Smarriga stenar!
både dekoration och godis!
Cobra ...
... är ett kanonbra tv- program, ett av få som är sevärda. Man har en global utblick, speglar konsten i ett brett perspektiv både ur konstnärlig synpunkt och ur ett rent geografiskt perspektiv med inslag från Nigeria bl.a. Egentligen helt fantastiskt.
"Kommer hem" hette den ...
... inte "Flytta" som jag skrev. Och det kommer för alltid att synas på utställningspresentationen som jag klistrat på baksidan av tavlan. Så gör jag sedan några år tillbaka, ber att få ett ex med mig och sätter den bakom tavlan. Jag påstår att det är för att arvingarna ska veta vad det är för bild och hur den kommit i min ägo. Men egentligen handlar det mest om att jag själv glömmer bort efter några år när, var och hur jag fått tag på den, samt även vad den betingat för pris. Nu är bilden hämtad i alla fall och på plats här hemma, även om placeringen inte är den ultimata. Får fundera lite över den. Vi hade sällskap av R och Å-B ut till Kerstin. Eventuellt gör vi en tur lite senare till det där fina växthuset som ligger i Holmedal (?) och köper några plantor och bara tar en fika eller nåt.
"Flytta" av Kerstin Wikeberg...
... har jag köpt idag. Den är helt fantastisk! Vi var hos Kerstin W. - S. idag på konstrundan och kollade på hennes textiltavlor och akvareller. Jag köpte den här textiltavlan som heter Flytta. Den var tavlan som slog mig i magen när jag kom in i lokalen och kollade runt på bilderna. Jag var inriktad på att köpa en bild med ett husmotiv på och det blev alltså den här. Det är en rätt stor bild och jag ser fram emot att få ta hem den framåt måndagen eller så. Å-B köpte också en bild, en jättefin akvarell.
Här är "Farmor i himlen", privatägd, inte till salu. Men jag gillar den.
Här är fler privatägda textila bilder som inte är till salu. Det går inte att göra dem rättvisa här på bloggen, men i verkligheten är de smått fantastiska. Jag lovar.
Här är "Farmor i himlen", privatägd, inte till salu. Men jag gillar den.
Här är fler privatägda textila bilder som inte är till salu. Det går inte att göra dem rättvisa här på bloggen, men i verkligheten är de smått fantastiska. Jag lovar.
Gitta på Hagen ...
... i Smolmark var vi också hos på konstrundan. Det blir ju nära Kerstin. Gitta gör fina fusade (heter så?) glasfigurer av handblåst gammalt glas som hon tagit vid efter sin pappa, glasmästaren. Det vore omöjligt annars idag att använda sånt glas till glasföremål, eftersom det är så dyrt. Det finns nu en bröllopsserie.
Det här är fusat glas med färg och föremål i. En del är gjorda så att man kan ha värmeljus eller lampa bakom.
Sen finns det förstås en massa änglar också i olika utförande och storlekar. Jag köpte en för att ha att ge bort.
Vi är ju ofta med på konstrundorna. Den här gången väljer jag att visa bilder från besöket hos Gitta, tror inte att jag gjort det förut. Vi var också hos bildhuggare Leif på Noretjärn, Clarornas vid Claras torg, Gerds keramik. Där finns också mycket sevärt, men jag har tidigare visat många bilder från besök hos dem så nu väljer jag att bara nämna dem så här. Lite rättvist får det vara, jag hinner inte berätta om alla varje gång.
Det här är fusat glas med färg och föremål i. En del är gjorda så att man kan ha värmeljus eller lampa bakom.
Sen finns det förstås en massa änglar också i olika utförande och storlekar. Jag köpte en för att ha att ge bort.
Vi är ju ofta med på konstrundorna. Den här gången väljer jag att visa bilder från besöket hos Gitta, tror inte att jag gjort det förut. Vi var också hos bildhuggare Leif på Noretjärn, Clarornas vid Claras torg, Gerds keramik. Där finns också mycket sevärt, men jag har tidigare visat många bilder från besök hos dem så nu väljer jag att bara nämna dem så här. Lite rättvist får det vara, jag hinner inte berätta om alla varje gång.
Kýcklingtavla ...
