Inga Magnusson

... kan man se. Alldeles på riktigt presenterar museet en stor samling förmål som är äkta vodou. Vodou är en afroamerikansk religion som verkar centrerad till Haiti. Den utövas genom föremål, ritualer, dans och vissa människor är mer laddade med energi än andra. Det gäller också föremål. Föremålen på den här utställningen skulle alltså vara ordenligt energiladdade. Jag försökte känna den men lyckades inte ;-) . Utställningen är bra pedagogiskt upplagd med information och innehåller massor av föremål. Den är arrangerad i mörker och med spännande musik till. Värd ett besök, intressant om en företeelse som jag egentligen inte trodde existerade på fullt allvar, men det gör den. Och stavningen ska vara  vodou, inte Hollywoodvarianten med dubbel-o. Vi passade på att kika på utställningen om Nordamerikas indianer också.










Detta var mitt första besök på Etnografiska museet. Det ligger alltså vid Gärdet och här finns ett antal andra museer, bl.a. Idrottsmuseum och Tekniska museet.

... har Dice släppt idag onsdag och det ligger på Yoú tube här.  
Datorspel börjar likna film allt mer. Konstigt att det funkar. Battlefield har medvind just nu hos Aftonbladets läsare; favorit i omröstning.

... jobbar yngste sonen, Mattias, med och här ger Dice ut ett första klipp på det spelet.  Aftonbladet har också kollat.

Samtidigt är dataspel på väg att bli konst. Just nu planeras en utställning   2012 på Smithsonian American Art Museum med dataspel från fyra decennier. De spel som kommer med på utställningen tas fram genom en tävling . Vem som helst kan gå in och rösta på sina favoriter i olika kategorier.  De 240 spelen som finns med i omröstningen har valts ut av en jury bestående av spelutvecklare och journalister bl.a. Avsikten med utställningen är att visa på hur spelen uttrycksmässigt har förändrats under den tid de har funnits och hur de tekniska förutsättningarna för detta har utvecklats över tid.

http://blog.svd.se/webbochteknik/2011/02/23/datorspel-upphojs-av-smithsonian/

Jag har skrivit om den förut; risken att de hantverksmässigt skickligaste bildmakarna i framtiden kanske inte kommer att måla i olja och akvarell utan tidigt söka sig in på  datorgrafiska yrken inom exempelvis reklam,  datorspel och webdesign. Där finns möjlligheterna att snabbt kunna försörja sig istället för att långsamt, och i relativ fattigdom,  försöka vinna rykte som vanlig bildkonstnär. Det är ju inte ovanligt att även duktiga konstnärer i klassiska genrer blir erkända först på ålderns höst eller efter sin död och det betyder att de som gör sig pengar på deras prestationer är arvingarna.

... är detta. Helt ensam i sin kategori och oslagbar som humörhöjare. Det går inte att kolla på den och förbli sur, mungiporna går opp! Jag går in på den ibland och ser mina gamla favoriter.

Sen kommer jag att blogga om gubbar i skogen i Sandtegen, om årsmötet på Strömsborg, om värdestegring på skog och mark, om Daniel Lignés blogginlägg och så småningom om varför det formella kvalitetsarbetet på skolan blir en börda vid sidan om verkligheten istället för ett verktyg i jobbet. Ja, ungefär så ser inläggs-kön ut just nu. Det skockar sig ibland och just nu ligger ett femtontal inlägg / idéer och väntar på sin tur. ;-)

... ser det här ut att vara. Hittade henne på Börjes konstblogg, där man hittar mycket. Grattis Börje förresten till 6-årsjubileum på bloggen!

Den här bilden är jag förtjust i. Det är en del av en tavla av Osslund och den var till salu för ett tag sen. Men jag hade inte råd att köpa förstås. Det är nåt med bilden som jag tycker om, men jag vet inte vad det är; färgerna, rörelsen, ögonblicket fångat, ljuset, motivet (träd är alltid speciella!), kombinationen av lugn och dramatik som bilden förmedlar,

.... har fína bilder. Jag är där och kollar ibland, hos Sasa.

... är mest känd för att ha dragit på sig ilska från muslimer p.g.a. nidbilder av religionssymboler.  Det har varit rondellhundar och annat. Just nu har han bevakning dygnet om. Han har plötsligt blivit jättekänd även utanför konstnärskretsar och anlitas flitigt som föreläsare och tyckare i största allmänhet. Jag antar att det är en konst i sig att odla kändisskapet som levebröd och i det avseendet kan man bara gratulera Vilks. Han tycks märkligt nog njuta, av inte bara uppmärksamheten utan också, av hoten mot sin person.

Nu har jag kollat igenom hans konstnärskap på nätet och för det ger jag inte ett vitten! Vedhögar och klumpiga teckningar med försök till provokation!  Det handlar hela tiden om att försöka spränga gränser som det heter, reta upp och irritera för irritationens skull. Alltså ett livslångt självupptaget projekt med syfte att glorifiera honom själv ser det ut som, ett slags intensiv lust att agera i rollen som frontfigur för de "upproriska" och "rättänkande" . När vedhögarna inte längre kunde flytta gränser, de var redan flyttade för länge sedan, så återstod känsliga religionssymboler och krav på att muslimer ska ändra sin inställning till hundar osv. Det finns inte ens en genomtänkt konsekvent samhällskritik med i sammanhanget, bara ren skär sensationslystnad.

Och för att han ska kunna fortsätta med detta till egen belåtenhet (kolla bilden under länken, nöjd är bara förnamnet!) så måste han alltså ockupera samhällsresurser dygnet om för att bevakas.

Nej, jag hyllar inte terrorismen, men den här cirkusen har löjets skimmer över sig! Och Lars Vilks ger intryck av att i första hand vara  en pajas, inte en konstnär. Trist att just han har fått bli symbol för den fria konsten. Och det ser ut att kunna bli så att inte bara Lars Vilks utan också helt oskyldiga människor kan få sätta livet till på dess altare.