Släktkalas på Önnebyn!
De här syskonen har umgåtts i många år och haft mycket roligt tillsammans, umgängesformerna är avslappnade. Det startade glatt med en förväxling mellan entrésnaps till sillen och rabarbersaft!! Och fortsatte i samma stil.
De håller säkert på än och berättar historier och skrönor. Vi måste åka lite tidigare eftersom vi hade båten och det började bli mörkt på sjön.
Det här är bild från färden dit och det var premiär för den nyinköpta djupriggen. Fungerar helt rätt. Heter Scotty någonting.
Så här fantastisk är utsikten från rumsfönstret på Önnebyn, ut över sjön.
Det finns en sandstrand på tomten.
Den här eken minns jag som ett litet träd när våra barn var små och vi åkte hit och badade ibland. Nu är det ett stort "vårdträd"
Vackert dukat var det när vi kom dit.
Rolands morfar o mormor från ett kort som finns i huset. Jag tror att deras ande blickade vänligt på ättlingarna och oss andra den här kvällen. Att vi kunde vara där och ha roligt i deras hem. Här var Roland ofta på somrarna och det var från sin älskade morfar Roland ärvde snickaryrket.Om man nu kan ärva sånt. Tyvärr dog han rätt ung, jag träffade honom aldrig. Rolands mormor hann jag träffa och henne tyckte jag mycket om, hon var så snäll. Hon hade ramsvart långt hår och de brunaste ögon man kan tänka sig.
Rolands morbror flyttade i maj från Värmland till Burlöv, Arlöv (tror att det heter så), utanför Malmö, i maj. De bor på 5:e våningen och har fantastisk utsikt över strandängar där kor betar och solnedgången är vacker. De trivs bra på sin nya boplats, njuter av att cykla och promenera i omgivningarna för att lära känna trakten. De tycker sig vänlig bemötta och att skåningarna är trevliga, exempelvis så är det många som hejar på dem där de bor.
Avslutningsvis så vill jag bara säga att vi hade en mycket trevlig kväll, god mat, goda skratt, vackert väder.
Stort tack till alla som gjorde kvällen möjlig!!
Uppdaterat: Ha ha, precis som jag trodde! De höll alltså på och kalasade och skrattade till halv två på natten och då ska man veta att de flesta är i åldrarna 65 - 82 år! De tyckte vi var ena veklingar som gav oss så tidigt!!
Ack Värmeland du sköna! Och lika mycket god mat som i Skåne.
Sätt upp små kräftlyktor på utvägen, så att ni hittar hem med båten. Eller pinnar med reflexfärg och strålkastare ombord. Så kan ni vara med hela kvällen/natten.
Här på Västkusten finns det här och där små lampor som lyser på klipporna på uddar och andra strategiska ställen. Och så har vi lite mareld så här års.
Härliga bilder och vilken vacker fuschia, en sort som jag absolut inte klarar.
Härligt också med allt båtåkande, det är jag avundsjuk på så det stänker! (Blev oavsiktligt vitsigt!)
Lena: Vi hade faktiskt väldigt stark pannlampa, en som är för nattorientering och eftersök med hund. Den lyste långt. Och så är det lanternor på båten, helt regelmässigt röd och grön åt rätt håll. Dessutom hade vi med hundpejlen med GPS som visar både karta och exakt läge. Men det var test första gången och det funkade bra. Nästa gång stannar vi längre.
Suss: Mycket båtåkande blir det! Det har väl lite nyhetens behag än. Det är ju bara ett år sedan vi köpte båten. Trodde inte att det skulle vara så roligt. Tänkte nog att vi mest skulle ha den till att visa fiskegäster runt, vilket fortfarande är huvuduppgiften.