... som jag köpte av Irene på Fribergs i går. Den är inramad snyggt, en gammal plansch som är en nostalgitripp för mig. Den fanns med i hundrakronorsstället.
Strand
På Strand, i den gamla ombyggda skolan, samlas lite av varje från en av konstrundorna och där startade vi med fika den här gången. Kul att träffa f.d. kollegorna Lennart och fru Birgitta, också f.d. kollega och repr. för Dalslands konstförening. Dalsland har också konstrundor förstås och ett blomstrande konsthantverkscentrum i Fengerfors, Not Quite. 
Bilder från Strand
Årjängs nya logga
Jag gillar den. Enkel men det finns ändå rörelse i den och färg. Den är stram i linjerna utan att vara tråkig.
Istravfest ...
... var det vi var på ikväll på hotellet i Årjäng, inbjudna som sponsorer av Silleruds travklubb. tack o tack för det! De första travtävlingarna var nog på sjöisarna här. Det fanns många hästar i de här trakterna eftersom en stor del av den manliga befolkningen arbetade i skogen. Med hjälp av hästarna drogs timmer ut till vägarna och vidare ut till flottningslederna. En närliggande hobby blev alltså att tävla. Först kanske det kappkördes när man åkte hem från skogen efter en veckas arbete med övernattning i tillfälliga boenden uppe i skogsmarkerna. Sedan tävlades också under den lediga helgen när man plogade banor på sjöisarna. De första åren jag bodde här i Årjäng på 1970-talet så tävlades det fortfarande verkligen på isarna. Men numera körs vintertravtävlingar i de olika travklubbarnas i Årjäng regi på travbanan i Årjäng, oftast i alla fall. Till för ett år sedan så ordnade varje travklubb en fest efter sitt eget travlopp men nu är det en gemensam fest efter säsongens slut. Här delas ut utmärkelser och det är en välbesökt tillställning.
Bra mat, god service och trevlig stämning var det. Travfolket kan verkligen ha kul ihop. Det var i stort sett fullsatt på hotellet, tror det var 230 sålda biljetter.
Och jag fick sitta bredvid en idol; Kerstin Wikeberg Skog, hon som gör så vackra textilbilder. Det var himla roligt att få prata med henne om hennes bilder och bildskapande. Jag ser fram emot att få se nya bilder på konstrundan i påsk. Hon har valt att gå i pension tidigare och kan ägna mycket tid åt barnbarn och skapande. Min absoluta favvobild av Kerstin och den första jag riktigt lade märke till är de cyklande tjejen i en björkbacke med ett metspö över axeln. Jag tror att den ´köptes in av Årjängs kommun och hänger på Katarinas rum nu. Jag måste gå upp och kolla på den någon dag, har inte tänkt på det förut.
Här finns länkar på Kerstins bilder på min blogg:
http://inga.blogg.se/2006/april/kerstin-wikeberg-textilbild.html
http://inga.blogg.se/2010/december/hyllade-pa-kommunfullmaktige.html
http://inga.blogg.se/2006/july/full-fart-bilden-far-jag-hamta-idag.html
http://inga.blogg.se/category/bilder-och-figurer-1.html
http://inga.blogg.se/2006/april/kerstin-wikeberg-textilbild.html#comment
http://inga.blogg.se/2009/november/dukningen-i-lordags.html
Vimmelbilder på den halvan av restaurangen där vi satt.
Bra mat, god service och trevlig stämning var det. Travfolket kan verkligen ha kul ihop. Det var i stort sett fullsatt på hotellet, tror det var 230 sålda biljetter.
Och jag fick sitta bredvid en idol; Kerstin Wikeberg Skog, hon som gör så vackra textilbilder. Det var himla roligt att få prata med henne om hennes bilder och bildskapande. Jag ser fram emot att få se nya bilder på konstrundan i påsk. Hon har valt att gå i pension tidigare och kan ägna mycket tid åt barnbarn och skapande. Min absoluta favvobild av Kerstin och den första jag riktigt lade märke till är de cyklande tjejen i en björkbacke med ett metspö över axeln. Jag tror att den ´köptes in av Årjängs kommun och hänger på Katarinas rum nu. Jag måste gå upp och kolla på den någon dag, har inte tänkt på det förut.
