Vargen uppe Jämtland, Ytterhogdal ...
... är nu sövd och fraktad ner till Örebro län, släppt i Kilsbergen. Den har nya gener och ska bli en av dem som ska friska upp vargstammen i mellansverige. Hellre en lite genetisk frisk vargstam än en stor och rejält inavlad. Men jag förstår om det är svårt att acceptera ytterligare vargar i områden som redan har väldigt många. Man borde kompenseras med att få avliva fler under vargjakten, fast inte den flyttade förstås.
Rovdjursdebatt i Mysen Norge ...
... var vi på i kväll onsdag. Roland o jag hade sällskap av Katarina Johannesson, vårt kommunalråd, som också är intresserad av de här frågorna.
Norge står inför en omprövning av rovdjursbesluten i sitt Storting (riksdagen) från 2004. Då beslutades om 3 föryngringar och en vargzon i landet, öster om älven Glomma, dvs gränslandskap till Sverige. Om man vill se det befolkningsmässigt så innebär det att man låter en tredjedel av befolkningen bära hela bördan av en vargstam, medan resten av Norge är helt vargfritt. (Fast i praktiken är det väl ungefär så här också, med hela Norrland fritt från föryngring av varg)
Det var en stor församling i Mysen ungdomsskole som ställde frågor till panelen som bestod av mest Stortingspolitiker, de representerade Arbeiderpartiet, Kristlig Folkeparti, Centerpartiet, Höyre, Fremskrittspartiet och Venstre. Regerar i Norge gör just nu en koalition av Arbeiderpartiet, Centerpartiet och ett till som jag glömt namnet på.
De mest brännande spörsmålen just nu i Norge är
- Vargzonen ska bort, det tycks alla vara överens om. Det är inte juste att några får ta hela smällen.
- Nödvärnsrätt vill man ha för både husdjur och jakthundar i hela Norge. (Där är Sverige lite före)
- Jakt på varg så att man håller nere stammen på rätt nivå.
- Ersättning för det människor som tvingas leva med varg förlorar i form av dödade husdjur, förlorade jaktarrendeintäkter, sämre intresse för friluftsliv (finns norska undersökningar som visar att de som bor i vargrevir använder mindre tid till att vara ute i skog och mark än de som bor i vargfria områden), ersättning för förebyggande åtgärder, ersättning för att ställa om från fåruppfödning till annat som inte är så varghotat.
Man är inte lika upptagna som vi är i Sverige just av frågan om den uteblivna lokala förvaltningen, av de beståndsmål som man struntar i på Naturvårdsverket, av problemet med inavel. Lokal förvaltning berördes men ytligt, beståndsmålen nästan inte alls och inaveln nämndes inte alls. Däremot ville alla ha ett samarbete med Sverige om rovdjuren eftersom de rör sig över gränserna.
Sen kunde jag inte låta bli att notera vissa inlägg:
- Det går att ersätta förlorad boskap och mistade hundar ekonomiskt, men hur ska ni kunna ersätta förlorad livskvalitet?
- När det gäller beslut om vindkraftverkspark så måste det föreberedas i många instanser och det ska utredas ordentligt, men hur kunde ni besluta att vi som bor här ska leva i vargzon så snabbt och lättvindigt?
- Om nu guidning i vargrevir ska vara en framtida alternativ inkomstkälla för de bönder som måste ge upp, varför inte ta hit ett djur som verkligen någon vill se och som verkligen är utrotningshotat över hela världen; tigern?
- Är det verkligen tillåtet för staten att landa sina helikoptrar på min mark för att fånga in och märka varg, utan att jag har gett tillstånd till det?
Priset tog nog en representant för föreningen Våra Rovdjur som på fullt allvar menade att det var ett stort problem med att de utegående fåren var så veka numera, om de bara var lite starkare så kunde de klara sig mot varg.
Norge står inför en omprövning av rovdjursbesluten i sitt Storting (riksdagen) från 2004. Då beslutades om 3 föryngringar och en vargzon i landet, öster om älven Glomma, dvs gränslandskap till Sverige. Om man vill se det befolkningsmässigt så innebär det att man låter en tredjedel av befolkningen bära hela bördan av en vargstam, medan resten av Norge är helt vargfritt. (Fast i praktiken är det väl ungefär så här också, med hela Norrland fritt från föryngring av varg)
Det var en stor församling i Mysen ungdomsskole som ställde frågor till panelen som bestod av mest Stortingspolitiker, de representerade Arbeiderpartiet, Kristlig Folkeparti, Centerpartiet, Höyre, Fremskrittspartiet och Venstre. Regerar i Norge gör just nu en koalition av Arbeiderpartiet, Centerpartiet och ett till som jag glömt namnet på.
De mest brännande spörsmålen just nu i Norge är
- Vargzonen ska bort, det tycks alla vara överens om. Det är inte juste att några får ta hela smällen.
- Nödvärnsrätt vill man ha för både husdjur och jakthundar i hela Norge. (Där är Sverige lite före)
- Jakt på varg så att man håller nere stammen på rätt nivå.
- Ersättning för det människor som tvingas leva med varg förlorar i form av dödade husdjur, förlorade jaktarrendeintäkter, sämre intresse för friluftsliv (finns norska undersökningar som visar att de som bor i vargrevir använder mindre tid till att vara ute i skog och mark än de som bor i vargfria områden), ersättning för förebyggande åtgärder, ersättning för att ställa om från fåruppfödning till annat som inte är så varghotat.
Man är inte lika upptagna som vi är i Sverige just av frågan om den uteblivna lokala förvaltningen, av de beståndsmål som man struntar i på Naturvårdsverket, av problemet med inavel. Lokal förvaltning berördes men ytligt, beståndsmålen nästan inte alls och inaveln nämndes inte alls. Däremot ville alla ha ett samarbete med Sverige om rovdjuren eftersom de rör sig över gränserna.
Sen kunde jag inte låta bli att notera vissa inlägg:
- Det går att ersätta förlorad boskap och mistade hundar ekonomiskt, men hur ska ni kunna ersätta förlorad livskvalitet?
- När det gäller beslut om vindkraftverkspark så måste det föreberedas i många instanser och det ska utredas ordentligt, men hur kunde ni besluta att vi som bor här ska leva i vargzon så snabbt och lättvindigt?
- Om nu guidning i vargrevir ska vara en framtida alternativ inkomstkälla för de bönder som måste ge upp, varför inte ta hit ett djur som verkligen någon vill se och som verkligen är utrotningshotat över hela världen; tigern?
- Är det verkligen tillåtet för staten att landa sina helikoptrar på min mark för att fånga in och märka varg, utan att jag har gett tillstånd till det?
Priset tog nog en representant för föreningen Våra Rovdjur som på fullt allvar menade att det var ett stort problem med att de utegående fåren var så veka numera, om de bara var lite starkare så kunde de klara sig mot varg.
Bra besök i rovdjursfrågorna...
... hade Roland idag i riksdagen. Man fick träffa departementsfolk och riksdagsmän och gå igenom konsekvenserna av att Naturvårdsverket missat riksdagens intentioner i rovdjursfrågorna. Regeringens företrädare i frågorna begär nu in förklaringar från verket varför man agerat som man gjort och detta ska analyseras. Det är ju faktiskt regeringen som är ansvarig för att deras verk genomför de beslut som är politiskt fattade. Ett statligt verk kan inte få tillåtas utveckla sig till en arena för enskilda personers privata agendor, vilket redan påpekats i en undersökning om varför man har problem att förankra rovdjurspolitiken bland vanligt folk. Sedan blir det en uppvaktning, där bl.a. Roland kommer att delta, hos inblandade ministrar med krav på att det lokala inflytandet som det finns riksdagsbeslut på, måste genomföras. Det rör på sig i alla fall. Ibland blir det utdelning av såna här långa och dryga resor till huvudstaden.
Kön i riksdagens matsal! Maten var dock rätt oglamourös; slottsstek.
Kön i riksdagens matsal! Maten var dock rätt oglamourös; slottsstek.
Två vargar på Bysjön ...
... sågs söndag morgon kl 7.00 sägs det från tillförlitligt håll. Det var en person på väg till skidtävling i Norge på morgonen som fick se dem. De gick i den bana som man plogat upp för att kunna köra bil på isen. Hoppas någon har rapporterat till länsstyrelsen.
Daniel Ligné - blogginlägg här.
