Moderna museet ...
.. har helt suveräna utställningar just nu. Man visar en mängd fotografiska bilder av olika bildmakare. Jag hade kunnat gå där en hel dag och kikat på dem när vi var i Stockholm på sportlovet. Här fanns ett antal gamla favoriter, bl.a. Mapplethorpe (stavningen?) Alla bilder var inte som här, i det mindre formatet utan stora också.
http://www.dn.se/kultur-noje/konstrecensioner/en-annan-historia--i-kamerans-vald-19702010-pa-moderna-museet
Moderna museet har en jättesamling av fotografiska bilder och nu gör man en satsning på att visa dem. Det sker i tre omgångar; den första nu visar samtida foto 1970 - 2010 och kallas "En annan historia" - "I kamerans våld", sedan kommer foto 1920 - 1980 och till sist i höst foto från 1840 fram till 1920 (antar jag).
Bild: "Presumed innocense" av Liina Siib Estland
Frank Thiel, City 2/36/A (Berlin) 1998
Missade titlarna på de här bilderna men den till vänster tror jag är Francesco Vezzolis porträtt av prinsessan Caroline.
Det fanns en helt fantastisk utställning av någon som jag mig veterligen inte sett förut. Tack Börje för länken till
Eva Löfdahl.
Det var figurer som verkligen utnyttjade den här vackra lokalen på Moderna, hela rymden och ljuset. Det är annars ovanligt att en utställning så väl smälter in i sin miljö. Det fanns avskiljningar mellan arrangemangen och de hade bestämts av konstnären själv så att de skulle bli en helhet, det bildades ett slags hemrum för varje del av den stora utställningen.
Jag läser i en artikel om utställningen att Eva varit aktiv i 30 år och att hon betecknas som svårbegriplig. Det förstår jag inte alls. Jag som är en ovan och otränad konstbetraktare blir spontant berörd av hennes figurer och gillar att gå på upptäcksfärd med skuggor och lek med ljus i hela den stora lokalen. Man måste titta upp i taket, och runt hörn för att finna det som är trångt och gömt, samtidigt står ett klot där i ensamt majestät, alldeles självsvåldigt och tar plats.
Här finns alltså nästan inga färger mer än toner av vitt mot brunt och svart. Men tillsammans med en genomtänkt ljussättning så skapar det ändå dramatik och spänning. Det är, om man tänker efter, lika mycket en utställning av ljus, som en utställning av föremål. Om jag går tillbaka till bilderna och försöker tänka mig dem utan en medveten ljussättning så faller det mesta platt.
Sen har man plockat fram mycket ur sina samlingar som är väldigt bra och välkänt. Till och med ägget fanns med. Det blev en igenkännande nostalgitripp.
Figuren till höger är Alexander Calders "The forrest is the best place" 1945
Här nedan en stor samling av propagandaaffischer.
http://www.dn.se/kultur-noje/konstrecensioner/en-annan-historia--i-kamerans-vald-19702010-pa-moderna-museet
Moderna museet har en jättesamling av fotografiska bilder och nu gör man en satsning på att visa dem. Det sker i tre omgångar; den första nu visar samtida foto 1970 - 2010 och kallas "En annan historia" - "I kamerans våld", sedan kommer foto 1920 - 1980 och till sist i höst foto från 1840 fram till 1920 (antar jag).
Bild: "Presumed innocense" av Liina Siib Estland
Frank Thiel, City 2/36/A (Berlin) 1998
Missade titlarna på de här bilderna men den till vänster tror jag är Francesco Vezzolis porträtt av prinsessan Caroline.
Det fanns en helt fantastisk utställning av någon som jag mig veterligen inte sett förut. Tack Börje för länken till
Eva Löfdahl.
Det var figurer som verkligen utnyttjade den här vackra lokalen på Moderna, hela rymden och ljuset. Det är annars ovanligt att en utställning så väl smälter in i sin miljö. Det fanns avskiljningar mellan arrangemangen och de hade bestämts av konstnären själv så att de skulle bli en helhet, det bildades ett slags hemrum för varje del av den stora utställningen.
Jag läser i en artikel om utställningen att Eva varit aktiv i 30 år och att hon betecknas som svårbegriplig. Det förstår jag inte alls. Jag som är en ovan och otränad konstbetraktare blir spontant berörd av hennes figurer och gillar att gå på upptäcksfärd med skuggor och lek med ljus i hela den stora lokalen. Man måste titta upp i taket, och runt hörn för att finna det som är trångt och gömt, samtidigt står ett klot där i ensamt majestät, alldeles självsvåldigt och tar plats.
Här finns alltså nästan inga färger mer än toner av vitt mot brunt och svart. Men tillsammans med en genomtänkt ljussättning så skapar det ändå dramatik och spänning. Det är, om man tänker efter, lika mycket en utställning av ljus, som en utställning av föremål. Om jag går tillbaka till bilderna och försöker tänka mig dem utan en medveten ljussättning så faller det mesta platt.
Sen har man plockat fram mycket ur sina samlingar som är väldigt bra och välkänt. Till och med ägget fanns med. Det blev en igenkännande nostalgitripp.
Figuren till höger är Alexander Calders "The forrest is the best place" 1945
Här nedan en stor samling av propagandaaffischer.
Kommentarer
Postat av: Börje
Oj då, fotografierna har jag missat. Såg bara Eva Löfdahl senast jag besökte MM. Intressant med din upplevelse av den utställningen. Själv fastnade jag för de cykehjälmsliknande vita skulpturerna. Bra formkänsla
Postat av: Mia
Vilka intressanta museumbesök ni har gjort.
Trackback