Så kom son Mattias till slut igår kväll fredag.
Flyget strulade in i det längsta, bl.a. på grund av varslet om pilotstrejk i SAS. Den flygresa Mattias hade bokat blev inställd, så det blev nya bokningar. Vägen blev efter flera ombokningar Seattle- Chicago- Köpenhamn- Oslo och så till slut hyrbil till Liane. Ankomst hemma på Liane vid 8-tiden igår kväll. Han hade fått plats med Bills kvarlämnade amerikanska hund, den han vann på lotteri när familjen var på ett längre besök hos Mattias för ett år sedan. Mattias hade bara handbagage med sig på resan men hunden hade gått ner. Så roligt att Mattias kommit hem. Vi har väntat så länge. Han kunde inte lämna USA medan ansökan om Green Card (permanent arbets- och uppehållstillstånd) behandlades, så senaste besöket här hemma var förra sommaren i samband med storebrors bröllop o Lous dop. Kvällen ägnades åt grillknyte i Lianegrillen.
Idag lördag blir det besök på Årjängs marknad förstås. Ikväll bjuder vi alla på något lite av varje på Liane, bl.a. Vätternkräftor som vi sparat till nu. Imorgon söndag skjutsar vi Markus-familjen till tåget och efter travet har vi ett sammandrag av närmaste släkt här på Liane för att fira lite. Mattias fyllde ju 40 år i våras men då var han alltså inte hemma, så vi passar på nu istället. På måndag tror jag son Mattias var inbjuden till Kyrkerud för att berätta om sitt jobb med att rita dataspel. Det är en folkhögskola här i Årjäng som har estetisk inriktning. På onsdag åker han vidare till Stockholm för att träffa goda vänner där innan han åker tillbaka till Seattle.
Trevligt när det går att ta bort fler väggar i grillen. Funkar som regnskydd också för leksakerna. Det kom några regn / hagelskurar under kvällen.
Jaktgäster från Norge var det samtidigt i lilla Liane-stugan. Där finns ett ute- bord numera och någon grill. Dem hann vi inte träffa den här gången, men vi ses snart igen.
Barnen lekte i trädgården, Bobo till vänster och Clara och Bill i gungorna.
Gästerna från Varberg hade husvagnen vid ladugården. Med dem fick vi som sagt en trevlig pratstund över en kopp kaffe på eftermiddagen. Hoppas vi kan umgås mer vid nästa besök.
Green card!!!!
Äntligen har son Mattias fått sitt Green card. Det innebär att han har permanent uppehållstillstånd i USA och inte behöver hålla på och söka tillfälliga arbets- och upppehållstillstånd. Ansökningsprocessen har hållit på sedan september förra året och hanterats av Microsofts jurister, som bara sysslar med det. Under den tiden har han inte kunnat lämna USA. Man kan inte säga annat än att USA försöker kolla dem som ska bo permanent i landet. Mattias har jobbat snart 10 ¨år sammanlagt i USA, har köpt hus där, är gift med en amerikansk medborgare, har fast anställning sedan flera år i ett stort amerikanskt företag; Microsoft. Ändå har det tagit så lång tid. Vi är jätteglada att processen äntligen är i hamn och att han nu kan boka en resa hem för att hälsa på oss. Skulle väl ärligt talat önska att Sverige hade en lika noggrann koll på de människor som söker ett permanent uppehållstillstånd (PUT) i vårt land.
Vi fick meddelandet igår kväll, han skickade via telefon på väg till Atlanta. Han ska besöka Dream Hack för professionella gamers där. Tror att det spelet som han jobbar med på Microsoft, Halo, skulle vara med på det.
Senare under dagen blir det lite mer på bloggen om gårdagen på Liane.
Svärdotter Carin på jobb, helikoptertur i franska Pyrenéerna
Ett företag som tillverkar skönhetsprodukter visar var ingedienserna odlas uppe i bergen! Bra att få kunskap på plats om vad som ingår och hur det kommer till.