Här finns länkar på Kerstins bilder på min blogg:
http://inga.blogg.se/2006/april/kerstin-wikeberg-textilbild.html
http://inga.blogg.se/2010/december/hyllade-pa-kommunfullmaktige.html
http://inga.blogg.se/2006/july/full-fart-bilden-far-jag-hamta-idag.html
http://inga.blogg.se/category/bilder-och-figurer-1.html
http://inga.blogg.se/2006/april/kerstin-wikeberg-textilbild.html#comment
http://inga.blogg.se/2009/november/dukningen-i-lordags.html
Vimmelbilder på den halvan av restaurangen där vi satt.
Nu är mina tavlor färdiga!
Nu har jag alltså efter ännu mer vånda ramat dem hos Fribergs i Årjäng (kanonaffär till sånt här). Min tanke var att stenarna skulle liksom träda fram direkt ur väggen nästan. Det innebar så lite färg som möjligt på ramningen. Och det blev precis som jag ville ha det. Sen ville inte givaren att det skulle vara glas på bilderna, för det förtar lite av den fina effekten av fotona som är otroligt detaljrika. Varenda lite por i stenarna framträder. De är m.a.o. ramade utan glas.
Sen är ju hängningen en vånda för sig. Detta är ju en plats som faller i ögonen varje stund här hemma så det måste vara helt rätt, annars retar jag mig bara. Gubben var behjälplig med sina verktyg. Vi hängde upp - tog ner - justerade spikarna - hängde upp igen - tog ner - flyttade skåp - hängde upp - flyttade ljusstakar - hängde upp osv osv.
Jag överdriver inte om jag säger att jag gjorde den proceduren minst 15 gånger. Och livrädd varje gång att det skulle bli ett tumavtryck på passepartouten (stavning?). För då är det kört, likaså när flugorna kommer om det blir en liten lort på.
Sven-Harrys konstmuseum i Vasaparken invigs!
Foton ovan o under av avtäckningen är gjorda av Jesper Ulvelius
Det har byggts ett nytt konstmuseum / konsthall i Stockholm, Sven-Harrys i Vasaparken, en guldglänsande skapelse, ritad av Wingårdhs. Fasaden är av mässing tror jag. Den avtäcktes den 23 mars och öppnar för allmänheten idag söndag 27 mars 2011. Bygget har kostat 150 miljoner, tagit två år och är privatfinansierat av den skånske byggaren Sven-Harry Karlsson via en stiftelse, ett exempel på att privatpersoner också kan satsa stort på att visa konst för allmänheten. Undrar om detta kommer att bli ett forum för begriplig konst eller obegriplig? Jag ser fram emot en rapport från Börjes konstblogg, som jag antar kommer att göra ett besök
http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/konsten-pa-plats-i-sven-harrys-gyllene-hus
http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/tyst-demonstration-mot-girigheten-i-samhallet
"Kaj" 2006 av Lars Kleen, foto Noak Lönn
Den första utställningen med något som liknar skräpig byggarbetsplats av Lars Kleen är för svår för mig, men det kan ju bli mer lättsmält framöver. Huset ser i alla fall vackert ut, ligger i Vasaparken.
http://sven-harrys.se/om-sven-harrys-konstmuseum/
Staffan Frid ...
... är en tung värvning som AD (art director) till tidningen Café där sonen jobbar, en rekrytering som ger eko i media. Han har jobbat på flera olika magasin förut, har god erfarenehet, god utbildning och en speciell blick för jobbet.
DE
http://www.dagensmedia.se/nyheter/print/article3136304.ece
Arkitekturmuseum
Vi besökte arkitekturmuseum när vi var i Stockholm på sportlovet.
Här fanns en utställning med modeller av hur städer byggts genom århundranden. Den visar hur man planerat för gator och hus.
Här fanns också en utställning med temat "Den goda bostaden". Den visas som modeller över hur vi över tid gjort planlösningar över våra bostäder. Intressant!
