Inga Magnusson

Idag ska jag få testa något fantastiskt! Hundtelefon via GPS. Det betyder att Roland har satt på en speciell GPS på hunden och när man  ringer upp ett telefonnummer så kan man höra vad hunden gör. Det hörs hur han skäller, dricker vatten, springer etc.

Jag kan också ringa upp  numret och just nu så gör jag det och kollar.

Ha ha jag hör husse prata också. Bra med lite extra koll på vad han har för sig också kanske. :-)) Just nu så är de vid älgjaktens morgonsamling vid slakthuset. Han beskriver GPS;en och de pratar om gårdagens älgjakt och berättar historier och skrattar.

Fast jag kan inte säga något till hunden, det är ingen tvåvägskommunikation. Men medan jag ringer och hör hunden så kan nog ingen annan göra det. Det borde tuta upptaget. Fast jag vet inte säkert.

Det är ingen ände på vilka hjälpmedel som bjuds idag med nya kommunikationer.

Bild från tisdagens jaktmorgon. Fantastiskt väder både måndag och tisdag! Frostigt och kallt på morgonen och strålande sol under dagarna.




En del av deltagarna är mycket traditionsbundna när det gäller klädsel. Här hos pi är det alltid Tutti Frutti-mössa när det är fint väder och en annan mössa om det är dåligt. Hittils har det alltså bara varit den här!



Jag tror att det sköts 3 älgar idag.

Här på Harnäs sköts 6 älgar idag, 5 vuxna och en kalv. Detta var den stora tjuren. Den sköts av en annan Kylén men inte Roland. Denne sköt också en annan mindre tjur. Roland hade en fin dag och hunder gjorde ett bra arbete men älgarna gick ut på ett annat jaktvårdsområde. Det blev mycket gående upp och ner i Trollugnsdalen.

Kanske någon trodde att jägaren kvällen före älgjaktstart sysslar med att putsa på sitt gevär, men icke så. Det är ett evigt plockande med batterier och pejl och komradioar och dylikt för att få utrustningen i ordning. Här på Harnäs v v o så blir de 84 deltagarna uppdelade på två hundjaktlag, varav Roland ingår i ett, och ett lag med folkdrev. Roland har den hund vars husse, Kurt, så tragiskt dog för en vecka sedan i sin båt i samband med en fisketur. Det är en mycket duktig älghund som kunde ha varit med på SM förra gången det begav sig. Roland köpte nya komradioar av den typ som man använder här. Det är något som kallas 31:or tror jag. Jag får en gammal modell att ha här hemma så jag kan höra jakten via den. Det var ett trixande igår kväll att samordna kanalerna mellan gamla och nya modellen. Tvåan på den gamla motsvarar fyran på de nya eller så tror jag. Pejl på hunden är ett måste så att man slipper åka runt och leta efter en hund som drar iväg på ett gångstånd långt bort. Man vill ju också kunna hitta hunden om den fallti offer för varg eller förolyckats på annat sätt.

Vi har alltså tyska älgjaktgäster här den här veckan. De bor i ett våra fiskehus och kom promenerande i går kväll för att få middag med oss helt enligt traditionen. Vi brukar bjuda på middag efter provskjutningen och så även i år. I går söndag så kom de alltså promenerande vid 5-tiden och Roland mötte dem med jakthornsblåsning. Provskjutningen som gjordes innan klarades med den äran och det är jaktvana människor det här.


Här kommer de och har med sig olika gåvor. Det var en trevlig bok  om det vackra Schwerin från Ws fru A som vi känner. Det var  en vildsvinsskinka, lite öl och så och chokladtryffel och en speciell jakt-t-shirt.



Den var särskilt gjord för drivare på vildsvinsjakt!
Jag bjöd alltså på grytan som jag berättat om förut, den med blandning av älg och vildsvin.

Under kvällen pratade vi en del om skogsbruk eftersom W arbetar med att sköta skog (avverkning, plantering, planering) åt privata skogsägare som inte är självverksamma. Han vet berätta att priserna i Tyskland ligger högre än i Sverige. Man har byggt nya stora sågverk i landet och dessutom pappersmassefabriker. Och man betalar bra för råvaran. Vi jämförde och kunde konstatera att en rotpost som här betingar ett pris på 450 kr per kubikmeter får man ge bortåt 600 kr för där. Ändå håller industrin medvetet nere priserna och låter inte efterfrågan slå igenom utan köper då hellre i andra länder, exempelvis från  södra SVerige. Och gemensamt för både svenskt och tyskt skogsbruk är att man säljer massor till Kina just nu och det driver upp priset. Från Tyskland är särskilt poppel intressant för dem men allt går. Det är ett enormt sug från detta enorma land och man kan ju undra vad som händer med råvarutillgångarna i världen när det här får utvecklas riktigt.