Daniel Ligné är alltså "gästbloggare" nedan i det här inlägget. Daniel jobbar på Jägareförbundet och är en av dem som hotades av militanta vargvänner under vargjakten. Bilder på hans barn lades ut på nätet med tillägg att något ska hända under vargjakten. Bilder på "blodiga" och "döda" jägare lades också ut på nätet av de här människorna. Men detta beivrades inte särskilt energiskt av rättsliga myndigheter trots att vargjakten var beslutad av Sveriges riksdag och genomfördes på ett mycket bra sätt.
Läsning av Daniels blogg rekommenderas. Den är naturligtvis initierad när det gäller rovdjursfrågor och dessutom mycket välskriven.
"Kommer allt ont från Dalarna?Postat den 4 februari, 2011 av Daniel Ligné
Läsning av Daniels blogg rekommenderas. Den är naturligtvis initierad när det gäller rovdjursfrågor och dessutom mycket välskriven.
"Kommer allt ont från Dalarna?Postat den 4 februari, 2011 av Daniel Ligné
Jag är född och uppvuxen i Hälsingland. Innan jag blev myndig åkte jag över gränsen till Dalarna 3 gånger, första gången slog jag halvt ihjäl mig i en vattenrutschbana i Leksands sommarland, andra gången fick jag stryk av bandyhulliganer från Falun och vid sista besöket kastade en raggare från Mora en träsko i huvudet på mig. Min bild av Dalarna och Dalmasarna är således kanske inte helt objektiv, men när journalister och medlemmar allt oftare frågar mig varför Dalmasarna är så reaktionära och radikala i rovdjursfrågorna har jag en förbannat bra förklaring, och den har inget med bandy, träskor eller vattenrutschbanor att göra. Det beror till stor del på Länsstyrelsens tjänstemän, även om det sällan är ens fel att två träter.
I DT idag har chefstjänstemannen på Dalarnas Länsstyrelse uttalat att ”Det är rimligt att tro att kvoten blir annorlunda, det vill säga mindre” inför nästa års vargjakt eftersom man i Dalarna spräckte två ”Alfapar”. Sedan passar vederbörande på att klaga på jägarna för att man sköt två vargar med gamla uttjänta sändare. Vi talar här om samma tjänsteman som beställde vakter till sig själv, där han satt i värmen inne på Länsstyrelsen inför vargjakten, medan han gladeligen lämnar ut namn och nummer på vargskyttarna till de som lägger ut bilder på dödade jägare och mina barn på nätet samt klart och tydligt deklarerar att ”någonting kommer att hända” under vargjakten. Denne tjänsteman har också deklarerat att han inte följer svensk lag, han följer EU´s lag, ett kanske något märkligt uttalande från en man som företräder den svenska staten på en svensk statlig myndighet? Det vill säga den stat som i god demokratisk ordning beslutat om den rådande rovdjurspolitiken. Jag skulle kunna göra en lång lista på denne mans snedsteg men det är främst två aspekter på detta agerande som jag vill belysa.
För det första är den TT-nyhet som föranledde detta uttalande väldigt intressant. Vargstammen ökade rätt rejält trots fjolårets jakt, i Värmland har den t ex fördubblats, då ”spräckte” vi 13 par. I år har vi ”spräckt” 9. Finns det någon mer därute förutom Mannen på Länsstyrelsen i Dalarna som tror att vi ska sänka nästa års tilldelning om vi ska uppfylla det av Riksdagen beslutade taket på 210 vargar? Nyheten i sig tolkar jag som att man har förtvivlat svårt att hitta något att klaga på i årets vargjakt och tjänstemannens uttalande som endera ett utslag av tillfällig förvirring eller uppenbar misskötsel av sitt uppdrag och jobb.
För det andra är det intressant att jämföra just Dalarna med t ex Värmland. Värmland är idag i princip helt täckt av vargrevir, det är inte riktigt Dalarna. Givetvis är såväl jägare som landsbygdsbor inte helt förtjusta i situationen i något av länen men i Värmland jobbar man envetet tillsammans med Länsstyrelsen för att göra det bästa av situationen och det finns förtroende för såväl tjänstemän som rovdjurspolitiken. I Dalarna är det öken. Allt förtroende är förbrukat och det är ingen slump att desperationen alltid tar sin början och sina första uttryck i just Dalarna. Det finns nämligen inte en chans att man tror på att myndigheten ska göra det de är satta att göra och att de ska följa folkets vilja. Jag har full förståelse för Dalmasarna, inte minst efter dagens uttalanden. I Värmland tackade länsstyrelsen jägarna för väl genomförd jakt i år medan man i Dalarna snarast bedriver en hetskampanj med gamla SNF-argument mot jägarna.
Såväl jag som Göran Greider skrev inför årets vargjakt att ”de ”neutrala” tjänstemännen i länsstyrelserna har för mycket och för godtycklig makt”. Jag tror att vi båda tänkte på Dalarna. Samma Dalarna som Serena Cinque studerar i sin bok ”I vargens spår” där hon identifierar enskilda länsstyrelsetjänstemäns dolda och privata agendor som en av de största problemen med rovdjurspolitiken. Jag har skrivit om detta tidigare, i andra sammanhang, men det förtjänar att nämnas igen. Ska den nya rovdjurspolitiken bli framgångsrik måste man se över de som ska genomföra den och rensa bort reliker som inte har endera kunskap eller vilja att göra som man är tillsagd.
Idag finns gott om exempel på Länsstyrelser som sett över sina tjänstemän och ansikten utåt med utmärkt resultat. Lär av dem. Rovdjursfrågan är inte enkel att lösa eller hantera men den bygger ytterst på människor och förtroende samt respekt för såväl varandra som politiken. Då måste man se till att det finns människor i systemet som kan hantera detta.
Risken är väl uppenbar att jag får en träsko i huvudet eller en penna i ryggen, med länsstyrelsens emblem på, nästa gång jag besöker Dalarna, men det må väl vara hänt. Dels är jag såväl stryktålig som van vid maspisk och i det här fallet är det helt enkelt inte rättvist att lasta de ”revolutionära” Dalmasarna för allt ont…"
Slut citat Daniel Lignés blogg.
Vargen vid Tjolitta ...
... var ingen varg, det var en räv. En får tacke! Men den vid Kavelbron var en varg, av länsstyrelsen kvalitetssäkrade spår.
Lodjursjaktbeslutet - en katastrof!
Årets beslut om lodjursjakt är 30 lodjur i mellansvenska förvaltningsområdet, där jakt ska ske. Förra året var det ett 80- tal i hela landet.
Vi har för närvarande 265 familjegrupper säkerställda i landet genom inventeringar. Om man tar det talet gånger fem så får man ungeför antalet lodjur i Sverige (alla finns inte i familjer men det är ett schablon). Målnivån är 250 familjegrupper i landet. Men Naturvårdsverket har låtit antalet segla iväg utan hänsyn till balansen med bytesdjuren. Om man skulle ha ambitionen att lodjursstammen skulle hållas på målnivån så borde det ha beslutats om jakt på minst 75 lodjur i hela landet om jag nu lyckats räkna rätt. Men man har alltså inte fått hälften ens.
Förra året påstod Naturvårdsverket att det fanns 12 föryngringar i Värmland, men inventeringarna visade klart att det fanns 23 - 24 föryngringar. Fast det valde man att bortse ifrån på verket.
Nu inventerades beståndet under frg helg och man konstaterade 27 familjegrupper i Värmland som är kvalitetssäkrade i hela länet genom sammanställning av olika inventeringsmetoder. Det betyder att man enligt gängse forskningsmetoder för beräkning av individantal har ungefär 135 lodjur i länet.
Och vi kanske får skjuta fem djur!! Länsstyrelsen har sagt att vi ska ha 18 familjegrupper i Värmland om vi ska klara bytesdjursbalansen men nu har vi alltså en halv gång mer. Om man skulle hålla målnivån i Värmland så borde man ha fått licens på 45 lodjur i länet i årets jakt. Och det blir kanske fem!
Det håller inte. Hur man än vrider och vänder på det hela så håller det inte!! Någonstans på vägen mellan riksdagsbeslut och genomförande på verksnivå så har något konstigt hänt. Man struntar alltså i vad riksdagen beslutat och kör sitt eget race på verksnivå. Hur kan det vara möjligt??? Är det med regeringens goda minne eller inte? Det är en kärnfråga.
För enligt den svenska konstitutionen är det regeringen som har i uppdrag att förverkliga riksdagens beslut. Därmed är det regeringen som ska ta Naturvårdsverket i örat om man på den nivån väljer att frångå de demokratiskt fattade riksdagsbesluten.