Här visas också exempel på olika arkitekters bemödanden när det gäller att skapa offentliga byggnader för olika ändamål. Detta är Kiruna kyrka, en vacker träkyrka. Det vita på taket är människofigurer. Roland sa att de var gjorda av Christian Ericsson i Taserud, Arvika och att det fanns kopior på museet där. Det bekräftade kollegan Margareta Gustafsson några dagar senare. Hon torde just nu vara där förresten och på ishotellet i Jukkasjärvi (stavning?)
Olika väggkonstruktioner visades.
Här fanns en utställning med modeller av hur städer byggts genom århundranden. Den visar hur man planerat för gator och hus.
Här fanns också en utställning med temat "Den goda bostaden". Den visas som modeller över hur vi över tid gjort planlösningar över våra bostäder. Intressant!
Här visas också exempel på olika arkitekters bemödanden när det gäller att skapa offentliga byggnader för olika ändamål. Detta är Kiruna kyrka, en vacker träkyrka. Det vita på taket är människofigurer. Roland sa att de var gjorda av Christian Ericsson i Taserud, Arvika och att det fanns kopior på museet där. Det bekräftade kollegan Margareta Gustafsson några dagar senare. Hon torde just nu vara där förresten och på ishotellet i Jukkasjärvi (stavning?)
Olika väggkonstruktioner visades.
BLÅTT - BLÅTT - BLÅTT!
Äntligen finns det blå kläder i butikerna. Det är olika nyanser av blått; riktigt kärringblått med marint, koboltblått, lite mer ljust åt jeans och åt viol. Det finns enfärgat, blommigt och geometriska mönster. Bara att välja och vraka alltså. Just här var det inte värsta bylsiga volangflaxet heller utan lite renare linjer.
- Det är tre år sen vi hade blått som modefärg och så många blå plagg som nu, sa hon som jobbar i PM i köpcenter i Charlottenberg.
PM betyder "Personligt mode" tror jag och jag har aldrig sett den affären någon annanstans. Den är antagligen av norskt ursprung.
Jag gillade det jag såg och för en gångs skull så shoppade jag loss och kom hem med lite mer än en packe strumpor. Fast kläder är inget av mina intressen, så det blir som det blir; inte så väldigt genomtänkt och flott, mest praktiskt och lätt-tvättat
Sen finns det mycket i skalan, bränd umbra - hudfärgat - puder - beige - ljust brun, men det håller jag tassarna ifrån.
- Det är tre år sen vi hade blått som modefärg och så många blå plagg som nu, sa hon som jobbar i PM i köpcenter i Charlottenberg.
PM betyder "Personligt mode" tror jag och jag har aldrig sett den affären någon annanstans. Den är antagligen av norskt ursprung.
Jag gillade det jag såg och för en gångs skull så shoppade jag loss och kom hem med lite mer än en packe strumpor. Fast kläder är inget av mina intressen, så det blir som det blir; inte så väldigt genomtänkt och flott, mest praktiskt och lätt-tvättat
Sen finns det mycket i skalan, bränd umbra - hudfärgat - puder - beige - ljust brun, men det håller jag tassarna ifrån.
G Adon, född 1922 i Norge ...
... har målat den här tavlan, en oljemålning med ett fint fågelmotiv, Gulsparvar!
Jag brukar strosa omkring på vår second handbutik som drivs i Röda Korsets regi. Jag gillar tanken på återanvändning av framför allt bruksföremål. Men ibland blir vandringarna här en nostalgitripp utan inköp.
Idag torsdag blev besöket speciellt. Jag fick genast vid entrén ögonen på en tavla med fågelmotiv. Den slog mig i magen på något sätt, så där som bilder gör ibland. Jag kände lite på bilden, det fanns tyngd i den, en förgylld kilram i trä, pris 400 SEK. Men viktigast för mig var som sagt att bilden var helt fantastisk! Den var precis upphängd, hade bara funnits på plats en kvart! Jag kollade på den ett par gånger och köpte den direkt i stort sett utan att känna till konstnären eller bilden, bara för att jag tyckte om den. Sen när jag kom hem så kollade jag lite på priser och fann att den här konstnären var expert på just fågelmålningar och att hans bilder såldes på nätauktion för så där 300 SEK och 1000 SEK, så jag hade inte blivit lurad.