Vi trotsade regnet och släppte Oskar, taxen, en sväng i sönnare Lihaget. Taxar är som ljungkrokodiler. De tar sig fram ålande under ris och moras där en större hund måste kliva över. Oskar har ännu så länge inget stort sök, så som gamle Anton utan rompar mest runt benen på oss. Hoppas det blir bättre. Nu är det i o för sig inte särskilt gott om rådjur heller så det bjuds inte så många goda dofter i näsan. Men idag var det räv vi hoppades mest på, den är lovlig nu. Dock utan framgång.

Nu har vi betydligt mindre med älg i markerna och då blir det så här; sly. Det var ett problem förr innan älgstammen växte till sig i slutet på 60-talet. Då valde skogsbolagen att bekämpa med hormoslyr för att rädda barrskogen från att kvävas. Och vi minns väl alla hur det gick. Herr Svanqvist i Årjäng tillsammans med hälsovårdsnämnden gick i spetsen för ett förbud mot användningen av det här giftet. Deras skepsis kom senare att visa sig välgrundad. Många av de som arbetat med hormoslyr blev sjuka och dog i förtid. Nu har skogsbolagen ylat en längre tid över att det är för mycket älg. Älgen förstör de unga barrträden. Men de nämner aldrig nyttan som älgen gör genom att hålla undan och beta av slyet. Hur ska man bekämpa det nu då? Manuell röjning? Gift?

På 1980talet sköts 64 älgar här på 4000 hektar. Förra året sköts 23. Vi ser inte mycket älg längre. Vargen tar sitt och det blir inte mycket kvar att jaga. Flera jaktlag i kommunen ställer in älgjakten i år och i Örebro Län är det många som inte jagar alls längre. I vår kommun hade vi licens på drygt 1000 älgar förra året men bara hälften sköts. Licenserna har minskat i år med 25 % för att komma närmare verkligheten, ner med två per tusen hektar, från 8 till 6. Älgen fördelar sig också väldigt ojämt. De undviker vargområden och kan då i gengäld bli fler lokalt på ett mindre område.

Vi gick en sväng med Oskar, taxen, i skogen idag och bl.a. här i det vi alltid kallat granplanteringen. När vi flyttade hit så var det ett ogenomträngligt område i sönnare Lihaget. Men nu står stammarna på led, välplanterade på gammal åkermark. Men de har växt fort och kvaliteten måste vara låg på virket. Tråkigt att se är det också, en steril plantageodling. Men rådjuren brukar trivas här, dock inte idag.

Det jagas alldeles för lite grävling här omkring men idag lyckades en bli avlivad.

Nu är det slut på den här långa transportsträckan för gubben och jaktsäsongen startar. Det är 1:a september och harjakten drar igång. Han åkte givetvis ut vid 5-tiden i morse med Jazz och det blev till Hästöna förstår jag. Hoppas han hinner se solen gå upp där. Jag vet inget ställe där det är så fint att se soluppgången som där. Har stått där flera gånger på älgjakten tidigt på morgonen när dimmorna dansat över sjön och solen börjat stiga upp ur vattnet samtidigt som det är frostigt kallt i luften. När man står och väntar så på att drevet ska starta så hinner man verkligen att njuta av naturupplevelser för man tvingas stå stilla på samma plats en god stund.

Vi var på Åsebyfors v v o 50årsjubileum på travmuseet i Årjäng. Det var väldigt roligt. För den som inte jagar så kan jag tala om att v v o betyder viltvårdsområde och Åsebyfors ligger mellan oss och Årjäng efter E18.  Man hade gjort i ordning ett pampigt firande som startade med visning av jättegamla bilder från älgjakten för länge sedan. Man berättade om gamla profiler som de flesta kom ihåg. Sedan kom ihopklippta filmsekvenser, också¨mest från älgjakt. Den sista delen var mer humoristisk film med klipp från jaktlaget.  Efter filmen åt vi alla en helt suverän buffé med allt som tänkas kan.


