Fåglarna runt oss för tillfället!
Just nu är fågellivet livligt runt oss. Nere på Liane i Oskars gamla duvslag bor tornfalkarna. Just nu håller ungarna på och flygtränar. Det är så roligt att se. De flyger mycket mellan stugan och ladugården och till närmaste skogen. De tar sig inte så högt upp och drattar ibland ner i vallen. Det är mycket flaxande men de kommer bara långsamt framåt, det ser lite lustigt ut ;-). Färden blir ofta vinglig, det är inte långt mellan sittplatserna och de skriker mycket under tiden. Här ovan har två tornfalkungar knövat in sig på den lilla brädan vid duvslaget. Vi kan se fyra åt gången, borde vara två vuxna och två ungar men jag är är inte så duktig på fåglar att jag skiljer dem åt.
Just nu så skördas andraskörd på vallarna runt oss. Det betyder att det finns mycket sork på marken. Här kommer blå kärrhöken med en i klorna och en tuste gräs. Tänkte jag skulle hinna filma den också men den försvann kvickt över Signebyn
Den här rovfågeln bara satt där i en björk och jag tror att det var en fågel till en bit ifrån, men svårt att säga, det var långt avstånd. Vet inte vad det är för fågel, den var i alla fall stor. Skulle kunna vara ormvråk, den är rätt vanlig här.
Den lilla sädesärlan har ungar hos oss uppe under takpannorna. Hon poserade så snyggt på postlådearrangemanget och jag tänkte försöka få ett snyggt porträtt. Men hon sysslade bara med aftontoalett, stortvätt! ;-)) Borde förstås ha filmat hennes vedermödor istället men så blev det inte. Hon är fin i alla fall och vi ser henne ofta. Hon badar förresten gärna i Discos vattenskål och lämnar sina små klickar där :-))
Råget eller råbock??
Inte så enkelt att avgöra. Det ser i förstone ut som en råget men hon har faktiskt horn, fast de ser inte ut som horn brukar, mer som knoppar under och över skinnet. Vi såg henne nerom Liane i går kväll. Det är inte så vanligt att getter har horn, men det kan förekomma. I en undersökning som gjordes av 5000 rådjur så fanns 40 getter med någon form av horn, dvs knappt 1 procent. Orsaken sägs vara en hormonrubbning som triggar igång hornväxt. Det kan bli stora s.k. perukhorn som vanställer hela huvudet. Getter med horn kan tydligen, åtminstone i vissa fall, få killingar och dia dem. Den här hade i alla fall inga killingar som vi kunde se.
I förrgår såg vi alltså en gammal älgko med vita fläckar i pälsen och igår råget med horn! Någon dag dessförinnan dök det upp en råbock med ett dubbelt horn som dessutom växte knepigt. Det finns många underliga djur i vår herres hage runt oss! ;-))
I pipeline här på bloggen och på facebook är i alla fall ett Åmålsbesök och bilder + film från när Disco fick träffa sin syster Jänka här på altanen.
Konstig älg såg vi igår!!
Det var en gammal ko med långt huvud. Hon hade ljusa fläckar på ryggen och baktill, även på insidan baktill på låren. Roland tror att hon har fått parasiter som ätit av pälsen på de här områdena och så kanske det är. Han har varit med och märkt såna älgar för några år sedan. De kollades upp sen och då hade de fått tillbaka pälsen. Fast jag fattar inte varför det skulle bli vitt om pälsen är borta. Huden under är ju grå. Det är långt avstånd till kon så det är inga skarpa bilder. Fast jag kan tycka att det ser ut som vit päls..Eventuellt har hon också partier som är mörkare, hennes grundfärg är ju annars rätt ljus. Hon är i alla fall gammal ser det ut som, men har gott hull, åt med god aptit och rörde sig obehindrat medan vi kollade på henne, så där någon kvart..
Och ikväll såg vi ett rådjur som vi inte kan könsbestämma riktigt, har liksom horn men ändå inte. Är det perukgeten tro som några har sett i området.? Jag visar bilder imorgon här på Blogg o facebook
Humlorna har kommit!!!
Det brukar vara massor av humlor i kamtjatkafetbladen men de första dagarnas bloming såg jag inte en enda, bara en ensam tistelfjäril. Det var bekymmersamt. Men nu har humlorna kommit och det surrar så mysigt över de gula blommorna. ;-))
Jag räknade till 34 humlor i förrgår och 52 igår, kanske blir det fler. Brukar bli ett hundratal, de älskar verkligen den här växten. Men än så länge mycket färre än förra året. Hoppas det inte betyder något dåligt.
Tidigare hade trädgården sin blå period med iris och akleja. Nu har de vissnat och det blir en gul period med praktlysing och kamtjatkafetblad. Fetbladen är en tacksam blomma, sprider sig effektivt, man får hålla efter den vilket är ett tacksamt besvär. Och den blommar i flera omgångar under säsongen.
