Flugsnapparen
Holken är precis vid Severins "utetoa". Där står jag ju och hänger ett antal gånger per dag och väntar på hans "behov". Flugsnapparna har vant sig vid min närvaro och bryr sig inte längre. De kommer i alla fall och matar fågelungarna. Flugsnapparhanar lär kunna vara otrogna och ränna i flera holkar, men den här verkar bara vara flitig familjeförsörjare. Undrar om det är samma som så tålmodigt väntade på sin "fru" den där gången på altangolvet, när de kom in huset och hon blev borta en stund efter att ha flugit i fönstret?
Älgar på E18 idag!
Ko med två små röda kalvar tog sig över vägen idag på förmiddagen när vi åkte till Karlstad. Kon stannade på vägen och väntade in kalvarna och vi stod lugnt och väntade i våra bilar. Vi hade sett dem på håll. Det är precis före avtagsvägen till Nysäter - Arvika. Tur när det går bra!
Boberg - var är du?
Fyra dagar utan skymten av Boberg! Vi spekulerar i om han kan ha gått till de sälla jaktmarkerna med hjälp av räven som går här? Eller om han gjort en längre förflyttning i sökandet efter passande hönor? Lite tomt är det efter honom. Senare idag blir det nog en bild på lilla Lovis!
Fågelunge på vägen!
Idag när jag kom från bilen så satt den här lille gynnaren mitt på vägen och han gjorde ingen ansats att flytta på sig. Jag fick gå ganska nära och vifta med händerna för att han skulle göra några flax mot gräsmattan. Jag motade honom en bit upp i trädgården så att han inte skulle bli överkörd. Jag hörde hans mamma pipa ängsligt i närheten. Gissar att det är en flugsnappareunge. Roland tror på talgoxe. Han brukar ha rätt.
Flugsnappare inne i huset!
Dom kom svischande in på altanen, tre stycken flugsnappare i vild lek. En hann väja för dörröppningen in till köket men två kom efter mig in! De landade i fönstret vid matbordet mot norr och försökte ta sig ut. Honan, närmast på bilden, domnade av och blev liggande på sidan på golvet och såg död ut. Jag tog på mig gummihandskar och tog henne varsamt med ut på altanen, vände opp henne på de små fötterna så hon kunde sitta. Hanen flaxade vildsint mellan blomkrukorna så honom gick inte att fånga in med händerna. Det var bara att plocka ur fönstret, öppna det och fösa ut honom. Sen kollade jag ut för att se hur det gick. Honan satt still, plirade och andades hastigt. Hanen hade flugit runt huset och satt nu bredvid henne! Och där satt han troget tills hon någon halvtimme senare repat sig och flög iväg!
Jag har ju trott att flugsnapparhanar är totalt promiskuösa och notoriskt otrogna typer, men ändrar mig härmed. Tycker han uppträdde riktigt ömsint som höll sin lilla dam sällskap så länge!
Vi har några par som häckar i fågelholkarna runt huset, det här är ett av dem. Skönt att det gick bra.
Boberg är kvar!
Fasanen som vi kallar Boberg, är kvar här på Liane. Han var borta ett par dagar och vi trodde räven tagit honom, men igår såg vi honom igen av och till under dagen. Antagligen tog han bara en tur härifrån för att kolla efter fruntimmer. Han kacklar och flaxar fortfarande. Vi har inte lyckats få ta på hönor till honom.
Boberg är tillbaka!
Som om han hade känt min oro så visade hans sig för säkerhets skull direkt här i trädgården i morse! Först gick han fram o tillbaka på åkern mellan oss och Liane. Sen spankulerade han med bestämda steg in på asfalten framför huset!
Det gick sakta och tryggt.
Här uppe vid komposten stannade han en god stund och la en liten kabel. Sen kackelflaxade han några gånger. Vet inte om det är något sorts spel. Han sträcker i alla fall på halsen och kacklar högljutt och direkt efter det så flaxar han med vingarna och försöker se stor ut, men han står kvar på samma ställe, flyger ingenstans.
Till slut promenerade han värdigt iväg bakom komposten och försvann. Duvhöken har i alla fall inte tagit honom. Jag tror att han har fullt sjå med duvorna som nu kommer i en liten flock på de nysådda fälten. Det är havre och ärtor sådda så det kan bli mycket duvor där och massor av mat för duvhöken. Jag gissar att han kallas så för att han äter duvor. Eller också är det för att något i hans fjäderdräkt liknar duvor. Men jag vet inte vad det skulle vara. Får väl tänka att duvhöken gör något nyttigt om han kan hålla nere antalet duvor och rädda en del av ärtsådden. Förra året var det enormt många duvor här som mumsade i sig sådden. Nu är det bara en liten flock.
