Inga Magnusson

När allt var över och helgen passerad, Skogsdagen på travet över, middagsvilan gjord, maten,tvätten, strykningen, förberedelserna för skolan imorgon, disken från helgens bjudningar, summeringen av dagen gjord /planering för nästa års skogsdag, så inträder Katarisis och själens fria flykt till musik.

Dags för en sällsynt stund av musikfrosseri till ett glas Ramlösa med lite torrt vitt i och en aning citron.  Det är MUSIK på hög volym som gäller, musik som är fylld av glädje och triumf, musik som skvallrar om min svaghet för pampiga mässor och svulstiga ballader, egentligen orimliga kombinationer:

-  Saint Saens  (felstavat) Tolite Hostias
- Beethovens Missa Solemnis
- Gerry Raffertys Over my head och City to city
- Led Zeppelins Stairways to heaven
- Norah Jones´ Feels like home (har inte fått tag på den senaste än)
- Elton John o Pavarottis Live like horses

Och inte för ett ögonblick är jag frestad att sätta på TVn! 

Jag får vara ifred för gubben är i hägnet (ja, jag menar inte att jag hägnar in honom för att få lyssna på musik!  Vi har ett vilthägn för träning av jakthundar och det måste ses till ibland så inte grävlingen gör hål). Sedan träffade han våra fiskegäster, det är just nu stamgäster som kommer varje år flera gånger och som vi försöker hinna prata lite med mellan varven.

 Den första timmen så fixade  jag i trädgården till musiken, nöp penséer och så, njöt  av att se de nyutslagna björkarna vid tomtgränsen, vitsippsmattan mellan oss o åkern i skogspartiet, de självförökande gullvivorna där syrenhäcken dött undan bredvid altanen.   Gullvivorna blommar ymnigt i år, medan påskliljorna verkar föra en tynande tillvaro.  Tänkte mycket på barnen med respektive och barnbarn när jag gick där o filosoferar.  Det är också njutbart, att åtminstone få umgås med dem i tanken, nu när de bosatt sig så långt bort.