Senare idag blir det bilder på en älg som ser väldigt konstig ut!
En rundlagd älgko!
Vi såg henne i Eskedalen. Rimligen är hon fortfarande dräktig eftersom magen är så stor. Men samtidigt är det lite för sent. Hon borde ha fått sin eventuella kalv nu. Eller också är hon en ovanligt fet kviga som inte bär någon kalv ???. Hur som helst så sägs i forskningsrapporter att korna blir allt senare brunstiga beroende på att tjurarna är för små och oattraktiva. De stora och pampiga tjurarna är redan borta. Så det kan vara en senkalvande ko som i elfte timmen träffat en tjusig friare och blivit dräktig, allt enligt forskning som källa. Senfödda kalvar är små vid älgjakten oktober och har knepigt att överleva vintern.
I övrigt så såg vi en råget med liten prickig killing. Första killing vi sett i år, men andra har sett flera.
Nej, inga humlor i kamtjatkafetbladen!
Bara dom här tistelfjärilarna. Ser på minnesbilder på facebook från för ett år sedan att då var det hundratals humlor i de här blommorna. Vart har alla humlor tagit vägen? Om de minskar i antal eller försvinner så är vi illa ute, utan humlor och bin så klarar sig inte mänskligheten.
Ett knepigt horn på den här bocken!
Nu är vegetationen så hög att det är svårt att upptäcka rådjuren. Men här stack det upp en råbock som såg lite knepig ut. Det ena hornet har en tagg som pekar neråt. Det andra är liksom delat i två delar och betydligt mindre än det andra. Vi har inte sett honom förut. Undrar varför det blir en sån här missbildning? Kanske skada av något slag? Hormonstöring? Genetik?
Han stod still en god stund så det gick att ta en skarp bild trots långt avstånd. För övrigt såg frisk ut när han skuttade iväg, välväxt och stor i kroppen.
Just nu i dikeskanten!
Det är ganska många olika blommor just nu i dikeskanten. Jag vill verkligen komma ihåg vad de heter! Kollar varje år i samband med hundpromenaderna att jag inte har glömt någon. När jag var barn skulle man lära sig växternas namn, både skolan och föräldrar strävade på med det. Gissar att när jag med ålderns rätt glömt allt annat runt mig så är det blommornas namn som kommer att sitta kvar i minnet. ;-))
Prästkragarna lyser upp!
Tjärblomster tror jag det är, men blir osäker på en bild så här lösryckt ur omgivningen. Facebookvän Anita tyckte inte heller att den liknade tjärblomster så hon slog upp i bok och kollade på nätet. Tillsammans kom vi fram till att det troligtvis är en blomma som är släkt med tjärblomster, men som heter gökblomster. Spännade är det med olika fenomen i naturen.
Vitmåra. Den kan man färga garn med om man gräver upp rötterna, men det ska ske tidigare under säsongen. Det blir en stark rödbrun färg.
Smörblommor förstås, i massor
Nyponbuske.
Midsommarblomster
Kärringtand. Vilket elakt namn förresten!! Kanske borde vi gamla kärringar bli kränkta och kräva namnbyte? ;-) Vi har väl inte gula tänder heller!
Hundloka eller hundkex? Vet inte vilket namn som är mest rätt. Glad att jag inte ser den giftiga björnlokan. Men den kanske blommar senare.
Kråkvicker
Klöver. Tror det är skogsklöver.
Lupiner förstås, i massor runt oss. Jag vet att man helst ska utrota dem för de tar över dikeskanterna.
Kaprifol är väl inte vild men finns kvar vid övergivna hus. Den gammaldags varianten doftar gott.
Två fältharar verkar bofasta här.
Nu ser vi dem var och varannan dag här nere på Nolare Brojâle, Gropejâle och ibland på Gropekuel. De verkar ha bosatt sig i området. Kanske ett par som har ungar? Vanligast är fortfarande skogsharar, men de håller inte till på gräsvallarna utan i skogen, de syns mest under jakt eller spår av under vintern. Sedan några år tillbaka så ser vi fälthare här också, tidigare var det mycket ovanligt. För ett par år sedan så fanns regelbundet spår av fälthare vid Brogärdet i snön, det var nog första gången jag såg det. Spåren efter dem är så typiska, som en pinne rakt ner genom snön. Skogsharens har flata, breda tassar och går ovanpå snön, men fältharens tassar lämnar djupa smala spår som sjunker ner. Snörika och kalla vintrar har fältharen svårt att klara sig här, men nu verkar det alltså finnas åtminstone ett par som är stationärt hos oss. Hoppas de inte ökar för mycket i antal och tränger ut skogsharen.