Sist - men inte minst - 7 älgar!
När jag var nästan hemma, precis vid lagårn på Liane, så kollade jag söder om vägen. Idag var det 7 älgar som gick där. Och de har gått där hela dagen. Igår var de 6. Jag försökte få en vinkel där alla 7 var med men lyckades inte, det blev bara 5 samtidigt. Men det står alltså två till en bit bort. Det är lite som att bo i ett zoo här just nu. Vilda djur överallt, särskilt på kvällarna. Den här synen med 7 älgar samtidigt är mäktig. Men vi får passa på att njuta av den nu, för den är redan ovanlig i stora delar av Värmland och den kommer att bli allt ovanligare i takt med att ökningen av vargstammen skenar och rovdjurspolitiken fortsätter att haverera. Skräcken för oss är ju att vi får en röd-grön regering där Miljöpartiet får ett stor inflytande. Och att Marit Paulson får vara med och bestämma i EU. Då kan vi glömma älgen, både att se och att jaga.
Trana nästa!
Nästa djur i kväll på Lianevägen var en av de två tranorna som bor här just nu. Den är lite lustig. Ofta finns den ganska nära vägen när jag kommer med bilen och oavsett vilken sida det är så ska den prompt springa över till den andra. Ofta nöjer den sig med en språngmarsch o stannar en bit bort. Men idag stannade jag med bilen och då blev det till att ta en flygtur.
Liane zoo?
Första djuret in på Lianevägen idag när jag kom från Brogärdet, var egentligen inte Boberg, utan en duvhök som satt i det nysådda strax efter vägen, men den flög innan jag hann få opp kameran. Boberg var god tvåa i alla fall och han går tydligen helst efter vägkanten och mumsar på nåt, hela dagen idag.
Tjäderhöna
Jag ser henne ofta på väg till Agnars, men inte varje dag. Hon är i samma område nästan på samma plats och befinner sig ofta coolt nära vägen. Antagligen har hon lagt ägg i närheten säger Roland och hon kliver upp på vägbanan för att peta i sig småsten som behövs för matsmältningen. Det är inte hemma hos oss annars kanske Boberg -fasanen skulle gilla henne, men hon har väl någon stilig tjädertupp i närheten. Jag vet för lite om tjädrars familjeliv för att ha koll på om handjuren deltar i ruvningsjobb och barnuppfostran eller om de bara går omkring och stilar. Tuppar o hönor har i alla fall inte lika fjäderdräkt och ska alltså enligt en teori inte leva samman hela livet så som svanar.
För att reda ut fågellivet runt Liane så går Boberg-fasan just nu nere på de nysådda åkrarna och plockar i sig frön (antar jag, nåt plockar han i sig i alla fall). Jag åkte precis förbi honom vid vägkanten.
Fasanen Boberg är kvar!
Kacklar och flyger, kacklar och flyger gör han. Men inte långt, han är nog ingen skicklig flygare. Han finns runt Liane hela tiden, hörs då och då o ch ibland ser vi honom. Boberg heter han, uppkallad efter Karl Boberg, Kalle på Liane. Måste ha varit pappa till Ester, eller bror. Jag är osäker.
Tornfalkrapport från Liane
Vad de sysslar med när vi inte är i närheten vet jag inte. Men när vi är nere på Liane så visar de två typiska beteenden. Det ena är en uppvisning i flygbalett runt ladugården och ut över de närmaste åkrarna. De är verkligen flygkonstnärer, snabba tvära svängar är det. Länge nu så har de inte haft några ägg eller ungar så de har kunnat lattja runt tillsammans och verkar inspirera varandra. Det ser ut som lek.
Det andra typiska beteendet är att de parkerar sig i varsin stor gran bredvid boningshuset. En av dem sätter sig gärna högst upp i toppen och kollar kaxigt runt omkring (i min fördomsfulla värld är detta hanen! ). Den andra sitter diskret inklämd mellan de yviga grenarna i sin gran och syns knappt. Men hörs! (Honan?) Båda låter gärna och de för en ljudlig dialog med ett typiskt läte. Det är en lång darrande vissling som stiger i tonläge mot slutet. Ingen annan fågel låter så, det går inte att ta miste. Så sitter de alltså i granarna och konverserar verkar det som.
Sen blir det en snabbrush in i boet i duvslaget. Det går så fort att man kunde svära på att de måste slå huvudet i ladugårdsgaveln och falla ner döda. Men inbromsningen från full fart till noll är supereffektiv och de landar med precision på brädan som sticker ut från Oskars duvslag. Att sitta på den är också en favoritposition och då sitter den andra falken ofta ovanför på takkanten. De verkar gilla varandra och är ofta tillsammans på något sätt. Undrar om de håller ihop hela livet, så där som svanar lär göra? Prästen sa i sitt vårtal att fåglar där hona och hane har lika fjäderdräkt håller ihop hela livet. Om den ena dör så lever den andra vidare ensam. Har aldrig hört detta med fjäderdräkten förut, intressant!
