Dvärgbandmasken ...
Genom vargförekomst så har ju den naturkoppling som jakten innebär fått sig en törn. Ganska många jägare har lagt bössan på hyllan och avlivat sin sista jakthund. Det finns inga undersökningar på hur många det är men vi möter det allt oftare i bekantskapskretsen. Oron för att hunden ska stöta på varg under jakten har blivit större än glädjen med att jaga.
Med dvärgbandmask (finns två olika sorter) så kommer nästa törn i vårt tajta förhållande till naturen. Om den får den spridning man befarar med insmugglade ( och "adopterade"?) hundar, med varg och med räv så blir det fortfarande möjligt att plocka bär och svamp, men kanske inte lika roligt. Scenariot är möjligtvis att vi får ha plasthandskar på och koka allt före förtäring. Det avskräcker inte de största entusiasterna men en hel del andra. Framför allt vill man nog inte ha små barn med ute i skog och mark så som förr.
Det märkliga är att man inte tidigare har kollat de obducerade vargarna för dvärgbandmask före 2010. Vargar och insmugglade hundar är och har varit största risken att få in de här parasiterna i landet eftersom de färdas långväga. När smittan väl är här sen, så är antagligen räven den vanligaste bäraren.
Sammantaget så kan det under några få decennier nu bli så att vi får ett radikalt annorlunda sätt att förhålla oss till naturen. Vi övergår till att på avstånd betrakta istället för att vara nära brukare. Betraktarperspektivet vinner terräng över brukarperspektivet. Naturen blir något som inte är så intressant längre för det ger oss inte de där goda och avkopplande upplevelserna. Våra naturupplevelser kommer mest att handla om att se vackra bilder och naturfilmer.
Detta är bara lite lösa filosofier i kölvattnet på upptäckten av dvärgbandmask i sydvästra Sverige.
Hundens dvärgbandmask har tidigare påträffats i Sverige, bl.a. i Märsta utanför Stockholm på 90-talet. Den är ett större hot mot den svenska älgstammen om jag minns rätt. Men jag är inte så kunnig i maskarnas livscykler.
http://www.sva.se/sv/navigera/Djurhalsa/Zoonoser/Ravens-dvargbandmask-Echinococcus-multilocularis/SVA-overvakar-forekomsten-av-dvargbandmask/
http://svt.se/2.22620/1.2327387/dvargbandmask_-_hur_farligt_ar_det&from=rss?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Svtse-Inrikesnyheter+%28svt.se+-+Inrikesnyheter%29
http://www.dn.se/nyheter/sverige/sva-pussa-inte-hunden
Inga.
Rävens dvärgbandmask är den farligaste. En smitta av den betyder livslång kamp med medicinering och kirurgi. Den kan idag inte botas. Hundens dvärgbandmask har en dödlighetssiffra på 6 % så den är inte ofarlig heller.
Men vårt största problem nu är om en varg blir smittad. En varg kan under sina vandringar täcka en stor del av Sverige. Sedan underhålls smittan av de lokala rävarna.
Calle: Man får det att låta som om detta problem med dvärgbandmask är en nyhet. Men några människor har varnat för dvärgbandmasken som en av konsekvenserna med att hysa en vargstam i Sverige. Och kanske borde de få lite upprättelse nu istället för det hån som mött dem förut. Dvärgbandmaskens inträde i Sverige kan verkligen bli en dramatisk förändring i vårt umgänge med naturen. Jag ser vargen som Du, den transporterar smittan och så underhålls den lokalt av andra djur som inte rör sig över så stora områden.
Har läst om denna för mig nyhet under den sista veckan: Tycker att tanken på att inte kunna använda sig av det som naturen ger oss på ett enkelt sätt, känns olustigt. Jag vill inte koka allting.