Det står dessutom i riksdagsbeslutet att besluten och genomförandet skulle ut på regional nivå. Men det har vi inte sett något av. I Värmland är till och med landshövdingen upprörd över detta faktum. Hur ska länsnivån, dvs länsstyrelsen, kunna genomföra sitt uppdrag, att förankra riksdagsbeslutet hos lokalbefolkningen, när riksdagens beslut sätts åt sidan och inte genomförs på regerings- och verksnivå??? Länsstyrelsen i Värmland har inte som uppdrag att genomföra Naturvårdsverkets beslut, man har som uppdrag att genomföra och förankra riksdagsbeslutet. Men tvingas ändå att förhålla sig till étt helt annat beslut, fattat på verksnivå!. Det är en orimlig situation för alla. Rovdjurspolitiken står inför ett totalhaveri och anarki. Enskilda tjänstemän kan utan vidare sätta sig över riksdagsbeslut, och detta utan konsekvenser!
Situationen när det gäller varg visar upp ett liknande mönster: Vi har riksdagsbeslut som inte följs. Riksdagen har beslutat om maxnivå på 210 djur, men Naturvårdsverket har på egen hand valt att betrakta det som ett beslut om miniminivå istället. Idag har vi säkerställt ungefär 350 vargar i landet utan reaktion från verket (eller regeringen!). Någon har missuppfattat ett demokratiskt fattat beslut i Sveriges riksdag, eller valt att bortse från det. Enligt Naturvårdsverkets taleskvinna ska förvaltningen dessutom vara adaptativ, dvs snabbt anpassningbar till nya förhållanden. Men ansökningar om större licens i vargjakten mot bakgrund av senaste säkrade inventeringar har mötts med avslag.
Det är svårt att förstå. Risk finns att det nu utbryter total anarki i Sverig i rovdjursfrågan. Vi kan få en situation liknande den i Finland. Dvs att när man minskade licensjakten på en växande vargstam så ökade tjuvjakten så till den grad att stammen minskade istället för att stadigt öka som tidigare. Det går inte att förvalta de stora rovdjuren utan att ha lokalbefolkningen med på noterna. Detta är ett faktum som måste gå in i huvudet på beslutsfattare!! Man kan inte hänga en bevakare på varje varg och varje lodjur. Och när livskvaliteten i grunden är hotad så avskräcker inte straffsatser i närheten av dem som döms ut när någon misshandlat ihjäl sitt eget lilla barn. Det handlar inte om aktioner genomförda av kriminella individer, utan om vanliga hederliga svenskar som tar saken i egna händer, eftersom den svenska rovdjurpolitiken har havererat och allt förtroende hos de berörda är förbrukat. Det går inte att försvara kriminella handlingar, men det går att förstå mot den bakgrund som för närvarande växer fram. Detta är redan belyst av forskare.
Nu är man ute på farliga vägar i Sverige. Ett antal personer som varit tongivande i jägarkretsar har fram till nu ändå sagt sig stödja riksdagens rovdjurpolitik utifrån de beslut som fattats. Men eftersom man nu på central nivå i landet, inte bryr sig om att se till att de besluten omsätts i praktiken så är förtroendet raserat. Och det blir svårt för dessa personer att fortsätta att stödja det fortsatta genomförandet när det gäller resten av besluten; inplantering av nya gener i vargstammen. Kanske är vi nu framme vid vägs ände i den svenska samförståndspolitik som fick beröm av EUs rovdjursexpertpanel.
http://www.jagareforbundet.se/blogg/index.php/2011/02/lojaktsbeslutet-spiken-i-kistan-for-rovdjurspolitiken/
http://www.jagareforbundet.se/blogg/index.php/2011/02/hur-naturvardsverket-hanterar-fakta/
http://www.jagareforbundet.se/blogg/index.php/2011/02/forsta-dagen-pa-en-ny-rovdjurspolitik-fran-min-sida/
Vi har för närvarande 265 familjegrupper säkerställda i landet genom inventeringar. Om man tar det talet gånger fem så får man ungeför antalet lodjur i Sverige (alla finns inte i familjer men det är ett schablon). Målnivån är 250 familjegrupper i landet. Men Naturvårdsverket har låtit antalet segla iväg utan hänsyn till balansen med bytesdjuren. Om man skulle ha ambitionen att lodjursstammen skulle hållas på målnivån så borde det ha beslutats om jakt på minst 75 lodjur i hela landet om jag nu lyckats räkna rätt. Men man har alltså inte fått hälften ens.
Förra året påstod Naturvårdsverket att det fanns 12 föryngringar i Värmland, men inventeringarna visade klart att det fanns 23 - 24 föryngringar. Fast det valde man att bortse ifrån på verket.
Nu inventerades beståndet under frg helg och man konstaterade 27 familjegrupper i Värmland som är kvalitetssäkrade i hela länet genom sammanställning av olika inventeringsmetoder. Det betyder att man enligt gängse forskningsmetoder för beräkning av individantal har ungefär 135 lodjur i länet.
Och vi kanske får skjuta fem djur!! Länsstyrelsen har sagt att vi ska ha 18 familjegrupper i Värmland om vi ska klara bytesdjursbalansen men nu har vi alltså en halv gång mer. Om man skulle hålla målnivån i Värmland så borde man ha fått licens på 45 lodjur i länet i årets jakt. Och det blir kanske fem!
Det håller inte. Hur man än vrider och vänder på det hela så håller det inte!! Någonstans på vägen mellan riksdagsbeslut och genomförande på verksnivå så har något konstigt hänt. Man struntar alltså i vad riksdagen beslutat och kör sitt eget race på verksnivå. Hur kan det vara möjligt??? Är det med regeringens goda minne eller inte? Det är en kärnfråga.
För enligt den svenska konstitutionen är det regeringen som har i uppdrag att förverkliga riksdagens beslut. Därmed är det regeringen som ska ta Naturvårdsverket i örat om man på den nivån väljer att frångå de demokratiskt fattade riksdagsbesluten.
Det står dessutom i riksdagsbeslutet att besluten och genomförandet skulle ut på regional nivå. Men det har vi inte sett något av. I Värmland är till och med landshövdingen upprörd över detta faktum. Hur ska länsnivån, dvs länsstyrelsen, kunna genomföra sitt uppdrag, att förankra riksdagsbeslutet hos lokalbefolkningen, när riksdagens beslut sätts åt sidan och inte genomförs på regerings- och verksnivå??? Länsstyrelsen i Värmland har inte som uppdrag att genomföra Naturvårdsverkets beslut, man har som uppdrag att genomföra och förankra riksdagsbeslutet. Men tvingas ändå att förhålla sig till étt helt annat beslut, fattat på verksnivå!. Det är en orimlig situation för alla. Rovdjurspolitiken står inför ett totalhaveri och anarki. Enskilda tjänstemän kan utan vidare sätta sig över riksdagsbeslut, och detta utan konsekvenser!
Situationen när det gäller varg visar upp ett liknande mönster: Vi har riksdagsbeslut som inte följs. Riksdagen har beslutat om maxnivå på 210 djur, men Naturvårdsverket har på egen hand valt att betrakta det som ett beslut om miniminivå istället. Idag har vi säkerställt ungefär 350 vargar i landet utan reaktion från verket (eller regeringen!). Någon har missuppfattat ett demokratiskt fattat beslut i Sveriges riksdag, eller valt att bortse från det. Enligt Naturvårdsverkets taleskvinna ska förvaltningen dessutom vara adaptativ, dvs snabbt anpassningbar till nya förhållanden. Men ansökningar om större licens i vargjakten mot bakgrund av senaste säkrade inventeringar har mötts med avslag.
Det är svårt att förstå. Risk finns att det nu utbryter total anarki i Sverig i rovdjursfrågan. Vi kan få en situation liknande den i Finland. Dvs att när man minskade licensjakten på en växande vargstam så ökade tjuvjakten så till den grad att stammen minskade istället för att stadigt öka som tidigare. Det går inte att förvalta de stora rovdjuren utan att ha lokalbefolkningen med på noterna. Detta är ett faktum som måste gå in i huvudet på beslutsfattare!! Man kan inte hänga en bevakare på varje varg och varje lodjur. Och när livskvaliteten i grunden är hotad så avskräcker inte straffsatser i närheten av dem som döms ut när någon misshandlat ihjäl sitt eget lilla barn. Det handlar inte om aktioner genomförda av kriminella individer, utan om vanliga hederliga svenskar som tar saken i egna händer, eftersom den svenska rovdjurpolitiken har havererat och allt förtroende hos de berörda är förbrukat. Det går inte att försvara kriminella handlingar, men det går att förstå mot den bakgrund som för närvarande växer fram. Detta är redan belyst av forskare.