Här på Liane är det betydligt lugnare. Vi väntar ett par goda vänner, S. och A. i kväll hit på våfflor o kaffe. Vi ska kolla på film från Rolands resa till Seattle.
Men oj! Carin är med i Elle!
Det är ju Carin i reportaget i senaste Elle-tidningen! Det är alltså vår svärdotter, lille Bills o lilla Lous mamma. Vi visste inget om att hon var med på det här sättet i Elle så det blev en överraskning när jag bläddrade i tidningen. Hon jobbar ju som skönhetsredaktör på Elle och skriver om skönhetsprodukter. Men här är alltså en artikel om henne och hennes tankar runt skönhet och bilderna är faktiskt fotade i hemmet i Birkastan. Fast alla leksaker är bortplockade ;-)) Carin är så snygg men allra mest uppskattar vi henne förstås för att hon är en fantastisk mamma till våra barnbarn och för att hon trivs så bra här på Liane. Hon kommer hit så ofta det går med eller utan Markus.
Så här ser den aktuella tidningen ut på framsidan.
Carin på jobb i Monaco!
Direkt efter påskfirandet här på Liane fick Bills mamma Carin åka på jobb till Monaco igår. Soligt och varmt, 25 grader. Ser otroligt läckert ut, fast vackert väder kan ju också kombineras med hårt arbete. Som sagt, en lång resa från bondgård Liane till Monaco och inte endast rent geografiskt.
Er fint ut vid landningen! Jag har aldrig varit i det här pyttelandet.
Grattis son Mattias på 40-årsdagen!
Jag har ju egentligen slutat gratulera till födelsedagar på bloggen för det blev ibland helt fel, men detta är så speciellt både med jämna år och långt avstånd, så nu gör jag ett undantag. Son Mattias är alltså han till höger ;-)) och hans pappa Roland till vänster. Han har ju redan fått present från oss, sen får vi väl fira mer när han (förhoppningsvis) kommer hem på besök till sommaren. Bostadsorten sedan några år är alltså Seattle och Roland var där och hälsade på för ett par veckor sedan. Det blev en fantastisk Once-in- a- lifetime -resa, med många höjdpunkter, inte minst i form av att få umgås i två hela veckor med Mattias som bott långt hemifrån i många år nu.
Grattis och kramar från mor o far!
Roland har besökt son Mattias i Seattle
Här syns även Space Needle, det höga utsiktstornet i Seattle som de till slut åkte upp i. Det byggdes till världsutställningen 1962, är 184 meter högt och har en restaurang som går sakta runt.
Mattias bor alltså i Seattle sedan några år tillbaka, jobbar på 343 Industries Microsoft med att göra dataspel Halo. Roland har hälsat på honom ett par veckor och kom hem igår torsdag. Det var ett äventyr med fantastiska upplevelser: kreatursauktion, naturreservat uppe i bergen, träffat ättlingar till de Kylin-släktingar som emigrerade, besökt platsen där de högg i skogen med jätteträd, Harleybutik, Boing, Microsoft, ja mycket har Mattias o Roland gjort.
Ingen av de här två gillar höjder men till slut for de i alla fall upp i Space Needle.
Och utsikten är fin. Tror att Seattle numera är en stad på 3 miljoner invånare.
Så här ser det ut nerifrån
De klarade det, båda två! Hade tur med vädret också, strålande sol däruppe och så regnade det vid nerfarten.
Det blir mer bilder så småningom från Rolands USA-resa
343 Industries i Seattle ...
... jobbar son Mattias på. Det är Microsofts dataspelstillverkning, man gör bl.a. ett spel som heter Halo.
Och så får jag det att låta som om jag visste nåt om dataspel, fast det gör jag inte. Jag har inte spelat någon enda gång i livet, men jag har förstås sett när andra har spelat.
Son Mattias bor i Seattle ...
... i nordvästra USA nära gränsen mot Kanada. Bilderna är från son Markus med familjs besök hos honom förra året.
Vägen tar slut där huset ligger, i stadsdelen Bellevue. Bakom där är en park som jag tror heter Bridle trails. Det finns mycket häst och stallar runt omkring här.
