Åtta tofsvipor!!!
Idag söndag var det fler tofsvipor på plats och jag lyckades till slut räkna dem: åtta stycken! Helt fantastiskt och jag hoppas att de blir kvar.
Sen kunde dagens promenad ha slutat illa, men mer om det senare. En sån här dag när man borde köpa en lott bara för att man har haft så mycket tur.
Tofsvipan kom idag!!!
Hoppas innerligt att det inte blir bakslag med mer vinter så hon far illa. Hade inte tofsvipa i åtanke när jag gick ut runt Liane idag, men hörde plötsligt hennes pipande nere på åkrarna. När jag tittade upp så såg jag henne, hon lekte och flaxade i vinden såg det ut som. Om vi har tur så stannar hon kvar här. Förr var det många par, nu bara enstaka, något år inte ett enda och det var tyst och tomt.
Blåsipporna efter väggen blommar redan!
De är redan på gång, blåsipporna efter husväggen, de som jag tog med från mammas tomt i Bäck och sedan från Svensbyn. De har alltså hängt med sen jag var liten. Märkligt nog har de överlevt alla olika växtplatser och flyttar. I mitt föräldrahem var tomten också en skogsbit där vilda blommor växte.
Eld gör Roland upp ...
... när som helst och var som helst, det spelar ingen roll om det störtregnar eller är 20 grader kallt. Han hittar sina töreträd, träd med tjärved, hugger flisor av det och tänder, lite i taget. Det tar en stund och är lite pyssligt men funkar alltid. Jag kommer aldrig att fixa det för jag känner inte igen töre i skogen så som han gör.
Strandskyddet ...
... skulle göras mer flexibelt för några år sedan och man antog en ny lag. Tanken var att det skulle bli svårare att bygga strandnära i hårt exploaterade områden runt storstäder exempelvis och lättare i glesbygdsområden. Resultatet har blivit precis tvärtom. Det blev stopp för att bygga glest nära små bäckar, åar, tjärn och småsjöar, medan det fortsatte att byggas mer än någonsin där bygg-trycket redan var högt. Tätbebyggelse i de s.k. LIS-områdena var ingen höjdare. De som ville bygga i glesbygden ville inte bygga tätt. Och ibland blev följderna helt absurda. En familj som anlade dammar för kräftodling för att kunna försörja sig i en bygd med få arbetstillfällen, fick plötsligt strandskydd vid dem och fick inte bygga något närmare än 150 meter. Nu föreslås att man ska kunna ta bort strandskyddet vid små sjöar och vattendrag. Och det är ju egentligen det enda rimliga. Dilemmat är ju bara att i Värmland har vi massor av sjöar men knappt några som är mindre än ett hektar, vilket man förslår ska bli gränsen.
Mer om älgflugor!
Här skrivs en del om den nya lilla otäckingen som invaderat våra skogar. Ett motmedel sägs vara citron och lavendel. Det .är alltså bara att gno in sig med de ämnena och testa.
JAG HATAR ÄLGFLUGOR!
Jag hatar verkligen älgflugor!!! För att kompensera den lille Hej för ett dygns frånvaro, så tog vi med honom till skogen ett par timmar på eftermiddagen när vi kom hem. Vi klängde upp över Linnekleva på skrå mot Konjakeskiftet och så tillbaka traktorvägen i Febacken. Och på några sträckor här så var attackerna från älgflugor helt sanslösa. Jag kunde samtidigt ha dem krypande in i ögon, mun och näsa! Och pepprat av dem på jackan, redo att bitas. Vad gör man då??? Paniken och hjälplösheten växer. Tack o lov var det inte lika illa hela vägen. Väl hemma så blev det sanering, dusch, förstås och så kamning med luskam. Tre stycken hade gömt sig i håret och ýtterligare en dök upp senare på kvällen. De biter och kryper.
Jag längtar tillbaka till min barndoms skogar, utan älgflugor och fästingar, utan vargar, björnar och vildsvin. Kom inte och påstå att de behövs för den "biologiska mångfalden" eller den "ekologiska balansen"! Vi har klarat oss utmärkt i decennier utan de här djuren, íngen har saknat eller behövt dem. Under den tiden vi slapp dem så utvecklade det svenska folket en slags gemenskap med naturen, ett nära förhållande som jag tror att många andra länder saknar. Jag undrar hur länge vi kommer att fortsätta vara ett naturälskande folk och ett naturkunnigt folk med de förutsättningar som råder nu? Det är inte lika trevligt i skogen längre, även om jag inte kan tänka mig ett liv utan den.
Ormdag igår!
Har inte sett en enda orm på alla promenader under den här sommaren. IGÅR SÅG VI TVÅ!!! Och det med bara några minuters mellanrum. Först en huggorm, brunsvart ganska liten, som ringlade över vägen. Vi lyckades tack o lov koppla lille Hej innan han fick se henne, annars kunde det ha gått illa. Sen på hemvägen från Spriklerud så låg en snok i en liten hög på höger sida om vägen. Nu har jag fyllt ormkvoten för resten av hösten!
Fylleälgar ...
... dyker upp så här på höstkanten. Älgar är väldigt förtjusta i äpplen och kan vräka i sig ansenliga mängder. Frukten jäser i magen, blir till alkohol och den glupske kan bli rejält berusad.
Mer från älgolyckan imorse
Så här såg det ut när jag åkte till jobbet i morse. Älgkon låg i diket och bilen var på väg att bärgas. Tur sa Roland att det var ett stabilt fordon. Det var en Saab. Älgen hade studsat från kofångaren och landat uppe på vindrutan, och själva rutan hade spruckit och böjt sig inåt, men den höll sig fortfarande någorlunda på plats i sidorna. Med bilar där vindrutan viker ner sig i sidorna och inte orkar hålla emot älgens tyngd så blir personskadorna svårare.
