Inga Magnusson

Vad de sysslar med när vi inte är i närheten vet jag inte. Men när vi är nere på Liane så visar de två typiska beteenden. Det ena är en uppvisning i flygbalett runt ladugården och ut över de närmaste åkrarna. De är verkligen flygkonstnärer, snabba tvära svängar är det. Länge nu så har de inte haft några ägg eller ungar så de har kunnat  lattja runt tillsammans och verkar inspirera varandra. Det ser ut som lek.

 

Det andra typiska beteendet är att de parkerar sig i varsin stor gran bredvid boningshuset. En av dem sätter sig gärna högst upp i toppen och kollar kaxigt runt omkring (i min fördomsfulla värld är detta hanen! ). Den andra sitter diskret inklämd mellan de yviga grenarna i sin gran och syns knappt. Men hörs!  (Honan?) Båda låter gärna och de för en ljudlig dialog med ett typiskt läte. Det är en lång darrande vissling som stiger i tonläge mot slutet. Ingen annan fågel låter så, det går inte att ta miste.  Så sitter de alltså i granarna och konverserar verkar det som.

 

Sen blir det en snabbrush in i boet i duvslaget. Det går så fort att man kunde svära på att de måste slå huvudet i ladugårdsgaveln och falla ner döda. Men inbromsningen från full fart till noll är supereffektiv och de landar med precision på brädan som sticker ut från Oskars duvslag. Att sitta på den är också en favoritposition och då sitter den andra falken ofta ovanför på takkanten. De verkar gilla varandra och är ofta tillsammans på något sätt. Undrar om de håller ihop hela livet, så där som svanar lär göra? Prästen sa i sitt vårtal att fåglar där hona och hane har lika fjäderdräkt håller ihop hela livet. Om den ena dör så lever den andra vidare ensam. Har aldrig hört detta med fjäderdräkten förut, intressant!