Inga Magnusson

Nu har 8 sångsvanar anslutit sig till våra tranor på Smörhôlera. Enligt gubben så häckar de inte här utan bara mellanlandar på väg norröver. Sen såg vi tre hägrar nere i Bäcketjärn, de stannar nog däremot.

Idag torsdag, var det väsen nere på Nolare smörhôla! 14 tranor, 52 kanadagäss, och så strax bredvid uppe vid Liane, en stor flock duvor. Häromdagen såg Roland en tofsvipa är nere. Hoppas innerligt att hon inte var ensam, det vore roligt med ett gäng flaxiga fågelungar.



Förutom att tranorna kan få för sig sätta igång värsta trumpetkonserten kl 04.00 på morgonen så är det fint med fåglar.

... som flög på köksfönstret och blev liggande på soplådan utanför! Den låg så här och den flämtade och det lilla hjärtat slog så jag såg det. Ena benet hade en konstig vinkel.  Men den fick ligga, jag tänkte att det går nog bra, den var bara lite groggy av smällen.


Så var det också. Efter ett par timmar, när jag kollade nästa gång så fanns bara en liten fågellort kvar. Den hade flugit iväg, fanns ingenstans i närheten. Tack o lov att det gick bra! Nu flyger den nog omkring som vanligt, fast med lite huvudvärk kanske.

... är inte så blyga. När gubben höll på och avverkade fröställningar av tall, så fanns de här älgarna hela tiden i närheten och de var inte  ett dugg rädda. Det syns inte så bra, men det är en familj med tjur, ko och kalv.

.... gick först till Spriklerud. Det fanns nästan ingan spår alls på vägen dit, men nästan framme hittade Oskar några och dök glatt ner med hela huvudet i snön. Ovan är bild på tax!


Längre bort såg vi en foderplats för viltet. Den utnyttjas mest av rådjur, många matar dem under vintern på olika sätt. De behöver stödutfodring. Här är hela skogen trampad av små klövar.

Sen lägger jag ut Daniel Lignés inlägg, typ gästbloggare får han bli. Och bortåt söndag blir det ett inlägg om Signebyns skola.

I morgon lördag ska vi till  ´Lennartsfors Strömsborg på årsmöte och mat.

I kväll fredag ska vi bara vara hemma och vara lata.

... så att vi får ett helt annat förhållningssätt till naturen. Det blir på ett annat sätt att vistas ute skog och mark om bär och svamp måste behandlas som "riskprodukter". Det kanske vid första anblicken av problemet inte verkar så farligt. Nu blir det ju i Sverige som det är i resten av Europa där de här parasiterna funnits länge, det kan väl inte vara så dramatiskt. Man lär sig väl leva med det?

Men jag tror att i Sverige blir det här en radikal förändring. Den stora skillnaden mellan dem och oss heter Allemansrätt. Medan vi har historiskt haft tillgång till vår natur och kunnat till och med skörda dess överskott, så har den möjligheten inte funnits på samma sätt i andra länder. Där har man dessutom haft rabiessmittade djur ibland, vilket också förtagit en del av lusten att gå ut i naturen.

Jag väntar med spänning på rapporterna från SVA om någon av de fällda vargarna har dvärgbandmask.

... gjorde vi igår lördag upp till kanten på det lilla skogsområde som just bytt ägare (inte till oss!), hädanefter kallat O-skogen. Det var roligt att se  hur det ser ut där, det syns inte direkt från vägen. Jag gick med Oskar vägen upp till Bråtarne (Brôtane) till fots, och så kom Roland med bilen. Någon (Å i Lisslerud) hade avverkat sitt skogsparti mellan vägen och O-skogen, därför gick det att ta sig upp.  Vi klättrade´upp över hygget mot  O-skogs-åsen.






Väl där uppe kunde vi blicka tillbaka ner mot Bråtarnevägen, på bilden nedan har vi O-skogen bakom ryggen, den syns inte. Där nere står vår bil och skogsmaskinen.


Här på bilden nedan, är vi uppe och O-skogen syns bakom Roland. Det ser fint ut med ungskog. Lite gallring finns längre bort. Mycket ved finns förstås.










Vi grillade korv och rastade en stund inför nedfärden. O-skogen är här nedan  till höger utom bild. Telefonen ringer förstås. Prat om eventuella vargspår vid Kavelbron och om söndagens inventering.


Oskar var som en liten snögubbe. Han gillade inte att gå i så djup snö och dessutom var det risigt på vägen opp




Så bar det neråt igen över hygget, ner mot vägen och bilen.






Sen stannade vi och tog en bild på O-åkern också med en lång strandlinje. Det är sjön som syns där nere längst bort och där var folk på isen

... gick ner sig på isen här nere där älven rinner ut i sjön! I strömmande vatten blir isen tunn och den höll dem inte. Sorgligt är det. Vi är många  som har följt deras kamp för att överleva den här hårda vintern.

Här har en råbock markerat revir genom att feja på en buske och sparka i marken.