Tornfalken igår kväll!
Jag har spejat efter tornfalkarna några dagar men inte sett någon av dem. Igår kväll satt en i alla fall på sin vanliga plats nere på Liane. Den har power i blicken när den spejar ut över bygden där uppifrån ladugårdsnocken. Jag känner ju inte igen dem så väl att jag vet om detta är honan eller hanen. Gissar att det är en hona av beskrivningar på nätet, för den har randig stjärt och det ska honorna ha. Vi har i alla fall sett två fåglar och de brukar häcka i Oskars gamla duvslag. Ska bli spännande att följa detta. För ett par år sedan drattade en flygfärdig unge ner på nätet på studsmattan på Liane när barnen hoppade där. Det blev en ljudlig upplevelse med många förskräckta skrik från barnen som sprang in i huset! ;-) Tornfalkungen satt kvar en god stund på nätkanten innan den vågade sig på en flygtur upp i tallarna.
Agendan för dagen är lite löslig. Vi ska i alla fall förbereda för kvällen. Då har vi tre gäster som kommer och hjälper oss att fira nationaldagen. Barnbarnet har aviserat att idag blir sista dagen här hos oss för den här gång. Imorgon kör vi honom till Fengersfors. Han ska bli där några dagar hos goda vänner. Sedan mellanlandning i Knivsta några dagar hos kompis och därefter blir det hem till Umeå igen med nattåg.
Högdräktig råget igen! Utanför fönstret igår måndag!
Hon var verkligen rejält tjock av killingar, att skinnet håller!!. Fast jag har nog ändå en känsla av att den förra jag såg häromdagen var ännu tjockare. Den här åt ivrigt av örterna i hygget. På något sätt tror jag att ett hygge i skogen släpper fram växter som är nyttiga för djuren. De betar ofta där och tycks välja sin mat lite kräset. En del ställen går de till gång på gång.
Nu är nästan hela vinterfällen borta, bara några grå tussar kvar på ryggen.
Hennes färger i huvudet blev speciella, men kan förstås vara vinterfärger som inte bytts ut än så det ska bli brunt senare.
Agenda för dagen är fisketur nu på morgonen för Roland med ett par goda vänner. Spännande att få se det resultatet. Barnbarnet planerar att måla färdigt det vita på gäststugan på Liane och klippa gräs. Jag tar hand om markservicen och borde åka till Årjäng, har ett par ärenden där.
Svart svan är sällsynt!
Men barnbarnsfamiljen och kusinfamiljen såg den här på lillsemester i Västervik, Gränsö närmare bestämt. Jag har aldrig sett någon. Vi har vi ju haft många svanar här under våren, men ingen svart. Deras iakttagelse blev till en tidningsartikel och ett radioinslag med ornitolog Niklas.
Hur tjock kan en råget bli innan hon föder???
Den här stackars geten från i förrgår kväll bredvid vårt hus ser ut att kunna spricka när som helst. Tänk att de här smala och smäckra djuren kan bli så otroligt tjocka innan de föder sina killingar!
Hon håller sig nära skogen, går inte långt ut på vallen för att äta. Och hon går fort in och gömmer sig när man går förbi. Hon kommer rimligen att föda vilken dag som helst, säkert två killingar som hon bär på, kanske till o med tre. Har aldrig sett en så stor get.
Sloköra igår kväll igen!
Han verkar hålla sig runt Liane. Nu var han i Lilöcka, det blir lite för långt avstånd för att få en tydlig bild. Men det är ingen tvekan om att det är han. Ena örat hänger ner förlamat, och det andra har ett stort hack. Han är stor i kroppen i år och liksom tidigare väldigt mörk i färgen. Ska bli roligt att se om han får horn lika som förra året, bra utlägg på så där 8- 10 piggar. Kan ju bli större i år. Vi har en känsla av att han är rätt ung.
I kväll har det varit en viltolycka. Rådjur påkört mellan Furnäs och Lianevägen, det gick häråt. Polisen har gjort markering på denna sidan landsvägen. Roland har kallat in eftersöksjägare som ska leta efter skadat rådjur med hund. Ingen återkoppling ännu.
Agenda: Vi har varit i Säffle idag, på Holgers och fick äntligen träffa Sara. Och inte bara henne utan Markus och lille Filip med kompis. Det blev smarrig glass och gott kaffe på uteserveringen. Vi lyckades pricka in dagens enda solsken. Har varit grym åska i bl.a. Långserud. Barnbarnet har målat en del runt fönstren på Liane och sedan buskröjt resten av dagen. Han var förstås erbjuden att gå med till Säffle men valde att jobba. Flitig kille!
Dräktig råget och bock
Hon kom först, den högdräktiga rågeten, klivande över vallen, betande lite förstrött då och då. Hon har i stort sett fällt sin grå vinterfäll och fått den ljusbruna sommarpälsen.