Son Mattias tillsammans med brorsbarn Lou o Bill och deras mamma Carin
Markus o Bill på baksidan av huset, på altanen
Bill är med Mattias på jobbet som game artist, han ritar spel på Microsofts Halo Studio 343 om jag kommer ihåg rätt nu (det brukar jag inte göra)
Son Markus o Roland så där ...
... 1989. Kortet har ramlat ur sitt album och legat och drällt på bordet några dagar i avvaktan på att klistras in igen. Markus konfirmerades här tror jag så han bör ha varit så där 13 - 14 år gammal. Och Roland är väl ungefär 36 år.Tiden går! Fina gossar i alla fall, då och nu!
Medlemskap i Wermländska Sällskapet i Stockholm ...
... fick son Markus i födelsedagspresent från oss och Jubileumsboken. Det är en rolig sammanslutning av värmlänningar i Stockholm. Den har faktiskt funnits i precis 200 år. Numera är hertigen av Värmland, prins Carl Filip högste beskyddare Vilka traditioner!!! Man kan tänka att för 200 år sedan fanns ett stort behov för landsortsbor i storstad att ha hembygden närvarande. Det var ett projekt att resa hem och säkert blev det långt mellan varven. Fortfarande kan finnas en vits med att ha ett nätverk från sin hemorts landskap. ;- ))
Vi tutade och sjöng och gratulerade förstås, även dotter Malins Kristian R och lilla Lovis med tomtebloss. Sen åt vi födelsedagsmiddag med rökt rådjur och potatisgratäng. Och tårta till dessert.
Gårdagen blev fylld med olika projekt:
- Till Årjäng på förmiddagen i ett sedan länge bokat bankärende, det tog någon dryg timme
- En sväng inom Furnäs för att hjälpa Anna lyfta ner Viggos cross
- Fika och firing hos goda vänner, en trevlig träff med några pliktfyllda inslag också
- Sen kom rörmokare Morgan och fixade trasiga toan på Liane (han fyllde dessutom år så vi sjöng för honom och bjöd på kaffe o tårta också !!)
- Till slut firade vi son Markus födelsedag med äting för alla oss, dotterfamilj 5 st och sonfamilj 4 st. Barnen lekte vilt och hade kul en hel kväll.
Vi skypade med son Mattias ...
... och hans fru Risa idag när de öppnade sitt julpaket. Himla kul att vi kan göra så här och liksom få fira lite jul tillsammans ändå trots ¨det stora avståndet! Roligt att paketet kom fram i tid, de bor ju i Seattle så man vet aldrig. Men vi försökte vara ute i tid. Nu ska de fira jul och några dagar till med goda vänner på besök från Stockholm
Lite leksaker till katterna är med och det är uppskattat! De var ordentligt nyfikna och med och kollade i paketet! ;-)). Två av dem är rejält världsvana. De har bott i LA några år, sedan fem år Stockholm och nu tre år i Seattle!
Mer bilder imorgon från vårt julfirande.
Thanksgiving i Seattle.
Det är en stor helg i USA med mycket god mat av olika slag. Frossandet liknar nog vår jul fast man äter andra rätter, exempelvis den obligatoriska kalkonen. Mattias firade hos kompis Fredrik (Fidde) och fru Melissa med hennes föräldrar. Vi fick bilder på mail, ser väldigt pampigt ut.
Här serveras alltså grillad kalkon, potatismos, yarns (sötpotatismos), rostade marshmallows, gröna bönor, stuffing, tranbärssylt osv.
Son Mattias ritade dataspel på UDS!
Nu har jag fått boken om UDS.
Det var speciellt på den tiden, innan det var etablerat att jobba med att skapa dataspel. Son Mattias, född 1977, satt under uppväxten hemma i källaren med sin dator, först Commodore 64 sedan Amigan, och ritade bilder till datorspel. Ibland blev bilderna med i demos gjorda tillsammans med killar på andra orter. Mattias gjorde bilderna och de programmerade, gjorde musik osv.