Jag fick stå här en stund och vänta på fri fart i den mötande körbanan.
Det här är en plats där man ska se upp för älg. Det lär gå mycket älg på golfbanan bredvid; mat och vatten finns i riklig mängd där förstås. För länge sedan bodde vi i skolhuset i Snarkil, det blir nära, så var detta en typisk älgövergång där olyckor ofta inträffade under älgexplosionen på 70-talet. Glömmer aldrig när en chockad men oskadad man kom och ringde på vår dörr då. Han var från Sydamerika, pratade skröplig engelska och hävdade bestämt att han kört på en åsna.
Vildsvin eller grävling på Pärekul?
Ja, det är frågan. Så här såg det ut i morse i alla fall när Kjell och hans mamma tittade ut i trädgården.
Roland skickade en bild på förödelsen till Gunnar Glöersen, jaktvårdskonsulent i Värmland. Han gissade på vildsvin, för han hade aldrig sett att grävling hade ställt till så illa, och skickade gratulationer till att ha fått en nytt vilt, jaktbart och ätligt.
Imorgon vet vi kanske lite mer för nu har det laddats en grävlingfälla med äpplen och honung och annat godis.
Rovfåglar
Två stycken seglade över Liane idag när jag var på väg hem med valpen. Kunde inte få bättre bilder med mobilen. De var rejält stora och ser ut att ha ett ljust band på undersidan vingarna, tvärs över en liten bit från vingspetsen. Vet inte vad det var. Har inte lyckats se på nätet eller i fågelbok heller.
Just nu, torsdag morgon, ...
... är Roland ute och fiskar med en gäst. Så här fin gädda blev det för en halvtimme sen, över 80 cm. Lagom matgädda, den ska enligt uppgift bli queneller och soppa. Det lönar sig att gå upp tidigt på morgonen, de startade kl 6! Men dimman låg tät så de fick delvis orientera sig med GPS:n på hundpejlen. ;-)
Sen kommer tv, sen kommer ett planeringsmöte, sen kommer grillning på stenen hos goda vänner som vi inte träffat på ett tag nu och vi får äntligen träffa VINCENT! Honom har vi väntat på!!!!
Dimman har lättat där ute på sjön hos de morgontidiga fiskarna. Bilden kom precis nu. Vackert är det på Östra Silen! De befinner sig vid Silvergruvan här.
Steglitsar ...
... var det på altanen idag, fem stycken. (Nej det var grönsiskor inte steglitsar! De senare har ju färg på huvudet också) Och de smaskade ivrigt i sig björkfröna. Syns dåligt här på bilderna.
Runt Liane ...
... blev kvällspromenaden med hundarna. Det är så där tre kilometer. Fågellivet är igång; två storspovar, sex tofsvipor (mesta på länge!), 5 tranor (fridlysning helt onödig!), en ringduveflock (inte skogsduva ;-) ), en måsflock och i gluggen vid Rolands framlidne morbror Oskars duvslag uppe på ränne, finns ett par tornfalkar i år, precis som förra året. Hoppas deras ungar klarar sig i år.
Blåmesungen hoppar ut!
Det var alltså en blåmes, inte en talgoxe som valde att bygga i vår holk under taket på altanen. Familjen har oblygt matat sina små nu en tid. Nu var ungarna flygfärdiga. När vi åt lunch med son Mattias idag lördag, så var det bara den sista ungen kvar i holken. Han blev till slut väldigt modig och satte sig långt ut i öppningen och kollade runt sig.
Till slut gjorde han ett flaxande med vingarna och hoppade ut. Han landade först på altanen och hoppade sen vidare ner i tujabusken bredvid. Föräldrarna matade honom förstås där också.
Riktigt söt men ser morsk ut som blåmesar brukar.
Frostbränna
Det kallas frostbränna när solen kommer stark innan tjälen gått och växten kan börja suga upp vatten. Och i år verkar den ha drabbat hårt. Massor av skogsplantor har torkat bort, så där 25 % enligt bedömare, ljung har drabbats, enbuskar, blåbär och andra växter. Frosten och tjälen har tydligen varit ovanligt tuffa i vinter. Dessutom säger rörmokarna att man haft ovanligt många problem med folks vatten och avlopp, de systemen har också tagit stryk.
(Jag hoppas fortfarande att brudspirean och enbusken i vår trädgård ska repa sig)
Massdöd av älg i Blekinge.
Man har hittat 80 döda älgar i Blekinge, mot normalt c:a 30. Man misstänker Tiaminbrist, vitamin B1-brist alltså. Tidigare har fåglar tydligen dött av den orsaken. Hoppas att detta utreds ordentligt.
Helvit gräsand!
Det såg vi en igår kväll när vi skjutsade hem Bosse i Leverhögen. Det var ett par i den lilla pölen strax innan man kommer ut ur skogen på Leverhögsvägen, Mopusse.En av fåglarna var alltså helt kritvit, Roland tror att det var honan.
(Det går tydligen inte att kommentera under det här inlägget, men det går i det föregående)
Enligt Henrik i Lakevikens kommentar här under så har den helvita gräsanden varit i krokarna 4 år, men tydligen inte lyckats bilda par med någon utan fått vara en tredje som hänger på andra par. Intressant att se utvecklingen av detta! Kanske ratas som partner pga det avvikande utseendet. Tack för upplysningen Henrik.
Ringduva - absolut!
Jo, visst är det ringduva, inte skogsduva! Helt rätt PI! Jag ska ändra i mitt inlägg om fågellivet runt Liane.