I samband med maten var det utdelning av diplom till speciellt förtjänta. T här som vid något tillfälle gjort djupdykningar i någon bäck fick en mätkäpp att använda nästa gång. Någon  fick karta över ett bestämt område och en kompass eftersom han drivit samma sträcka tre gånger vid en älgjakt. A. fick diplom för tysthet på pass och  en väckarklocka (han hittades sovande).


Ordföranden fick diplom för trohet på pass. Han vill bara ha det här älgpasset och fick för säkerhets skull redan det lottnumret för att vara garanterad.

Kvällen bjöd på ett fint tidsdokument när det gäller inte bara byns jakt utan jakt överhuvudtaget i Sverige. Vi hade kul.

Precis när vi brutit upp och var på väg hem så ringde fiskegästerna som var på väg till Brogärdet och det var dags igen för gubben att installera, skriva ut fiskekort, instruera, tjat om flytväst osv.

Imorgon ska jag gå med gubben på konfirmationsträff i kyrkan.

Fast här finns nästan inga rådjur kvar. Den hårda vintern och lodjuren har gjort sitt. Men de som kan och vill gå ut får ha lycka till. För den oinvigde kan jag berätta att det handlar om jakt på enbart bockar  och det är en smygjakt utan hund.

Jag vet inte om jägare och fiskare är ovanligt gladlynta personer, men det är rätt så stojigt att gå runt på Bofabs jatk- och fiskemässa i Grums. Det är inte bara prylar och pengar som byter ägare utan också goda historier och senaste dråpliga skvallret.  Här kollar vi på jaktdressar, gummistövlar och kikare. Mässan ordnas av Bofabaffären och Grums Jaktskytteklubb om jag förstått saken rätt. Man har c:a 3000 besökare. Det var lagom mycket att se för några timmars besök inklusive fika. Vi träffade förstås många bekanta under dagen, inklusive kollega från min skola! Vi hade med oss A och U i Hol. A. kastade sig förstås över fiskegrejerna och inhandlade ett antal drag. Han fick också en del tips på gösfisket i Byälven / Glafsfjorden / Harefjorden.  Jag köpte mig ett par jaktbyxor Seetex till. Jag har ett par förut, men de är så små så jag kan inte ha något rejält under när det är kallt. 


Jag o U köpte såna här rökpåsar. Vi har aldrig prövat förut men det verkar spännande. Enligt beskrivningen så ska man lägga kött eller fisk i en sån här påse och sedan lägga den på grillglöden en stund. I påsen finns träflisor som ger smak. Al tror jag det var. Det ska vara väldigt gott. Bofab-Henry hade sålt såna första gången i Gräsmark på mässan där och nu kommer kunder tillbaka och vill ha mer. Vi ska pröva så återkommer jag och berättar om resultatet! Kanske redan i morgon kväll.


Sötast på mässan var den här lilla tolvmånaders krabaten. En festlig blandning av olika hundraser. Jag minns att det var med tax, basset och beagle, men kanske mer ändå som jag glömt. Han kan höra hemma i Säffle eftersom hans husse kom i sällskap med A. H. därifrån.


Nosa på kameran måste man ju förstås.

Vi startade ju den här turen till Grums med att åka till Åmål och inhandla mina jeans på Klädcenter och förstås äta lunch på stadshotellet. Efter vi var färdiga i Grums så åkte vi hem och grillade korv på altanen med A och U. Till sist for vi ut till Harnäs och träffade D. och G. som kom från Frankfurt idag på eftermiddagen. Det blev sent innan vi kom hem och i säng. Det fanns mycket att berätta sedan sist de var här i maj-juni.

I natt hade vi alltså laddat med Japp så att sorken inte skulle kunna dra bort betet från fällan och samtidigt skulle det vara sött och gott. Men ingen sork har varit här alls, eller varit här och ratat betet. Han kanske hade gillat Dajm bättre! Den som gubben åt upp.

Det funkade alltså inte med jordnötssmör i sorkfällan. Nu går vi enligt tips på bloggen över till att beta med Japp!
Dajmen som ligger bredvid där mutar jag gubben med för att han ska ladda fällan.


