Lodjursjaktbeslutet - en katastrof!
Årets beslut om lodjursjakt är 30 lodjur i mellansvenska förvaltningsområdet, där jakt ska ske. Förra året var det ett 80- tal i hela landet.
Vi har för närvarande 265 familjegrupper säkerställda i landet genom inventeringar. Om man tar det talet gånger fem så får man ungeför antalet lodjur i Sverige (alla finns inte i familjer men det är ett schablon). Målnivån är 250 familjegrupper i landet. Men Naturvårdsverket har låtit antalet segla iväg utan hänsyn till balansen med bytesdjuren. Om man skulle ha ambitionen att lodjursstammen skulle hållas på målnivån så borde det ha beslutats om jakt på minst 75 lodjur i hela landet om jag nu lyckats räkna rätt. Men man har alltså inte fått hälften ens.
Förra året påstod Naturvårdsverket att det fanns 12 föryngringar i Värmland, men inventeringarna visade klart att det fanns 23 - 24 föryngringar. Fast det valde man att bortse ifrån på verket.
Nu inventerades beståndet under frg helg och man konstaterade 27 familjegrupper i Värmland som är kvalitetssäkrade i hela länet genom sammanställning av olika inventeringsmetoder. Det betyder att man enligt gängse forskningsmetoder för beräkning av individantal har ungefär 135 lodjur i länet.
Och vi kanske får skjuta fem djur!! Länsstyrelsen har sagt att vi ska ha 18 familjegrupper i Värmland om vi ska klara bytesdjursbalansen men nu har vi alltså en halv gång mer. Om man skulle hålla målnivån i Värmland så borde man ha fått licens på 45 lodjur i länet i årets jakt. Och det blir kanske fem!
Det håller inte. Hur man än vrider och vänder på det hela så håller det inte!! Någonstans på vägen mellan riksdagsbeslut och genomförande på verksnivå så har något konstigt hänt. Man struntar alltså i vad riksdagen beslutat och kör sitt eget race på verksnivå. Hur kan det vara möjligt??? Är det med regeringens goda minne eller inte? Det är en kärnfråga.
För enligt den svenska konstitutionen är det regeringen som har i uppdrag att förverkliga riksdagens beslut. Därmed är det regeringen som ska ta Naturvårdsverket i örat om man på den nivån väljer att frångå de demokratiskt fattade riksdagsbesluten.
Det står dessutom i riksdagsbeslutet att besluten och genomförandet skulle ut på regional nivå. Men det har vi inte sett något av. I Värmland är till och med landshövdingen upprörd över detta faktum. Hur ska länsnivån, dvs länsstyrelsen, kunna genomföra sitt uppdrag, att förankra riksdagsbeslutet hos lokalbefolkningen, när riksdagens beslut sätts åt sidan och inte genomförs på regerings- och verksnivå??? Länsstyrelsen i Värmland har inte som uppdrag att genomföra Naturvårdsverkets beslut, man har som uppdrag att genomföra och förankra riksdagsbeslutet. Men tvingas ändå att förhålla sig till étt helt annat beslut, fattat på verksnivå!. Det är en orimlig situation för alla. Rovdjurspolitiken står inför ett totalhaveri och anarki. Enskilda tjänstemän kan utan vidare sätta sig över riksdagsbeslut, och detta utan konsekvenser!
Situationen när det gäller varg visar upp ett liknande mönster: Vi har riksdagsbeslut som inte följs. Riksdagen har beslutat om maxnivå på 210 djur, men Naturvårdsverket har på egen hand valt att betrakta det som ett beslut om miniminivå istället. Idag har vi säkerställt ungefär 350 vargar i landet utan reaktion från verket (eller regeringen!). Någon har missuppfattat ett demokratiskt fattat beslut i Sveriges riksdag, eller valt att bortse från det. Enligt Naturvårdsverkets taleskvinna ska förvaltningen dessutom vara adaptativ, dvs snabbt anpassningbar till nya förhållanden. Men ansökningar om större licens i vargjakten mot bakgrund av senaste säkrade inventeringar har mötts med avslag.
