Inga Magnusson

Idag söndag eftermiddag lämnade vi tillbaka Isa, Kurts duktiga älghund som Roland lånat och jagat älg med i Ockelbo där han var hundförare.  Nu ska hon vara hos Kurts son tillsammans med stövaren. Hon kommer tillbaka till oss den 24 :e då hon ska jaga älg på Egenäs. Roland ska till hennes husse och jaga hare vid första advent. Det ser han fram emot.

Vi hade jaktgäster under helgen, Hans v E och fru D med en vacker Vorsteh. De kom i torsdags och stannade till i lördags. De bodde i en av våra fiskestugor förstås. Vi åt lite enkelt här på torsdag kväll. På fredag var det harjakt på förmiddagen utan framgång Hans och D gick under tiden med sin hund för att försöka på fågel. Där de jagar i Sörmland är det så mycket rådjur att det är svårt att fokusera ¨den tvååriga tiken på fågel.






Det blev också lite break och väntan förstås med brasa och matsäck. D är expert på utemat och hade gjort en god paj som var inpackad i folie och lämplig att lägga i elden för uppvärmning.

Vi jagade rådjur i eftermiddags, dock utan någon lycka. Rådjuren har nog lämnat åkrarna runt oss nu när de är plöjda. Det fanns inget inne i något av hagen på var sida om huset vårt. Men det var otroligt vacker väder och jag tog några bilder på det!



Det fanns till och med kantareller i skogen på flera ställen, men jag plockade inga för jag tror att de är smaklösa nu.



Här är en vacker favvoplats!


Det här är en viltstig. Djuren går gärna samma vägar hela tiden och det blir stigar efter dem i skogen. Lustigt nog så märker jag att jag också vill gå samma vägar fast jag försöker att hitta nya ställen. Men fötterna vill liksom hitta det vanda. Kommer ständigt till samma platser. Det är nog urtidsmänniskan i oss som ställer till det. De här bilderna är både från sönnare och nolare Lihaget. Jag gick igenom båda idag och Roland o Anders satt i pass. Men Oskar fick inte tag på några rådjur, möjligtvis en räv på slutet, men den fick han ingen ordning på.

Jag såg i alla fall tjäder. De satt i åsen norr om vårt hus och flög upp precis när man kommer nära. Hjärtat nästan stannar av förskräckelse varje gång. Det var minst två fåglar här eventuellt 4, men jag såg i alla fall två samtidigt. De går på marken och betar och sätter sig i höga tallar när de blir uppskrämda.

Till torsdagen och fredag ska vi jaga fågel här. Då kommer jaktgäster med fågelhund, vorstehhund. Det ska bli spännande. Fågeljakt är inte så vanligt här, vi känner ingen som håller på med det runt oss.

Vi var här uppe igår lördag. Gubben kom hem vid middagstid från Ockelbojakten och vi gick genast till skogen med taxen Oskar. Men det var inte enbart en jakttur utan också en samlartur. Jag ville ha lite mossa och ris för vinterdekorationerna. Roland satt på pass längre upp och jag gick hit upp med Oskar. Det är åsen mellan Blåsåsen och Döverud. Det är en av mina favvoplatser, jättevackert med utsikt och igår var det vackert väder med strålande sol dessutom.




Jag försökte gå med Oskar i kopplet först så han ska få vittring på något. Han gillar att använda ögon och öron också, inte bara näsan. Han går ofta upp högt med huvudet och kollar av vad vinden för med sig. Ibland på kort ser jag att han får fel färg, ser nästan blågrå ut. Men färgen på bilden precis ovanför den här texten är ganska rätt. Han är viltfärgad.


Men ofta är det förstås näsan i backen som här.

Oskar hade slag länge uppe på åsen och slog till och med några väckskall vilket han aldrig gjort förut. Men han lyckades inte reda ut det så det blev ingen jakt. Jag såg tjäderspillning här uppe och när jag sedan visade Roland en liten filmsnutt på hur han betedde sig så trodde han att Oskar kan ha slagat efter tjäder som har betat här. Vi har rätt gott om skogsfågel och ingen som jagar det.

Här syns gubben tillsammans med Mikael och en avlivad älgkalv. Man har skjutit 4 djur idag första dagen.  Kurts Isa är med också och syns bakom. Hon har gjort ett jättebra jobb idag.  Hon jagade på den här älgen en och en halv timme med gångstånd.