Men jag struntar i priset, jag gillar bilden högt och rent. Priset blir då av underordnad betydelse. Enbart den fina förgyllda träramen, så där 60 gånger 70 cm, torde vara värd en slant. Tavlan är i alla fall inte till salu. Jag skulle gärna köpa fler bilder av Adon på nätet till hyfsat pris. Den här hamnar nog i tvättstugan som är min kitsch-plats, passar där på de vitmålade putsväggarna med "kristall" och "guldfigurer" runt omkring. Då får jag se den varje dag.
Etnografiska museets väktarlejon
Jag måste bara lägga ut en bild på dem, Väktarlejonen från Kyoto. De står utanför Etnografiska museet i Stockholm och vaktar. Det är en nygjutning av de gamla figurerna. Lite extra roligt eftersom vår japanska svärdotters pappas släkt och familj kommer från just Kyoto och det var ju där hon och sonen gifte sig. Kyoto är den gamla huvudstaden i Japan. Hon har förresten samurajer längre tillbaka i sin släkt. Fascinerande tanke.
Tänk om de här lejonen kunde vakta Kyoto från eländet med strålning och annat som händer i Japan nu. Hittills har det gått bra i Kyoto, man har inte påverkats av vare sig jordbävningen tsunamin eller strålningen. Jag har precis pratat med Risako. Hon har mostrar och morbröder och kusiner i Tokyo. De förbereder sig genom att samla på sig mat och annat, men har inte just nu planerat att fly någonstans. Man räknar med att detta går över.
Battlefield 3 har ...
... släppts nya två och en halv minut av och de får beröm i media.
Moderna museet ...
.. har helt suveräna utställningar just nu. Man visar en mängd fotografiska bilder av olika bildmakare. Jag hade kunnat gå där en hel dag och kikat på dem när vi var i Stockholm på sportlovet. Här fanns ett antal gamla favoriter, bl.a. Mapplethorpe (stavningen?) Alla bilder var inte som här, i det mindre formatet utan stora också.
http://www.dn.se/kultur-noje/konstrecensioner/en-annan-historia--i-kamerans-vald-19702010-pa-moderna-museet
Moderna museet har en jättesamling av fotografiska bilder och nu gör man en satsning på att visa dem. Det sker i tre omgångar; den första nu visar samtida foto 1970 - 2010 och kallas "En annan historia" - "I kamerans våld", sedan kommer foto 1920 - 1980 och till sist i höst foto från 1840 fram till 1920 (antar jag).
Bild: "Presumed innocense" av Liina Siib Estland
Frank Thiel, City 2/36/A (Berlin) 1998
Missade titlarna på de här bilderna men den till vänster tror jag är Francesco Vezzolis porträtt av prinsessan Caroline.
Det fanns en helt fantastisk utställning av någon som jag mig veterligen inte sett förut. Tack Börje för länken till
Eva Löfdahl.
Det var figurer som verkligen utnyttjade den här vackra lokalen på Moderna, hela rymden och ljuset. Det är annars ovanligt att en utställning så väl smälter in i sin miljö. Det fanns avskiljningar mellan arrangemangen och de hade bestämts av konstnären själv så att de skulle bli en helhet, det bildades ett slags hemrum för varje del av den stora utställningen.
Jag läser i en artikel om utställningen att Eva varit aktiv i 30 år och att hon betecknas som svårbegriplig. Det förstår jag inte alls. Jag som är en ovan och otränad konstbetraktare blir spontant berörd av hennes figurer och gillar att gå på upptäcksfärd med skuggor och lek med ljus i hela den stora lokalen. Man måste titta upp i taket, och runt hörn för att finna det som är trångt och gömt, samtidigt står ett klot där i ensamt majestät, alldeles självsvåldigt och tar plats.
Här finns alltså nästan inga färger mer än toner av vitt mot brunt och svart. Men tillsammans med en genomtänkt ljussättning så skapar det ändå dramatik och spänning. Det är, om man tänker efter, lika mycket en utställning av ljus, som en utställning av föremål. Om jag går tillbaka till bilderna och försöker tänka mig dem utan en medveten ljussättning så faller det mesta platt.
