Liten Seffrin ensam i skogen? - Nej då!
Vi gick en tur i skogen igår tisdag, upp till Sönnare Murstenstjärn. Jaktsäsongen är slut för Seffrins del så nu återstår promenader så han får komma ut och röra på sig, få lite omväxling i sin doftvärld. Det blåste en hel del och då går vi hellre i skogen så det blir lä, annars helst där det är öppet för att få med lite solvitaminer mitt på dagen. Solen lyste mellan varven. Skogen berättar en hel del om mänskliga aktiviteter, den är inte bara träd. Där finns spår av människor som lever nu men också av dem som är borta.
Här gula remsor som markerar älgpass. Det orange på träden är gräns för skjutvinklar för den skytten som står här under älgjakten.
Här har röjts runt älgpasset så att skytten ska få chans att se älgen / älgarna längre tid och kunna avgöra om det är skjutbart-
Det finns faktiskt mötesskyltar mitt ute i vilda skogen. Undrar om de någonsin kommer att bytas ut mot nya när de är utslitna?
De gula markeringarna kan jag betrakta med nostalgi. B på H-torpet hade bra maskiner för att göra vägar och tyckte om att använda dem. Han ville göra en skogsväg här och Roland sa att B kunde märka ut de träd som behövde tas ner, så skulle Roland hjälpa till med vägen genom att ombesörja det. Men B gick bort och det blev ingen väg, men markeringarna är kvar, påminner oss om B. varje gång vi går förbi.
Det forsar i bäcken under vägen. Bättre med vatten i skogen nu än i somras. Men det får gärna bli mer snö under vintern så det fyller på vattenförråden i sjöar och vattendrag.
De här markeringarna börjar också bli nostalgi. Kyrkan ägde mark här förr och då avgränsades den av de här stolparna. Symbolen där uppe är biskopsmössan! ;- )) Och pilen visar riktningen på det kyrkliga markägandet.
Den här tallen är en legendarisk plats. För länge sedan brukade den vara David på Döveruds pass när han jagade. Väl vald, med god sikt åt båda håll.
Grannens hus är himla fint!
Och det här har ett kanonläge. Jag ville köpa det för länge sedan men det var inte till salu. ;- ))
På tomten där är det flera fornminnesmärken såg jag på Riksantikvarieämbetets hemsida. Verkar alltså som om någon / några bott här för väldigt länge sedan också. Läget var förmodligen lika bra då som nu. ;- )
Vårt hus gillar jag fortfarande. Helt ok blev det. Fast numera med bara oss två kanske det är i största laget.
När jag kom hem igen från promenaden mötte mig den här synen. Roland strävar på med att ta hem ved och virke. Det gäller att passa på när det är fruset i marken och inte blir så sönderkört.
Kommentarer
Trackback