Det är rätt långt avstånd, svårt att få bilderna skarpa.
En bit efter kom bocken. Han hade heller ingen brådska, klev också lugnt och betade ibland. Han har mer kvar av den grå vinterpälsen. Svårt att se exakt hur hornen ser ut men gissar att det är en spetsbock, i så fall har han långa spiror till horn. Har för mig att en bock med två långa spetsiga piggar kallas något speciellt men kommer inte på vad. Mördarbock??
Det här paret gick på vallen mellan Gropkûel och landsvägen.
Liten agenda
Igår så putsade barnbarnet fönster på Liane och motionerade tax Seffrin. Roland håller på med en trasig åk-gräsklippare och en del annat med maskiner. Jag har jobbat på skolan och lagat mat för flera dagar.
Idag kan det bli så att Roland o barnbarnet börjar måla på Liane. På schemat finns nog också ett besök i Årjäng på morgonen för reparation av en maskin och senare kanske Säffle för reparation av ryggskröplig gubbe. ;-) Då klämmer vi nog in Holgers konditori i agendan. Vi sysselsätter oss!
Äntligen en råbock på Liane!
Vi har sett getter och killingar en tid nu men länge sedan vi såg bock. Igår fredag dök han upp i alla fall, gick flera gånger fram på åkern mellan oss Liane-ladugården. Han har nästan fällt all den grå vinterpälsen och har börjat få sina horn. Blir kanske en spetsbock?
Älgtjuren med ett slokande öra och ett öra med hack
Va kul att han visade sig igår kväll igen. Han har alltså ett öra, högerörat, som han inte kan röra så bra och det hänger ner lite. Hans vänstra öra har ett ordentligt hack. Vi såg honom förra året också ibland och kunde följa hornutvecklingen från maj till september 2018.
Men bild ovan och två bilder nedan är från igår. Vore roligt att kunna följa honom i sommar också och se om han fortsätter vara en 8- 10-taggare eller om det blir större horn i år. Vi håller tummarna att han kommer att visa sig för oss ibland. Det är sällan vi kan följa en älgs utveckling från år till år, de har ju inte ofta såna här spciella kännetecken
Sista bilden från igår, alltså maj 2019
Bilderna nedan är samma älg förra året
Så här såg han ut i maj 2018, ganska exakt ett år sedan. Det var första gången vi såg honom. Jag skickade in bilder och beskrivning av honom till veterinärmedicinska för att kolla om det kunde vara någon sjukdom som gjorde att hans öron verkade skadade. Men det var det inte.
Så här var han fram på sommaren 2018. Hornen har börjat utvecklas men basthuden är kvar
Även den här bilden är från förra sommaren 2018
Här är sista bilden jag fick på honom förra året. Då är vi framme i september 2018. Han blev kraftig, mörk till färgen och fick en snygg hornuppsättning, någonstans 8 - 10 taggar.
Han tycks alltså ha blivit kvar i området fast vi har inte sett honom under vintern. Roligt att han visade sig nu, han är ju en gammal bekant. Och vi är glada för alla älgar runt oss, det har varit glest mellan dem ett par år nu.
Senare idag berättar jag om ett kärt besök av barnbarn som vi har här hos oss nu!
En fin råbock!
Honom såg vi häromdagen. Han har pampiga horn och har fejat. En riktig kämpe om getternas gunst
Såg fem älgar igår söndag, fördelade på tre platser.
Bilden ovan och två bilder nedan var på två älgar i Fälttakan. De drog snabbt. Blev inte klok på kön och storlek.
Bilden ovan och två bilder nedan var två älgar på Ärtå-jâle. Det såg ut som en dräktig ko och en fjolårskalv. Men kalven var väldigt liten tycker jag, inte mycket större än normalt vid älgjakten i oktober. Den borde bli jagad snart, innan kon får sin nya kalv
Bilden ovan är på en uppenbarligen dräktig ko här på Liane.
Tornfalken sitter där - just nu!
Det är två vi har sett och de har varit här ett tag nu. Men jag har inte lyckats fånga någon på bild förrän nu - för fem minuter sedan! Samma plats som tidigare. Vet inte hur många år de kommit hit troget och fått sina ungar. Förra året drattade en nyss flygfärdig unge ut och landade på studsmattans nät. Barnbarnen som var där blev panikslagna och sprang in, men det slutade lyckligt. Ungen flög välbehållen iväg.
Det är en majestätisk hålling och krävande blick hos de här fåglarna, väljer alltid en plats med god utsikt typ ladugårdstak, stora granar hustak. Favvoplatsen är duvslaget som Oskar Boberg på Liane byggde åt sina duvor. Oskar gillade att testa nyheter så som duvor och ankor.