Nu är man ute på farliga vägar i Sverige. Ett antal personer som varit tongivande i jägarkretsar har fram till nu ändå sagt sig stödja riksdagens rovdjurpolitik utifrån de beslut som fattats. Men eftersom man nu på central nivå i landet, inte bryr sig om att se till att de besluten omsätts i praktiken så är förtroendet raserat. Och det blir svårt för dessa personer att fortsätta att stödja det fortsatta genomförandet när det gäller resten av besluten; inplantering av nya gener i vargstammen. Kanske är vi nu framme vid vägs ände i den svenska samförståndspolitik som fick beröm av EUs rovdjursexpertpanel.
http://www.jagareforbundet.se/blogg/index.php/2011/02/lojaktsbeslutet-spiken-i-kistan-for-rovdjurspolitiken/
http://www.jagareforbundet.se/blogg/index.php/2011/02/hur-naturvardsverket-hanterar-fakta/
http://www.jagareforbundet.se/blogg/index.php/2011/02/forsta-dagen-pa-en-ny-rovdjurspolitik-fran-min-sida/
Varg vid Tjolitta...
... i vägslänten söder om, såg barnen i skolbilen i måndags. Den var mycket större än en jämthund och gulaktig. Vill inte ha dem så nära oss.
Dvärgbandmasken ...
... har nu kommit till Sverige och den kan innebära ytterligare en stor förändring i vårt förhållningssätt till naturen. Naturen har ju för oss svenskar nästan varit religion. Människor från andra länder brukar bli förvånade över hur mycket tid vi spenderar i skog och mark och hur mycket svenska barn kan om växter och djur.
Genom vargförekomst så har ju den naturkoppling som jakten innebär fått sig en törn. Ganska många jägare har lagt bössan på hyllan och avlivat sin sista jakthund. Det finns inga undersökningar på hur många det är men vi möter det allt oftare i bekantskapskretsen. Oron för att hunden ska stöta på varg under jakten har blivit större än glädjen med att jaga.
Med dvärgbandmask (finns två olika sorter) så kommer nästa törn i vårt tajta förhållande till naturen. Om den får den spridning man befarar med insmugglade ( och "adopterade"?) hundar, med varg och med räv så blir det fortfarande möjligt att plocka bär och svamp, men kanske inte lika roligt. Scenariot är möjligtvis att vi får ha plasthandskar på och koka allt före förtäring. Det avskräcker inte de största entusiasterna men en hel del andra. Framför allt vill man nog inte ha små barn med ute i skog och mark så som förr.
Det märkliga är att man inte tidigare har kollat de obducerade vargarna för dvärgbandmask före 2010. Vargar och insmugglade hundar är och har varit största risken att få in de här parasiterna i landet eftersom de färdas långväga. När smittan väl är här sen, så är antagligen räven den vanligaste bäraren.
Sammantaget så kan det under några få decennier nu bli så att vi får ett radikalt annorlunda sätt att förhålla oss till naturen. Vi övergår till att på avstånd betrakta istället för att vara nära brukare. Betraktarperspektivet vinner terräng över brukarperspektivet. Naturen blir något som inte är så intressant längre för det ger oss inte de där goda och avkopplande upplevelserna. Våra naturupplevelser kommer mest att handla om att se vackra bilder och naturfilmer.
Detta är bara lite lösa filosofier i kölvattnet på upptäckten av dvärgbandmask i sydvästra Sverige.
Hundens dvärgbandmask har tidigare påträffats i Sverige, bl.a. i Märsta utanför Stockholm på 90-talet. Den är ett större hot mot den svenska älgstammen om jag minns rätt. Men jag är inte så kunnig i maskarnas livscykler.
http://www.sva.se/sv/navigera/Djurhalsa/Zoonoser/Ravens-dvargbandmask-Echinococcus-multilocularis/SVA-overvakar-forekomsten-av-dvargbandmask/
http://svt.se/2.22620/1.2327387/dvargbandmask_-_hur_farligt_ar_det&from=rss?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Svtse-Inrikesnyheter+%28svt.se+-+Inrikesnyheter%29
http://www.dn.se/nyheter/sverige/sva-pussa-inte-hunden
Genom vargförekomst så har ju den naturkoppling som jakten innebär fått sig en törn. Ganska många jägare har lagt bössan på hyllan och avlivat sin sista jakthund. Det finns inga undersökningar på hur många det är men vi möter det allt oftare i bekantskapskretsen. Oron för att hunden ska stöta på varg under jakten har blivit större än glädjen med att jaga.
Med dvärgbandmask (finns två olika sorter) så kommer nästa törn i vårt tajta förhållande till naturen. Om den får den spridning man befarar med insmugglade ( och "adopterade"?) hundar, med varg och med räv så blir det fortfarande möjligt att plocka bär och svamp, men kanske inte lika roligt. Scenariot är möjligtvis att vi får ha plasthandskar på och koka allt före förtäring. Det avskräcker inte de största entusiasterna men en hel del andra. Framför allt vill man nog inte ha små barn med ute i skog och mark så som förr.
Det märkliga är att man inte tidigare har kollat de obducerade vargarna för dvärgbandmask före 2010. Vargar och insmugglade hundar är och har varit största risken att få in de här parasiterna i landet eftersom de färdas långväga. När smittan väl är här sen, så är antagligen räven den vanligaste bäraren.
Sammantaget så kan det under några få decennier nu bli så att vi får ett radikalt annorlunda sätt att förhålla oss till naturen. Vi övergår till att på avstånd betrakta istället för att vara nära brukare. Betraktarperspektivet vinner terräng över brukarperspektivet. Naturen blir något som inte är så intressant längre för det ger oss inte de där goda och avkopplande upplevelserna. Våra naturupplevelser kommer mest att handla om att se vackra bilder och naturfilmer.
Detta är bara lite lösa filosofier i kölvattnet på upptäckten av dvärgbandmask i sydvästra Sverige.
Hundens dvärgbandmask har tidigare påträffats i Sverige, bl.a. i Märsta utanför Stockholm på 90-talet. Den är ett större hot mot den svenska älgstammen om jag minns rätt. Men jag är inte så kunnig i maskarnas livscykler.
http://www.sva.se/sv/navigera/Djurhalsa/Zoonoser/Ravens-dvargbandmask-Echinococcus-multilocularis/SVA-overvakar-forekomsten-av-dvargbandmask/
http://svt.se/2.22620/1.2327387/dvargbandmask_-_hur_farligt_ar_det&from=rss?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Svtse-Inrikesnyheter+%28svt.se+-+Inrikesnyheter%29
http://www.dn.se/nyheter/sverige/sva-pussa-inte-hunden
Rovdjursobs i Årjängs ...
.. jaktvårdskrets = Årjängs kommun gav flera resultat när dagen inrapporterades.
Om nu gubben minns rätt så var det sju lodjursspårobs. i Sillerud, Lennartfors och Blomskog.
Dessutom nio vargspårobs., varav de allra flesta var i Åsebyfors, norr om Järnsjön. Glaskogsreviret går väl ner där antar jag.
Om nu gubben minns rätt så var det sju lodjursspårobs. i Sillerud, Lennartfors och Blomskog.
Dessutom nio vargspårobs., varav de allra flesta var i Åsebyfors, norr om Järnsjön. Glaskogsreviret går väl ner där antar jag.
Spåra varg ...
.... kan man göra. En del har det som yrke, bl.a. Lasse Larsson anställd av länsstyrelsen, som syns här på bild tillsammans med Roland när de igår lördag kollade på spåren uppe vid Kavelbron.
Det var inga spåravtryck som var så där hundra procent klockrent säkra så då blir det att gå över ett större område och kolla och grunna om det är från varg eller hund.
Så här filosoferade de ungefär:
- Har någon jagat här då kan det vara hund, då bör man se folkspår också någonstans och spår av drevlöpor? Ingen vi såg då, men idag vet vi att Totto jagat i området med en finnstövare.
- Hur är spårlängden och språnglängd? Språnglängden var lite kort i vägen ner mot Snarkil, men det fanns språnglängder längre bort som var alldeles för långa för att vara hund.