När gymnasiet var slut för Mattias del, mitten av 90-talet, så ringde jag runt på skolor för att kolla var han kunde söka vidare för att utbilda sig i konsten att göra dataspel. Det fanns ingenstans. Jo, så där 15 platser på datorkonstubildning på högskolan i Skövde, men man hade hundratals sökande och tog i princip bara in etablerade konstnärer fick jag veta.
Så det blev studier i konstvetenskap vid Stockholms universitet istället. Och sen jobb på UDS i Norrköping. UDS betyder Unique Development Studios om jag minns rätt. Där gjordes det dataspel. Det var inte så många anställda när Mattias började där, tror 15 - 16 stycken, men det blev snabbt fler. Det var i alla fall de här killarna (ja, oftast killar) som var med och lade grunden till det som brukar kallas det svenska spelundret. UDS gick så småningom i stöpet men innan dess så flyttade Mattias till LA, jobbade där på Pandemic några år, sen till Dice i Stockholm och nu har han landat hos Microsofts 343 Industries i Seattle för bl.a. Halo-spelet.
Den här boken är skriven av Oskar Burman, numera Rovio (dom med Angry Birds) som var med och startade UDS . Han har skrivit om hur det var bland pionjärerna i branschen och beskriver spelutvecklingen, företagets uppgång och fall. Detta är hans berättelse om hur det var. Mattias har förstås delvis en annan version av vad som hände. Boken består mest av bilder och citat. .Det är kul för oss att läsa boken och känna igen en del av dem som är med: Förutom Mattias så har vi träffat Oskar Burman, liksom Mikael Emtinger (Empa), Gabriel Odgren (Gabbe) , Fredrik (Fidde) och säkert några som jag har glömt namnen på. Men de jag nämner här har varit här på Liane i olika omgångar och vi har lärt känna dem lite grand. Gabbe var här senast i somras. Himla trevliga killar.
De beskriver i citat hur det var. Från son Mattias bl.a.
"När jag förväntade mig första lönen så kom den inte, när jag frågade så fick jag reda på att jag måste jobba en hel månad till eftersom den kom i efterskott. Det var kris för mig, jag hade verkligen inga pengar. Jag hade fyra paket snabbmakaroner i skafferiet, det var allt. Total panik. Jag fick ringa hem till morsan och låna femtusen, vilket gjorde att jag klarade mig genom månaden. När sen första lönen kom och jag hade betalat tillbaka lånet och hyran var betald så hade jag TRE TUSEN över! Det kändes som jag lurade någon. Det var ju mitt första riktiga jobb, frihetskänslan var fantastisk, Det var min frigörelse. Att växa upp."
"Jag lyckades övertyga Jimmy Gustavsson att vi skulle göra en push på No Fear och köra övertid för att få klart en massa banor. Men istället för att köra klassisk övertid så ville jag köra på morgonen, vi gick upp klockan sex och gick till jobbet. Det gjorde att vi kunde sluta som vanligt klockan sex men vi hade ändå jobbat övertid. Kändes bättre på något sätt"
"En gång på ett projekt kallat Special Forces, som senare blev nedlagt, jobbade jag tre dygn i sträck, kanske fyra."
"När jag jämförde en arbetsdag med mina vänners så kände jag att jag hade världens bästa jobb"
"Jag gjorde kanske 60 - 70 % av all grafik på Asterix, grafiken till menyn, level design, level art, några karaktärer, lite animation. Jag var även lead designer och pitchade in hela projektet. Helt otroligt, en typisk grej som inte går längre i branschen. Det är det spel jag mest stolt över från min tid på UDS"
"Vi hade en programmerare på projektet som var rätt speciell, bara hans kod för minispelen upptog mer än hälften av all kod för hela spelet. Han struntade i att läsa designdokumentet och glömde mitt i utvecklingen att det skulle stödja multiplayer. Alla andra i teamet hade jobbat med multiplayer och multiplayer modes från dag ett, men halvvägs in i projektet vägrade han"
"Vi hade en annan programmerare på Asterixteamet som fuskade på internettävlingar. Om det var skicklighetsbaserade spel så kollade han hur dom var kodade, gjorde bottar som spelade, eller helt enkelt knäckte dem så han fick highscore. Han vann allt möjligt. En årsförbrukning av mjukost. Godis. Cyklar. Allt kom till kontoret. Egentligen var han till en början inte intresserad av priserna, han gav ofta bort dem till kollegor. Det var mer utmaningen som triggade honom, att lyckas överlista spelen. Just mjukosten skickade han vidare till kungen och drottningen. Men till slut vann han en bil och en resa till Hawaii. Då sa han upp sig och vi såg honom aldrig mer."