Sedan några dagar ser vi bara en i taget, antar att det tyder på att de ha ägg här uppe i duvslaget och turas om att ruva.
Nä, det gick inte!
Den första morkullan kom inte förrän klockan 21.03, hann inte upp med kameran, fast jag stått ute och väntat en god stund. Nästa kom 21.14. Den fick jag med på bild men bara som en mörk suddig fläck, sen kom ingen mer. De flyger så snabbt o lågt, det blir rörelseoskärpa. Undrar hur man bär sig åt för att fotografera flygande morkullor?
En fasan på Liane!
Vi har ett livligt fågelliv här just nu; skator, tornfalkar, tofsvipor, tranor och en del annat!
Idag på morgonen när Roland snickrade på Liane-verandan, hörde han upprepade gånger ett hest ropande. Han började undra om det var förfäderna som spökade och kollade runt. Då upptäckte han den; en fasan som spankulerade på vägen nerom Liane och hojtade! Den har tydligen bosatt sig i Sillerud. Fler har sett den, men här på Liane var nog första besöket. Roligt med en ny fågelart. Där jag växte upp, på Närkesslätten, var det en vanlig fågel o den jagades med hjälp av pointerhundar!
Uppdaterat . Eva kommenterar att det kan vara en "utvandrare" från Gallerud, där någon släppt ut många fasaner. Hoppas det kommer någon mer hit, ett fasanfruntimmer kanske. Den här verkar så ensam och det är ju vår.
Hägern i Bäcketjärn!
Varje år på plats i tjärnet. Startar sina flygningar i slow motion, långsamt och värdigt!
Tornfalkarna är tillbaka!
Sedan några dagar är tornfalkarna tillbaka på Liane! Vi har glatt oss åt deras närvaro ett par år nu. De har byggt i Oskars gamla duvslag där ovanför fönstret. De satt där nu också och jag försökte ta kort, men de är skygga som vinden och jag fick bara med stjärtfjädrarna som syns längst till höger i bilden! ;-)
Tryggare är de när de sitter längre bort i de stora granarna bakom huset. Hoppas det går bra med äggen och ungar i år. Första året flög ungarna ut ur boet in i ladugårdsbyggnaden och klarade inte att komma ut. Förra året överlevde de och vi såg dem flyga omkring.
12 tofsvipor!!!!
Det är verkligen 12 tofsvipor nere på Smörhôlera! Jag trodde Roland sett fel, men det är 12 stycken, minst, jag räknade idag när jag gick förbi. Så många har vi inte haft på länge. Hoppas de blir kvar och några ägg klarar sig efter vårbruket.
Fågelrapport söndag!
Duvhök är det som sitter däruppe och kollar. Det var långt avstånd och blev inte så bra bild. Han ser ut att hålla till ute vid Agnars, svävade över området mellan land och vatten. Vi var där och eldade ris idag. ´Jag tog en taxlös långpromenad. Vill verkligen ha en liten tax, saknar Oskar så.
Tranorna är kvar och struttar omkring på åkern söder om oss varje dag. De här exemplaren har bra skriktider, de brukar dra igång först vid 9-10 på förmiddagen. Glömmer aldrig det året vi hade några hela säsongen som startade konsert mellan 4 och 5 varje morgon!
Tofsviporna är kvar nere på ängarna, fast jag vet inte hur många. Några starar har jag inte sett än, de håller till nere hos Jenny på Östanlind. ;-) Rådjuren har plötsligt kommit ut på åkrarna också, antar att de börjar beta av det spirande gräset och ställer om sin mathållning tidigt i år. Det hände liksom från ena dagen till den andra. Men jag har inte fått någon bild på dem än.
Sångsvanarna i tjärnet
Två sångsvanar låg i Bäcketjärn i solskenet när vi åkte till Karlstad i går på förmiddagen! Antagligen blir de inte kvar utan vilade sig bara på resan norrut. Tror inte att de här häckar så långt söderut som hos oss. Jo, tydligen har den börjat häcka även i södra Sverige, men kanske inte så vanligt.
Sångsvanen är Norrbottens landskapsfågel och Finlands nationalfågel avbildad på deras EU-mynt. Stiliga djur.
I övrigt så är fågelläget att vi har kvar de två tranorna på åkern söder om oss och koltrastar runt huset. Om tofsviporna är kvar vet jag inte, men håller tummarna.
Senare bilder från kvällens konsert för Barncancerfonden.