Det är svårt att förstå. Risk finns att det nu utbryter total anarki i Sverig i rovdjursfrågan. Vi kan få en situation liknande den i Finland. Dvs att när man minskade licensjakten på en växande vargstam så ökade tjuvjakten så till den grad att stammen minskade istället för att stadigt öka som tidigare. Det går inte att förvalta de stora rovdjuren utan att ha lokalbefolkningen med på noterna. Detta är ett faktum som måste gå in i huvudet på beslutsfattare!! Man kan inte hänga en bevakare på varje varg och varje lodjur. Och när livskvaliteten i grunden är hotad så avskräcker inte straffsatser i närheten av dem som döms ut när någon misshandlat ihjäl sitt eget lilla barn. Det handlar inte om aktioner genomförda av kriminella individer, utan om vanliga hederliga svenskar som tar saken i egna händer, eftersom den svenska rovdjurpolitiken har havererat och allt förtroende hos de berörda är förbrukat. Det går inte att försvara kriminella handlingar, men det går att förstå mot den bakgrund som för närvarande växer fram. Detta är redan belyst av forskare.
Nu är man ute på farliga vägar i Sverige. Ett antal personer som varit tongivande i jägarkretsar har fram till nu ändå sagt sig stödja riksdagens rovdjurpolitik utifrån de beslut som fattats. Men eftersom man nu på central nivå i landet, inte bryr sig om att se till att de besluten omsätts i praktiken så är förtroendet raserat. Och det blir svårt för dessa personer att fortsätta att stödja det fortsatta genomförandet när det gäller resten av besluten; inplantering av nya gener i vargstammen. Kanske är vi nu framme vid vägs ände i den svenska samförståndspolitik som fick beröm av EUs rovdjursexpertpanel.
http://www.jagareforbundet.se/blogg/index.php/2011/02/lojaktsbeslutet-spiken-i-kistan-for-rovdjurspolitiken/
http://www.jagareforbundet.se/blogg/index.php/2011/02/hur-naturvardsverket-hanterar-fakta/
http://www.jagareforbundet.se/blogg/index.php/2011/02/forsta-dagen-pa-en-ny-rovdjurspolitik-fran-min-sida/
Vi har för närvarande 265 familjegrupper säkerställda i landet genom inventeringar. Om man tar det talet gånger fem så får man ungeför antalet lodjur i Sverige (alla finns inte i familjer men det är ett schablon). Målnivån är 250 familjegrupper i landet. Men Naturvårdsverket har låtit antalet segla iväg utan hänsyn till balansen med bytesdjuren. Om man skulle ha ambitionen att lodjursstammen skulle hållas på målnivån så borde det ha beslutats om jakt på minst 75 lodjur i hela landet om jag nu lyckats räkna rätt. Men man har alltså inte fått hälften ens.
Förra året påstod Naturvårdsverket att det fanns 12 föryngringar i Värmland, men inventeringarna visade klart att det fanns 23 - 24 föryngringar. Fast det valde man att bortse ifrån på verket.
Nu inventerades beståndet under frg helg och man konstaterade 27 familjegrupper i Värmland som är kvalitetssäkrade i hela länet genom sammanställning av olika inventeringsmetoder. Det betyder att man enligt gängse forskningsmetoder för beräkning av individantal har ungefär 135 lodjur i länet.
Och vi kanske får skjuta fem djur!! Länsstyrelsen har sagt att vi ska ha 18 familjegrupper i Värmland om vi ska klara bytesdjursbalansen men nu har vi alltså en halv gång mer. Om man skulle hålla målnivån i Värmland så borde man ha fått licens på 45 lodjur i länet i årets jakt. Och det blir kanske fem!
Det håller inte. Hur man än vrider och vänder på det hela så håller det inte!! Någonstans på vägen mellan riksdagsbeslut och genomförande på verksnivå så har något konstigt hänt. Man struntar alltså i vad riksdagen beslutat och kör sitt eget race på verksnivå. Hur kan det vara möjligt??? Är det med regeringens goda minne eller inte? Det är en kärnfråga.
För enligt den svenska konstitutionen är det regeringen som har i uppdrag att förverkliga riksdagens beslut. Därmed är det regeringen som ska ta Naturvårdsverket i örat om man på den nivån väljer att frångå de demokratiskt fattade riksdagsbesluten.