Gubben funderar på det eventuellt ekivoka i uttrycket gångstånd i en och en halv timme, men det får stå kvar. Det är en jägarterm som betyder att älg och hund förflyttar sig sakta gående och hunden skäller under tiden. Men om älgen springer så är hunden tyst.

Det blev en jakteftermiddag på söndagen. Jag släppte Oskar i haget mellan Liane och Sand. Han fick först upp något som borde ha varit räv. Men tappade bort den luringen efter c: a 20 minuters intensivt drev. Han öser verkligen, tätt skall och ljudligt. Men han har superbrått än så länge och flyger fram. Det gör att han är lätt att lura bort förstås.

Nästa upptag var rådjur 2 stycken vuxna djur. Intensiv jakt nu också men de lurade Roland som satt på¨pass. Det ena gick över vägen alldeles för långt bort och för snabbt och det andra smög bakom ryggen helt oväntat på andra sidan.

Sammanlagt drev nog Oskar 1 timme och var rätt trött efter det. Det var jag också. Efter någon timmes dansande i går kväll och några timmars travande opp och ner i värsta ¨åsarna så var jag också rätt slut.

På kvällen hade vi tänkt uppvakta tvillingföräldrarna men de var inte hemma. Tar det en annan dag.

Glömde nämna att det här som 'Roland har i handen är ett ovärdeligt verktyg i jakten; pejl. Med hjälp av den så ser vi om hunden skäller och kan också se i vilken riktning han finns och kan leta upp honom om han blir borta eller skadad.

Den hör synen mötte mig i skogen idag under rådjursjakten.

Det var lite skrämmande att springa på en rejäl kökskniv nedstucken i marken så här. Det kändes verkligen märkligt. Jag stannade som förstenad och undrade först om det skulle hoppa fram en mördare ur närmaste buske. Men ingen kom och jag tog upp kniven.

Det var en fin rostfri kökskniv av ett känt fint märke. Den var stor, drygt 30 cm lång. Det var en konstig upplevelese att se den så där.

Ingen har anledning egentligen att ha en stor kökskniv med ut i skogen. När man går i skogen har man jaktknivar eller svampknivar med tillhörande slida så man inte skadar sig när man går.  Och det är små knivar egentligen, inte till för att döda någon utan för att ta ur ett skjutet djur eller för att plocka svamp med.

 Den som har haft den här kniven kan alltså ha haft en ryggsäck att förvara kniven i, stannat och rastat vid trattkantarellerna som var här och stuckit ner kniven i marken och sedan glömt den där när han / hon gick vidare.

Men förmodligen är det ingen skogsvan människa som bär med sig ett sådant muskedunder i skog och mark. Det har ju nyss varit älgjakt, kanske någon av deltagarna där, eller bara någon ovan skogsvandrare / svampplockare.

Om någon läser detta och har förlorat sin kära kökskniv så går det bra att återfå kniven mot beskrivning och uppgivande av fabrikat.

Jag gick i alla fall efter avslutad jakt hem genom ris och moras med en stretande tax i koppel i den ena handen och den här förskräckliga kniven i den andra handen och jag kände mig som personifierande nidbilden  av en blodtörstig jägare. Det såg ärligt talat  förfärligt ut att komma ur skogen med en bautakniv i handen. Jag ringde och förvarnade gubben om att ifall jag inte kom hem så har jag snubblat på kniven.

Nu gick det bra i alla fall och nu väntar vi bara på att ägaren ska höra av sig.

Först jagade gubben hare förstås med Jazz, utan större framgång. Sedan blev det rådjursjatk här hemma på Liane. Rådjursjakt med tax idag lördag alltså. Jag gick återigen mot Signebyns skola, vid Bobergskûel med Oskar taxen. Som vanligt var det en flock gäss där som lättade när jag gick emot dem. ¨Det är som att gå i en fågeldynghög här. Och inte nog med det, när jag först släppte taxen så gick han och rullade sig i en hög med älgdynga. Jag kopplade honom genast och gick vidare.



Oskar såg ut så här. Vet inte om han är kvalificerad för en modeblogg. Jag kan bara försäkra att gubben och jag såg ut precis som vi brukar, exakt samma jaktkläder som förra gången och samma utrustning. Nej föresten inte riktigt. Vi hade 31- radiorna den här gången.  Och min radio var inte bra. Den brusade plötsligt ibland och bruset stoppade direkt om jag tog på antennen. Skumt ! Försökte ha öronsnäcka men det är svårt att uppfatta den andres röst då. Det är lättare med vanlig högtalare.