Sen har man plockat fram mycket ur sina samlingar som är väldigt bra och välkänt. Till och med ägget fanns med. Det blev en igenkännande nostalgitripp.
Figuren till höger är Alexander Calders "The forrest is the best place" 1945
Här nedan en stor samling av propagandaaffischer.
http://www.dn.se/kultur-noje/konstrecensioner/en-annan-historia--i-kamerans-vald-19702010-pa-moderna-museet
Moderna museet har en jättesamling av fotografiska bilder och nu gör man en satsning på att visa dem. Det sker i tre omgångar; den första nu visar samtida foto 1970 - 2010 och kallas "En annan historia" - "I kamerans våld", sedan kommer foto 1920 - 1980 och till sist i höst foto från 1840 fram till 1920 (antar jag).
Bild: "Presumed innocense" av Liina Siib Estland
Frank Thiel, City 2/36/A (Berlin) 1998
Missade titlarna på de här bilderna men den till vänster tror jag är Francesco Vezzolis porträtt av prinsessan Caroline.
Det fanns en helt fantastisk utställning av någon som jag mig veterligen inte sett förut. Tack Börje för länken till
Eva Löfdahl.
Det var figurer som verkligen utnyttjade den här vackra lokalen på Moderna, hela rymden och ljuset. Det är annars ovanligt att en utställning så väl smälter in i sin miljö. Det fanns avskiljningar mellan arrangemangen och de hade bestämts av konstnären själv så att de skulle bli en helhet, det bildades ett slags hemrum för varje del av den stora utställningen.
Jag läser i en artikel om utställningen att Eva varit aktiv i 30 år och att hon betecknas som svårbegriplig. Det förstår jag inte alls. Jag som är en ovan och otränad konstbetraktare blir spontant berörd av hennes figurer och gillar att gå på upptäcksfärd med skuggor och lek med ljus i hela den stora lokalen. Man måste titta upp i taket, och runt hörn för att finna det som är trångt och gömt, samtidigt står ett klot där i ensamt majestät, alldeles självsvåldigt och tar plats.
Här finns alltså nästan inga färger mer än toner av vitt mot brunt och svart. Men tillsammans med en genomtänkt ljussättning så skapar det ändå dramatik och spänning. Det är, om man tänker efter, lika mycket en utställning av ljus, som en utställning av föremål. Om jag går tillbaka till bilderna och försöker tänka mig dem utan en medveten ljussättning så faller det mesta platt.
Sen har man plockat fram mycket ur sina samlingar som är väldigt bra och välkänt. Till och med ägget fanns med. Det blev en igenkännande nostalgitripp.
Figuren till höger är Alexander Calders "The forrest is the best place" 1945
Här nedan en stor samling av propagandaaffischer.
Fotografiska museet
Tillsammans med vår japanska svärdotter Risako besökte vi Fotografiska museet under sportlovets stockholmsbesök. Under länken kan man se ett urval exempel på bilderna. Det känns inte rätt att lägga ut kopior här. Fotografiska ligger på söder inte så långt från Risakos och sonens lägenhet på Wollmar Yxkullsgatan och det blir nära deras jobb också, Dice vid Slussen. Det var som alltid roligt att träffa henne! Det var alltså före katastrofen i Japan, vi har haft telefonkontakt och det verkar som om inga av hennes släktingar är direkt drabbade, men just nu måndag har man rullande strömavbrott 3 timmar i taget över landet. Sonen Mattias var inte hemma just då, han var på dataspelsmässan i San Francisco så vi missade honom helt.
Det var en stor utställning med bilder av Sarah Moon. Hon gör bilder som medvetet görs lite gamla i uttrycket.
-De ser ut som nån har droge dom i backen, sa gubben.
Ja, ungefär! Han gillade dem inte alls. Men jag tyckte om dem, de blir genom hennes bearbetning mer dramatiska, nästan poetiska i sitt uttryck.
Det fanns annat också som var mycket sevärt på andra våningen. Det är ett stort hus med massor av bilder. Himla roligt att Stockholm äntligen fått ett riktigt fotomuseum! Undrar om det är därför som Moderna vill konkurrera och nu plötsligt visar mycket foto, efter att i många år gömt sin stora samling i förråden och bara plockat fram mycket sparsmakat.
