en del vattenkraft till elförsörjningen.
Beslutet om dammen i Åsebyn är överklagat och slutgiltigt besked kommer tidigast i augusti - 15.
Länk till Bengt N:s text om dammen i Åsebyn är hämtad från Årjängsportalen:
http://arjang.nu/debatt/det-ska-mycket-till-avsnitt-ii-4584017
Och text om konsekvenserna för en del andra vattendrag i kommunen finns här
http://arjang.nu/debatt/mycket-ska-det-till-1733090
Bilden ovan har jag norpat från Bengts inlägg utan lov, hoppas det är ok för en god sak!
Ruts blogg ...
... läser jag ibland om igen. Hon bloggade när hon var över 90 år gammal, bl.a. om sin barndom i Glavatrakten. Här är inlägg om hennes morfar.
o om fiske o annat
Rut skriver målande och vackert så där som man kunde göra förr. Numera är det en sällsynt gåva att kunna skriva så. Vi har fått en skriftspråk som är mer korthugget sms-ande kombinerat med bilder och symboler. Jag menar inte att det är sämre, men det är annorlunda.
Eftersom vi hade trevligt besök av en Glava-tjej igår, Sara, så fick jag anledning att gå in och kolla hos Rut. Sara ska ta hand om träden som fällts på vår tomt. (Har redan tagit hand om!! De var borta redan i morse och Sara var här igår eftermiddag! Det är fart på Moelven!)
Karl den tolfteshuset i Glava ...
... har brunnit upp. Eller kanske heter det Lenungen / Lenungshammar. Jag känner inte till de här trakterna, det blir mellan oss och Arvika. Tråkigt att det är borta. Man hade ibland sommarcafé där med våfflor och kaffe. Rolands farbror Nils var där som ung när han jobbade i skogen här uppe i trakterna. Till den närbelägna butiken gick han lång väg för att köpa ett par gummistövlar när han var ung och kvarlämnad över helgen för att passa hästarna om jag minns rätt. Vi var här uppe för några år sedan en tur med Nils och han mindes och berättade mycket för oss.
Det utdragbara huset! Dragspelshuset!
Vi har pratat så länge på att besöka det här huset som ett par holländska arkitekter byggde mitt i skogen vid en sjö här i vår kommun. Det går att dra ut över bäcken på andra sidan. För något halvår sedan såg vi ett tv-program gjort om och i det här huset. Helt fantastiskt är det! Vi vågade oss fram och titta. Om ägarna är där så står det en skylt vid vägen "Privat" men det gjorde det inte idag, så vi hade med ett par vänner och en fikakorg. Trevlig utflykt!
Den här delen går alltså att dra ut över bäcken och man kan se rakt ner genom golvet om jag minns rätt från tv-programmet.
Här är en husvagn inbyggd i jord som en jordkällare, men tyvärr ser det ut att ha varit inbrott där. När tv-programmet gjordes så bodde nog programmakaren där.
Tvättplats kanske
Entré
Bäcken
Växthus kanske?
Det här tror jag var någon form av hygienutrymme. Toa? Dusch?
Här finns bilder från insidan också, länk under
Vi ville inte försöka kika in, det mesta var igenbommat av fönster.
Här är länk till film om huset. På filmen syns hur huset ser ut inuti och hur man bär sig åt för att skjuta ut en stor del över bäcken!
http://urplay.se/Produkter/177229-Grona-hus-Dragspelshuset#info
http://urplay.se/Produkter/177229-Grona-hus-Dragspelshuset#info
Ungdjur på bete ...
... på sönnare Brogâle. Vacker syn när jag var ute på långpromenad med Seffrin-taxen. Det är på mark som hör hit, till Prästgården - Liane och djuren ägs av våra arrendatorer bröderna Jacobsson på Guterud i Långserud. Glad att jag kunde ta kort på dem på nära håll idag, de vill annars gärna hålla till borta vid badplatsen vid dungen rakt fram till vänster.
Precis när jag tog det här kortet idag pingstafton så var det bröllop på Silleruds gamla kyrkplats, dungen rakt fram till höger. Jag vet inte vilka som gifte sig, det stod en gammal fin kärra efter vägen. Kanske blev det hästskjuts till Tjolitta för där var iordninggjort för fest av något slag.