Oskar fick upp ett okänt drevdjur i dungen med höga träd bakom granplanteringen. Han kom snart tillbaka i egna spår till mig. Vet inte om han tränar på det just nu, att gå tillbaka i egna spår och leta upp mig.

Sedan satte jag mig stilla på en stubbe för att han skulle få gör längre lovar ut och leta och inte gå ängsligt runt mina fötter. Jag vill ju att han ska få ett bra sök. Och han gjorde stora bukter ut och sökte men hittad inget intressant.

Så vi gick ut ur granplanteringen fortsatt västerut mot gammelskogen till mitt favoritställe. Och där fick han genast upp tre rådjur. Han drev snabbt, mycket snabbt och det buktade bra i c: a 20 mnuter. Då såg Roland djuren där han stod i pass, men de var för långt bort och gick för fort så han kunde inte skjuta. Därefter släppte Oskar det hela och gick tillbaka till mig igen. Jag måste koppla honom och gå hem eftersom Roland skulle på genrep på bygdegården klockan 3, genrep på kvällens show.

Oskar fick upp en räv och jagade på den i en dryg halvtimme. Jag ställde mig i skogskanten mot åkern bakom Sand längst upp och väntade tyst när jakten gick bakom mig.

Till slut hörde jag något komma snabbt i de frasande löven i skogen bakom min rygg och jag vågade knappt andas. Det lät som om någon skulle springa över mig och det är spännande innan man vet vad det är för djurslag.

Men han hade fått upp exakt på den plats där Anton brukade få upp räv och drevet hade slingrat sig fram och tillbaka och gått väldigt snabbt så jag hade mina aningar.

Roland och D satt på pass uppe efter Blåsåsevägen.

Jodå det var räv och han kom ut på åkern bara tre meter till höger om mig, stannade upp och lyssnade bakåt efter hunden. Han var glittrande vacker i solen, fullpälsad. Han var lite andfådd av språngmarschen och stannade drygt en minut och kollade läget. Han vände sig från mig och såg mig alltså inte.

Men då pratade Roland med mig i komradion och det hörde han trots öronsnäckan eftersom det var så nära. Då fick han fart längs med skogskanten från mig och sedan tvärs över åkern upp i åsen vid Blåsåsen.

Oskar kom nästan 5 minter efter. Tappade spåret där räven stått, letade en stund och ringade runt, tog spåret och fortsatte driva upp i åsen.

Men det blev inget skott och jag kopplade honom. Vi släppte om igen på andra sidan vägen men han fick inte upp något.

Vi avslutade dagens jakt med att grilla korv här hemma ute i trädgården med D och prata om hans uppväxt i det Berlin som präglades av kriget.

Det fanns varg här för länge sedan också. Då fångades de i varggropar. Här är en som finns på Liane kvar sedan dess, fast den är delvis igenfylld. Det gjorde Rolands far någon gång på 60-70 -talet. Men fram tills dess var den alltså rätt djup. Roland minns det.

När den var i funktion så var den  djup och täckt med något och nere i den så satte man ett lamm eller nåt som lockbete, så kom vargen och drattade ner i gropen och kunde avlivas.

Tror inte att det är den här metoden Naturvårdsverket har godkänt för den vargjakt som ska ske nu i Värmland.

Men gropen är ett litet kuriosum och jag var tvungen att passera den idag när jag gick till nolare Lihaget för att släppa Oskar på eftermiddagen.

Det här stället heter Gropekûel numera. (Gropkullen på svenska)

Modebloggande fortsätter här! Kan inte låta bli, det är så frestande!

Om jag börjar uppifrån:

Tysk filthatt, okänt märke, gåva från Jan och Catrin Meissner. Den är suverän att ha när älgflugorna attackerar. De flesta landar på hatten.

Snusnäsduk, väldigt skön att ha runt halsen om det blåser eller drar lite.

Seeland jaktdress för damer. Den heter nog inte Seeland längre utan något annat. Köpt i Holmedal. Har två par byxor till, ett par större om det är kallt och jag ska ha mycket under och ett par här med bara lite under.
Det är en jättebra dress, lätt och tyst och håller blötan ute hyfsat länge.  Massor av fickor för radioar, pejlar, näsdukar, koppel, telefon, GPS osv allt vad man kan behöva.