Slut på citaten!
Det som slår mig när jag läser boken om UDS är förstås att killarna slet hårt, med långa arbetsdagar och stor entusiasm. De gillade verkligen det de höll på med och kreativiteten blomstrade. Bland dem som började sin yrkesbana på UDS i Norrköping så finns många kvar i branschen, ofta i ledande positioner. De var ju pionjärerna, har stor kunskap och ett stort nätverk av goda vänner i samma bransch, spridda över hela världen. Roligt att Mattias fick möjlighet att jobba med det han gillar mest, rita dataspel.
Boken rekommenderas, den är lättläst med mycket bilder och korta textstycken, finns att köpa på Adlibris.
Så är då den här dagen slut!
Förutom mycket annat innehåll så finns i just den här dagen på året minnen av min mamma. Den 20 september var hennes födelsedag. Jag har tänkt mycket på henne idag och jag undrar alltid hur det var på Karlbergsvägen nr 65 i Vasastan, den där dagen 20 september 1917 när min mamma föddes Så småningom ska jag släktforska så mycket jag kan om det, kanske söka i barnmorskejournaler där jag inte varit än. Men det projektet finns kvar till tillfällen när jag har mer tid. Men min mamma lever mycket med mig än, fast hon varit död sedan 6 år. Och det är inte min gamla skröppliga mamma jag tänker på varje dag utan min friska starka mamma. Trodde inte att det skulle bli så här men det blev det, minnena är starka och finns som sagt varje dag närvarande på ett eller annat sätt. Hon lever inte mer på jorden men i mitt minne.
Idag kom dom!!! Son Markus och lilla Lou!
Roland hämtade dem vid tåget i Karlstad! Så roligt att ha dem här hos oss några dagar.
Evergreen State Fair ...
... har Markus-familjen varit på i USA! Marknad och tivoli! Barnbarn Bill lyckades ta hem högsta vinsten på ett lotteri, blev så här glad.
Lilla Lou och Markus
Lilla Lou visar tänderna! Går nu! Har tagit sina första steg på amerikansk mark.
Sönerna Markus o Mattias drar iväg på Guns N Roses!
Här drar de iväg på konsert med Guns N Roses på en arena, CenturyLink Field, i Seattle. Ser ut att ha höga förväntningar som vi får hoppas infrias när de nu får chansen att uppleva de gamla idolerna live. I skrivande stund, svensk tid lördag morgon, är de där.
Son Mattias hus i Seattle, Bellevue.
The masters of Pixel Art
The masters of pixel art! En som var med och utvecklade bildgörandet i datorspelsvärlden har skrivit en bok om pionjärerna i branschen, Klas Benjaminsson, Boken Nicepixel Publications, ISBN 9789163904851. Son Mattias var en av pionjärerna och han medverkar i boken med det namn han använde MRK. Det är otroligt roligt att läsa om hur detta växte fram med alla killar (ja, faktiskt var det nästan bara killar, vet inte varför!) som satt hemma timme efter timme i ensamhet vid sina datorer då på 80 - 90-talet, förstorade och färglade pixel för pixel för att få fram en bild och sen i bästa fall lyckas skicka den till någon likasinnad.