Sjön Östra Silen syns i bakgrunden och bortanför där är Tobyn
Kor! Bästa utsikten!
Och kolla på de små kalvarna som går med i flocken, de diar sina mammor när de blir hungriga! Djuren går ut och in som de vill i ladugårdsutrymmet. Det här är så fint att se, en landsbygd som fortfarande lever, där det finns djur och människor kvar. Bilden är tagen mot Tobyn från småbåtshamnen i Signebyn, sjön Östra Silen. Djuren är förstås Daniels. Roligt att han fortsätter så vi närboende kan njuta av den här anblicken. Tacksamma får vi vara att fler än Daniel vill fortsätta att föda upp djur i Sverige så att vi alla kan köpa svenskt kött i butikerna.
Boberg spelar runt Liane
Fasanen Boberg är en kaxig fågel. Idag gick han runt Liane och spelade för fullt, då kacklar han och slår med vingarna, försöker se ut som en stor och mäktig fasan. ;-) Jag har inte sett någon höna än i närheten. Men han är absolut orädd, när jag kommer med bilen och stannar vid huset så bevärdigar han mig inte med en blick utan fortsätter att spankulera omkring som han tänkte sig innan jag kom.
Jag hade fel förut när jag sa att han var döpt efter Oskar Boberg, Rolands pappas morbror. Han är döpt till Boberg efter den förste i Rolands släkt som brukade gården Liane. Det var Karl Boberg, Rolands farmors far. Han kom ifrån Risviken / Tegen. Karl fick sönerna Valfrid och Oskar. Valfrid dog rätt ung, Oskar bodde kvar ogift på Liane. Karls dotter Ester ( Estrid) bodde kvar på Liane, gifte sig med Gustav Kylén, son till Alfred och Emma på Döverud. De fick ett antal barn (7?) varav Rolands pappa Thyko, fortsatte att bruka gården tillsammans med sin bror Nils. Sen tog Roland över år 1982.
Silleruds station enda matstället öppet under påsk i Årjäng!!!
Ville bara tala om ifall det är fler än vi som sökt matställe i Årjäng under påskhelgen. Vi ringde runt men hittade endast ett av alla bra matställen Årjäng har, som var öppet under helgdagarna och som bjuder på god påskmat. Det var stationscafét i Svensbyn. Till påskmaten kan man få en smarrig dessert också, specialkomponerad att passa till påsk. Nu när vi har bokat och försäkrat oss om platser för oss och ungarnas familjer och ett par till så kan jag skvallra för alla andra också. ;-)) Gissar att det kan bli trångt så bra idé att boka i tid. Det är suveränt med hemlagad mat på Stationscafét!
Liane runt idag - livskvalitet!
Soligt, varmt, vindstilla!!! Fantastiskt att ta en långpromenad runt Liane med lille Seffrin. Först borde jag förstås ha tagit en bild på Rasmus som dikar med grävmaskin på Litorpet. Tänk att grannarnas pojkar är nästan vuxna och Rasmus kör en grävmaskin! Hur fort kan tiden gå???
Efter Litorpet passerar man Blåsåsen och sedan Sand och därefter ovan Pärekul. Ett av de snyggaste hus jag vet, det är nåt i proportionerna som bara stämmer. Här passerade jag tre gubbar som skockade sig runt en vedmaskin.
Efter Pärekuel och Ålderdomshemmet och Arturs, så kommer Nobels björk. Det uttalas med betoning på första stavelsen och o uttalas som o, inte som å. Björken är borta för länge sen, men platsen heter fortfarande så. Namnet kommer av att en man som bodde på ålderdomshemmet kallades Nobel och han brukade sitta just här.
Första tussilago såg jag efter stora vägen. Finns små solar i vägkanten.
Första blåsipporna i Bastehage vid Prästgården. Det brukar bli massor.
Tja och så nästan hemma igen, på Liane, Rolands föräldrahem. 3 kilometer är det runt. Just nu härjar en målare på övervåningen. Det ska vara klart till påsk då barn och barnbarn kommer. Sen kommer en mattläggare. Taket, verandan, balkongen, nya fönster överallt, takisolering och målning av det vita är klart. Luftvärmepump är också på plats som komplement till pannan. Lite i taget blir det bättre, men inte allt på en gång. Nästa hus på rundan är alltså vårt men det är inte med den här gången.