Det står dessutom i riksdagsbeslutet att besluten och genomförandet skulle ut på regional nivå. Men det har vi inte sett något av. I Värmland är till och med landshövdingen upprörd över detta faktum. Hur ska länsnivån, dvs länsstyrelsen, kunna genomföra sitt uppdrag, att förankra riksdagsbeslutet hos lokalbefolkningen, när riksdagens beslut sätts åt sidan och inte genomförs på regerings- och verksnivå??? Länsstyrelsen i Värmland har inte som uppdrag att genomföra Naturvårdsverkets beslut, man har som uppdrag att genomföra och förankra riksdagsbeslutet. Men tvingas ändå att förhålla sig till étt helt annat beslut, fattat på verksnivå!. Det är en orimlig situation för alla. Rovdjurspolitiken står inför ett totalhaveri och anarki. Enskilda tjänstemän kan utan vidare sätta sig över riksdagsbeslut, och detta utan konsekvenser!
Situationen när det gäller varg visar upp ett liknande mönster: Vi har riksdagsbeslut som inte följs. Riksdagen har beslutat om maxnivå på 210 djur, men Naturvårdsverket har på egen hand valt att betrakta det som ett beslut om miniminivå istället. Idag har vi säkerställt ungefär 350 vargar i landet utan reaktion från verket (eller regeringen!). Någon har missuppfattat ett demokratiskt fattat beslut i Sveriges riksdag, eller valt att bortse från det. Enligt Naturvårdsverkets taleskvinna ska förvaltningen dessutom vara adaptativ, dvs snabbt anpassningbar till nya förhållanden. Men ansökningar om större licens i vargjakten mot bakgrund av senaste säkrade inventeringar har mötts med avslag.
Det är svårt att förstå. Risk finns att det nu utbryter total anarki i Sverig i rovdjursfrågan. Vi kan få en situation liknande den i Finland. Dvs att när man minskade licensjakten på en växande vargstam så ökade tjuvjakten så till den grad att stammen minskade istället för att stadigt öka som tidigare. Det går inte att förvalta de stora rovdjuren utan att ha lokalbefolkningen med på noterna. Detta är ett faktum som måste gå in i huvudet på beslutsfattare!! Man kan inte hänga en bevakare på varje varg och varje lodjur. Och när livskvaliteten i grunden är hotad så avskräcker inte straffsatser i närheten av dem som döms ut när någon misshandlat ihjäl sitt eget lilla barn. Det handlar inte om aktioner genomförda av kriminella individer, utan om vanliga hederliga svenskar som tar saken i egna händer, eftersom den svenska rovdjurpolitiken har havererat och allt förtroende hos de berörda är förbrukat. Det går inte att försvara kriminella handlingar, men det går att förstå mot den bakgrund som för närvarande växer fram. Detta är redan belyst av forskare.
Nu är man ute på farliga vägar i Sverige. Ett antal personer som varit tongivande i jägarkretsar har fram till nu ändå sagt sig stödja riksdagens rovdjurpolitik utifrån de beslut som fattats. Men eftersom man nu på central nivå i landet, inte bryr sig om att se till att de besluten omsätts i praktiken så är förtroendet raserat. Och det blir svårt för dessa personer att fortsätta att stödja det fortsatta genomförandet när det gäller resten av besluten; inplantering av nya gener i vargstammen. Kanske är vi nu framme vid vägs ände i den svenska samförståndspolitik som fick beröm av EUs rovdjursexpertpanel.
http://www.jagareforbundet.se/blogg/index.php/2011/02/lojaktsbeslutet-spiken-i-kistan-for-rovdjurspolitiken/
http://www.jagareforbundet.se/blogg/index.php/2011/02/hur-naturvardsverket-hanterar-fakta/
http://www.jagareforbundet.se/blogg/index.php/2011/02/forsta-dagen-pa-en-ny-rovdjurspolitik-fran-min-sida/
Kommentarer
Postat av: Carin Simonsson
Hittade ett bra inlägg i Jägarjäntans blogg, en jaktintresserad ung tjej från Norrland. En intressant blogg att läsa precis som din.
http://jagarjantan.blogg.se/2011/february/ekologiskt-vanvett.html#comment
Postat av: Huskatt
OM man lämnade mer vilt kvar i naturen, tror jag att vargar, lodjur och andra rovdjur skulle må betydligt bättre.
Men sen är det ju tyvärr så...att det finns många som gillar att gå på jakt. Även om de själva brukar kalla det "viltvård".
Men om vi lämnade "viltvården" till djuren?
Postat av: Anonym
Svenska mångfalden blir svenska enfalden.
Trackback