Son Mattias fick först en Commodore 64 för att spela och göra bilder, sen en Amiga tror jag,eller om vi köpte en C 128 mellan där. Minns inte. Men det första modemet minns jag. Det var en liten grej som man lade telefonluren. På så sätt skapades kontaktnär, man kunde utbyta spel och annat. Och om det blev glapp i sändningen så spolierades det hela. Detta tränade tålamodet. Det var att kämpa hårt för varje framsteg. Den första bilden Mattias gjorde på datorn som jag minns, var en tusenfoting. Han höll till i husets källare, kom opp och hojtade
- Mamma, mamma, jag har gjort en tusenfoting.
Jag gick ner och kollade på den, minns än hur den såg ut. Sen rann det på med många bilder.
Son Mattias ville direkt efter gymnasium ekonomisk linje, lära sig om bilder på dator. Han hade hållit på med det på egen hand i flera år. Jag kollade runt förstås, det var i början på nittiotalet. Det fanns en enda eftergymnasial utbildning; datorkonst i Skövde. Men man hade flera hundra sökanden och tog bara in så där 16 stycken och enbart etablerade konstnärer sa man till mig när jag ringde upp. Så det blev konstvetenskap på universitetet i Stockholm istället för Mattias och sen jobb på en av de första datorspelsföretagen i Sverige: UDS i Norrköping. Han liksom de flesta andra bildgörare i hans generation fick lära sig själva och lära sig av varandra. Efter några år på UDS blev det flytt till Pandemic studios i Los Angeles sju år och sen Dice i Stockholm 5 år och nu är han på 343 Studios på Microsoft i Seattle sedan några år tillbaka. Det blev spel som Ignition, Mercenaries, Battlefield och nu Halo och en hel del annat förstås. Om hur UDS bildades och slutade har Oskar Burman (numera på Angry Birds) skrivit en bok, den vore intressant att läsa.
Oskar jobbade ju också på UDS och delade lägenhet med Mattias och Empa i Norrköping. Trevliga killar som vi träffade ibland vid våra besök hos sonen.
Den här bilden fick vi av Mattias när han gjort den och den hänger fortfarande på väggen. Han var ju duktig på bildskapande redan som barn och gillade konstböckerna som barnen i familjen fick från tidig ålder, Boticelli (stavningen?) var en favorit. Jag tyckte det var viktigt med alternativ till alla de kommersiella bilder som omgav oss hela tiden via media så barnen fick konstbilder och konstböcker och vi besökte museer när tillfälle gavs. Det var förstås också mycket skapande med färg och lera och sånt med alla tre barnen. Och så gillade Mattias fåglar, kunde namnen på alla ugglor i fågelboken när han var 4 år. ;- ).
Redan med C64:an så blev det många timmar vid datorn och goda vänner varnade oss för att det kunde vara skadligt. Visst satte vi som föräldrar gränser men tyckte nog inte att det var så farligt så länge han höll på mycket med musik, fotboll, tennis och umgicks med vänner. Sen har han förstås efteråt berättat att det blev dator nattetid när vi hade gått och lagt oss. ;- ))
Websidor i anslutning till boken:
www.themastersofpixelart.com
www.nicepixel.se
[email protected]
Den finns att köpa på bokus.com
http://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?series=The%20Masters%20of%20Pixel%20Art, fast den är billigare direkt hos Klas Benjaminsson på nicepixeladresserna ovan.
Mattias nu i juli vid besöket här hemma på Liane
Hej då son Markus med familj!
Igår åkte de hem till Stockholm, son Markus familj. Tomt blir det.
- Jag kommer att sakna er, sa Bill just när den här bilden togs. : - (
Och vi kommer att sakna honom, Lou och föräldrarna.
Vi hann med en sista lunch på Stationscafét innan vi skiljdes åt.
Senare idag kommer jag att skriva om den fantastiska måltid som vi fick i Svensbyn i går kväll. Magnus Axelsson är en mat-konstnär! Smokerking! Röker och grillar och långkokar med olika smaksättning.
Jag kommer också att skriva om Peter Andersson som vi pratade med vid bensinpumparna i Svensbyn. Han har en fin HD årgång 1940! Och han känner son Mattias, hälsade till honom. Mattias flyger hem till Seattle idag, ska börjar jobba på måndag.