- Storleken på spårstämpeln ska vara rejäl, så där omkring min handflatas storlek. Svårt att se något absolut rent spår just på plats här, men storleken på en del av spåren verkade ungefär så stora som varg
- Har man sett varg/ spår förut i området? Inte nu på länge men i somras såg en skogsmaskinförare en varg precis här
- Avföring brukar vara svartaktig lite kletig, lukta väldigt stark som surt bläck med amoniak eller nåt. Prov togs här och såg mer brunt i färgen.
- Det fanns flera urinmarkeringar på snöplogkanterna efter vägen. Det kan tyda på hanhund som alltid skvätter så eller varg som börjar markera revir. En varg som inte hävdar revir hukar sig vid urinering, gäller både hane och tik, en varg som markerar revir lyfter på benet, gäller också både hane och tik.
- Om man följer spåren bakåt / framåt så finns förr eller senare slaget vilt. Inte aktuellt här.
Tja, så där alldeles hundra säkra tror jag inte att man var, men jag vet inte hur man ska tolka det hela, en gissning är att det finns både varg och hund med i spåren i området och det är inte så lätt att reda ut vad som är vad.
Eventuellt kommer några att spåra vidare inne i skogen idag söndag. Det finns elever vid någon viltlinje som hjälper till med sånt. Det är rätt tidsödande och mödosamt i det här snöväglaget då det finns nysnö och under den ett lager skare som ibland bär, ibland brister. Om någon vet något mer eller har iakttagelser så går det bra att ringa Lasse Larsson eller Roland.
Annars så är det inventering av lodjur idag i södra Värmland, jägare är överallt ute och letar efter spår, Roland också förstås. Det ingår liksom i viltvården och kollen på viltstammarna att hjälpa till med den typen av kartläggning.
Det var inga spåravtryck som var så där hundra procent klockrent säkra så då blir det att gå över ett större område och kolla och grunna om det är från varg eller hund.
Så här filosoferade de ungefär:
- Har någon jagat här då kan det vara hund, då bör man se folkspår också någonstans och spår av drevlöpor? Ingen vi såg då, men idag vet vi att Totto jagat i området med en finnstövare.
- Hur är spårlängden och språnglängd? Språnglängden var lite kort i vägen ner mot Snarkil, men det fanns språnglängder längre bort som var alldeles för långa för att vara hund.
- Storleken på spårstämpeln ska vara rejäl, så där omkring min handflatas storlek. Svårt att se något absolut rent spår just på plats här, men storleken på en del av spåren verkade ungefär så stora som varg
- Har man sett varg/ spår förut i området? Inte nu på länge men i somras såg en skogsmaskinförare en varg precis här
- Avföring brukar vara svartaktig lite kletig, lukta väldigt stark som surt bläck med amoniak eller nåt. Prov togs här och såg mer brunt i färgen.
- Det fanns flera urinmarkeringar på snöplogkanterna efter vägen. Det kan tyda på hanhund som alltid skvätter så eller varg som börjar markera revir. En varg som inte hävdar revir hukar sig vid urinering, gäller både hane och tik, en varg som markerar revir lyfter på benet, gäller också både hane och tik.
- Om man följer spåren bakåt / framåt så finns förr eller senare slaget vilt. Inte aktuellt här.
Tja, så där alldeles hundra säkra tror jag inte att man var, men jag vet inte hur man ska tolka det hela, en gissning är att det finns både varg och hund med i spåren i området och det är inte så lätt att reda ut vad som är vad.
Eventuellt kommer några att spåra vidare inne i skogen idag söndag. Det finns elever vid någon viltlinje som hjälper till med sånt. Det är rätt tidsödande och mödosamt i det här snöväglaget då det finns nysnö och under den ett lager skare som ibland bär, ibland brister. Om någon vet något mer eller har iakttagelser så går det bra att ringa Lasse Larsson eller Roland.
Annars så är det inventering av lodjur idag i södra Värmland, jägare är överallt ute och letar efter spår, Roland också förstås. Det ingår liksom i viltvården och kollen på viltstammarna att hjälpa till med den typen av kartläggning.
Vargspår vid Kavelbron ...
.... idag lördag såg Roland när han för första gången på flera veckor skulle släppa Jazz. Det har inte gått förut pga skaren och snön. Men han vågade alltså inte släppa där. Spåren måste vara färska eftersom det snöade igår.
Vi har varit med Lasse Larsson länsstyrelsens vargspårare, och kollat på vargspåren uppe vid Kavelbron och jag skriver en liten rapport om det senare idag. I morgon söndag är det lodjursinventering i södra Värmland där man inte haft rally. Så många som möjligt ska gå / åka efter vägarna / i skogen och kolla efter spår av varg och lo. Mest intressant är familjegrupper. Iakttagelser ska rapporteras till Lasse Larsson eller direkt på länsstyrelsens hemsida.
Vi har varit med Lasse Larsson länsstyrelsens vargspårare, och kollat på vargspåren uppe vid Kavelbron och jag skriver en liten rapport om det senare idag. I morgon söndag är det lodjursinventering i södra Värmland där man inte haft rally. Så många som möjligt ska gå / åka efter vägarna / i skogen och kolla efter spår av varg och lo. Mest intressant är familjegrupper. Iakttagelser ska rapporteras till Lasse Larsson eller direkt på länsstyrelsens hemsida.
Massor av varg ...
... är det i Värmland enligt de senaste säkrade uppgifterna via länsstyrelsen. Förutom de här nedan kända så rör sig ett antal djur mellan reviren förstås, djur som inte registreras eller är kända. Enbart Värmland och Dalarna tillsammans har så många vargar som enligt riksdagsbeslut ska finnas maximalt i hela landet. 210 vargar är ju vad som ska finnas som mest i Sverige tills vidare har riksdagen bestämt. Men Naturvårdsverket har tagit sig friheten att göra 210 vargar till ett minimum tydligen. Vad säger riksdagen om det? Och hur prövar man sånt? Kan ett statligt verk gå emot ett beslut fattat av Sveriges riksdag?
Värmlands 21 kända vargrevir i januari 2011:
Juberget. 1 revirmarkerande hona (delas med Norge).
Varån. 2 djur (delas med Norge).
Höljes. 1 revirmarkerande hona (delas med Dalarna).
Rotna. Föryngring, ej bekräftad (delas med Norge).
Hästberget. 2 djur (delas med Dalarna).
Petsjö. Föryngring (delas med Dalarna).
Trång (Nyskoga). Föryngring, ej bekräftad.
Acksjö. Föryngring, ej bekräftad.
Aamäck. Föryngring (delas med Dalarna).
Gräsmark. Föryngring (en varg trafikdödad).
Skugghöjden. Föryngring.
Ängen. 2 revirmarkerande djur.
Jangen. Föryngring.
Gårdsjö. Revirmarkerande par.
Gåsborn. Föryngring, ej bekräftad (delas med Örebro län).
Sandsjön. Föryngring.
Loka. Föryngring (delas med Örebro län).
Glaskogen. Föryngring, ej bekräftad.
Lennartsfors. 2 revirmarkerande djur (delas med Norge och Västra Götaland).
Väse. 2 djur.
Hasselfors. (Delas med Örebro län).
Källa är länsstyrelsen
Ett stort steg mot en mindre vargstam ...
... i Sverige har tagits idag genom EUs beslut att starta upp processen att dra Sverige inför EU -domstolen för vargjakten.
Det är snudd på skrattretande att man inte tar reda på erfarenheterna från såna åtgärder tidigare. Finland byggde upp sin vargstam mot drygt 200 djur. Då slog EU till med en process mot den vargjakt som man hade. Och vad hände?? Blev vargstammen större som avsikten var???
Nej den har nu minskat till runt 150 djur och alla är eniga om orsaken; olaglig avlivning!
Tänk att det ska vara så himla svårt att begripa att man måste ha lokalbefolkningen med sig i vargpolitiken! Det går inte att bara köra över de människor som tvingas bo i vargrevir, de som ska betala priset för en svensk vargstam, betala med sin livskvalitet.
Ingen myndighet kan hänga bevakning på varenda varg i skogen hela tiden, det är omöjligt. Därför minskar vargstammen om det inte finns ett folkligt stöd för vargpolitiken. Om människor inte får ett lagligt stöd för rimliga levnadsvillkor i vargområde så tar man saken i egna händer. Självklart är det så! Alla vet det. Vargforskarna idag säger att den svenska vargstammen lever i högönsklig välmåga och ökar hela tiden, nu finns 250 - 300 vargar i landet enligt senaste beräkningarna, det enda egentliga hotet är tjuvjakt. EU slår in öppna dörrar.