Det var många besökare på det här museet när vi var där, tydligen populärt.
http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/mot-mannen-som-finansierar-fotografiska
Liljewalchs vårsalong 2011...
... blir man på något sätt glad av. Det blir jag nog alltid av vårsalongen förresten. Jag märker att jag går där och ler när jag ser bilderna och figurerna och det gör de flesta andra också. Bilderna från besöket i Stockholm sportlovsveckan.
Det mest iögonfallande är förstås de två lindstockarna med utskurna figurer. Man häpnar över att det är möjligt och det är så bra gjort dessutom. Den är inte bara ett gott hantverk i trä, den förmedlar också någonting till betraktaren, en känsla av panik, myller, tvång, fångenskap, vädjan om hjälp. Varje besökare får säkert sina associationer, mina går osökt till Libyen och folkets befrielsekamp som just nu verkar förtvivlad.
Karola Messner Cycle of Life, lindstam utskuren ur
Karola Messner, In the light of Evolution, utskuren ur en lindstam
Figuren nedan är det första som möter när man kommer in i ett av utställningens rum och det är ett överraskningsmoment som heter duga. Det är också en figur som berör betraktaren, han ser så snäll och ful ut, man blir undrande över om det är människa eller djur eller ett sagoväsen. Han uppväcker medkänsla hos mig.
AnnSofie Östlunds Orakel
Den här lampan gick nog många förbi men lampor är min passion så jag kollar. Skulle jag gärna ha.
Glömde ta reda på konstnärens namn, vet inte om jag hittade det ens.
I alla sin enkelhet, mot den stora tomma vita väggen bakom så blev den här nästan självlysande cirkeln effektfull, blickarna dras dit och stannar där. Och så fundrar man över hur det gick att göra den här punkten så nästan självlysande utan att den innehåller något som lyser. Förstår inte hur det gått till.
Magdalena Svenssons 30 september 2010
Stureplan överväxt med frodig grönska är en fascinerande bild, kanske av en framtid?
Nils Wåhlins Inne är ute
Det här gigantiska kollaget av små glaspärlor måste man också kika noga på.
Sara Mirzajanzedehs Total Eclipse
Återigen, stickad korv kanske inte är stor konst, men jag älskar den i alla fall.
Frida Berntsson No name Stickad installation
Det mest iögonfallande är förstås de två lindstockarna med utskurna figurer. Man häpnar över att det är möjligt och det är så bra gjort dessutom. Den är inte bara ett gott hantverk i trä, den förmedlar också någonting till betraktaren, en känsla av panik, myller, tvång, fångenskap, vädjan om hjälp. Varje besökare får säkert sina associationer, mina går osökt till Libyen och folkets befrielsekamp som just nu verkar förtvivlad.
Karola Messner Cycle of Life, lindstam utskuren ur
Karola Messner, In the light of Evolution, utskuren ur en lindstam
Figuren nedan är det första som möter när man kommer in i ett av utställningens rum och det är ett överraskningsmoment som heter duga. Det är också en figur som berör betraktaren, han ser så snäll och ful ut, man blir undrande över om det är människa eller djur eller ett sagoväsen. Han uppväcker medkänsla hos mig.
AnnSofie Östlunds Orakel
Den här lampan gick nog många förbi men lampor är min passion så jag kollar. Skulle jag gärna ha.
Glömde ta reda på konstnärens namn, vet inte om jag hittade det ens.
I alla sin enkelhet, mot den stora tomma vita väggen bakom så blev den här nästan självlysande cirkeln effektfull, blickarna dras dit och stannar där. Och så fundrar man över hur det gick att göra den här punkten så nästan självlysande utan att den innehåller något som lyser. Förstår inte hur det gått till.
Magdalena Svenssons 30 september 2010
Stureplan överväxt med frodig grönska är en fascinerande bild, kanske av en framtid?
Nils Wåhlins Inne är ute
Det här gigantiska kollaget av små glaspärlor måste man också kika noga på.
Sara Mirzajanzedehs Total Eclipse
Återigen, stickad korv kanske inte är stor konst, men jag älskar den i alla fall.
Frida Berntsson No name Stickad installation