Det här är en brunstgrop från en älgtjur. Han har sparkat upp en grop, urinerat i den och rullat sig på platsen.


Saltstenmed mineraler sätter viltvårdsområdet (traktens jägare) ut till klövviltet, främst älgarna. Och de är populära.


En del växter blir märkliga, här en torr enbuske.


Trattisar finns det fortfarande i november


Vattnet skummar sig i bäcken bortom Döverud. Undrar varför?


Jakt? Nej han fick inte opp ens. Märkligt för vi gick över rätt mycket men inte ett spår.


Det var premiär för hans del med den nya pejlen, halsbandet som han har på sig med en liten antenn på. Han får ju inte komma bort och vi kan följa hans rörelser precis på kartan i stationen.


Valljâle passerade vi när vi gick över mot Holstorpet. Det har nog varit ett gärde för länge sedan men är förstås en granplantering nu.


Starransmyren är detta, den ligger till vänster när man går upp mot Sandevad från Blåsåsen.


Här var det tätt, precis inom Mikael grannen. Som en djungel.

med nysnö idag tisdag, fick bilden från gubben. Han gillar det här. Jazz har fått upp en hare o jagar 570 meter bortåt i den här riktningen.

Nedan uppdaterat kl halv 11

Hare nr 3 den här veckan. Nu lär inte hararna ta slut, jakttillgängligt är 6000 hektar ungefär och här jagar i stort sett bara Roland hare.

... intensifieras. Nu har jag tagit till den ultimata lösningen, dvs vinägerblandning med vinäger + honung + diskmedel (i koppen och på fatet)  i för att locka fram dem och förhoppningsvis få dem att drunkna. Dammsugaren fick jag tips på från Diether och så på bloggen från Marie. Den åkte fram och nu får den ligga på köksgolvet så jag kan ta dem när de dyker upp och springer på kanten. För så är det. Efter ofrivilliga men flitiga studier av deras beteende så kan jag konstatera att de gillar Jamesons whiskey, vitt vin och vita kanter.  Dammsugaren är effektiv, under den tid det tog för tre flugor att dränka sig i vinägerblandningen, så tog jag ett 20-tal med dammsugaren. D. använder dammsugaren även till att bekämpa getingar med hemma hos sig.  inte helt fel.

Men frågan är om de bara tar ett varv ner till källaren genom dammsugarslangen, där behållaren för centraldammsugaren sitter, och så flyger  opp i våningen igen???

... i god vigör och utan synliga skador, hittas lite här och där just nu. En i Gôre här i Signebyn, den luktar som värst just nu om någon vill gå förbi på vägen och sniffa, en i Leverhögen, eller om det var Sillegårs, jag lär mig aldrig var gränsen går. De var båda välfödda och hade tydligen mjölkstinna juver vilket betyder kalv någonstans i närheten. Kan de ha dött av alkoholförgiftning pga ivrigt äppel- och havreätande? Det är en av flera teorier och kanske den mest spektakulära.

... gick vi upp på igår kväll med hundarna. Jazz letade hare utan framgång. Oskar var med i koppel. Det var första riktiga skogsturen efter någon veckas snörvlande. Äntligen börjar krafterna återvänd!


Den här stenen hänger så lustigt.

Vi klättrade upp längst upp. Utsikten är fin därifrån. Vi kollade lite efter lingon, det brukar finnas här, men det är jättedåligt i år. Det sitter bara enstaka här och där.

Men svamp hittade vi, mer än vi hade tänkt oss. Det är så mycket nu.

Det här har grävlingen grävt för att leta mat.

... det betyder att de gnuggar av basthuden och den hänger i stora slamsor innan den ramlar av helt. Hornen är verkligen kritvita under basthuden, men blir brun-grönaktiga av att de gnuggas mot buskar och träd i fejningen. Tanken är att hela "älgekipaget" ska vara i toppform inför kornas brunst och parningstiden. Sen tappas hornen igen till vintern så att energi kan sparas under den tiden det kan bli knapert med föda och alltför kraftkrävande att släpa omkring på en gigantisk hornkrona. Naturen ordnar det vist ibland.

Den här älgkon som går över vägen håller till nära Per-Inges hus med sin kalv. De lär äta äpplen i trädgården. När älgar äter mycket äpplen jäser äppelblandningen i magen och bildar alkohol. Älgarna blir då berusade och det händer som händer när folk blir berusade: De blir mycket modigare och karskare än annars. Jag undrar om den här kons kalv möjligtvis hade ätit äpplen. Den uppträdde konstigt; struntade helt i sin mamma, sprang direkt långt bort från henne och lite hit och dit. Hon kom till slut efter.

Älgar som riktigt berusade kan alltså bli liggande på plats i trädgården, under äppelträdet, ur stånd att ta sig därifrån. En del blir riktigt begivna på det här och kommer tillbaka dag efter dag tills äpplena är slut. De kan bli ordentligt aggressiva också om man försöker mota bort dem och även här kan man väl dra paralleller till mänskligt beteende.  ;-)).