Mångfald ersätts av enfald! Sååå puckat! Det borde vara svenska folket som beslutar om vargjakt eller inte. Det finns en klar majoritet för vargjakt, både i opinionsmätningar och i riksdgsbeslut.
Det finns liknande erfarenheter från förvaltningen av björn i Sverige; när man införde licensjakt på björn så ökade acceptansen, liksom stammen.
http://www.expressen.se/nyheter/1.2307411/sa-vill-regeringen-radda-vargstammen
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/eu-anmaler-svensk-vargjakt_5896143.svd
http://www.dn.se/nyheter/sverige/djurparksvargar-satts-ut-redan-i-var
http://www.dn.se/nyheter/sverige/utsattning-av-vargvalpar-doms-ut
Det är snudd på skrattretande att man inte tar reda på erfarenheterna från såna åtgärder tidigare. Finland byggde upp sin vargstam mot drygt 200 djur. Då slog EU till med en process mot den vargjakt som man hade. Och vad hände?? Blev vargstammen större som avsikten var???
Nej den har nu minskat till runt 150 djur och alla är eniga om orsaken; olaglig avlivning!
Tänk att det ska vara så himla svårt att begripa att man måste ha lokalbefolkningen med sig i vargpolitiken! Det går inte att bara köra över de människor som tvingas bo i vargrevir, de som ska betala priset för en svensk vargstam, betala med sin livskvalitet.
Ingen myndighet kan hänga bevakning på varenda varg i skogen hela tiden, det är omöjligt. Därför minskar vargstammen om det inte finns ett folkligt stöd för vargpolitiken. Om människor inte får ett lagligt stöd för rimliga levnadsvillkor i vargområde så tar man saken i egna händer. Självklart är det så! Alla vet det. Vargforskarna idag säger att den svenska vargstammen lever i högönsklig välmåga och ökar hela tiden, nu finns 250 - 300 vargar i landet enligt senaste beräkningarna, det enda egentliga hotet är tjuvjakt. EU slår in öppna dörrar.
Mångfald ersätts av enfald! Sååå puckat! Det borde vara svenska folket som beslutar om vargjakt eller inte. Det finns en klar majoritet för vargjakt, både i opinionsmätningar och i riksdgsbeslut.
Det finns liknande erfarenheter från förvaltningen av björn i Sverige; när man införde licensjakt på björn så ökade acceptansen, liksom stammen.
http://www.expressen.se/nyheter/1.2307411/sa-vill-regeringen-radda-vargstammen
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/eu-anmaler-svensk-vargjakt_5896143.svd
http://www.dn.se/nyheter/sverige/djurparksvargar-satts-ut-redan-i-var
http://www.dn.se/nyheter/sverige/utsattning-av-vargvalpar-doms-ut
Varg i Egenäs ...
... sågs idag gående på isen på Östra Silen mot Hästöna. Han som bor där såg.
Bästa reklamen för svensk rovdjurspolitik ...
.... har SNF och Rovdjursföreningen bedrivit.
Tack vare deras engagemang och protester utomlands så har svensk rovdjursförvaltning och svensk rovdjurspolitik blivit uppmärksammade internationellt. Och fått massor av beröm!!
Det är många länder som kämpar med att få ihop detta med rovdjur och människa. Men få har lyckats komma så långt i sina kompromisser som Sverige. Och Jägareförbundet får massor av cred för både vad de gör och vad Sverige gör för sina rovdjur. I inget annat land har man lyckats förena olika intressen som här.
Roligt att läsa! Här kan Sverige tydligen bli en förebild för andra! Och kompromisserna har brett stöd hos befolkningen och i riksdagen.
Tack vare deras engagemang och protester utomlands så har svensk rovdjursförvaltning och svensk rovdjurspolitik blivit uppmärksammade internationellt. Och fått massor av beröm!!
Det är många länder som kämpar med att få ihop detta med rovdjur och människa. Men få har lyckats komma så långt i sina kompromisser som Sverige. Och Jägareförbundet får massor av cred för både vad de gör och vad Sverige gör för sina rovdjur. I inget annat land har man lyckats förena olika intressen som här.
Roligt att läsa! Här kan Sverige tydligen bli en förebild för andra! Och kompromisserna har brett stöd hos befolkningen och i riksdagen.
EU godkänner ...
... i princip den svenska vargjakten utifrån de speciella förutsättningar som råder i Sverige med koll på varje enskilt djur. (Sen vill tydligen en enskild EU-kommissionär pröva den svenska vargjakten i EU-domstolen. Fast det faktum att han kommer från, Slovenien, ett land med betydligt färre vargar än Sverige och ändå jakt på dem förtar lite av hans trovärdighet. )
Så här står det:
Med anmälningen till EU-domstolen har följt internationell uppmärksamhet på svensk rovdjursförvaltning och den får mycket beröm av flera skäl; vi har i vårt land koll på i stort sett varenda varg och registrerat genuppsättning, vet alltså hur de är släkt med varandra. Man kämpar i många länder med att försöka förena vargens närvaro med människors men ingenstans har man kommit så långt i kompromisserna långsiktigt som i Sverige. Sen blir det allt mer tydligt att varje land måste hantera de här frågorna utifrån sina egna förutsättningar och sina egna traditioner när det gäller djurhållning, allemansrätt och jakt exempelvis. I Norge är det speciellt med grundlagsskyddad rätt till att ha betesdjur fritt gående i skog och mark, i Sverige med fädbodar, rennäring, allemansrätt, löshundsjakt, osv. Varje land har sina premisser och måste kompromissa utifrån dem.
Så här står det:
"Europeisk rovdjursgrupp om licensjakten på varg 2010
En europeisk rovdjursgrupp, Large Carnivore Initiative for Europe (LCIE) har publicerat en formell ståndpunkt om 2010 års licensjakt på varg i Sverige. Gruppen accepterar jakten med några anmärkningar.
LCIE har officiell status som arbetsgrupp inom Species Survival Commission (i den internationella naturvårdsorganisationen, the Word Conservation Union (IUCN). LCIE har tagit fram förslag till riktlinjer för förvaltning av stora rovdjur och de har antagits av EU."
Med anmälningen till EU-domstolen har följt internationell uppmärksamhet på svensk rovdjursförvaltning och den får mycket beröm av flera skäl; vi har i vårt land koll på i stort sett varenda varg och registrerat genuppsättning, vet alltså hur de är släkt med varandra. Man kämpar i många länder med att försöka förena vargens närvaro med människors men ingenstans har man kommit så långt i kompromisserna långsiktigt som i Sverige. Sen blir det allt mer tydligt att varje land måste hantera de här frågorna utifrån sina egna förutsättningar och sina egna traditioner när det gäller djurhållning, allemansrätt och jakt exempelvis. I Norge är det speciellt med grundlagsskyddad rätt till att ha betesdjur fritt gående i skog och mark, i Sverige med fädbodar, rennäring, allemansrätt, löshundsjakt, osv. Varje land har sina premisser och måste kompromissa utifrån dem.
Genetiska skador på de fällda vargarna ...
... finns det tydligen. Och fler än man kunde tro. Av 15 fällda vargar så uppvisar fyra skador som kan hänvisas till genetik; en med kraftig missbildning i käken, två kryptokida med endast en testikel på rätt plats och en med sammanväxning i korsryggen. Eftersom de här skadorna inte kunde ses innan djuren fälldes så kan man på goda grunder anta att de vargar som nu lever i Sverige har ungefär den här andelen genetiskt betingade missbildningar: 4 av 15. Det skulle betyda att ungefär 25 % av den svenska vargstammen är drabbade i nuläget. Man konstaterar i samband med obduktionerna att de svenska vargarna är mer släkt med varandra än syskon.
Nu tror jag i likhet med professor Öje Danell (som "vet" förstås istället för att "tro") att inavel bland vilda djur inte spelar någon roll. I den hårda tillvaro som vildmarkslivet innebär, så går individer med dåliga arvsanlag under och då påverkas inte stammens överlevnad som helhet i ett längre tidsperspektiv. Det finns inget dokumenterat exempel i historien på problem med inavel över tid bland vilda djur, inte ens i isolerade populationer (exempelvis vargarna på Isle of Royal). Bland tamdjur måste man däremot vara mer observant för där överlever ju i princip alla utan att egentligen anstränga sig.