Gummistövlar Tretorn vintertyp med tjock sula och höga skaft. De håller kylan bort rätt bra nu på hösten.

En styck tax med pejl; Oskar rätt nytrimmad och som snyggast nu. har långa vackra ögonfransar, jagar gärna lite av varje.

Kan inte låta bli, det är så frestande!!

Här är alltså dagens outfit på gubben. Annaa säger att ansiktet inte ska vara med så nu har jag varit ordentlg och tagit bort det!



Uppifrån:

Mössan är Jägareförbundets lilla löjliga Knatte-Fnatte-Tjatte-mössa. Den är grågrön, mest grön

Jaktdressen är helt suverän och från Abeko här i Årjäng. De gör utmärkta jaktkläder och till väldigt rimligt pris. Jaktvårdskretsens medlemmar har dessutom rabatt där på deras fabriksförsäljning.

Kängorna vet jag skam till säganes inte vad de är. Måste kolla det och återkomma.

En sån där läckert blank dag har jag framför mig.

Först sovmorgon så länge jag ville. Gubben jagar hare  med Jazz förstås  och i sällskap med K-E i Kålleboda och eventuellt B i Leverhögen. De pratade jakt  i telefonen igår i alla fall. K-E kommer att låna vår stövartik Leta ibland och jaga med henne. Hon blir mycket stående nu när det är ettåringen Jazz som ska tränas och Oskar ska ut på sina första övningar.

Blanka dagar är oerhört värdefulla märker jag. Det borde nog alla människor schemalägga om det går. Det känns bra att inte ha hela livet programmerat i förväg. Hur var det nu igen; "jag har kontroll över mitt kontrollbehov" som jag läste på någons blogg.  

En del dagar blir bara så här bra!

Först så fick jag sovmorgon eftersom gubben gick ut och jagade hare tidigt i morse. Han kunde också tack o lov åka till Tjärnshaget, vårt fritidshus och laga vattenpumpen. Det var en strömbrytare som hade brunnit tack vare att Fortum haft fladdrig nätspänning till huset och några andra. De ska få räkning på det sedan. En granne som är elektriker hjälpte oss. Nu är det ordnat.

Sedan när  gubben kom hem så kom son till Kurt som så tragiskt dog,  K och hämtade deras älghund Isa. Hon har jagat älg här nu och varit stand by hund för eventuella eftersöksbehov. Men nu hade någon ringt om trafikskadat vilt efter E 18 så Isa måste i elden och försöka spåra upp. Vi messade senare under dagen men man hade inte fått nåt.


Därefter måste Roland leverera en av båtarna till en kund som behövde en fiskebåt en bit härifrån.

Till slut var alla plikter avklarade och vi gick ut och släppte Oskar och hoppades på rådjursjakt.



Jag gick med Oskar över Smörhôlera mot Hol. Där var ett vildsint fågelliv. En flock grågäss på c;a 30 fåglar. De syns här på bilden, blev strax rädda och flög sin väg. Bakom dem syns de tre svanar som har gått här länge och som annars ligger nere i Bäcketjärn. Till vänster utom bild var en liten grupp kanadagäss som inte var så rädda. De flög först när jag var alldeles intill. Fåglarna äter spillsäd här och nu har de gått här så mycket och så ofta att det är som att gå i en enda matta av fågelavföring här.

Vi fortsatte förbi den här platsen och kom in i ett litet parti med hög gammal granskog



Roland har sett rådjur här flera gånger och här har bocken revirmarkerat genom att gnugga hornen mot det lilla trädet så att hans doftkörtlar ska lämna spår här och nedanför har han sparkat med frambenen och säkert urinerat.

Här släppte jag Oskar.



Han gick fram och tillbaka i vind en stund. Säkert kände han färska spår i vinden av djur som nyss varit här. Till slut fick han ett riktigt spår att gå på och det dröjde inte många minuter förrän det var jakt. Han drev snabbt iväg och det bar mot Stormyra. Där tappade han så det tystnade. Då gick han tillbaka i sina egna spår och gick hem. Det är bra.

