Inga Magnusson

Oskar fick upp en räv och jagade på den i en dryg halvtimme. Jag ställde mig i skogskanten mot åkern bakom Sand längst upp och väntade tyst när jakten gick bakom mig.

Till slut hörde jag något komma snabbt i de frasande löven i skogen bakom min rygg och jag vågade knappt andas. Det lät som om någon skulle springa över mig och det är spännande innan man vet vad det är för djurslag.

Men han hade fått upp exakt på den plats där Anton brukade få upp räv och drevet hade slingrat sig fram och tillbaka och gått väldigt snabbt så jag hade mina aningar.

Roland och D satt på pass uppe efter Blåsåsevägen.

Jodå det var räv och han kom ut på åkern bara tre meter till höger om mig, stannade upp och lyssnade bakåt efter hunden. Han var glittrande vacker i solen, fullpälsad. Han var lite andfådd av språngmarschen och stannade drygt en minut och kollade läget. Han vände sig från mig och såg mig alltså inte.

Men då pratade Roland med mig i komradion och det hörde han trots öronsnäckan eftersom det var så nära. Då fick han fart längs med skogskanten från mig och sedan tvärs över åkern upp i åsen vid Blåsåsen.

Oskar kom nästan 5 minter efter. Tappade spåret där räven stått, letade en stund och ringade runt, tog spåret och fortsatte driva upp i åsen.

Men det blev inget skott och jag kopplade honom. Vi släppte om igen på andra sidan vägen men han fick inte upp något.

Vi avslutade dagens jakt med att grilla korv här hemma ute i trädgården med D och prata om hans uppväxt i det Berlin som präglades av kriget.