Men jag trodde ändå inte att det skulle vara så mycket av medfödda skador. Två av åtta hanar, 25 % är alltså kryptokida! Det handlar ju om en slags hund och för mig låter det mycket i en hundpopulation. Fast jag är inget proffs på varggenetik. Undrar om någon vet vad som är normalt i en vargpopulation? Eller är det bara gissningar? Kanske en bra idé att prioritera arbetet med att friska upp generna framför kvantitet i alla fall - för säkerhets skull. Om vi nu promt ska ha varg i landet så bör de åtminstone vara någorlunda friska till kropp och själ även på kort sikt, så de håller sig i skogen och inte stryker runt soptunnor för att föda sig.
Uppdaterat: Nu har jag läst på lite om kryptokism. Hunddjur ´med en testikel på rätt plats är oftast fortfarande fertila, men om bägge ligger uppe i buken så blir de sterila för temperaturen blir för hög för spermierna, de överlever inte då. Kryptokism anses av forskare mycket äftligt och verkar vara kopplat till inavel. Det drabbar 1-6 % av tamhundar, men man avlar aldrig på kryptokida hundar. Det finns ett samband mellan kryptokism och patellaluxation (led ur led antar jag, höft kanske?) och navelbråck, dessutom är risken för testikelcancer rejält förhöjd. Det finns indikationer på att hunddjur med en testikel kvar uppe i buken kan bli mer "haniga" och aggressiva eftersom hormonproduktionen kan öka med högre värme, men det är ännu osäkert om så är fallet.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/forskarkritik-mot-svensk-vargjakt
http://www.dn.se/nyheter/sverige/eu-brottsanmaler-svensk-vargjakt
Som omväxling får vi se en artikel från brukarsidan i vargdebatten, från dem som brukar naturen;
http://www.aftonbladet.se/debatt/article8440768.ab
men då ges märkligt nog "motståndarsidan" genast repliktillfälle! Så har det inte varit minsann under den senaste veckan och media har varit nedlusade av osakliga vargkramar- artiklar, både på nyhetsplats och på debatt- och ledarsidor. De vargdrabbade har inte med automatik givits utrymme till genmäle omedelbart. Men vi får hoppas att detta är en ny policy som ska gälla åt båda håll i Aftonbladet.
Uppdaterat lördag kväll: Ýtterligare en varg skjuten i Örebro län, där är nu jakten avlyst. Fyra djur återstår; två i Värmland, ett i Västmanland och ett i Västra Götaland
Nu tror jag i likhet med professor Öje Danell (som "vet" förstås istället för att "tro") att inavel bland vilda djur inte spelar någon roll. I den hårda tillvaro som vildmarkslivet innebär, så går individer med dåliga arvsanlag under och då påverkas inte stammens överlevnad som helhet i ett längre tidsperspektiv. Det finns inget dokumenterat exempel i historien på problem med inavel över tid bland vilda djur, inte ens i isolerade populationer (exempelvis vargarna på Isle of Royal). Bland tamdjur måste man däremot vara mer observant för där överlever ju i princip alla utan att egentligen anstränga sig.
Men jag trodde ändå inte att det skulle vara så mycket av medfödda skador. Två av åtta hanar, 25 % är alltså kryptokida! Det handlar ju om en slags hund och för mig låter det mycket i en hundpopulation. Fast jag är inget proffs på varggenetik. Undrar om någon vet vad som är normalt i en vargpopulation? Eller är det bara gissningar? Kanske en bra idé att prioritera arbetet med att friska upp generna framför kvantitet i alla fall - för säkerhets skull. Om vi nu promt ska ha varg i landet så bör de åtminstone vara någorlunda friska till kropp och själ även på kort sikt, så de håller sig i skogen och inte stryker runt soptunnor för att föda sig.
Uppdaterat: Nu har jag läst på lite om kryptokism. Hunddjur ´med en testikel på rätt plats är oftast fortfarande fertila, men om bägge ligger uppe i buken så blir de sterila för temperaturen blir för hög för spermierna, de överlever inte då. Kryptokism anses av forskare mycket äftligt och verkar vara kopplat till inavel. Det drabbar 1-6 % av tamhundar, men man avlar aldrig på kryptokida hundar. Det finns ett samband mellan kryptokism och patellaluxation (led ur led antar jag, höft kanske?) och navelbråck, dessutom är risken för testikelcancer rejält förhöjd. Det finns indikationer på att hunddjur med en testikel kvar uppe i buken kan bli mer "haniga" och aggressiva eftersom hormonproduktionen kan öka med högre värme, men det är ännu osäkert om så är fallet.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/forskarkritik-mot-svensk-vargjakt
http://www.dn.se/nyheter/sverige/eu-brottsanmaler-svensk-vargjakt
Som omväxling får vi se en artikel från brukarsidan i vargdebatten, från dem som brukar naturen;
http://www.aftonbladet.se/debatt/article8440768.ab
men då ges märkligt nog "motståndarsidan" genast repliktillfälle! Så har det inte varit minsann under den senaste veckan och media har varit nedlusade av osakliga vargkramar- artiklar, både på nyhetsplats och på debatt- och ledarsidor. De vargdrabbade har inte med automatik givits utrymme till genmäle omedelbart. Men vi får hoppas att detta är en ny policy som ska gälla åt båda håll i Aftonbladet.
Uppdaterat lördag kväll: Ýtterligare en varg skjuten i Örebro län, där är nu jakten avlyst. Fyra djur återstår; två i Värmland, ett i Västmanland och ett i Västra Götaland
Vargjaktkritisk EU-kommissionär ...
... bör kanske inte kasta sten i glashus. I hans hemland Slovenien uppger miljödepartementet att det finns 70 - 100 vargar. Man avser att stabilisera stammen på den nivån och i jakt avliva 12.
Vi väntar ivrigt på att DN på ledarplats nu "avrättar" både EU-kommissionären och Slovenien!
Och Sverige lär alltså hamna i gott sällskap i EU-domstolen. För kommissionären är väl inte partisk och korrumperad?
Rekommenderar förresten Natalia Kazmierska krönika i Aftonbladet. Hon är modig, vågar gå mot mediadrevet när det gäller vargjakten. Texten är väl undangömd i nätupplagan av tidningen, vågar man gissa av vargkramande kollegor, men det går att hitta den via den här länken! Läs och njut! Någon vågar ta ett brukarperspektiv och lyfta den här frågan på det sätt som har stöd av en majoritet av svenska folket (som är för vargjakt!) och av riksdagen ( som har en majoritet för vargjakt!). Mot vargjakten är bara några extrema gröna organisationer som envisas med att se på¨detta ur ett betraktarperspektiv och så några tiotal journalister som organiserat det drev som förekommer just nu i media, det som uppenbarligen är avsett att se ut som en folkstorm mot vargjakt.
Vi väntar ivrigt på att DN på ledarplats nu "avrättar" både EU-kommissionären och Slovenien!
Och Sverige lär alltså hamna i gott sällskap i EU-domstolen. För kommissionären är väl inte partisk och korrumperad?
Rekommenderar förresten Natalia Kazmierska krönika i Aftonbladet. Hon är modig, vågar gå mot mediadrevet när det gäller vargjakten. Texten är väl undangömd i nätupplagan av tidningen, vågar man gissa av vargkramande kollegor, men det går att hitta den via den här länken! Läs och njut! Någon vågar ta ett brukarperspektiv och lyfta den här frågan på det sätt som har stöd av en majoritet av svenska folket (som är för vargjakt!) och av riksdagen ( som har en majoritet för vargjakt!). Mot vargjakten är bara några extrema gröna organisationer som envisas med att se på¨detta ur ett betraktarperspektiv och så några tiotal journalister som organiserat det drev som förekommer just nu i media, det som uppenbarligen är avsett att se ut som en folkstorm mot vargjakt.
Perspektivbyte i vargfrågan ...
...finns det ett stort behov av. Hittills har vi delat upp befolkningen i den s.k. Bevarandesidan och Motståndarsidan. Då skulle i så fall Bevarandesidan stå för att vargen ska långsiktigt bevaras i Sverige och Motståndarsidan stå för att den inte ska finnas här, dvs nollvision.
Men den indelningen fungerar inte längre, de allra flesta accepterar bevarandelinjen, men vill ha medinflytande för de berörda i hur det ska gå till.