Den här bilden ser jättekonstig ut men det är jag som håller fram en bit Japp på en bordskniv nära kameran. Därför ser den så stor ut. I bakgrunden ses gubben ta på gummihandskar. Det får enligt anvisningarna inte komma människolukt på fällan eller betet.


Här laddas fällan med Japp, omsorgsfullt nerpetat i det lilla hålet. Och nu är fällan verkligen lätt att utlösa!


Så här ser den ut färdigladdad tisdag kväll! Nu får vi se imorgonbitti om något har hänt. Enligt tipsaren på bloggen så är Japp bra för det kletar fast ordentligt och går inte att få loss utan att trampa på utlösningsmekanismen.

Vi har en mus på altanen. Nja en mus, det är väl snarare en välväxt sork enligt gubben. Rätt så robust i modellen och den kommer alltid vid olämpliga tillfällen. Jag och grannfrun G. blev rejält överraskade häromdagen och vi lättade från trädäcket båda två för att sätta oss i säkerhet under vildsint gastande på hjälp. Det var vaken hjälp eller förståelse att få. Männen flinade bara rått i samförstånd och rörde inte en fena. De såg ingen anledning att släppa ifrån sig de immiga ölglasen.

Men nu har gubben läst om ett nytt knep för att fånga råttor och så blir det plötsligt roligare, då kommer jaktinstinkten fram! Så i Töcksfors igår inköptes en bastant råttfälla. Den, har han lärt sig nu, ska hanteras med gummihandskar eftersom råttorna känner lukten av människor annars. Dessutom ska man smeta jordnötssmör på som bete. För då tvingas råttan att ägna sig åt en avslickningsprocedur. Ostbitar och andra fasta föremål drar den annars snabbt loss och lägger sig bredvid fällan för att mumsa på.

Nu får vi se om de nya teorierna håller eller om vi  ytterligare en gång gått på ett listigt men tomt försäljningasargument!

Eftersom jag inte vill lägga ut människor på bild så blir det istället de trevliga presenterna vi fick av gårdagens gäster, de kanadesiska officerarna bl.a.

Tänk så fördomsfull man kan vara. Jag trodde att det skulle vara manliga individer när jag hör ordet officer. Men icke. Det var en manlig officer J. med fru D. och en kvinnlig officer B. Dessutom våra goda vänner U. (norsk officer) och H. norska fritidsboende på andra sidan sjön.

Vi gladde oss åt det här besöket av människor som har levt med helt andra erfarenheter än våra och jag ville verkligen visa upp typisk svensk mat: förrätt liten silltallrik, varmrätt tjälknöl på älg, dessert vaniljglass och hjortronsylt.  Det var mycket uppskattat att de fick komma och träffa en svensk familj och inte bara turista i landet några dagar.

Vi hade en supertrevlig kväll tillsammans och pratade om en mängd intressanta saker:
Kosovokriget hade vi gemensamma infallsvinklar på. Jag jobbade ett par år med flyktingbarnen när vi hade förläggning här. J. hade tjänstgjort i Kosovokriget och dessutom senare varit chef för en stor flyktingförläggning i Kanada. Kosovokriget hade varit det svåraste han gjort pga motsättningarna inom landet när de var där. Kanada hade tagit emot 5000 flyktingar från Kosovo och de som ville fick stanna efter kriget slut, men många valde att återvända. Vi diskuterade priset länder får betala när diktaturer avvecklas, pris i form av kaos, korruption, laglöshet, otrygghet.

 B. hade varit chef för underhållslogistik eller något liknande.
Hon hade som första kvinnliga officer inom sitt område också varit utsatt för fördomar. För att delta i viss tjänstgöring så hade det krävts ett skriftligt intyg från hennes man att han godkände det. Dessutom hade det varit problem med förläggning vid olika tillfällen då man självklart enbart räknat med män. Vi förstår att en kvinna som banar väg inom ett manligt område så som hon har gjort måste vara tålmodig, trygg och duktig.

Alla dessa tre officerare hade tjänstgjort samtidigt i Sinai och där lärt känna varandra.

