... i princip den svenska vargjakten utifrån de speciella förutsättningar som råder i Sverige med koll på varje enskilt djur.  (Sen vill tydligen en enskild EU-kommissionär pröva den svenska vargjakten i EU-domstolen. Fast det faktum att han kommer från, Slovenien,  ett land med betydligt färre vargar än Sverige och ändå jakt på dem förtar lite av hans trovärdighet. )


Så här står det:

"Europeisk rovdjursgrupp om licensjakten på varg 2010

En europeisk rovdjursgrupp, Large Carnivore Initiative for Europe (LCIE) har publicerat en formell ståndpunkt om 2010 års licensjakt på varg i Sverige.  Gruppen accepterar jakten med några anmärkningar.

LCIE har officiell status som arbetsgrupp inom Species Survival Commission (i den internationella naturvårdsorganisationen,  the Word Conservation Union (IUCN). LCIE har tagit fram förslag till riktlinjer för förvaltning av stora rovdjur och de har antagits av EU."

Med anmälningen till EU-domstolen har följt internationell uppmärksamhet på svensk rovdjursförvaltning och den får mycket beröm av flera skäl; vi har i vårt land koll på i stort sett varenda varg och registrerat genuppsättning, vet alltså hur de är släkt med varandra. Man kämpar i många länder med att försöka förena vargens närvaro med människors  men ingenstans har man kommit så långt i kompromisserna långsiktigt som i Sverige. Sen blir det allt mer tydligt att varje land måste hantera de här frågorna utifrån sina egna förutsättningar och sina egna traditioner när det gäller djurhållning, allemansrätt och jakt exempelvis. I Norge är det speciellt med grundlagsskyddad rätt till att ha betesdjur fritt gående i skog och mark, i Sverige med fädbodar, rennäring, allemansrätt, löshundsjakt,  osv. Varje land har sina premisser och måste kompromissa utifrån dem.