Nu gillar ju de flesta av oss inte att bli inskyfflade i en kategori av något slag, vi vill vara alldeles egna i våra åsikter. Men ibland finns ett behov av att generalisera för att kunna debattera och diskutera. Det finns också ett behov av att urskilja olika perspektiv när man sätter samman olika grupperingar i beslutsmaskineriet, där bör ju vara representanter för båda sidor.
De flesta inser att vi har en majoritet i svenska folket som är för att bevara vargen långsiktigt i landet och eftersom vi lever i en demokrati får vi hacka i oss det, antingen vi vill eller inte. Vi har också EU som vi ingår i och är skyldiga att lyda. EU kräver också att vi ska ha en vargstam som har chans att överleva.
Samtidigt måste man när man beslutar om förvaltning och maxtal ha i åtanke att det finns människor som berörs i sin vardag av varg. Den som bor i vargrevir har mycket varg runt sig. Man kan inte ha mer varg runt sig eftersom en vargflock inte tillåter fler. Vargnärvaron kan omöjliggöra en hel del av det som människor på landsbygd har sysslat med och uppskattat att kunna syssla med i tusentals år: djurhållning, jakt, skogsbruk, bärplockning, svamplockning, skogspromenader, ridturer ute i naturen osv. Det handlar ytterst om vardagen här o nu, inte om gamla fördomar om vargen, vilket ibland hävdas.
Det innebär att man måste få till en kombination i den svenska vargpolitiken som tar hänsyn till båda sidorna. Alltså en vargstam som är både livskraftig och så liten som möjligt.
I ljuset av detta finns det två andra perspektiv; Brukarperspektiv och Betraktarperspektiv.
DNs ledare som jag länkar till här är ett bra exempel på ett trångt betraktarperspektiv, dessutom osakligt!
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/utan-politiskt-mod
Brukarna är de som lever och bor i naturen och som i sin vardag påverkas negativt av vargens närvaro; man kan inte ha tamdjur ute på bete, inte jaga, inte ha får o getter, inte kunna gå ut hela säsongen och plocka bär o svamp, inte släppa ut barnen att leka själva, inte ha hund.
Betraktarna är de som betraktar naturen i huvudsak utifrån som något människobefriat. De som bara älskar vargen för det är ett sånt tjusigt djur och så stackars förföljt och måste försvaras mot ondskefull utrotning.
Nu vet jag att det finns människor som lever i naturen och som vill ha massor av varg och att det finns betraktare som kan känna in hur det är att leva med varg.
Men om jag nu ändå ska försöka hitta någon sorts gruppering som är mer funktionell än den gamla icke-fungerande, så blir det Brukare - Betraktare. För där går nog ändå de stora skiljelinjerna, mellan dem som använder naturen, som brukar den, som lever i den och de som står utanför på avstånd och betraktar den via bilder, film och fantasi.
Alltså jag efterlyser ett perspektivbyte från Bevarande - Motstånd till Betraktare - Brukare. Det vore mer funktionellt o användbart i nuläget. Det stöds också i viss mån av den forskning som finns, sympatierna med varg ökar med avståndet. Sen har vi ytterligheterna som vill ha noll varg respektive ohejdad förökning, men de är extremer o ligger liksom utanför de realistiska perspektiven, de som är möjliga.
OBS! Jag får ett antal kommentarer där man försvarar sitt eget perspektiv. Jag publicerar dem inte för jag är intresserad av att diskutera hur man kan gruppera, generalisera, kategorisera i frågan. Ibland måste man göra det och oavsett vilken sida man tillhör i den här frågan så måste man kunna fundera över det. Undantag kommer sedan alltid att finnas och inom perspektiven kommer att finnas olika åsikter. Och som sagt ytterligheterna kommer också alltid att finnas.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/vargkonflikten-extra-svar-i-sverige
http://www.dn.se/nyheter/sverige/vargar-sparas-i-morkret
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/svd-var-pa-plats-under-vargjakt-utanfor-hofors_5867631.svd
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/hela-vargrevir-maste-flyttas_5866753.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/arets-jakt-den-sista_5866749.svd
http://www.vf.se/nyheter/allman/forsta-vargjaktdagens-facit-i-fjol-nio-i-ar-noll
http://www.vf.se/nyheter/allman/aktivister-storde-vargjakten
Men den indelningen fungerar inte längre, de allra flesta accepterar bevarandelinjen, men vill ha medinflytande för de berörda i hur det ska gå till.
Nu gillar ju de flesta av oss inte att bli inskyfflade i en kategori av något slag, vi vill vara alldeles egna i våra åsikter. Men ibland finns ett behov av att generalisera för att kunna debattera och diskutera. Det finns också ett behov av att urskilja olika perspektiv när man sätter samman olika grupperingar i beslutsmaskineriet, där bör ju vara representanter för båda sidor.
De flesta inser att vi har en majoritet i svenska folket som är för att bevara vargen långsiktigt i landet och eftersom vi lever i en demokrati får vi hacka i oss det, antingen vi vill eller inte. Vi har också EU som vi ingår i och är skyldiga att lyda. EU kräver också att vi ska ha en vargstam som har chans att överleva.
Samtidigt måste man när man beslutar om förvaltning och maxtal ha i åtanke att det finns människor som berörs i sin vardag av varg. Den som bor i vargrevir har mycket varg runt sig. Man kan inte ha mer varg runt sig eftersom en vargflock inte tillåter fler. Vargnärvaron kan omöjliggöra en hel del av det som människor på landsbygd har sysslat med och uppskattat att kunna syssla med i tusentals år: djurhållning, jakt, skogsbruk, bärplockning, svamplockning, skogspromenader, ridturer ute i naturen osv. Det handlar ytterst om vardagen här o nu, inte om gamla fördomar om vargen, vilket ibland hävdas.
Det innebär att man måste få till en kombination i den svenska vargpolitiken som tar hänsyn till båda sidorna. Alltså en vargstam som är både livskraftig och så liten som möjligt.
I ljuset av detta finns det två andra perspektiv; Brukarperspektiv och Betraktarperspektiv.
DNs ledare som jag länkar till här är ett bra exempel på ett trångt betraktarperspektiv, dessutom osakligt!
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/utan-politiskt-mod
Brukarna är de som lever och bor i naturen och som i sin vardag påverkas negativt av vargens närvaro; man kan inte ha tamdjur ute på bete, inte jaga, inte ha får o getter, inte kunna gå ut hela säsongen och plocka bär o svamp, inte släppa ut barnen att leka själva, inte ha hund.
Betraktarna är de som betraktar naturen i huvudsak utifrån som något människobefriat. De som bara älskar vargen för det är ett sånt tjusigt djur och så stackars förföljt och måste försvaras mot ondskefull utrotning.
Nu vet jag att det finns människor som lever i naturen och som vill ha massor av varg och att det finns betraktare som kan känna in hur det är att leva med varg.
Men om jag nu ändå ska försöka hitta någon sorts gruppering som är mer funktionell än den gamla icke-fungerande, så blir det Brukare - Betraktare. För där går nog ändå de stora skiljelinjerna, mellan dem som använder naturen, som brukar den, som lever i den och de som står utanför på avstånd och betraktar den via bilder, film och fantasi.
Alltså jag efterlyser ett perspektivbyte från Bevarande - Motstånd till Betraktare - Brukare. Det vore mer funktionellt o användbart i nuläget. Det stöds också i viss mån av den forskning som finns, sympatierna med varg ökar med avståndet. Sen har vi ytterligheterna som vill ha noll varg respektive ohejdad förökning, men de är extremer o ligger liksom utanför de realistiska perspektiven, de som är möjliga.
OBS! Jag får ett antal kommentarer där man försvarar sitt eget perspektiv. Jag publicerar dem inte för jag är intresserad av att diskutera hur man kan gruppera, generalisera, kategorisera i frågan. Ibland måste man göra det och oavsett vilken sida man tillhör i den här frågan så måste man kunna fundera över det. Undantag kommer sedan alltid att finnas och inom perspektiven kommer att finnas olika åsikter. Och som sagt ytterligheterna kommer också alltid att finnas.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/vargkonflikten-extra-svar-i-sverige
http://www.dn.se/nyheter/sverige/vargar-sparas-i-morkret
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/svd-var-pa-plats-under-vargjakt-utanfor-hofors_5867631.svd
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/hela-vargrevir-maste-flyttas_5866753.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/arets-jakt-den-sista_5866749.svd
http://www.vf.se/nyheter/allman/forsta-vargjaktdagens-facit-i-fjol-nio-i-ar-noll
http://www.vf.se/nyheter/allman/aktivister-storde-vargjakten