Vi pratade om Kanada förstås. Jag insåg inte att man verkligen har den brittiska drottingen som statschef. Hon har inget formellt inflytande, men "the crown" som man säger har ändå en representant i varje provins och hon finns med i högtidliga sammanhang. Detta har diskuterats ibland i Kanada men är för närvarande inte kontroversiellt. Drottningen är populär. Däremot kan det bli ifrågasatt när / om Charles ska efterträda. Han  är  inte populär. Samma förhållande råder i bl.a. Australien och Nya Zeeland och där har fenomenet varit mer debatterat enligt våra gäster.

Eftersom J.s fru D. var av franskt ursprung så fick vi oss också berättat om den stora deportationen av fransktalande ur Kanada på 1600-talet och hur dess fick flytta till Louisianaområdet i USA. Apropå det blev det prat om Cajonmat osv osv.

Vi roade oss också under kvällen med att också utbyta viktiga nationella sånger såsom "Helan går....." som vi nu äntligen lyckats lära våra norska vänner. Vi var också med och tränade på de kanadensiska gästernas provins "nationalsång" "Farewell Nova Scotia".


Vi roade oss med lerduveskytte medan det var ljust nog.


Det går alltså till så att man lägger en lerduva i kastaren, hojtar och skickar iväg den. Den som för tillfället skjuter ska fyra av hagelgeväret i rätt ögonblick o träffa från lite olika positioner. Det är bra träning i hagelskytte som ju inte är ett prickskytte vanlig mening utan tvärtom en fråga om att träffa rätt utan att sikta.


Här letas ev kvarvarande duvor upp efteråt.

Alltså idag fredag gjorde vi ett fantastiskt roligt besök hos en svenskamerikan B. som har köpt ett hus i kommunen. Han har jobbat i USA med att träna hundar för olika ändamål, jakt, knarkhundar och polishundar. Han har tränat hundar åt Bill Gates som han känner, de bor båda i Seattle.
B. berättar en massa roliga saker om sitt liv med hundar:

- Han hittade på ett sätt att träna knarkhundar som gick ut på att hunden letade upp narkotika på ex. en flygplats och letade sedan upp ägaren. Då var hunden tränad att sätta sig framför honom/ henne och vifta på svansen. Personen i fråga sysselsatte sig då ofta med hunden, medan hundföraren i lugn o ro kunde trycka på ett larm till polisen som kunde göra ett frídsamt och snabbt ingripande. Träningen gjordes med labradorer och de lärdes upp genom att alltid få leka med en boll med den som lämnat sin doft på narkotika. Hunden trodde alltså att det var dags för lek.

-B. hade mycket bitmärken av hundar på armen. Det fick han exempelvis när han hjälpte polisen att ta hand om knarkares hundar. Om en hund bet, berättade han, så kunde det ibland bara återstå att gripa tag om underkäken på hunden och bryta av den för att komma loss. Underkäken är inte så¨stark och det är den som är aktiv i bitande, inte överkäken.

- Han höll labradorer för enklast att träna eftersom de var så lugna och leklystna. De tycker att träning med lek är så roligt. Men schäfer och dobberman hade han också använt. Helst dobberman som polishund.

- Just nu hade han skeppshundar. Det är en liten hundras som ursprungligen användes att ta råttor på båtar. De ser ut som små schäfrar / spetsar.

- Vi fick en dvd film som man gjort i USA om hans arbete. I september ska han berätta om sitt liv och sina erfarenheter på ett möte i Årjäng. Det var egentligen därför vi besökte honom, för att planera för det mötet.
Det ser vi fram emot.

- En hund som är färdigtränad kan betinga ett pris på c: a 5000 dollar i USA

Vi förstod på långt håll att vi hittat jakthundtränaren från USA! Så snyggt stuk. Han har inga problem med kläder alltså. Detta måste bara stämma. Men jag återkommer med mer av öden och äventyr här.

Jag skrev för ett tag sedan på bloggen om hårlösa älgar och att man forskar på dem genom att söva dem o märka dem. Man vill alltså veta varför de blir hårlösa och sedan fryser ihjäl. Man har misstänkt älglusflugan.

Hammarström skriver en krönika i Expressen ( han är härifrån krokarna) och han påstår att älglusflugan kan vara helt oskyldig. I Finland, säger han, har man tittat på detta. Alla älgar har massor av älglus men de dör inte förrän de också har en inälvsmask. Och sedan berättar han om parasiter som kryper in i hjärnan på älgarna och gör dem galna. Och att de kan ta fel och istället krypa lägga ägg i människors ögon.

Fast då slutar jag läsa.