Det fick räcka för idag. Vi ska ta en tur imorgon eftermiddag också har vi tänkt. Jag var ordentligt trött efter att ha gått upp och ner i besvärlig terräng och helt invaderad av älgflugor. Jag trodde att de var bort för säsongen så jag var inte klädd för att skydda mig mot dem. Fick nästan panik när de blev så många som kröp på mig, överallt! Gick hem och duschade och tvättade håret.

Därefter ringde Stockholmssonen och pratade en stund. Han skulle ha kompisarna P och Ö där strax och de skulle gå på Mäster Anders och äta i kväll. Han flickvän skulle iväg på något tjejsammanhang. Sonens kompis Ö har varit hos sin mamma i Afganistan och hälsat på i två veckor. Mamman har FN-tjänst där. Det var ett äventyr att var i det landet och ikväll blir det väl många berättelser om det.

Jaktmorgnar bjuder ofta på fina scenarier. Lördag morgon såg det ut så här ner emot Liane. Det jagades ¨rådjur med tax Oskar tillsamman G och L i Svensbyn.

Men det blev i tur och ordning älgjakt, rävjakt och fårjakt. Jo det står rätt; fårjakt.

Vi har visat Oskar på grannens får och han har fått sig smällar av elstängslet så vi trodde att han var "fårren" men icke, Det blev inte så länge i alla fall.

Hur som helst så blev det en vacker upplevelse och jakt men inget mer.

Resten av lördagen ägnades åt den sedan länge planerade heldagen på IKEA i Karlstad med U och A i Hol. Dvs jag och U gick på IKEA och gubbarna skickades till Biltema. De kom tillbaka lagom för att frakta ut varorna.

Kvällen avslutades med att vi åt upp resten av risgrynskakan här hos oss.

Jag lovade att ta reda på det.

GPS-telefon som man kan följa hunden med och ringa upp för att höra vad han har för sig, hur han låter finns att köpa i vanliga jaktaffärer. Den kostar c:a 10.000 kr. Den Roland hade var bara till låns

Gubben ringer precis nu och meddelar att hunden varit duktig och ställt ko och kalv i Holshaget, men att det skenade ur såten förbi en norrman som inte hann skjuta. Han har hunden med sig och två gubbar och nu ska de släppa om här uppe vid Guttarbolsmossen strax nordväst om där vi bor.

De övriga i jaktlaget, på sammanlagt 84 personer, jagar i Eskedalen trodde han och de jagar alltså med folkdrev.

Tidigare under jaktveckan så har det mest varit frostiga morgnar och strålande sol sedan, men nu är det lite gråmulet dock inte kallt. Det är ju varning för snöoväder här så vi får väl se vad som kan komma.

Onsdagens älgjakt var lite annorlunda upplagd. Alla gick på folkdrev för att driva Alperna (tror jag det heter, ett stort skogsområde). Roland fick gå i Signebyn med hunden för att försöka ta den folkilskna älgkon och hennes kalv.

Det  blev spännande. Hunden gjorde ett bra arbete och hade ståndskall på älgarna sammanlagt mer än tre timmar. Till slut lade de sig ner helt oberörda av hunden som skällde. Jag kunde lyssna på skällandet i GPS-telefonen som jag skrev om förut. Då var det omöjligt att skjuta. Roland försökte göra ljud så att de skulle resa sig men inte. Till slut härmade han en älg med ljud och då reste sig kalven så han kunde skjuta den. Och sedan kon. Det gick snabbt.

Sammanlagt den här veckan så tror jag att man har skjutit 10 vuxna och 6 kalvar, men det är lite osäkert. Men man har sett ganska mycket älg faktiskt. Oväntat för man ser inte så mycket av dem bland bebyggelse.

I morgon är det bara kalvavskjutning som gäller. Man bör skjuta hälften kalv ungefär sammanlagt.

Detta var alltså älgarna nr 30 och 31 i hans jägarliv. Älgjakt  är inte hans favoritjaktform, det är harjakt  med hund. Men detta att jaga älg med hund är väldigt spännande tydligen.

Just nu ringer Roland och meddelar att hanskjutit två älgar. Det var det ilskna älgkon med kalv som gått i Signebyn. Han sköt dem mellan Mellbyn och Signebymossen.  Detta var älgarna nummer 30 och 31 som han har skjutit.  Kanske får bild så småningom på dem. Detta innebär att han ska till slakthuset och jobba i kväll antar jag.